Senaste kommentarerna i forumet

Sträck på dig och håll huvudet högt! Du har gått en sjuhelsikes rond mot A-djävulen, och du har segrat. Det är stort och du har all rätt att vara stolt. Trist att dina nära inte är med i matchen. Man får nog tänka att de uppför sig som de har förstånd till. De fattar inte, helt enkelt. Du gör alldeles tillräckligt när du en dag i taget bestämmer dig för att vara nykter. Mer behövs inte, så varför krångla till det, tänker jag. Klapp på axeln och redig ryggdunk från mig ?

Du ska absolut sträcka på dig och vara stolt! Grattis! Jag kämpar, velar, snubblar till men är nu på banan igen.

28 dagar Nykter, snart kommer min första riktiga stora milstolpe, EN HEL MÅNAD NYKTER, det är något jag aldrig trodde. Tänk så annorlunda livet va för bara en månad sen! Men snart är jag där, på torsdag. Fy fan! Men jäklar som jag har kämpat o krigat på så att tårarna runnit, med sjuka abstinens från helvetet, sömnlösa nätter, stunder jag trott att jag inte skulle överleva pga panik, ångest, abstinens, så har jag ju gjort det. Så sjukt!! Men sen ändå kan jag inte riktigt ta åt mig eller klappa mig själv på axeln riktgt eller hjälpa att känna mig lite värdelös o att jag kanske ej gör tillräckligt. Men vet inte riktigt. Kanske det beror på att jag inte har det stödet från vissa i min närhet som jag kanske mer hade önskat, eller har jag för höga krav på mig själv? Men känner att få en bekräftelse då o då, höra att man gör något bra kan ju ibland vara behövande o ge en den där lilla extra styrkan man behöver för att fortsätta kämpa. Men kanske inget man kan kräva från någon? Även om det är från någon nära. Men ja, frågorna är tyvärr många. Jag har iallafall en medalj som väntar på mig. 1månad nykter! Kanske kan va bra att ha en liten påminnelse i fickan om jag vad jag faktiskt kämpar för när ingen annan gör det. Men vad vet jag? Hur går det för er? Belönar ni er själva när ni nått era mål eller milstolpar? KÄMPA PÅ ?

Ja, det är nog så jag får göra, hindra måndagsångesten från att ta plats och sabba söndagen. Är det så illa att det finns fog för förlamande ångest är det läge att byta arbetsplats. Och hur som helst, att lägga till bakisångest gör bara situationen sju resor värre. Ha en fin kväll!

Taxfree katalogen har kommit i brevlådan inför stundande Greklandsresa med maken. Den är inte alls så rolig att bläddra i som förut. Bara en massa lyxigt förpackad A som jag ju inte ska dricka. Särskilt lockande är typ nya sorter jag aldrig tidigare provat, som t ex rosa gin. Men, men, det är samma beroendeframkallande gift i alla flaskorna oavsett förpackning. ?

Det har jag aldrig provat kolsyrat vatten med vinäger, det låter spännande det ska provas :) jobbat hela dagen helt slut. En tonårsdotter som härjar med mig blir tokig men jag ska vara nykter 13 dagar hitills ;)

Det låter som att du fortsatt har det kämpigt och att ditt fokus ofta hamnar på den person som dricker och drogar. Något som många kan känna igen sig i. Jag ser också att du startat en ny tråd med samma innehåll som den du startade för ett par veckor sedan. Du har fått fina svar i den andra tråden och det kan bli förvirrande för andra då det finns fler parallella trådar. Hur skulle det vara att endast ha en tråd?

Du har skrivit här under en längre tid och jag får en tanke som jag vill dela med mig av. Kanske blir den hjälpsam för dig eller andra.

För en del människor fungerar ett forum som en strategi för att dämpa ångest. Att sätta ord på vad som händer och få stöd och uppmuntran fungerar i stunden. Ibland är det dessvärre så att just den uppmuntran innebär att personen står ut lite till med det som faktiskt sker och det kan få konsekvensen att det inte blir en förändring. Det får alltså motsatt effekt på sikt. Vad jag vill förmedla är att forum inte är tillräckligt eller rätt för alla.
Vad tänker du om det?

Varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Är min gamle ovän. Men det har gått upp och ner genom arbetsplatser. När måndagsångesten varit lamslående så har jag sökt mig vidare. Men det gäller också att inte ge den för mycket makt. Man är inte på jobbet på söndagen och vad man än gör så startar måndagen och man kommer igång oavsett. Är väl lite som all ångest, acceptera att den finns där och att det är ok att ha den. Sen gå vidare med sitt liv. Man slipper i alla fall stapla fylleångest överst på söndagsångest och eventuell generell livsångest.

Hej vännen,

hur mår du? Hoppas att du har haft en riktigt fin sommar.

Kram

Vad fint att du hittat hit och sätter ord på hur det faktiskt är för dig. Det låter som att du inte längre ser på hans drickande och beteende som enskilda händelser utan som ett mönster, en smärtsam insikt. När jag läste ditt meddelande stannade jag upp vid "Han blir alltid väldigt aggressiva när han dricker." Jag vet ju inte hur det är för dig samtidigt vill jag gärna ge dig ett råd. Det är att kontakta kvinnofridslinjen, kanske har du redan gjort det? Aggressivitet har en tendens att eskalera och du nämner att det redan har förändrats under tid till det sämre.

Du har fått fina svar här och jag hoppas att vårt forum kan vara ett stöd för dig nu. Du är modig som berättar det är ett steg mot förändring.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Kvinnofridslinjen: 020-50 50 50
kvinnofridslinjen.se

Du är igång igen! Härligt! Nu jäklar, 60 dagar fixar du. Ingen idé att titta bakåt! Tror att alla snedsteg och omstarter finns där för att lära oss något. Alla är steg framåt!
Nu är du på banan igen och det är det som är huvudsaken.
Att alla andra på din Facebook inte har fattat galoppen än... synd för dem! De flesta skulle förmodligen må bättre av att strunta i Aperolen och uppleva livet utan dimma.
Kram!

Starksvag, det är ordet jag letat efter hela mitt liv för att definiera mig. Jag är så jädra starkavag

I dag är det åter jobbdag, inte ångestladdat men har så mycket inplanerat nu så är orolig att jag kommer bli sjuk av att återhämtningen blir för lite, det kan bli så för mig ibland tyvärr. Men ska försöka lugna ner mig och inte tänka att något kommer ske som ännu ej skett, det mår jag ju inget bra av liksom.

I dag väljer jag att inte dricka, istället tar jag tag i vardagsting och försöker inte jobba 200%

....och jag är på banan igen. Fanns inte en sportslig att jag skulle börja igår. Hann inte sitta vid datorn och samla inspiration och "hjälp" från er alla. Dessutom är jag och har varit på ett satans humör i helgen. Irriterad till max. Ett hormonskov utan dess like och jag har funderat, vridit och vänt på ord, meningar. Jag är besviken och irriterad på mig själv fortfarande över att jag inte klarade förra helgen. Jag MÅSTE släppa det och titta framåt och inte bakåt. Tittar jag bakåt är det så lätt att ge upp och tänka att det ändå inte funkar för mig. Nu när jag ändå håller på och öser ur mig så fortsätter jag med Facebook! Gaaaah...Så lyckliga alla är där, man plutar med läpparna samtidigt som håller ett iskallt glas bubbel eller en färggrann Aperol mot sin mun. Alla får beröm hur snygga och framgångsrika de är. Soul Train där alla vuxna leker ungdomar... Jaja, allt lägger sig med tiden även för mig. Bara att få skriva av sig här känner jag att jag blev 2 kilo lättare

Kommande helg är vi uppbokade både fredag och lördag men det blir på landbacken och då kan man köra bil = skönt!

Har inte klurat ut programhjälpen än men jag ska börja skriva loggbok idag. Min plan är att börja med 60 helnyktra dagar för att få ordning på kropp och knopp. vad är 60 dagar i livet egentligen? Ingenting och jag tror helt ärligt att andra människor inte går under som är omkring mig dessa dagar för att jag inte dricker. Tror inte att jag missar ett dugg faktiskt.

Satan i gatan vad skönt! Sol ute, "minstingen" börjar skolan idag, tredje ring på gymnasiet och jag har två träningspass framför mig. Kan bli en riktigt bra dag det här men alla ska nog hålla sig undan ändå, är som en tickande bomb.

Ha en fin måndag och fin vecka! Kraaam

Tack för input! Ja, just nu känns det som det allra svåraste, att vinna tillbaka barnens tillit och respekt! ? Ska försöka att inte ”fastna” i självömkan, gjort så många felval i livet och hade önskat att det gick att spola tillbaka och göra andra val. Ska se framåt och försöka göra rätt den här gången! Önskar dig en fin måndag! Kram ?

Härlig läsning Talien! Känslan av att vakna utvilad utan bakfylla måste vara den bästa känslan för oss här på forumet! Önskar dig och alla andra här en fin måndag! Kram

Och en hel helg! Inne på dag 8! Vaknade utvilad för första gången på länge.

Igår tog jag första träningspasset sen min krash, inte för att bota bakfylla och heller inte för att fördröja nästa fylla. Var definitivt starkare än under mitt senaste träningspass. Träningen kommer bli min igen ?

Pigg och nykter måndag väntar ❤

Åh vad roligt att läsa om din irritation! Samma för mig! Jag har ett virrvarr av hormoner som surrar runt i kroppen och omgivningen gör sig bäst med att hålla sig borta.

Visst är det skönt att rensa! Känns som man rensar en del av sig själv! Kraaam

...och det är därför vi finns här allihopa. Jag tycker du resonerar helt rätt och klokt Vi är inga unikum till människor utan jag försöker alltid tänka på hur bra "vi" är här inne som insett att det måste göras något åt drickandet. Jag vet ibland inte heller varken ut eller in och det är förmodligen därför man hela tiden får börja på ny kula liksom. Jag har också tänkt att jag inte kan ge upp för att det inte fungerar klockrent då är jag snart tillbaka i gamla rutiner.

Morgonsvammel från mig! Ha en fin dag! Kraaam

...ja jag börjar med dag 60 och nedräkning! Du kör Dag 1 på två sätt! Härligt!

Tidningsbudet har redan varit här. Jag ska upp kl 6 och skjutsa dottern till jobbet. Klarvaken. Kan inte sova. Vågar inte berätta varför ännu. Visserligen är ni alla forumvänner anonyma men det känns ändå lite läskigt. Dottern är redan uppe nu... ☘️

..och tagit måndagen ledigt, bara sådär....
Helgen blev knökfull och tiden räckte inte till, så vi tog till en nödlösning, och tar semester imorgon.
Lördagen var fullbokad med att gå på kalas, och det blev sent, ja och trevligt för all del.
Men sopförjan kommer bara två gånger per säsong till stugan, och den kom idag under två timmar.
Så upp tidigt för att ta oss ut till stugan, kånka och släpa grejer som omöjligt gå att elda upp senare i höst.
Men åka över dagen är rent slöseri med tiden, så jag tog semester och frugan kan jobba på distans.
Och vilken tur vi har med vädret, det har regnat fyrtio millimeter under senaste veckan, och nu tjugosex kanske tjugosju grader.
Vi har njutit varje minut i solen, kanske årets sista varma dagar, på kvällen kommer daggen med ruggig kyla.
Fukten kryper en ända in på skinnet genom kläder och allt känns nästan kladdigt, kroppen kan inte andas men fryser ändå.

Så hör ligger jag i min säng, men inte den ordinarie utan vid stugan, ute är det alldeles kolsvart och en enorm...tystnad.
Så tyst att det nästan är obehagligt, långt ut i viken ligger en ensam stackars segelbåt, och vi kan höras dess röster på flera hundra meters avstånd,, man kan höra hur blodet pulserar i sina öron.
Man märker att semestertiderna är över, för det är alldeles lugnt, överallt, helt stilla och kav lugnt på sjön, trots att det blåste rätt rejält på dagen.
När man tar sista kvällskissen så tittar man upp på en helt klar stjärnhimmel, det spritter av små klara lampor över hela himlavalvet.
Kan stå hur länge som helst tills nacken blir helt stel, och det känns som om man stirrar ut i all evighet, en oändlighet utan stopp.
Man är nära naturen och lever märkbart under mer av dess regler, hör styr vädret mer, sol, regn, blåst, kyla, värme och mörker, och man får anpassa sig efter det eftersom vi är ute mycket mer hör ön hemma.

Man känner sig underordnad men rättar sig efter det, och det känns bra eftersom man ändå inte kan förändra det.
I mitt tidigare liv så tyckte man att alkoholen hade samma prioriteringar, man kunde inte ändra på det och man anpassade sig efter det.
Strunttankar, egentligen, det går visst att förändra, och det sitter i tanken, i huvudet...
Tacksamhetsbönen...ge mig styrka att förändra det jag kan....och inse skillnaden, ett mycket bra visdomsord.
För varje dag ökar min styrka att förstå att alkoholen har ingenting mer i mitt att göra...
Eller så tänker jag så här, jag kan visst dricka alkoholen, inget som förbjuder mig längre, jag är vuxen nog att förstå dess konsekvenser.
Jag får....men vill inte, vill inte konstig i mitt beteende och bli ångerfull, må dåligt få konstiga tankar och så vidare...
Jag vill ta en större kontroll över mitt liv, förändra det jag kan, och inte lägga energi på sådant jag inte kan rå på...
Jag kan styra mitt drickande, men kan inte rå på vädret.
Jag kan förändra nuet men inte gårdagen, jag kan se positivt eller negativt på morgondagen ( ja bortsett från måndagar då..) och på så sätt så ett frö om hur det kan komma att bli, blir dagen skit så kan jag glädjas åt att jag såg positivt på den fram tills dess i alla fall.
Eller som kärringen sade som grät vid fel grav, då var det ingen glädje med den sorgen.
Eller som norrlänningen sade, du ska nog se att det blir skitväder i morgon också, man måste tänka positivt!

Med det sagt så har jag nog tömt nattens funderingar, efter att ha lyssnat på frugans suckar och jämrande i sängen bredvid.
Hon måtte ha drömt mardrömmar, hon är nog lite mörkrädd här ute i vildmarken, riktig stadsbrutta man har skaffat sig.
Själv funderar jag på om jag ska skyffla skit eller påta i trädgården under morgondagen, det är nästan samma sak men lite olika tid på hur länge det har legat i jorden, ja och i det ena fallet hur mycket man ska rengöra fingrarna innan man bakar sig en ny snus.

Mors Berra

Tack för inlägget och sorry att jag inte svarat. Forumet drar inte lika mycket längre då jag allt mer sällan tänker på att jag inte dricker. Plus att hösten är igång så allt är på 100 igen.
Tror det är bäst för alla om jag inte djupdyker i min ”galenskap” men jag kanske är svagt bipolär eller något eftersom jag har olika perioder då det är upp eller ner. Och när det är ner kommer konstiga tankar. Just nu är det dock upp. Men hur som helst så såg jag att du ”sprudlar” på. ?
Det är bara bra att bli lite besatt av nykterhet, men det går även det upp och ner och då behövs plåtar och skyddsväst.

Hemsk att man måste uppleva all det elaka orden från den människa som man älskar och sägs älska en. Vad är det för slags kärlek?Jag tänker många gånger, varför vill man ens dricka om man bara blir elak? Sen dagen efter när ångesten kommer då mår han så dåligt och ska aldrig göra om det. Ska bättre sig. Lovar att bara jag ger stöd ska han klara det den här gången. Han har sagt så i 11år. Vad ska få mig att tro på det här denna gång? Känns som att man tappar bort sig själv för varje gång man förlåter så förlorar man sig själv bit för bit. Styrke kramar till er alla som går igenom allt det här. Kommer det bli bättre? Om inte kan man inte få styrkan tillslut att lämna

På det igen, bara! Skönt att ni hade en fin resa och att det blev lugnt och avkopplande.
??

Jag har ju själv hållit på som du och låtit bli alkoholen helt för att sen komma tillbaka till att dricka lite och jobba på att hålla det lite.
Kom ihåg att Iron Will sa till mig ”lycka till, men jag har aldrig hört talas om nån härinne som har klarat att dricka normalt igen”. Jag tror att det är en slippery slope. Att man måste vara så jäääääkla på sin vakt hela hela tiden för att inte öka på bruket och så småningom hitta sig själv där man var förut. I ett liv man inte vill ha.
Jag har kommit fram till att det inte är värt det för mig. Att testa igen. Så himla fantastisk är inte alkoholen att jag måste riskera allt för att se om jag kan ha en bra relation med den igen.
Men alla gör sin egen resa, och det viktiga är hur du känner. Det kanske funkar för dig, vem vet? Stor kram!
❤️❤️❤️