Senaste kommentarerna i forumet

Förlåt min uppmuntran till ohälsosamt leverne men som sagt, det får vara måtta på det ordentliga livet ?
Jag känner mig inte säker på så mycket vad det gäller min nykterhet, det enda som är säkert är dagen idag.
Om jag tänker på aldrig mer, nyår och resor, fester, midsommar eller bara en fredag på landet efter en stressig vecka.
Att tänka på det och samtligt tänka att aldrig mer dricka, då skulle jag kunna börja redan ikväll.
Eller nu, vid lunch ?
Det jag kämpar mest med är att INTE tänka aldrig mer. Men idag, det funkar,
Jag hejar på dig som du vet. Och håller hårt på att du klarar dina regler och beslut.
Hoppas du känner dig både bra och stark nu när ledsnanden sjunkit undan!

Vissa dagar är bättre än andra. Livet kallas det.
Jag har nu varit nykter sen den 3 december 2018. Och jag tänker fortsätta. Vissa dagar är det bättre. Har inga sug. Men tanken”aldrig mer” har fastnat. Och det gör det hela jobbigare. Men jobbar på att få bort den tanken. Har börjat med att tänka på saker jag uppskattar och känner tacksamhet för. Känner enorm tacksamhet över nykterheten. Men det är inget som jag ska ta för givet. Jag intalar mig själv att jag är nykterist. Känns lättare så.
I helgen blir det konsert och hotell. Och jag vet att det kommer supas hårt. Men för första gången känner jag ingen oro över det. Jag är lugn. Ser fram emot konserten och att få ligga på hotell. Att få umgås med min man utan barn. Även om han kommer att dricka så ser jag fram emot det. För jag vet, att jag inte kan hantera det. Inte just nu. Och har jag kommit så här långt så tänker jag inte att förstöra det. Börjar bli berusad av livet istället. Av så enkla ting som solen, fåglar och natur. Av min man, mina bonusbarn och familj. Vänner.
Min strategi har varit och är, jag ska göra allting nykter. Oavsett om det är städning eller fest. Och hittills har det gått bra. Saknaden kan komma ibland men den avtar mer och mer. Ser stora förändringar på mig själv. Tappat kilon ( kanske har gått upp lite då jag överkonsumerat choklad ett tag?) annan lyster, klara ögon, kan köra närsom.. stressen är mindre, även om det är något jag ständigt får tänka på, börjat träna så smått. Mer fokus på livet helt enkelt.
Hoppas ni alla har det bra i era resor. Ni kan, orkar och vill förändra era liv och det kan bara bli bättre oavsett om ni försöker minska eller sluta helt. Har man viljan så går allt.
Kram!?

Pratade med min sambo som fortfarande är kvar på kliniken samma kväll som jag sagt upp min kontaktperson på beroendevårdskliniken.

Och han berättar då att han fått ett "akutsamtal" här från vår ort från hon som är överhuvud till hon jag sagt upp tidigare idag.
Det samtalet var bara 20min efter mitt avslutade samtal?!
Hon ringer då min sambo åh frågar hur det är med mig i oro över vad den här andra kvinnan lagt fram?!
Hur är det med henne nu?
Har hon försökt få nån hjälp?
Har hon ens kommit åh hälsa på dig?
Bryr hon sig överhuvudtaget om er situation?

HERREGUD!! ?
Bara för att jag sa ifrån till den här kvinnan som absolut inte har hjälpt mig något i mitt medberoende utan det hon gjort är att få mig må sämre och gjort att jag känner skam osäkerhet och ännu mer hjälplöshet. Så då går hon direkt efter vårt samtal och pratar skit om mig till hennes överordnad. Istället för det hon sa till mig att hon skulle göra, be hennes överordnad ringa mig för att diskutera om min fortsättning för att få någon ny att prata med.
Som TUR är, är att jag och min sambo varit tidigare och pratat med den här andra kvinnan så jag antar att hon inte kunde ta in "skitsnacket" utan därför ringde min sambo först för att höra med honom innan hon kontaktar mig.

Hur som haver fick jag en tid till kyrkans familjerådgivning så har varit där idag och guuuuud så underbart att få träffa en som lyssnar och inte dömer och faktiskt fick mig att tänka positivt och ge mig själv energi till att fokusera på sånt som JAG gillar och tips på hur jag kanske ska tänka och göra för att hitta min sömn igen! ❤️

Ny dag nya möjligheter!

Har nu sagt upp fortsättningen med samtal med kvinnan på beroendevårdskliniken.

Var ju som sagt 3:e gången till henne nu i måndags, och mådde 1000 resor värre än när jag kom dit. Jag fick näst intill utskällning av henne på de svar jag hade skrivit ner på ett a4.
" Ja men här ser du ju klart åh tydligt att alkoholen är ett problem för dig, det har ju blivit ett måste en oro en ångest för dig i ditt liv!" Man kan säga att du har ett beroende problem" ???!!!

JAG har inte ett beroende problem! Jag har en sambo som jag oroar mig för som inte kan sluta när han väl börjar!
Jag kan få ångest för att jag vill ha mina myskvällar för att vara i bastun med rädsla att han kommer att falla!
Det jag har problem med är min sömn! Och medveten om att ölen hjälper mig att få sova ut och vara utvilad. Får ingen hjälp från sjukvården mot mina sömnbesvär. Eller Jo de har skrivit ut 15 olika psykofarmaka mediciner som jag testat under 1,5 års tid och alla gett mig sådana bieffekter att barnen, familjelivet och vardagen tagit skada!

Så när hon ringde mig i onsdags så berättade jag att jag vill nu få byta kontakt för det ska väl omöjligt vara så att jag mår så mycket sämre efter ett möte att jag gråter resten av dagen i känslan av hjälplöshet??
Och hon fortsätter tugga om att jag ska fortsätta hos henne för det finns ingen annan. Tills jag säger åt henne att hennes överordnad som bokade in mig till först hade sagt till mig att jag får byta om det inte känns bra. Då först kunde hon säga att vara avslutar nu då.

Tack och lov!!

Det är egentligenlite över 6 månader som passerat men jag hade en period efter att pappa dog som jag drack vid några tillfällen, så jag har dragit av en månad.

Vet inte vad jag ska skriva, mer än att allt är ok just nu. Jag är på en lagom mellanmjölks nivå, lite lagom trist knallar dagarna på nu. Ser fram mot lördagen med skräckblandad förtjusning. Vad ska jag ha på mig? sminka mig? Vilka ska komma? tänk om jag känner mig utanför? osv osv ...

Jag ta en dag i taget så ska det nog gå

Säger som charlie. Tillfällig svacka och adjävulen lyckades nå fram i din hjärna. Men huvudsaken är din vilja att inte dricka. Alla vi här behöver dig och stöttar dig oavsett?

Inser att jag de senaste sex veckorna försökt rätta till alla mina fel och brister i ett svep. Och det blev för mycket för mig att hantera. Det tog mig två dagar efter min vita månad att misslyckas med mitt nya mål, att inte dricka ensam. Jag misslyckades två dagar i rad. Efter ett fullständigt känslomässigt sammanbrott med åtta timmars gråtande och en natt med tre timmars sömn i förrgår beslutade jag mig för att börja snusa igen. Livet har fått lite färg igen. Jag provar igen att försöka hålla mig till målet att inte dricka ensam, även om jag fattar att jag borde fortsätta att inte dricka alls. Jag kan liksom inte förlika mig med att aldrig mer få dricka alkohol, det känns bara helt omöjligt för mig. Jag läser om er andra som kan och är imponerad och avundsjuk men mest glad för er skull. T ex du Se klart (om du läser detta), jag tänker mig att du är jag fast några år längre fram i livet. Så hoppet lever kvar.

Tack Javelin??
Har aldrig känt mig så här redo att ta tag i detta, har egentligen aldrig erkänt våga tänka på alla de gånger jag haft minnesluckor sagt och gjort saker utan alltid dagen efter när bakfyllan varit som värst tänkt jag ska aldrig mer dricka , sen dag 2 förträng de som hänt . Jag känner idag inne på dag 8 att jag vill aldrig mer vakna och känna den ångesten . Bra tips på lyxiga saker att ta med. Och tack för pepp! Känner mig stark ( idag iallafall )

Hej , tycker du är fantastisk som tar tag inser, starkt! Och väldigt inspirerande måste jag säga. Är på min 7e nyktra dag ?? Aldrig tidigare erkänt jag har problem förrens nu!
Tack för du delar din historia. Lycka till kram

Tack för att du delar med dig av din fantastiska resa. Herregud vilket mod. Heja heja heja dig!

Alla dessa diagnoser och alla dessa mediciner.
För att kanske täcka de mest basala behoven som vi försöker åsidosätta.
Man vill behövas,höra till få gemenskap och göra nytta.
Utifrån sina egna förutsättningar.
Idag ryms inte de som inte är på topp.
De äldre,handikappade eller de som pga ohälsa inte riktigt räcker till.

Vad händer med dom,vad får de för självbild.
Var ska de passa in och känna trygghet?

Och hur kan vård och omsorg ge kvalite trygghet och respekt utifrån varje individ.
Förr så var det ju tyvärr så att förståndshandikappade ända in på 50 talet ibland fick sova på halmmadrasser.
Alla kanske minns de hemska bilderna från barnhemmen i Rumänien osv.

Men idag i Sverige har vi ju kommit längre och har en annan måttstock på vad livskvalitet och respektfullt bemötande innebär.

Visst vore det dags för reformer där alla passar in och behövs?
Men hur,vad får det kosta och hur kan det ordnas.
Min sambo berättade om det vårdhem som fanns förut i en närliggande by.

Där fick de boende egna uppgifter.
En man fick tex varje dag gå och sopa broarna till 50 hus och hade en stolthet i det jobbet och fick mycket uppskattning.
Andra fick odla gårdens grönsaker,eller sköta gårdens djur.
Idag kallas det utnyttjande av de som inte " vet bättre"

Visst måste man kunna se över hur vård och omsorg ska bedrivas så att det blir värdigt och meningsfullt?

vi så här går snart Systembolaget i konkurs:-)

Ingen tvekan om att jag blivit sjuk. Imorse åkte dottern själv till jobbet så jag fick sova ut. Allt känns jobbigt. Jag får skippa Livsstegen ikväll.

Att bli sjuk är ju inget konstigt eller ovanligt. Det händer oss alla med jämna mellanrum. Det jobbiga är att jag faller ned i negativa tankar, oro, meningslöshet, allt sådant jag försöker förtränga när jag springer på yoga/möten/kyrkan. Och jag väljer ju att inte ta till vinet som plåster på såren eftersom det bara skapar nya sår. Ok, jobbigt. En dag i taget, en timme i taget... ?

Vi lever i en tid med ett enormt överflöd av prylar. Allt ska vi ha och det kommer hela tiden nya prylar, men vi har inte råd med vård för dom mest utsatta människorna i vårt samhälle. Förut hade vi stora mentalsjukhus. Har själv jobbat på flera och där fanns gott om personal, trädgårdsmästeri, minigolfbana, biosalong, affär , cafe osv. En egen liten värld och oftast i väldigt vacker miljö, för det trodde man hade gynsam effekt för den psykiska hälsan. Hur hade vi råd med det?

Sen kom psykiatrinreformen och alla skulle ut i egna boenden. Många klarade inte detta utan man blev ensam, betedde sig störande på olika sätt och blev kanske slutligen vräkt från sin lägenhet och hamnade därefter på gatan.

Det var självklart inte bara positivt med de stora mentalsjukhusen, kom du en gång in där kom du aldrig ut igen. Vi hade en dam där jag jobbade som hade varit intagen 72 år, orsak utvecklingsstörning. Tror inte hon var det, men det behövdes inte mycket för att bli intagen då. Så vill vi självklart inte ha det, men tänk om vi kunde ha både och inte antingen eller. Får du vara inlagd en natt efter ett självmordsförsök, som min son, ska du vara tacksam.

Håller med dig om att en behöver planera in sitt nykterhetsbeslut så man har egentid att rida ut abstinensen och komma på banan igen rent fysiologiskt. Sen gäller det bara att hålla ut och ha tålamod med sin hjärnas krumbukter :) Du verkar ha hittat tillbaka till ditt "nyktra jag" och det njuter jag också av att ha gjort. Känner igen mig själv igen vilket skapar trygghet <3 inte minst på jobbet!
Kram
svagis

Somnade lite snabbare igår kväll vilket var jätteskönt. Vaknade vid 6 när larmet gick igång. På med P1 och kaffebryggaren :) Hörde en nyhet om "ansiktsigenkänning" genom biometriska data som en framtida lösning när du ska betala i affären....skrattar för mig själv och tänker: det var ju precis så det kunde vara förr när någon stammis fick handla på kredit :-D Eftersom innehavaren kände igen ansiktet (analog ansiktsigenkänning) så kunde man handla utan pengar - idag ska man då kunna betala genom att få sitt ansikte scannat....ja ja, nu börjar man bli gammal :-D

Idag ska jag vara nykter. TACK för att jag får stöd av er härinne i mitt nykterhetsarbete <3
Kram
svagis

Snälla TessMa, du kan väl hänga kvar här oavsett? Jag följer dig!
Kram, Charlie

Det som slog mig är att dricker han själv? Alltså han dricker, men inte du? Riskzon ja, men kanske inte precis alkoholist - än. Sen beror det ju på hur mycket varje gång. Som flera skriver får du ta ställning till om det stör dig. Han verkar helt klart ha detta som livsstil och trivs han med den så är den ju svår att ändra.

med din katt, ledsen för din skull♥️ Förstår din saknad, husdjur ger bara kärlek och tillit. Dom är aldrig elaka, bara snälla. När det gäller dig själv: du skriver att "han jag älskar mest har behandlat mig som luft". Kanske kan du fundera lite över vad kärlek är för dig? Känner igen mig mycket i det du skriver. När jag började fundera runt det insåg jag att jag inte kunde skilja mellan sorg, kärlek, ilska, ledsen. Jag blandade ihop allt som knep i hjärtat. Jag har precis som du destruktivitet i barndomen. Man har lärt sig att någon som man älskar kan behandla en både med kärlek och sen svänga om och göra riktigt dåliga saker. Man blir "trygg" med att vara otrygg. Har du provat terapi? Jag har gått i KBT och fått jättebra verktyg för att lära mig att sortera känslor. Och också att mer kunna sammanfatta människor som bra eller dåliga för mig. Tidigare kunde jag se människor t.ex. mitt alkoholiserade ex som två personer: en jag älskade och en jag hatade. Hatade att prata om min barndom, såg den som begravd. I KBT blev jag uppmuntrad att titta på den lite mer utifrån. Ett bra sätt för då såg jag mig själv som liten och började känna empati (inte tycka synd om) och omtanke med mig själv. Så vänd fokus till dig själv. Även om din särbo är ett lite passerat kapitel så kanske du vill ha ett förhållande någon gång i framtiden. Bra att jobba med sig själv så man då väljer någon som är bra på riktigt för en. Många kramar

Du fortsätter kämpa, bra. Det lyckas inte alltid på första försöket. Reagerade då du skrev ”15 bortkastade dagar”. 15 nyktra dagar är verkligen inte bortkastade. Din lever tackar t.ex :).

En sak som jag kom ihåg då jag läste tråden är att då jag slutade dricka så gick jag strikt in för LCHF. Samtidigt. Det gav mej dels nåt att fokusera på och så kanske det tog bort sug lite. Jag hade lång semester den sommaren och fokuserade på mat och promenader. Efter 10 veckor var jag inte bara nykter utan också nästan 10 kg lättare.
Jag är fortfarande nykter sen snart 8 år. Vikten däremot...

Tack för era råd Charlie se klart och svagis! Jag tänker nu att jag förbereder min vän på att det är afritt som gäller för mig. Jag är säker på att hon inte har egna problem med a, så hon blir troligen inte så provocerad av att jag väljer bort alkoholen. Känns bättre att nämna det i förväg på säker mark så adjävulen inte får för sig att övertala mig till nåt annat. Som ett skydd för mig själv. Vi ska äta middag, så det borde inte bli så svårt. Men kulturen är ju sån att man tar ”ett glas vin” när man äter middag på restaurang. Nåväl, jag ska ta mig igenom detta elddop.

Idag lite piggare, tar er andra på orden i era beskrivningar om hur bra det känns efter en månads nykterhet och fokuserar på hur bra detta är för mig. Nu ännu en dags nykterhet. Ha en bra torsdag alla?

Min man följer m mig eftersom vi gör den här helgen till en weekendresa t Stockholm. Å jag vill gärna dela detta m honom då jag behöver hans stöd i vardagen. Jag har uppfattat det som att det är ok.

Ses på lördag?

Min man fyller sk jämt i mars. Jag har lovat, att fira honom på det sätt han önskar. Han har valt 3 veckor på Teneriffa. Jag har vägrat charter sedan jag valt nykterheten. Och nu skall jag med på all inclusive. Berättade det för vår dotter i går. Hon frågade, vad jag skall göra? Min plan är, att leva ungefär, som hemma. Dricka vatten, gå på gym. och promenader. Vet var AA finns. Jag känner mig trygg. Ingen har ju tidigare hällt i mig. Det är ju jag själv, som har gjort det. Och min man är helt medveten om, att vatten och kaffe är mina drycker. Men jag vill ju helst vara hemma. Har tröttnat på packande och köande osv. Men en dag i taget. Idag bridge.

Bra att påminna sig om hur fantastiskt bra beslut du/vi tagit????
Kram ?

Så roligt att höra att det går så bra! ??
Grattis kramar till dig????