Senaste kommentarerna i forumet

En månad höll nykterheten. Några gånger har han haft de tydliga tecknen på han vill dricka men har klarat av att låta bli. Men idag möttes jag redan vid frukost av en man med suddig blick och lite för hög röst. Som vanligt säger jag inget om nåt av det till honom, hans kamp och hans val. Jag hittar på annat med barnen idag och åker till lägenheten med dem. Som oftast verkar det vara jobbstress som han försöker dämpa med drickandet. Man kan helt enkelt inte lita på en alkoholist, så fort livet blir lite kärvt åker flaskan fram som snuttefilt. Men jag kan rycka på axlarna åt det, jag har mitt eget boende dit jag kan åka och behöver inte vara kvar och se på hur dagen utvecklar sig utan kan göra mitt eget program. Känns både jobbigt, för att han inte håller det han lovar, men skönt att jag inte flippar ur ändå när han som väntat bryter sitt löfte.

Ha en skön lördag alla ni som kämpar därute!

Hej,
Hoppas att det kan hjälpa att jag skriver av mej lite här. Förra veckan hade jag lite för mycket omkring mej vilket gjorde att hag struntade i saker som får mej att må bra, träning, promenad etc. det fick stå åt sidan så på kvällen upptod då stort sug efter alkohol som jag gav efter till. Två dagar med måttligt drickande - halv flaska vin. Sen uppehåll tre dagar sen för att jag var ensam. Tömde allt som fanns i min sons skåp under 3 dagar. Det fanns en hel del och jag jobbade inte, gjorde inget än sov o drack o råkade slå sönder några saker i huset. Skrämde livet ur mina vuxna barn och levt med en ångest dom senaste tre dagarna som har varit så svåra att ta mej igenom. Är igenom det värsta nu men så ledsen och livrädd för mej själv. Jag dricker inte varje dag utan får såna här totala explosioner ungefär två gånger om året. Detta har nu pågått säkert under 15 år när jag räknar noga. Och varje gång samma katastrof. Total kaos med att göra imgivningen, arg, ledsen, förtvivlad och mej själv känna mej helt värdelös. Sedan en fin period tills nåt triggar mej, kan vara en fest där jag tar ett glas, det går bra sen nåt till nån vecka senare. Aa under några månader sen nej nu behöver jag inte det här längre o plötsligt där igen. Känner nu stor hopplöshet och rädd för hur länge jag ska klara nu innan samma visa kommer igen och nån gång kommer jag nog att skada mej allvarligt o då är det kört. Men å andra sidan man ska väl inte ge upp?

Så viktigt och så skönt att höra att det är så det känns! Ja, alltså det kan man kalla pärs det här.. så hemskt att stå brevid sitt barn som lider, och t.o.m mkt o mödan.. blir så upprörd varje gång jag hör om människor som inte får rätt dos smärtlindring.. det var ju allvarliga grejer det här..så jag får står lättnaden både för er bredvid och för honom själv när ni nu fick så bra bemötande och ngn som förstod?!

Det är med att dagarna inte håller en obruten linje, är inget att hänga läpp för, tycker inte jag heller. Du har fortfarande gjort dina 23?!
Och du ger allra upp?!

Ha en fin solig och nykter dag ☀️?!
Stor kram!
/Fibblan ?

Vi fortsätter i ensamhetens tecken.

För att utveckla tankarna från tidigare. Jag vet att alla människor förtjänar att vara älskade, även jag såklart. Jag är ingen hemsk människa. Men så fort någon kommer nära mig så ryggar jag tillbaka. Så har det nästan alltid varit, ja eller sedan jag hade ett MYCKET destruktivt förhållande för 12-14 år sedan. Det är ju så sjukt länge. Jag kan inte släppa de orden som jag fick till mig då, att en annan människa kan säga sånt.

Och det var inte bara det, jag är då dödligt rädd för att bli lämnad. Men om man inte har någon nära sig, då kan ju ingen lämna dig, eller hur!? Det känns så sjukt att ens skriva ut de innersta känslorna.

Känner att jag inte har kraft för att klara svek, den gången för 12-14 år sedan så tog det 7 år innan jag kom över PERSONEN, men känslorna av att inte vara tillräcklig, att inte vara perfekt, sitter kvar. Att själv bli tvingad att ljuga för alla runtomkring och befläcka min egna karaktär för att inte mista en person, som ändå inte ville ha mig. Jag hatar mig själv ibland för att jag tillät det.

Känslorna av svek och att bli lämnad vill jag aldrig känna igen. Men vill jag inte känna dem på bekostnad av att alltid vara ensam? Väger känslan av kärlek över vågskålen jämfört med känslan av svek. Jag tror inte det. Jag vet ingenting!

Har ju varit ensam så länge, har inte haft ett förhållande, vet inte ens hur man förklarar för en normalt funtad människa varför. Jag är ju inte helt knäpp, eller är jag just det? Är jag andrasortering? Det måste ju vara ett fel på en person som mig, jag vet att jag skulle tänka det.

Just nu, är det fokus på mig. Det finns inget annat alternativ. Men jag har alltid tänkt att OM jag någonsin skulle skaffa en datingapp eller försöka ge mig ut , eller svara på ett meddelande om någon visar intresse, så behöver jag först bara... gå ner 10kg, sluta röka, måla om i sovrummet... osv.

De senaste månaderna, eller kanske månaden har jag funderat än mer på allt detta. Och varför inte jag kan ha det som alla andra. Varför inte jag kan älska och älskas. Hela tiden så har ett talesätt varit i mitt huvud som IronWill skrev i början av min nyktra karriär: "man kan bli omtyckt eller beundrad för sin yta av fullständighet, men man blir älskad för sin ofullständighet". Jag har nog aldrig fattat just det, allt har ALLTID varit yta för mig och man måste vara perfekt för att någon ska vilja ha än. Sen att jag inte behöver någon som är perfekt, det spelar ingen roll. Hur kunde huvudet bli så skevt - jo genom den där relationen tror jag.

Ni har rätt som skriver att jag måste tala med någon om detta, för även om jag vet var det kommer ifrån, så vet jag inte hur jag ska ta mig vidare - om det nu är det jag behöver. Ska ju till en kurator om ett par veckor, så vi får se om jag även kan ta upp det då.

När jag tänker på detta och ensamhet, min vänskap med A. Jag tror faktiskt inte att A och jag hade en vänskap. Jag tror vi hade en kärleksrelation. A lurade in mig i en falsk känsla av att bli omhändertagen, älskad, räcka till för stunden. Så varför skulle jag då behöva en fysisk person?

Nu blev det väldigt mycket på en och samma gång. Vill återigen tacka för svar, att få små tips, andra infallsvinklar är ovärderligt. Det är just det som får mig att gräva lite djupare. Om jag bara kan få verktygen att sedan klättra upp ur hålet och skåda det uppifrån så kanske jag har en chans att göra en karta av det och förstå hur jag tar mig igenom detta.

I dag väljer jag att inte dricka, istället ska jag måla, mysa med hund och umgås med mina päron

Välkommen hit. En bra början att skriva här. Jag förstår att så hör kan du inte ha det. Tänker att en början att verkligen prata med honom nykter, om hur du känner. Och speciellt så här dagen efter. Du kan ju inte bestämma åt honom att sluta dricka, men du kan säga hur du upplever allt.
Jag har lämnat min man p.g.a. all fylla på helgerna, och ibland på veckorna.
Jag har ju inga småbarn som du har. Men jag kände samma som du, vill inte sitta och vänta på en man som ska bli nykter. Finns så mycket roligare saker att göra i livet.
Men som sagt fortsätt att skriva hör, då du kan få många goda råd.

Jag har redan druckit min ranson. Jag lägger ut en del matbilder på fb och numera syns en alkoholfri öl ofta med i bakgrunden. Än sålänge har jag inte fått frågor på det.

Heja dig Knaskatten, vi tar en dag i taget och aldrig första glaset!

Jag hade en väninna som sa till mig när livet var som svårast -det blir bättre sen.
Fina Lisa och Mirabelle G S, det kan bli bättre. Tonåren är en så svår tid och med psykisk ohälsa är det än svårare. Idag såg jag att en vän fyller jämna år och mår jättebra nu (hen ville inte leva som tonåring). Min syster mår idag bra (hon är Bipolär och har varit på botten) och det är jag så oerhört tacksam för. Det kan bli bättre.

Tack Knaskatten <3

Idag skiner solen och skogen lockar. Jag hoppas att jag vågar mig ut, även om björnjakten börjat. Det är lätt att drabbas av björnskräck och då skyndar jag mig hem. Nu behöver jag kaffe. Kaffe och min ingefärs och citrondryck, det är mina gudadrycker nuförtiden.

Sober appen säger 1 månad, 9 dagar och 10 timmar. Skönt att den har koll åt mig :)

Välkommen och grattis! En hel vecka är ju superbra och vad skönt att du vågat erkänna både för dig själv och någon annan.

En dag i taget är det bästa enligt mig själv. Försöka hitta den djupare anledningen till typ varför man inte städade utan ett glas vin. Vad det är som känns/kändes som det fattades utan. Det är ju en sjukdom, men om man finner orsaker så kanske man ser hela mönstret och kan hindra sig själv i framtiden tänker jag. + att man faktiskt mår bättre av att vara ärlig mot sig själv. Skriva här har hjälpt mig ofantligt också, som en dagbok.

Kram

Du borde heta "Smarta Knaskatten" nu för tiden?
Så härligt att du står då stadigt på nyktra ben!
Just att i olika alkohol sammanhang ha styrkan kan ju vara lite trixiigt men har man som du redan tydligt och klart sagt att du slutat dricka underlättar det för en själv också.
Så du är en förebild ?
Trevlig helg☀️

Kramar
???

Välkommen hit❣️

Bra att du erkänt din oro för vindrickandet!
Det är början på processen för att lkunna leva i vardagen utan alkohol.
Det tar sin tid att acceptera och förstå hur starkt suget är.
Det är en jättebra hjälp att vara här inne på forumet och läsa och skriva!
Lycka till och kämpa på! ??
Du har massor att vinna!?

Kramar
???

Vad skönt att det löste sig så snabbt??
Ha en fin helg?

Kramar
???

Det är aldrig för sent att ändra sig och göra nya, klokare val. ?

Jag har fått en ny sponsor, den bästa! Hen kommer inte med några pekpinnar och kommer inte dumpa mig via sms. Hen kommer inte dumpa mig alls, någonsin.
Hen kommer guida mig genom livsstegen med kärlek och visdom. Hen har redan godkänt mina första tre steg i programmet utan förbehåll. Vem Hen är? Tyvärr, det kan jag inte avslöja för det är hemligt. Men den som söker - han finner.

Nej, jag har inte blivit knäpp. Jag har kommit till tro. ?

Ska snart iväg och jobba,går in och läser på forumet flera gånger om dagen...tycker man lär sig så otroligt mycket här...olika sätt att hantera sug...är också grymt imponerad av alla som kämpar.
Igår kväll fick jag åka och hämta min 16-åriga dotter då det blev bekymmer med den hon skulle sova över hos...det hade jag ju inte kunnat göra om jag hade varit full....så det var faktiskt en otrolig frihetskänsla.
Tänker väldigt mycket på henne....i sommar så har hon börjat röka och dricka...hänger med folk som jag inte alls litar på, har även börjat komma väldigt mycket droger i omlopp där vi bor....så det känns iaf bra att jag är nykter så jag kan hålla bättre koll på henne.
Sorgligt men sant. ...men under tiden jag druckit som mest så har jag ju låtit henne göra som hon vill...jag tyckte ju att jag var snäll med henne, men nu i efterhand så inser jag hur oansvarig jag har varit....ska försöka ändra på det nu.

Jag blev ny medlem här inatt efter att min sambo ”bara skulle på hockey” och raglar in klocka 02 och somnar på hallgolvet.. jag tror att han har bajsat ner sig då han luktar extremt mycket bajs men han är för full för att få liv i! Han har sovit med nedersta trappsteget som huvudkudde sen han däckade.. jag har två små barn som sover här på övervåningen med mig och ett tredje i magen! Han är inte alltid såhär full men alkoholen är ett återkommande dilemma i livet..

I hela mitt liv har jag varit fast i missbruk och även han, mina föräldrar dricker varje helg, min ena förälder dricker även på veckorna. Hans föräldrar dricker varje helg och ena föräldern dricker varje dag! Våra syskon dricker också en hel del och även dom varje helg minst.. Jag själv har varit nykter i 4 år förutom enstaka cider men jag föredrar alkoholfri öl, jag slutade inte för att kg drack ofta utan för att jag inte kunde reglera mängden och jag vill aldrig sluta som mina anhöriga.. det här är mitt liv och det är tragiskt!

Jag försöker i det längsta skydda mina barn att bli utsatt som jag själv blev som liten, min ena förälder somnade på olämpliga platser och min andra förälder fick alltid snedfyllor som hen tog ut på allt och alla andra med diverse kränkande handlingar, jag skärmar av oss från släkten och nu även från sambon! Dom sover tack och lov igenom sånt här och har nog aldrig upplevt när sambon varit packad och idiot.. han har dessutom en tendens att göra sina behov okontrollerat vid ordentlig fylla så jag får passa honom så att han inte urinerar på olämpliga ställen! Det resulterar i få timmars sömn och jag blir så arg och så förbannat besviken.. idag skulle han komma hem vid 22 och bara dricka någon öl.. ja resultatet finns att läsas ovan! Jag vet ju att jag måste ta ett snack med honom imorgon och det kommer inte att bli roligt, han har ofta ångest och blir arg på mig när jag tar upp det! Han menar på att han har kontroll i vanliga fall vilket han inte har.. han kan även säga hemska saker åt mig på fyllan och hävda att han inte minns men jag tror innerst inne att han faktiskt gör det men skäms för mycket för att erkänna det och be om ursäkt...

Ofta är han nykter många månader men det följa av många månader med drickande på helgen, båda dagarna! Fredagar är helt avsatta för att komma hem och ta en öl, inger vettigt kan planeras då för ölen hägrar och han ska slappna av med den i ensamheten.. lördagen brukar bli en fylla och då i olika konstellationer, inte alltid hemma men ofta efter att barnen somnar.. jag vill inte ha det såhär! Jag vill inte att han ska vara såhär och jag vill inte ha ont i magen varenda gång han går ut efter en öl, det är inte alltid han kommer hem heller, han däckar väldigt ofta hos bekanta och har sovit i många hallar och trappor men han inser inte att han har ett problem! HUR SKA JAG HJÄLPA? Hur ska jag ta oss ur det här hemska ?

Ursäktar Wall of text men behövde skriva av mig,. Kram alla!

Mitt i natten och tankarna far. En vecka nykter idag. Det här gått galant och känts lätt. Men en del av mig vill bara isolera mig för att inte falla tillbaka. Jag tänker på alla de där tillfällena då det varit naturligt för mig att trycka på vinlådans kran. När jag ska städa. "Ett glas gör det roligare." När jag pratar telefon. När jag ser på TV. Ständigt det där vinet bredvid. Ständigt detta "jag tar mig ett glas vin" på ett sätt som låter världsvant och kontinental trots att jag vet att det slutar med minst 5 glas. För en vecka erkände jag för någon för första gången. Min läkare frågade lite på ren rutin och plötsligt kom det ur mig. Inte den där vanliga lögnen om "tja något glas till maten ibland" utan sanningen. Att det handlar om nästan varje dag nu.
Jag förstår att det är "en dag i taget" som gäller men fan så oroligt det känns. Inte suget men tankarna på att det kanske handlar om att helt liv utan alkohol.

Mitt i natten och tankarna far. En vecka nykter idag. Det här gått galant och känts lätt. Men en del av mig vill bara isolera mig för att inte falla tillbaka. Jag tänker på alla de där tillfällena då det varit naturligt för mig att trycka på vinlådans kran. När jag ska städa. "Ett glas gör det roligare." När jag pratar telefon. När jag ser på TV. Ständigt det där vinet bredvid. Ständigt detta "jag tar mig ett glas vin" på ett sätt som låter världsvant och kontinental trots att jag vet att det slutar med minst 5 glas. För en vecka erkände jag för någon för första gången. Min läkare frågade lite på ren rutin och plötsligt kom det ur mig. Inte den där vanliga lögnen om "tja något glas till maten ibland" utan sanningen. Att det handlar om nästan varje dag nu.
Jag förstår att det är "en dag i taget" som gäller men fan så oroligt det känns. Inte suget men tankarna på att det kanske handlar om att helt liv utan alkohol.

...sorry skulle skriva ett inlägg i min egen tråd men måste ha halkat med tangenterna å det grövsta!

.

Rullar det på? Har du skött dig...

Jag gråter när jag läser dina ord. Jag är verkligen tacksam över att jag kan dela med mig här, vet inte hur jag hade orkat annars. Man tror att man är ensam om att ha det så här och så börjar man läsa om allas situation. Man blir så ledsen över att livet kan vara så hårt. Sakta men säkert är jag på väg att inse att man inte kan rädda alla. Måste nog rädda mig själv.

Varma kramar

Jag skriver av mig. Sitter här i lugn och ro. Ingen man som är full. Ingen som är sur på mig. Jag tittar på vad jag vill på tv. Jag njuter.
Min man, mitt ex nu, bor i sin lägenhet.
Jag var så kär i honom. Mitt livs kärlek. Honom jag skulle bli gammal med. Vi gick igenom så mycket tillsammans.
Nu ser jag en man som har ont överallt. En man som klagar på allt så fort vi träffas. En man som är negativ. Jag lyssnar. Inte en enda gång har han frågat hur jag mår i allt det här. Han bryr sig bara om sig själv.
Ändå är det sorgligt. Att det inte blev som jag trodde. Vi är inte osams. Vi kan jobba sida vid sida men utan känslor. Vi är som kompisar. Men ibland pratar han med mig som han tror att vi ska fortsätta vara ett par. Han har nog inte riktigt förstått. Att jag inte kan leva med honom när han dricker. Att jag kommer bygga upp mitt eget liv.
Ser att han drar sig till vänner som dricker mycket. Det är det livet han föredrar nu. Att festa. Och dricka.
Tycker synd om honom ibland, men då tänker jag, han har ju valt. Och han valde inte mig.

Jag skriver av mig. Sitter här i lugn och ro. Ingen man som är full. Ingen som är sur på mig. Jag tittar på vad jag vill på tv. Jag njuter.
Min man, mitt ex nu, bor i sin lägenhet.
Jag var så kär i honom. Mitt livs kärlek. Honom jag skulle bli gammal med. Vi gick igenom så mycket tillsammans.
Nu ser jag en man som har ont överallt. En man som klagar på allt så fort vi träffas. En man som är negativ. Jag lyssnar. Inte en enda gång har han frågat hur jag mår i allt det här. Han bryr sig bara om sig själv.
Ändå är det sorgligt. Att det inte blev som jag trodde. Vi är inte osams. Vi kan jobba sida vid sida men utan känslor. Vi är som kompisar. Men ibland pratar han med mig som han tror att vi ska fortsätta vara ett par. Han har nog inte riktigt förstått. Att jag inte kan leva med honom när han dricker. Att jag kommer bygga upp mitt eget liv.
Ser att han drar sig till vänner som dricker mycket. Det är det livet han föredrar nu. Att festa. Och dricka.
Tycker synd om honom ibland, men då tänker jag, han har ju valt. Och han valde inte mig.

Trött idag. Orkade inte åka på möte. Vilar. ?

..att få dem man bryr sig om och älskar att förstå att man själv är i förändring speciellt för de som man festat ihop med å som inte riktigt vill och har någon ljuspunkt till förändring för de är fortfarande så kidnappade i sina hjärnor och ser inte förfallet i siktet ?