Senaste kommentarerna i forumet

Välkommen till forumet!
Det är ju jätte individuellt hur man mår de första dagarna. Hade de varit smärtfritt att sluta så hade vi väl inte behövt denna forum, eller hur.
För mig är de tio första dagar jobbiga just pga ångest. Sedan blir det bättre. Jag drack sista gången den 30 juli och har fortfarande lite huvudvärk och ångest. Men det blir bättre. Och vinsterna är enorma. Snart sover man som en bebis. Man har plötsligt tid för att läsa och träna. Huvudet börjar fungera snabbare och depressiva tankar försvinner.
Det gäller bara att orka genom den första tiden.

Försök bara inte ändra hela världen på en gång. Unna dig godis och skräpmat. Slöa i soffan som du vill. Bara stå ut, det är värt det.

Idag är jag nykter// Mary

Bra jobbat. Jag slås också av hur snabbt folk (tidigare även jag såklart) ändras på fester.
Har svårt att tycka det är kul om jag ska vara ärlig nu när man är nykter. Jag ogillar känslan som jag inte riktigt kan bortse från, att jag själv numera är lite bättre på något sätt. Hemsk känsla för jag var nog ofta värst förr. Hur känner du för fester nykter?

Abstinens från helvetet!

100% sömnlös Dag 3
Ångest, oro, panik
Svettningar
Ingen aptit
Alkoholsug
Huvudvärk
Illamående
Stressad
Kissar mkt (gult)

Ska det inte släppa snart?
Är så otroligt trött på detta speciellt när timmar känns som dagar.

Hoppas du hittar riktigt mycket svamp, njut av dagen och nuet// kram Strulan

Så nu vet vi att det är inte kräftorna man blir dålig av och man blir idiot av alkohol. Det var trevligt igår, men jag som jobbar med människor med psykiska problem . Såg mina vänner förvandlas framför mina ögon från helt friska till lämpade för vilket boende inom psyk som helst.
Tokskratt, ingen mottagare bara babblar på, vidhåller helt idiotiska åsikter och sjunger högt och falskt????

Så just idag är jag glad, tacksam och med lätthet lovar att vara nykter vad som än händer i dag.

Kram från Strulan som glad och stolt kunde köra hem sin bil genom skogarna igår??❤️

Jag kunde inte heller släppa trots att relationen var över.
Men samtidigt var den ju inte det.
Ungefär som att nosa på flaskan men inte dricka.
Och att hoppas på det som (troligen) inte sker.
Men du har ju kommit 99%på vägen med att släppa.
Frågan är väl kanske.
Vad hindrar den där sista procenten?
Vad stoppar den upp på din väg?

Läs mitt inlägg om min missbrukade kille. Jag är i samma skit dom du. Dock har det ej pågått i 8 år. Snarare 3.. senast igår va han påverkad. Jag förstår dig det är jälvligt tuff KÄMPA för dig själv och bara han kan ändra sig.

Spinoza! I mitt huvud blockerar jag honom inte för att jag vill träna på att tänka och agera rätt. Men har också funderat på det du skriver. Hade blockerat hans gamla nummer men sen fick han sparken från sitt jobb och började skicka från ett annat nummer som jag inte har blockerat. Inte lagt till det som kontakt i alla fall. Har kommit på mig själv med tankar runt hur det ska gå för honom med jobb mm. Jag vill nog ha lite koll (kontroll) innerst inne. Så du har nog rätt, borde blockera honom. Tack för hjälp med tankar ♥️

Jag är väldigt medveten om riskerna. Och jag trodde i våras att jag skulle kunna vara vit för resten av livet. Eller jag hade den ambitionen. Sedan kom juli. Jag har numera ingen annan ambition än att dricka så lite som möjligt. Sedan får vi se. Jag var alltför stursk i våras. Men som du skriver, det finns risk att det eskalerar, det märkte jag ju själv nu i slutet av sommaren.

Tack Sofia för rådet. Jag känner mig inte redo att prata med någon tyvärr. Jag vet inte... Men egentligen borde jag kanske. Någon dag kanske jag kommer till en punkt när jag gör det. Har det i åtanke i alla fall ♥️

Miss lyckad. Ja jag klarar mig. ♥️♥️ Igår hörde jag min man prata i telefonen. Han pratade om öl med sin kompis. Jag trodde att han skulle sticka iväg och dricka. Kände att jag skulle be om skilsmässa idag. Att jag inte har något att vänta på.

Sedan blev det inget drickande och vi såg en film istället. Då kände jag att jag skulle kunna leva med honom för alltid.

Det blev så tydligt hur alkoholen är det som faktiskt kommer att rasera allt. Mycket är dåligt i övrigt tycker jag men det är alkoholen som är den enda grejen som gör att jag vill skiljas.

Men jag undrar vad jag väntar på. Eller jag vet. Att barnen ska bli större. Att de kan välja vart de vill bo. Att de kan lämna pappans hus om de inte vill vara där. Att de ska slippa bli dem som väcks av honom på natten när han dricker. Några år till och sedan kommer jag bli så pass ensam i mitt hem att jag tror att steget kommer bli lätt att ta. Jag menar, vänner kan man ju vara men jag måste inte vara ihop med honom om jag inte ens vill?

Det är väldigt skönt att känna den här känslan av att jag får faktiskt lämna honom om jag vill. När tiden är inne och barnen större kan jag dessutom börja bete mig mer som jag vill och det i sig självt kommer nog leda till att min man kanske tar steget till att skiljas. Jag spelar ju ett spel just nu ärligt talat. Stunder jag egentligen vill skrika på honom så gör jag tvärtom. Man kan inte spela ett spel för evigt.

Ibland läser jag i anhörigtrådar där folk råder skribenten att lämna maken (det är typ bara flickvänner och fruar som skriver) för barnens skull. Men jag tänker tvärtom. Så länge det inte är våldsamt hemma förstås. Men än så länge anser jag helt att mina barn har det bäst såhär. Jag kan skydda dem och ha dem 24/7. Och det pågår ingen öppen konflikt mellan mig och min man. Skulle hans drickande däremot börja drabba dem så skulle jag vilja lämna honom och se till att barnen får vara med mig och att ex. Socialen får veta exakt hur han beter sig. Men jag hoppas och tror att det inte kommer att bli så.

Alltså om min man skulle få läsa det jag skriver ? Han skulle tro att jag skriver om någon annan. Han tycker ju att han dricker helt normalt. När han blev LOBAD var han ju bara ute och festade (som ALLA andra gör tydligen) och hade oturen att träffa en polis som var en idiot.

Ofta tänker jag att jag vill vara singel sedan. Men ibland föreställer jag mig ett liv med en nykter kille. Men ganska snabbt avfärdar jag den tanken för jag tror det är så svårt att hitta en sådan man. Som dessutom är nykter med planen att vara det för alltid. Nej hellre är jag ensam än att oroa mig för alkohol i olika former. Jag hatar alkohol för mycket alltså.

Dagen jag är singel:
Jag ska ha ett rent hem där både alkohol och cigaretter är förbjudet.
Jag ska sova med öppen sovrumsdörr utan att vara rädd för att någon berusad man ska få för sig att komma in och störa mig.
Jag ska bjuda hem folk oavsett tid på dagen, kanske kl 8 på morgonen!
Jag ska ge barnen mer utrymme. De kan få en hel våning i huset för sig själva om de vill. Inget rum kommer att vara vigt åt en bakfull man.
Jag ska spela musik och dammsuga på förmiddagarna när det är helg.

Jag ger det här äktenskapet x antal år (har en siffra men vill inte skriva ut den). Sedan är det tack och hej. Och detta skriver jag nu trots att det varit lugnt här hemma. Jag har rätt att ha det som jag skrev ovan.

Kram från en tjej som varit nykter 2 år och 6 månader idag ??♥️♥️

Jag tog en lååång semester - hela 7 veckor blev det.
Det var så välbehövligt efter den jobbiga våren och försommaren med dramatik och skilsmässa och jag har haft det bra.
Jag har tagit det lugnt, ägnat mig åt att göra om i lägenheten så som jag vill ha det och varit iväg på ett par resor med vänner.

I torsdags började jag jobba igen och det var jobbigare än jag trott.
Jag gillar verkligen mitt jobb och har många kollegor som jag såg fram emot att få träffa igen.
Men nu slog liksom vardagen till igen och alla de där småsakerna som jag och X:et brukade göra poppar upp i huvudet. Jag känner en saknad samtidigt som jag tycker att det är så skönt att slippa hantera hans dåliga humör och helgsupande. Jag förstår att det är ett steg på vägen i processen, men jag vill vara klar nu!

Jag hade också ett periodiskt beteende. Och sjukdomen är progressiv så även efter längre uppehåll fortsätter det och blir gradvis värre. Tills man tex dricker dygnet runt för att fungera som jag gjorde på slutet.
Jag såg inte riktigt stupet komma men det gick ruskigt fort på slutet.
Vad tror du skulle få dig att på riktigt vilja sluta, låter som du vacklar i vad du vill?
En liten varning i all välmening bara. Känner igen mig så i dina tankar och perioder där jag var för några år sen.
Faran är väl inte över för mig heller men hållt mig nykter 6 mån med hjälp av 12-steg/AA. Hade försökt allt annat tidigare..

Klokt och bra att du kan hålla i sär det på ett så bra sätt.
Frågan är om du påverkas av hans SMS alls? Om du gör det kanske det är dags att blocka honom?

Jag tycker att det du skriver om att släppa andra fria är så bra, något jag verkligen ska ta till mig!

Att vakna pigg på söndagen är en underbar känsla.

Idag är det lördag och vi håller oss nykter. Imorgon söndag när vi vaknar pigg och utvilad tidigt. Tackar vi oss själva för vi inte drack idag. En dag i taget...
/Mrx

Igår var jag med frun på musikal. Vi åt middag på restaurang innan. Jag drack en lättöl, frun en starköl. Inga problem. Det kändes tvärtom riktigt bra. Kände inget behov av alkohol. Idag är det lördag. Jag kommer inte att dricka idag heller. Det gick i våras, det går även nu under sensommaren och hösten. Jag behöver låta bli att dricka. Jag vill låta bli att dricka. Och ändå, någonstans i magtrakten känner jag oro...

Nu drar jag till gymmet.

Mitt ex missbrukar tabletter. Igår var jag hemma hos honom efter att bara varit isär ett dygn, och hans lgh såg ut som kaos och där låg så många tomma pillerkartor, det är tramadol främst (Han hade tagit minst 30 st 100 mg under ett dygn) Rivotril och Xanax. Hans telefon var urladdad eller spärrad pga för många inloggningsförsök då han glömt koden. Han var kontaktbar men virrig. Jag tog med mig alla piller jag kunde hitta. Nu är det allt jag kan tänka på. Jag kan inte ansvara för honom längre, jag har försökt i 8 år. Men jag oroar mig ändå. Ska jag låta honom nyktra till själv? Hur ska jag tänka? Har någon egna erfarenheter av tablettmissbruk de kunnat avsluta eller anhörig till någon med missbruk? Vad fan rent ut sagt ska jag ta mig till? Hjälp...

Jag har lyssnat på boken, vägra följa John, rekommenderar den om du vill förändra ditt liv. Den vänder upp och ner på många gamla "sanningar" om våra liv. Jag tycker alla borde läsa eller lyssna på den här boken.

om odödlig kärlek mm. För att inte återigen tappa bort mig själv och mina behov:
Vad gör han?
Dricker fortfarande.
Vad behöver jag?
Seriöst agerande genom att han söker hjälp för sitt missbruk och visar i handling att han vill annorlunda.

Vad gör han?
Tycker synd om sig själv, skriver om sig själv och bryr sig bara om sig själv.
Vad behöver jag?
Att han visar att han bryr sig om mig. Ställer frågor om mig, mina barn och mitt liv.

Vad gör han?
Ordbajsar via sms om kärlek och längtan.
Vad behöver jag?
Uppvaktning som visar på kärlek och seriositet i handling typ skicka blommor, skriva brev eller liknande. Handlingar som kräver lite engagemang.

Vad gör han?
Uppför sig precis som vanligt faktiskt, inget är annorlunda.
Vad behöver jag?
Krävs mycket MER av honom nu än vad det skulle gjort i normala fall. Detta för att vända allt dåligt han har gjort till något bra. Men det skall komma från honom på eget initiativ. Inget jag skall behöva påpeka eller be om.

Vad skall jag komma ihåg?
Att släppa andra fria att va som dom vill och göra mina egna val utefter det. Slutsats:
Han yller inte mina behov på NÅGOT plan när jag löser det jag har skrivit. Han är inte för mig!
Jag är jag och jag har rätt till mina behov. Mina behov är ingen överdrift för dom är jag.
Jag överdriver inte utan tar helt enkelt hänsyn till mig själv. Jag behandlar mig själv med samma respekt som jag behandlar andra människor.
Klart slut!

Jag har fått göra saker själv. Det har inte blivit så mycket. I lördags så skulle vi ha åkt på bio. Men han prioterade systembolaget i stället.
Nu ligger jag hemma med magsjuka. Ringde honom i torsdags för och fråga om han kunde ställa blåbärs soppa utanför min dörr. Han ringde inte upp....

Underbart att höra. Ja det är skönt att slippa tänka "kan jag köra". Energin är mycket högre med. Sov lite dåligt men vad gör det? Det tar jag igen imorgon... Som utvilad och nykter. ?

Så skönt att vakna utan bakrus. Ångesten pockar fortfarande på uppmärksamhet, men utan att ha blivit matad med alkohol är den åtminstone minimerad.

Visst är vi många som känner igen oss i det Mirabelle skriver angående prestation, vilket vi också konstaterat mer än en gång. Det är viktigt att, som bland andra Lisa, Lennis och Fibblan är inne på, skriva så mycket man orkar och vill. Inte addera forumvälkomnanden som ännu ett krav. Då har vitsen med sidan gått lite förlorad.

Men vi är ju - tyvärr - experter på att byta ett beroende mot ett annat. Inte minst undertecknad... Lägg därtill ett dåligt samvete för frånvaron av ork och måendet dyker som en sten. Duktiga flickan (pojken) och prestationsprinsessan (-prinsen) är suveräna på att hitta faktorer att suga i sig negativa tankar från.

Åh, om vi kunde släppa lite och bara vara. Tycker att jag kommit långt vad gäller detta i jämförelse med hur jag var för kanske tio år sedan, men det bekräftar ju bara hur sjukt detta är. Jag liksom bara måste skriva ett inlägg om inkludering för att försöka se till att ingen känner sig utanför. Visst, det är en fin egenskap att bry sig om andra, det är inte det, men ni som känner igen er förstår vad jag menar.

Hm...

Nu blev det här inte så positivt som jag tänkte när jag påbörjade inlägget, men det kändes ändå viktigt att få ur sig. Forskning visar dock att det är slutet av en text eller ett samtal som mottagaren brukar ta med sig.

Så....

Känner att jag upprepar mig, men så många kloka saker har sagts under mina två år här, så ibland kör jag en repris. Här kommer Dionysas ord ännu en gång:

Välkomna dagen, inte problemfri, men nu möjlig att leva med.

Kram på er

PS. "Nu håller vi" var det ju jag alltid avslutade inläggen ned förr. Tack Mary för påminnelsen. Kan ju inte påstå att jag uppnått detta, men att försöka är bättre än motsatsen. DS

Hej! Jag har läst din tråd. Som en novell med både spänning och värme. Din smärta är igenkännlig, människor är så lika trots att vi lider av olika anledningar.

Nu har du råkat snubbla lite. Alla gör det. Alkoholismen är inte en framgångssaga. Vi lyckas och snubblar.
Klart du känner dig ensam. Behovet kommer när trygghet infinner sig. Men du ska väl inte gifta dig med vin? Förgifta snarare låter det som. Jag har en råd... Läs din tråd. För mig gav den en insikt om hur illa det går om vi fyller tomheten med A. Du ska till gymmet och inte till systemet ;) Kram

Ha en skön dag! // Mary

❤️?❤️?❤️ / mt

Tog en vecka semester gemensamt... Den har han supit bort