skrev Rosa-vina i En dag i taget resten av livet

Jag är nykter, så ingen fara så, men mår inte så bra just nu. Jag har det tufft på jobbet. Jag känner mig exkluderad och det beror nog på att jag är stark, erfaren, ambitiös, plikttrogen, äldre (känner mig faktiskt utsatt pga ålder) och vågar säga ifrån. Jag har aldrig varit i en liknande situation tidigare och just nu vet jag inte hur jag ska göra. Det finns ingen, absolut ingen jag litar på. Alla pratar om alla och flera av kollegorna är väldigt explosiva (ADHD) och intensiva. Det tar så mycket kraft från mig och just nu känner jag mig så ensam.

Eftersom en stor del av min fritid tidigare varit uppbokad med mina gamla sjuka föräldrar, har jag tappat mina vänner (en del har flyttat långt bort). Flera av dem har även fallit bort nu när jag inte dricker alkohol. Jag behöver hitta nya nyktra vänner, ett nytt liv som nykter..

Jag är även ledsen på min man som tar mig för givet. Vi jobbat full tid båda två, ändå är det jag som gör det mesta hemma. Är arg på mig själv som inte satt ner foten för länge sen. Jag kanske har någon hormonell obalans , eftersom allt verkar så dåligt just nu? depression/sorg? kan inte minnas när jag skrattade av glädje...


skrev svagis i Ja jag är alkoholist, svårt att acceptera

Det som är bra med KBT är att det skapar en struktur för samtalen så du slipper känna dig i fokus på det vis som en gör med en psykolog eller psykoterapi. KBT-terapeuten har ett antal frågor att ställa till dig och utifrån dem så bestämmer ni hur ni ska arbeta tillsammans vilket gör stor skillnad för mötena. Om en känner sig lite osäker inför att öppna sitt inre för en främling så kan detta hjälpa ganska mycket.

Visst beskrev du att du har druckit regelbundet sedan tonåren? Då tänker jag att du kanske har självmedicinerat med alkohol ända sedan dess och att det är hög tid att pröva om det finns någon "riktig" medicin som stöttar ditt mående? Jag är absolut ingen läkare men har erfarenheter som gör att jag inte kan låta bli att uppmuntra dig att ta tag i ditt mående. Det låter som att du verkligen kan få hjälp att må mycket bättre i grunden s.a.s.
Kram!
svagis


skrev Självomhändertagande i Styrkan i en socialanmälan

Det är så bra att du har ett bra nätverk. Han kan inte gömma sig, utan nu vet dessa utvalda hur det ligger till. Det är ju väldigt tråkigt att han använder dessa ord om dig när du får kämpa med hans allvarliga nuläge.
Jag som har en bipolaritet och är också anhörig till vänner med bipolaritet vet att det är nödvändigt med en krisplan och ett nätverk. Jag ingick i ett team med människor runt en vän och jag var den enda med egen erfarenhet och jag och en annan förstod när det var dags för "operation" inläggning. Det hade aldrig gått om inte jag var med i hela processen.

Jag såg till att vännen kom till min stad, då vännen vägrade inläggning på sin ort, efter extremt dåliga erfarenheter. Det kunde annars ha slutat med ett suicid. Jag var slut i någon månad efter det. Det tar oerhört på krafterna och tyvärr saknas det resurser i den offentliga vården idag. Den som är sjuk eller den som är anhörig måste kämpa så mycket för att den som behöver bli inlagd eller få behandling får det.

Hoppas att du kan få någon lugn och ro när han är inne på avgiftning.

Ta hand om dig och bra jobbat med att informera alla som du har gjort!


skrev svagis i Första dagen

Jag hoppas du får en lite lugnare avslutning på veckan Charlie och att du sovit gott inatt och återhämtat dig.
Kram
svagis


skrev Rosa-vina i Att odla nytt

Härligt att läsa att det går bra för dig. Bra jobbat, verkligen. Även mina besök här är rätt glesa nu, men gör som du tittar in då och då för att påminna mig. Planerar även att läsa hela min (tycker också om att läsa din och några andrar trådar från början) tråd snart, för att minnas varför jag är här.

Tycker också det är lite läskigt med mötet nästa lördag, men även väldigt spännande :)

Kram!


skrev Rosa-vina i Första dagen på resten utav mitt liv

Du är på rätt väg nu och dina inlägg är så positiva nu och lyser av livsglädje på ett nytt sätt. Blir så glad för din skull, verkligen. Bra jobbat!
Du inspirerar och jag blir sugen på dans, sång och gemenskap som du går på.

Kram!


skrev svagis i Min assistent Syster Anna tvingar mig att skriva detta

är säkert helt ok. Minns när jag senast slutade med A, mådde pissdåligt och gick till VC och läkaren menade att det tar några månader att få ordning på kroppen efter A-slut. Jag har inga symtom på att något är allvarligt fel men det är en del oro och fantasier som far genom hjärnan just nu. Plus att mina leder protesterar mot övervikten jag går omkring med.

Känner mig stabil som stål inför festen. Det ska bli spännande (för mig själv alltså) att pröva min nya identitet som nykterist.
TACK för ditt inlägg <3 Ha en fin dag nu!
Kram
svagis


skrev Alta i Lyckas??

Tack Charlie🍀 Forum likt denna behövs verkligen


skrev svagis i Nu eller aldrig

Bra jobbat!! Och jodå, jag känner precis igen situationen på jobbet. Brottas själv med en liknande situation där vissa kollegor osynliggör det arbete jag är tänkt att göra eftersom de inte vill se en utveckling av sina arbetsuppgifter i den riktningen. Men ledningen har andra planer och jag är satt att genomföra. Ingen okomplicerad situation men jag vet ju att det inte är något agg mot mig personligen. Vi får kämpa på med våra strategier! Inte fly.
Kram
svagis


skrev FinaLisa i Dags för ett nytt försök

Jag tänker så här enkelt om ditt exempel om "tvåglasdrickaren":
Den personen har aldrig blivit beroende på grund av att den aldrig har passerat gränsen som hjärnan har satt.
Om du har en vinflaska och dricker två glas på onsdag, två glas på lördag och nöjer dig med det så kan du hålla på med det utan att hjärnan blir beroende.
Men om du dricker en hel flaska vin på onsdag och en hel flaska vin på lördag så är mängden alkohol för stor och hjärnans receptorer blir beroende.
Då vill den ha mer. Och har man en gång druckit sig till ett beroende så går det inte att backa bandet och börja från noll igen. Tyvärr, så är det?
Men det kan ju finnas något enstaka undantag...men nä, tror inte det, inte i längden.
Så det enklaste är att inse sanningen och ställa om till a-fria drycker och hitta sitt nya, nyktra och fräscha jag?
Lycka till ?
Kram ?


skrev Ensammenintestark i Nu eller aldrig

Hurra! Jag är så stolt över 10 dagars nykterhet???. Jag vill hålla i känslan att detta är det enda rätta.

Igår blev en lite bättre dag. Jag pratade med en vän och inser att jag måste skapa strategier för att hantera några personer på jobbet som får sin energi av att fånga upp andra som är i ett svagt läge och få dem att känna sig dåliga (läs jag). Skulle tro det kan beskrivas som subtil mobbing. Inte så bra egenskaper precis. Men nu är personerna där och jag måste hantera det. Har fått höra att andra slutat på grund av detta. Så jag får tydligen slåss på två fronter framöver, känns dock som att a-djävulen är mer utmanande än situationen på jobbet. Det hade jag inte sagt för tio år sedan, då var jag inte lika trygg i mig själv och hade nog låtit mig ätas upp av dessa personer (ja inte bokstavligen snarare själsligt). Men nånting har jag byggt upp längs vägen efter skilsmässan och tillsammans med min sambo. Känns snarare som att jag ska ta situationen på jobbet som en utmaning på ett positivt sätt. Personerna är nämligen i grunden svaga och kommer att backa vid konfrontation.

Nå, nog sagt om detta, men säkert nån mer som har erfarenhet av jobbiga personer på jobbet. Igår kväll när jag kom hem var situationen som upplagd för att svepa lite alkohol innan maten. Ingen i närheten och sambon skulle jobba sent. Redan på väg in kom tankarna med full fart från ingenstans. Men det var ändå inte så mkt kraft som gick åt för att slå tillbaka mot tankarna. ?✊?

Nu ser jag fram emot ännu en dag nykter. Lycka till alla ni därute, är så tacksam att dela detta med er. ?Utan AH hade nykterheten troligen strandat vid detta laget?

Ha en bra nykter dag alla ???


skrev FinaLisa i Dags att inse, det är inte värt det.

Grattis Maggie???
Så målmedvetet och träget, du har insett värdet av att hålla alkoholen på avstånd?
Jag ligger ett par veckor efter dig men vi delar likadana upplevelser. Heja oss ?
Kram ?


skrev Charlie70 i Min assistent Syster Anna tvingar mig att skriva detta

Jamen nu är det ju äntligen partaj för dig i morgon svagis, kul! Du känns stabil i det tycker jag mig läsa (?) Minns att du uttryckt lite oro inför de här partajet tidigare. Det här med hälsan är ju inte bra att gå och oroa sig för heller... Det är ju bara du som vet om du har anledning till reell oro eller om det är troll i hjärnan som sätter igång tankarna. I vilket fall har jag upplevt din nyktra period som en exponentiellt uppåtgående kurva när det gäller att känna trygghet i nykterheten och förbättrad fysisk och psykisk hälsa. På bara några veckor har mycket blivit så väääldigt mycket bättre. Enbart tack var DITT superjobb med nykterheten svagis! Jag finns här och hejar på dig!
KRAM!


skrev Kontentan i Dags för förändring

Starkt att kunna hälla ut skiten.
Fint av din vän att finnas som stöd.
Lycka till, en dag i taget ?


skrev Charlie70 i Lyckas??

Hej Alta! Ditt inlägg är fullt av egna argument för varför du inte ska hantera motgångar med alkohol.
Du skäms dagen efter
Sover inget på natten
Blev inte lugnare av vin
Hade inte roligt när jag drack
Tycker inte ens alkohol är gott
Dricka är ett sätt att straffa mig själv

Ett sätt är att tänka på dina egna erfarenheter och argument när suget sätter in. Att tänka igenom effekten/konsekvensen av att dricka när du överväger att ta ett glas. Saken verkar ju stå alldeles klar för dig, nämligen att alkohol inte är ett bra sätt för dig att hantera motgångar. Det gäller nu för dig att finna grejer DU gillar att göra i stället och som kan ge dig det du behöver när du upplever motgångar. Det är ett jobb vi alla gör här - att finna alternativen.
Känns som om det blev ett litet rörigt inlägg från min sida och vet inte om det hjälper dig ett dugg. .
Charlie


skrev FinaLisa i Att odla nytt

Fibblan, Lennis och PimPim ?
Så kul att vi hänger kvar här som gamla höstlöv som vägrar släppa taget?? ?
Men även om den första tidens nykterhet krävde en nästan maniskt närvaro här inne så är det naturligtvis så att så småningom blir det glesare med besöken här inne.
Forumet har fyllt sin funktion och snart står man helt på egna ben och kan gå vidare.
Självklart är det fortsatt betydelsefullt för en själv ibland att påminna sig om hur det svårt det var men hur lätt det blev när man väl tagit beslutet.
Så därför är det nog viktigt att titta in här ibland. Och för alla nya som kämpar är det många gånger avgörande att hitta förebilder och trådar att ta rygg på.
Så jag hänger kvar här inne och läser då och då, och kommenterar när lusten faller på.?
Och Forumträffen nästa vecka ska ju bli sååå spännande!!?
Kramar ???


skrev Lilleman i Dags för förändring

Ja jag har läst nu. Inser att det blev ju bättre hela tiden utan A. Samlar nu ork att fortsätta resan. Drack igår lite, ångest idag. Högt blodtryck, kallsvettas till o från.
Tog en öl idag. Kände genast att det kändes dåligt. Hällde ut allt jag hade. Nu får det räcka. Imorgon ska jag kliva upp o inte vara bakfull.
Ska ha kontakt med en god vän så fort det känns jobbigt.


skrev Se klart i 3:e

Är precis det jag tror tar tid, som du skriver.
Min man avslutar också den vita månaden till helgen. Vi får heja på varandra här, och jag tänker som du. Sovmorgon och vila behöver vi.
Kram!


skrev Se klart i Dags för ett nytt försök

Men kanske är det som du skriver att något mätbart skiljer oss från Jensen-människorna.
Något som jag funnit viss frid i genom erfarenheter i mitt privata liv, främst har det handlat om ett av mina barn som haft det väldigt kämpigt. Men även i mitt jobb som är i en bransch med stora strukturella förändringar (läs besparingar) och där jag också varit chef under många år.
Det är hur verkningslöst det är att
1) jämföra sig med andra (barn)
2) lägga energi på det som inte går att påverka (jobb)
Men jag tänker såklart precis som du, också. Tankarna kan flippa mellan grinighet över att det är synd om mig som inte kan dricka som min man tex. Eller att ens hålla på med allt detta, och kanske i onödan för jag kanske kommer kunna vara måttlig hela livet bara jag sätter upp rätt regler.
Men ännu oftare landar jag i att jag mår väldigt bra av den här nykterheten. På många sätt. Jag upplever att jag ger mig själv något viktigt. Tid och kraft.
Vilka svåra och olika balansräkningar vi står inför.
Om jag någon dag ska ta mig ett glas vin blir det dock inte på Jensens ?
Det låter väl bra att fundera över nya strategier när månaden går mot sitt slut.
Och som jag skrivit förut så hoppas jag att du berättar hur det går!


skrev Doan i Det kommer fortsätta så här...

Så många gånger jag bjudits på drink, så äckligt starka, bjudits att dela på en flaska vin och jag tackat nej och han sagt:
-det är klart du ska ha!
En dag bestämde jag mig för att inte dricka en droppe alkohol mer vid något tillfälle, då trodde jag att det skulle påverka hans alkoholkonsumtion till det bättre. Men inte drack han mindre för det, det funkar ju inte så. Ibland kan jag få sån agg och fyllas av sån ilska mot den djävulska dryck som förstör så mycket! Ibland är det en uppgivenhet jag känner att det blev så här, en sorgsenhet, utan att jag upptäckte det, det smög sig på, ja så där som det gör...
Men det går inte att ändra något som varit. Jag kan bara ändra framtiden.


skrev Se klart i Dags att inse, det är inte värt det.

Och vilken härlig läsning, fortsätt verkligen att vara stolt. Det är något stort!
Tack för att du delar med dig och inspirerar oss månads-gluttare.


skrev Se klart i Första dagen

Vilken kämpe du är,
Så många saker att styra upp och mycket känslor att hantera. Jag ser dig som en amazon som forcerar dagarna och dessutom utan lugnpillret a.
Önskar dig en lite vilsammare avslutning på veckan.
Kram.


skrev HI i Styrkan i en socialanmälan

Jag tror att han känner konsekvenser. Och just nu mår han väldigt dåligt och hallucinerar dessutom.

Han har berättat flera gånger idag om att han haft besök. Jag har kontrollerat det och det stämmer inte. Personen som enligt honom skulle vara där har varit hos mig ikväll.
Vi börjar bli ett team som sluter upp tillsammans nu. Hans pappa har också anslutit under dagen. En barndomsvän. Hans äldsta dotter. Och sen förut hans mamma och jag. Min ursprungsfamilj sluter upp bakom mig. Och de vänner som jag har involverat senaste månaderna.

Han säger att han inte får bestämma något alls i sitt liv längre. Hans Gestapofru styr allt. Han har en sopa till fru och hans liv kommer gå åt helvete från och med imorgon då jag tvingat in honom på avgiftning.

Jag lyssnar en stund... Lägger på. Han ringer igen. Och igen. Tio minuter mellan samtalen. Tjugo minuter. Trettio minuter. Tio minuter igen. Så fortsätter det. Han är väldigt kontaktsökande for att känns så lite stöd i "världens största sopa".