Senaste kommentarerna i forumet

Är precis det jag tror tar tid, som du skriver.
Min man avslutar också den vita månaden till helgen. Vi får heja på varandra här, och jag tänker som du. Sovmorgon och vila behöver vi.
Kram!

Men kanske är det som du skriver att något mätbart skiljer oss från Jensen-människorna.
Något som jag funnit viss frid i genom erfarenheter i mitt privata liv, främst har det handlat om ett av mina barn som haft det väldigt kämpigt. Men även i mitt jobb som är i en bransch med stora strukturella förändringar (läs besparingar) och där jag också varit chef under många år.
Det är hur verkningslöst det är att
1) jämföra sig med andra (barn)
2) lägga energi på det som inte går att påverka (jobb)
Men jag tänker såklart precis som du, också. Tankarna kan flippa mellan grinighet över att det är synd om mig som inte kan dricka som min man tex. Eller att ens hålla på med allt detta, och kanske i onödan för jag kanske kommer kunna vara måttlig hela livet bara jag sätter upp rätt regler.
Men ännu oftare landar jag i att jag mår väldigt bra av den här nykterheten. På många sätt. Jag upplever att jag ger mig själv något viktigt. Tid och kraft.
Vilka svåra och olika balansräkningar vi står inför.
Om jag någon dag ska ta mig ett glas vin blir det dock inte på Jensens ?
Det låter väl bra att fundera över nya strategier när månaden går mot sitt slut.
Och som jag skrivit förut så hoppas jag att du berättar hur det går!

Så många gånger jag bjudits på drink, så äckligt starka, bjudits att dela på en flaska vin och jag tackat nej och han sagt:
-det är klart du ska ha!
En dag bestämde jag mig för att inte dricka en droppe alkohol mer vid något tillfälle, då trodde jag att det skulle påverka hans alkoholkonsumtion till det bättre. Men inte drack han mindre för det, det funkar ju inte så. Ibland kan jag få sån agg och fyllas av sån ilska mot den djävulska dryck som förstör så mycket! Ibland är det en uppgivenhet jag känner att det blev så här, en sorgsenhet, utan att jag upptäckte det, det smög sig på, ja så där som det gör...
Men det går inte att ändra något som varit. Jag kan bara ändra framtiden.

Och vilken härlig läsning, fortsätt verkligen att vara stolt. Det är något stort!
Tack för att du delar med dig och inspirerar oss månads-gluttare.

Vilken kämpe du är,
Så många saker att styra upp och mycket känslor att hantera. Jag ser dig som en amazon som forcerar dagarna och dessutom utan lugnpillret a.
Önskar dig en lite vilsammare avslutning på veckan.
Kram.

Jag tror att han känner konsekvenser. Och just nu mår han väldigt dåligt och hallucinerar dessutom.

Han har berättat flera gånger idag om att han haft besök. Jag har kontrollerat det och det stämmer inte. Personen som enligt honom skulle vara där har varit hos mig ikväll.
Vi börjar bli ett team som sluter upp tillsammans nu. Hans pappa har också anslutit under dagen. En barndomsvän. Hans äldsta dotter. Och sen förut hans mamma och jag. Min ursprungsfamilj sluter upp bakom mig. Och de vänner som jag har involverat senaste månaderna.

Han säger att han inte får bestämma något alls i sitt liv längre. Hans Gestapofru styr allt. Han har en sopa till fru och hans liv kommer gå åt helvete från och med imorgon då jag tvingat in honom på avgiftning.

Jag lyssnar en stund... Lägger på. Han ringer igen. Och igen. Tio minuter mellan samtalen. Tjugo minuter. Trettio minuter. Tio minuter igen. Så fortsätter det. Han är väldigt kontaktsökande for att känns så lite stöd i "världens största sopa".

Grattis till dina fyra veckor, jag tycker att du är fantastisk. Så mycket du delar med sig av och inspirerar,
Och grattis till att du låter dig vila. Inte pressa. Jag känner mig då och då väldigt lat i de här nyktra dagarna. Just för att jag tycker att jag har så mkt viktigt arbete på insidan. Och då behöver man vila!
Nu tar vi den här veckan också. Stor kram och heja dig!

Grattis till dina fyra veckor, jag tycker att du är fantastisk. Så mycket du delar med sig av och inspirerar,
Och grattis till att du låter dig vila. Inte pressa. Jag känner mig då och då väldigt lat i de här nyktra dagarna. Just för att jag tycker att jag har så mkt viktigt arbete på insidan. Och då behöver man vila!
Nu tar vi den här veckan också. Stor kram och heja dig!

Nu vill jag dricka igen. Vi skulle ha gått på visning av en stor renoverad men dyr lägenhet i en ort nära där vi bor. Nej, då börjar barnen tokprotestera. De vill bo kvar i vår lilla lägenhet eftersom den ligger nära deras skola och det är deras hem (vilket jag förstår). Men en ny fin lägenhet hade tagit bort mig från krogarna i centrum där jag känner halva gästerna. Jag blir översocial när jag är full och ska prata med allt och alla. Skäms ALLTID över det dagen efter och gömmer mig nästan för att inte möta någon som jag pratade med på fyllan.

Vi bor trångt, men barnens reaktion var inte nådig. Jag trivs också men vi behöver en större lägenhet punkt. Nu ser jag inte meningen med något. Hatar mitt liv så djupt. Är jag fast i detta mörker förevigt? Trillade dit för en vecka sedan. Jag tror att drickandet för mig är som ett sätt att skära mig armen typ. Sov ingenting på natten nästan trots att det bara blev tre glas vin. Blev inte lugnare av vinet, hade inte roligt när jag drack och har kommit på att jag egentligen innerst inne inte ens tycker att alkohol är gott. Har länge glorifierat alkohol som min lyx och ensamtid. Nästan alltid druckit när vi haft barnvakt, annars bara två glas vin om än ofta. Men om jag är destruktiv och negativ och ser drickandet som ett sätt att straffa mig själv. Hur ska jag hantera suget då? Orkar inte söka hjälp, men är den någon som känner igen perspektivet? Hur hanterar man motgångar utan att bedöva - straffa mer med alkohol ??

Som du beskriver. Du kanske inte ser dem själv för de kommer så fort och helt plötsligt så naturligt eftersom knoppen och kroppen sa samma sak. ?????
Du sätter upp flera gränser åt olika håll.
Gemensamma vänner. Dig själv. Ditt ex.

Njut av resan och försök hålla känslan i minnet för framtiden när det kommer tyngre och mörkare dagar. Tvivel.

Kärlek!
❤️

Tusen tack! Då ska jag ta upp det med henne nu på måndag! När jag ringde henne idag över telefon och funderade på att jag skulle försöka vända mig för att få en mer proffsig hjälp eftersom jag har fått ett "anfall" som liknar väldigt mycket till ptsd?! Det hände för ca 4månader sedan.

Var ut till husbilen och skulle hämta in några husgeråd när jag började skaka och få frossa..tänkte inte mycket mer på det men 5min efter så kom bilder "flashbacks" på saker som hänt för ett halvår sen och tom längre tillbaka. och då bröt jag ihop orkade inte stå benen vek sig och jag satte mig på golvet i tvättstugan och bara grät okontollerbart?! efter 30min kunde jag ställa mig upp åh sen gå till familjen åh säga att jag går och vilar.

Hennes svar att jag ska INTE söka mig någon annanstans , utan ge henne 5 samtal åtminstonde. Sen ska jag absolut inte börja med någon form av terapi i dagsläget eftersom jag redan är i en jobbig situation just nu?! För det blir bara jobbigare i vardagen om jag börjar med någon typ av behandling som t.ex. kbt eller trauma terapi?

Nu så vet jag inte riktigt....öööhh..medberoende terapi kbt jag anser väl rent personligt att OM jag och min karl ska kunna funka när han kommer hem så ska väl jag för f*n oxå få stöd och hjälp under tiden HAN är på behandling?! OCH då menar jag behandling inte bara träffa den här kvinnan 1gång i veckan 1h åt gången..och jo när jag suttit där så mitt i samtalet så "JA , nu måste vi avsluta för nu har timmen gått" och så avrundar hon med ny tid?! helt känslokall.

Trivs inte och jo då jag söker vidare. MEN jag ska ta upp det där med kommunens skyldighet till anhörighetstöd nästa måndag!

Det är inte så det fungerar. Socialen är inte några monster som tar barn från föräldrar utan mycket stark anledning De är utbildade och kompetenta och förstår mycket väl din situation. De bedömmer barnens bästa och det ska mycket till att ta ett barn från en förälder. De är där för att hjälpa och inte ställa till det.
Du behöver inte oroa dig är min mening.

Vilken kämpe du är! Så bäst!

Kram PimPim?

Så glad för din skull???!
Kramar!
/Fibblan ?.

Jag får ta mod till mig och boka en tid. Gå dit och lägga mig platt på golvet och bryta ihop, försöka att ta den hjälp som erbjuds och ge det en ärlig chans. Jag har problem med att jag är så kritisk mot folk jag inte känner så det är väldigt viktigt att det är en läkare/terapeut som jag klickar med på en gång annars kommer jag nog att ge upp.
Jag har provat en gång för länge sedan men det vart bara ett möte för jag kände mig inte bekväm att sitta i det där stela rummet och prata om mig själv och mina problem med en vilt främmande människa.
Jag får försöka igen och inte ge upp för lätt.

Tack för din historia svagis och jag är glad för din skull att det faktiskt fungerade för dig. ❤️
Psykisk ohälsa skulle jag tro är ett samhällsproblem som är minst lika stort som alkoholism.
Kram

Hej!
Jag har läst ditt inlägg och det låter verkligen som det är en felbedömning. Tyvärr sitter en del människor på fel stol. Det är orättvist att du är med om detta när du skött dig så bra under din utredning och du verkar ha stor insikt. En anmälan borde verkligen inte ha gjorts. Ibland så tror jag att vi människor möter hinder och motgångar av olika anledningar. Jag tror att det kan vara bra om du tänker att det är en felbedömning och att allt går bra. Tänk gärna på ordvalen när du möter den människan. Har hört hur en del vänner som varit inlagda inom psykiatrin fått påtvingade besök från soc. Finns det barn under 18 så kommer soc på besök. Så förnedrande. Undrar om soc kommer om någon varit inlagd för exempelvis ett benbrott.

Håll dig bara lugn. Lycka till!

Härlig läsning Knaskatten ?
Kram ?

Tänk jävla sug jag har, men står emot.... igår firade jag fyra veckors nykterhet. Är inne inne i ett sug efter Rosé just för att det är så gott. Jag drack inte bara vin för ruset utan också för att jag får orala orgasmer av det. En saknad! Men jag har ju faktisk gjort slut! Vill inte ha ett on and off-förhållande då jag faktiskt mår bättre utan. Mitt psykiska mående är tusen gånger bättre än vad det var kring jul, trots många sorgliga besked det sista. Denna pärs har jag kunnat hantera bra tack vare min nykterhet I suppose...✨??✨
Ikväll somnar jag nykter och imorgon firar jag 30 dagar! Wohoooo!!! ??‍♀️??‍♀️??‍♀️?

Hoppas ni alla andra har det bra!!!?

Kram PimPim?

.

Inte för att jag är någon expert men jag tror inte det är så "lätt" att omhänderta barnen efter en enda orosanmälan. Som du själv skriver, din man finns ju också som vårdnadshavare. Det finns idioter överallt och du har väl råkat ut för en nu. Men jag har själv blivit utredd av Soc två gånger som förälder, även om det berodde på att min dotter skolvägrade. Nej, stå upp för dig själv och ditt nykterhetsarbete - du vet ju själv precis hur det ligger till så du har inget att skämmas för. Och lycka till <3
Kram
svagis

Hur fan hann jag dricka vin? Jag fattar det inte heller! Och hur orkade jag? Svårt nog att komma upp ur sängen när man är ger nykter, ännu värre bakis. Vilka galenskaper man har utsatt sig för genom åren.
Du får gå igenom en hel del, verkar det som. Se till att ta hand om dig så gott du kan. Sov! Ät! Yoga!
Du är en riktig inspiration. Kram!

Är också trött idag och ska strax krypa ner och sova. Även om jag inte somnar direkt så sover jag riktigt gott sen och jag har faktiskt börjat drömma igen :) Inga mardrömmar men däremot absurda grejer.
Hoppas din sömn blir lika god som förra natten då - det låter ju toppen kl.21-7....det blir ju 10 timmar!! Jättebra :) Sömnen reparerar våra hjärnor <3
Kram
svagis

Jag kom iväg! Och trots att jag fortfarande ligger efter med sömnen känns det så bra. Har fortsatt med yogan lite varje dag den här veckan, och det är som att något har lossnat. Nu ska jag prioritera att fortsätta med det här och hålla i rutinen. Underbart!
Alkoholen händer det inget med. ? Kilar stadigt framåt mot sex månader. Vem hade kunnat tro det för ett år sen? Att jag skulle bli en helnykter yogakatt? ?❤️??

är envis och beslutsam som fan....måste bara få ur mig alla känslor härinne i tråden - mycket surt och bittert för tillfället tyvärr men det tar väl slut. På fredag ska jag ju gå på fest och ser jättemycket fram emot det ändå, trots att jag inte dricker någon alkohol längre, men herregud - vem är det som har fått oss att tro att det endast är alkoholen som är grejen med fest?? Då glömmer man ju kläderna, maten, talen, skålarna i a-fritt och förhoppningsvis en chans att få flirta lite ;-)

Just nu har jag mest oroat mig för hälsan och det påverkar ju humöret förstås. Har undrat hur mycket skada mitt tidigare drickande hunnit ställa till med i kroppen....fått en del svarta tankar om att jag rätt vad det är ska få en stroke eller nåt annat oväntat men peppar peppar, jag gnetar på.
Tack för ditt inlägg Charlie - vi kämpar på och vi är så nyktra :)
Kram
svagis

Så ska du inte behöva känna! Förstår att det är tungt nu av en rad anledningar, och du får bära så mycket på dina axlar.
Några saker jag funderar på:
1. Du måste ta hand om dig själv! Du verkar ta så bra (för bra?) hand om alla andra, men hur tar du hand om dig? Får du sova och äta ordentligt? Motion? Se till att ta hand om allt sånt, det är så himla viktigt.
2. Kan du få hjälp eller avlastning? Någon vän eller släkting som kan ta med barnen på något kul så att du bara kan få unna dig något, typ massage eller gå på bio eller bara fika med en vän?
3. Om du känner att det är ”åh nej” när du vaknar kanske du under en period behöver hjälp med antidepressiva? Fortsätter det såhär, ta kontakt med din husläkare.
???