Senaste kommentarerna i forumet

De där bieffekterna... Det är då märkligt vad mycket annat osunt beteende som man liksom får på köpet med drickandet. Tvångsbeteenden som man vet att man inte mår bra av, och skäms över ännu mer än själva drickandet. Du kollar på porr. Jag vältrar mig i gamla ätstörningar. Någon spelar bort pengar som inte finns. En annan missbrukar aggression. Andra skär sig själva. Det blir liksom ingen ände på eländet när alkoholen bränner spärrarna för oss. Ibland kanske man till och med dricker just för att bli av med de där spärrarna. Få förlösning. Hoppas du kan hitta viljan och orken att ta dig förbi den första tidens humörsvängar och sömnlöshet i nykterheten. Det är övergående, jag lovar. Lycka till!

Precis den känslan hade jag med idag med mitt vin min snutttefilt...skulle tillåta mig att dricka det sista vinet idag men det smakade verkligen inte gott ?? tog två små glas det sista står på diskbänken. Symbolhandling kanske vore att hälla ut det? Hakar på dig nu är vinsörplandet slut för ett bra tag framöver sen får man ta nya beslut. Lycka till! Kram kram ??

Har du varit på möte nu? Hur gick det? Det brukar sägas att man inte ska/kan (?) sluta dricka för någon annans skull... men jag tror nog i mitt hjärta att en redig fru/gubbe som ställer krav kan vara en riktigt bra hjälp på vägen. När man lever tillsammans gör man ju så mycket för varandras skull, så varför skulle man inte kunna sluta dricka på samma vis... Välkommen till forumet :)

Jag hade tänkt ta min sista vindag idag men det var inte minsta gott. Två små glas satt jag o smuttade på o undrade mest varför??
Riktigt skön känsla bara försöka spinna vidare på den! Styrkekramar till er nu kör vi ☀️☀️ Kram kram ??

Hej! Skulle ni kunna flytta tråden till ”det vidare livet”?
Tack!

Jag hakar på dig o Knaskatten! Nu kör vi vad nyktra fina o härliga mammor vi kommer bli igen ☀️☀️Vi peppar stöttar varandra. Jag har en tanke om ett mål på tre månader vitt (hade det januari till mars så dit ska jag tillbaka igen - måste hitta den gnistan igen! Sov gott sen ?? kram ??

Ikväll hade jag tänkt att jag skulle ge mig själv lov att dricka det sista av vinet. Mycket märklig känsla men det smakade inte bra det kändes onödigt att dricka det. Tog två små glas men kändes likgiltigt. Hällde upp ett till som står på bänken orört. Vad hände? Kanske har läst så mycket tänkt så mycket att min hjärna bestämt sig? Skönt men konstig känsla. En sån kväll hade jag gärna tagit tidigare på semestern. Jag kommer somna i princip nykter ikväll! Styrkekramar till den som behöver ☀️☀️

Helt sjukt hur allt verkligen ballat ur. Känns som jag lagt hela min semester på att oroa mig och köra omkring med packade väskor och besöt honom och andra instanser var och varannan dag.
Han skulle ju komma hem efter att förvaltningsrätten ansett att han kan få behandling via vårdcentral hemma. Okej, vad händer då??
Jo då tar han tåg som får problem på halva vägen och ska inte komma förrens dagen efter. Allt lugnt så långt.....
På morgonen hitrar jag hans resväskor bakom soptunnan (1 km hemifrån)
På eftermiddagen hittar jag honom 70 cl gin och aspackad i ett dike.
Kör hem honom och väskorna och packar in honom i gäststugan. Säger till honom att han får inte gå nära eller in i huset. Han får bo där istället. Det är min tur att få bo i huset.
Nu har jag ordnat en massa försäkringsåtgärder ifall han försöker komma in i natt.
Viljen jäkla stressig semester, kommer vara helt slut när jag börjar jobba.
Sov sött allihop?

...inte startar exakt samma dag så vet jag helt klart att Knaskatten och jag är redo för förändringarnas vingslag. Söndag är min första dag. Oavsett var jag befinner mig! Kraaam ?

... men förmodligen kommer du att ligga en dag före ? låter knäppt men jag har haft en ”bucketlist” på olika saker jag måste göra slut med. Men ack så redo jag är på söndag! Jag är så taggad på att lyckas men vägen har varit lång med många snurrande tankar. Började redan i juni att våndas men som sommaren varit om jag summerar den är inte alkohol roligt öht. Ett dåligt sällskapsspel är var det är! Tid för förändring ???

Finalisa och knaskatten- tack fina ni ♥️♥️♥️

Jag har lite ångest ikväll. Pga min relation. Jag känner att jag sitter fast i ett äktenskap där ENBART min mans behov blir uppfyllda. Det finns ingen omtanke för mig eller knappt barnen längre. Men han har det bekvämt. Han är omhändertagen och lever dessutom lika fri som en ungkarl.

Han är ute och dricker. Jag har en klump i magen av ovissheten kring när och hur han ska komma hem. Jag är så trött på att inte kunna slappna av inombords här hemma. Längtar tills nåt händer som gör att vi bryter upp från varandra. Jag har ibland stark tilltro till att det ska hända. Men ikväll känner jag mig rädd för att det aldrig kommer ske. Jag har blivit expert på att hålla husfriden i shack. Jag ger honom inga anledningar att vilja lämna mig...

Jag vet att jag kommer lämna en dag men just ikväll känns det som att jag är i ett fängelse. Det är bara när barnen är tillräckligt stora som jag kommer våga röra upp husfriden. Just nu klarar jag inte ens av att vara osams med min man för jag orkar inte med påfrestningen. Och dessutom leder det ändå aldrig till att jag blir fri. Inte än i alla fall.

Jag är så sjukt glad över att jag bygger upp mig själv däremot hela tiden. Vad tragiskt det vore om jag drack under den här tiden för att försöka må bättre. Vilken misär det hade varit. Jag kan åtminstone rent logiskt se mitt värde och veta att jag förtjänar bättre. Om jag drack nu skulle jag förlora det. Då skulle jag förlora mig själv. Barnen skulle förlora allt vad trygghet innebär. Och jag med. Fast när jag tänker efter är det trygghet jag saknar. Lugn. Förutsägbarhet och rutiner som fungerar i en familj. Jag är så ensam. Ensam om att försöka skapa en normal ö i ett hav av öl och bakfylla.

Jag älskar min man allt mindre för varje dag som går. När vi är nära varandra och jag ligger i hans famn känner jag att jag behöver det men samtidigt tänker jag för mig själv att jag hatar honom och att han förstör mitt liv. Samtidigt som han pussar mig så tänker jag att han skiter i mig. När han kramar mig gör han det för sin egen skull och inte min. Så är det med allt. Allt är för hans egen skull.

Mycket går att stå ut med. Så länge alkohol inte är i bilden. När min man var nykter för länge sedan nu så var jag lycklig och lugn. Jag älskade honom varje dag och blev glad av att se honom. Nu ser jag en stor mansbebis som behöver mig till allt men samtidigt aldrig vill umgås med mig eller lyssna på mig när jag pratar om något. Jag är ointressant för honom. Jag är nykter, sansad och ansvarsfull. Tråkigt va? (önskar jag hade en så tråkig man isåfall).

Sorgligt inlägg ikväll. Men det är så jag känner just nu. Såhär känner jag varje gång han är ute och dricker. En stor klump av ångest och svärta inombords. Jag hoppas han aldrig kommer hem igen. Så känner jag just nu.

Den eventuella dag han blir nykter är det nog redan försent. Det har gått för långt när man börjar hoppas på att ens egen man inte ska ta sig hem efter en natt ute. Sånt går inte att reparera. Just nu är allt en väntan för mig på rätt tid. En evig väntan känns det som just nu.

Hoppas ni andra mår bättre än vad jag gör ♥️ Ett ljus i allt är att jag aldrig nånsin skulle få för mig att dricka bort det här. Jag har lärt mig till 100 procent att det är okej att känna alla känslor. Man överlever alla känslor och tack vare att jag inte dricker så kommer jag att må bra imorgon igen och ha en fin dag trots att jag är ledsen just nu. Det går snart över. Med alkohol går inget över. Med alkohol tillåter man all skit i livet gro fast och inget blir löst och bearbetat. Min man till exempel ältar mkt gammalt. För han känner aldrig färdigt något. Jag är i nuet och tänker framåt. Och imorgon är en ny dag ♥️

Jag mår bra och har koll på läget men har valt att dricka alkohol under senare delen av semestern. Nu skulle jag vilja påstå att jag är normal drickare. Har inga fyllekalas men njuter av öl och vin. Vet att öl och vin inte är bra för mig. I min vardag med ett jobb och stress ska jag inte alls nyttja dessa drycker. Jag lever just nu på farligt vatten. Den sociala situationen under semestern gör att jag väljer fel väg. Jag har ju haft som målsättning att bli normal drickare. Ja visst, det funkar när jag har semester och inga krav på mig. Jag har dock en klar målbild av att dra ner rejält på alkoholen när semestern är över. Hur går det för dig?
/Mrx

Otroligt, men snart har det gått två månader...bara sådär! Ikväll var det stegmöte. Jättetrevligt som vanligt. ?

Visst är det en kamp,och den får man göra själv. Men här kan vi i alla fall stå sida vis sida när vi kämpar, så det ser ut som en lång rad med människor som slåss med tomma luften. Lite skuggboxning så där. Tack för uppmuntran.

det du skriver santorini. Har man druckit sig till ett beroende av A, så finns det ingen reversibel process där man genom att försöka dricka kontrollerat och mindre mängder kan bli av med beroendet. Ett utvecklat beroende kan aldrig "suddas bort" ur hjärnan. Däremot kan som tur är missbruket stoppas genom att man slutar dricka, slutar sträcka ut handen efter glaset.

Men sen är vi människor nog så funtade att vi har en slags övertro om oss själva, vad vi kan och vad vi klarar. I synnerhet när vi är yngre och mindre erfarna, mindre erfarna även som beroendemänniskor. Så därför är det nog som Maribelle skriver, var och en måste gå i genom processen innan poletten trillar ner och insikten blir glas(!)klar. Men det vore ju önskvärt om fler kunde stoppa tidigare, och slippa nå de där hemska djupa stadierna i beroendet och missbruket som flera av oss gått i genom.

Att gång på gång gå upp i "ringen" mot A-djävulen är dömt att leda till ständiga förlustmatcher. Man kan inte vinna eftersom man varje gång möter inte en motståndare, utan en oändlig rad av motståndare i form av flaskor, burkar, glas, bibbar etc. Så man måste komma till insikt om att man aldrig ska gå upp i ringen i gen, utan hålla sig utanför. I lag med de nyktra som kommit till denna insikt. Då kan man ta kontroll över sitt liv, men aldrig genom försök till kontrollerat drickande ...

Önskar dig en fortsatt fin sommar santorini

Sticker in huvudet här eftersom jag kom att tänka på dig och hur det går för dig!
Hoppas sommaren är härlig för dig!

Mod och styrka,
Dee

Adde och Santorini, vi har hängt här inne länge tillsammans. Skillnaden är väl att ni har lyckats bättre än vad jag har. Har tagit mig ett antal återfall men vet ju innerst inne att jag inte kan dricka vanligt. Håller med, jag tror inte att det går. En gång problem alltid problem. Jag har "lyckats" dricka normalt några veckor på semestern, men för eller senare händer det - jag dricker för mycket, tappar kontrollen och efter skam och ångest börjar jag om min nykterhet. Det är jobbigt i längden och jag vet att det inte fungerar för mig. Ska bara sluta "prova".

Du är en av mina förebilder här i forumet, tack för alla glada, tokroliga, kloka och empatiska inlägg du gör i din tråd och på alla andra ställen. Uppskattas verkligen ska du veta❣️???

Du är en av mina förebilder här i forumet, tack för alla glada, tokroliga, kloka och empatiska inlägg du gör i din tråd och på alla andra ställen. Uppskattas verkligen ska du veta❣️???

för ditt inlägg Santorini ! Och jag håller med dig med hela mitt nyktra hjärta !!

Det är besvärligt det här med att insikter måste värka fram. Det vore ju så mycket bättre om vi kunde lära oss av andras misstag och lidanden. Men det verkar att man måste göra misstagen själv, lida själv, innan insikten kommer. Och då är det som om ögonbindeln faller av. Plötsligt är det som var så svårbegripligt så självklart, och man undrar varför man inte fattade det innan.

Jag tycker du är otrolig faktiskt. Så många nakna, smärtsamma sanningar du ser rakt i vitögat och bara utmanar. Rakt upp och ner. Inga krusiduller. Inget självbedrägeri. Respect! Vilken häftig resa i personlig utveckling det här blir för dig! Sedan det här med att vara en imperfekt människa... Jag läste ett tänkvärt meme någonstans. Minns inte exakt hur den löd, men kontentan var att om man är bekväm och öppen med sina svagheter så kan ingen använda dem mot en... Jag brukar tänka på det ibland när jag känner mig frestad att dölja mina tillkortakommanden, osäkerhet eller brist på kompetens inom något. Det är rätt skönt att ta det där aktiva beslutet att vara ärlig istället. Det brukar fungera förlösande för omgivningen och bidra till ett öppet och tolerant klimat där man hjälper varandra. Så man kan tänka så, att man gör gruppklimatet en tjänst när man vågar vara rudis ?

Både Virvla och Ensam gör riktigt bra poänger. Känner precis detsamma, att det inte löser speciellt mycket med måendet att plocka bort alkoholen. Snarare blir det värre en tid, för det är så mycket som plötsligt känns... så mycket man tvingas uppmärksamma och göra något åt... Men vi GÖR det faktiskt, vi är på väg, och det är det som räknas, eller hur :)

Jag är ganska klar över att när man är ensam och det är helg,då är det som svårast. Tackade nej till fester med där jag vet att det dricks hårt. Ska klara detta ett bra tag. Måste bryta mönstret ett tag. Känns hyfsat idag. Har haft hårt på jobb och då längtade man hem till balkongen och två-tre 5,9 i sig för att varva ner. Men icke... Det är ohållbart! Dag 5 blir städ och tvättkväll. Torsdagen är perfekt för det... Eller?

Så underbart att du börjar landa i hela alltihop, och försöker ha de snälla glasögonen på när du betraktar dig själv ? Gillas skarpt!