Senaste kommentarerna i forumet

Sömnen löser sig, otroligt nog. Jag trodde aldrig jag skulle få sova igen, efter att ha dragits med insomnia pga stress under många år. Alkohol-stopp gjorde sömnproblemen sju resor värre. Nu har det gått ca två månader och jag sover som en klubbad säl om nätterna. Gärna 10 timmar! Tror jag ”sover igen” förlorad sömn :)

Vad kul att det citatet hjälper dig. Det har förenklat allt för mig med. Tror det har att göra med att man integrerar nykterheten i sin identitet, på ett psykologiskt plan. Det spelar ingen roll om hjärnan försöker lura en till att tro att man inte har så stora problem med A, att man borde kunna dricka bara litet. När man ÄR någon som inte dricker så dricker man helt enkelt inte, alldeles oavsett. Ha en fin dag!

Klart du ska fortsättas skriva i ditt lilla hörn. Det är ju en del av forumet nu :) Jag behandlar också mest andra frågor än alkohol i min tråd. Inte konstigt alls, tänker jag. Vi har ju plockat bort alkoholen ur våra liv, så vad skulle vi rimligtvis ha att skriva om den? ? Däremot möter vi situationer, tankar och känslor, ja själva livet, utan alkoholen... Vi försöker figurera ut både de stora och de små frågorna. Det kan man ju skriva hur mycket som helst om. Ha en fin dag!

Grattis till sju dagar! Fortsätt så. ?

Om du känner att du inte vågar gå själv så kan du ringa närmaste AA grupp och då kommer någon möta upp dig. Du hittar all info på www.aa.se och du söker på "hitta möte". Dock är det verkligen inget du behöver vara rädd inför. Du kommer efteråt inte förstå varför du ens oroade dig... ?

Tillit förtjänar man genom att visa att man är pålitlig. Att man håller det man lovar. Att man är beredd att möta besvikelser och be om ursäkt för det man gjort fel. För den som blivit sviken, ju fler gånger dess värre, tar det lång tid för tillit att växa fram och sätta rot. Egentligen finns allt det här i 12-stegs-arbetet. Där finns allt, även gottgörelsen. / mt

Jag funderade lite på det du skriver om att han behöver din tillit för att kunna fortsätta vara nykter. Är det inte så att han behöver fortsätta vara nykter för att du ska kunna bygga upp tillit till honom, snarare än tvärtom?
Tillit är (som någon klok person här på forumet skrev till mig i våras) något man förtjänar, inte något man kan kräva.
Sen tror jag inte att det hjälper hur mycket vi än hejar på, nykterheten måste komma från missbrukarens inre vilja att sluta missbruka. Annars skulle det nog inte finnas en missbrukare på det här forumet med tanke på hur mycket vi som skriver här har hejat oss hesa under åren!

Precis vaknat. Hade svårt att somna men fick bra sömn. Inga besvär. Det tjocka i huvudet börjar försvinna också. Men har dock läst att man gärna kan drömma om saker relaterade till alkohol. Jo visst. Drömde om att jag berättade för en kompis att jag har problem med alkoholen så bra mitt undermedvetna också erkänner det. Haha. Fortfarande glad och stolt. Får se hur denna dag utspelar sig då!

Kunde sova i 5-6 timmar. Det hjälper gott. Dag 4 börjar. Jobb och bio. Borde inte vara något bekymmer idag.

Tack alla för pepp och lycksamheter :)

När jag läser lite i forumet handlar mina inlägg allt oftare om generellt mående mer än A, allt hänger ju självklart samman men känns som jag är på fel ställe, Men jag trivs här i mitt lilla icke-hörn, och jag tror inte jag stör alltför många, så fortsätter besudla min tråd med tankar som sträcker sig från mjukt eller hårt bröd till livets lite mer intellektuella djupa frågor.

I dag fortsätter flytten och jag ska även få måla lite, sånt är ganska kul tycker jag. I dag ska jag försöka hålla god min och har bestämt mig för att inte dricka.

På lördag är det ett nytt firande, då är det 1 månad utan A, då ska jag utvärdera hur det har varit, men tror knappt det behövs.. det har varit meh, men på det hela så jädra mycket bättre än sämre. Inget har varit direkt dåligt, allt har varit bra, så fortsätter ta det dag för dag.

Jag har analyserat och tänkt till. Givetvis så är jag skyldig. Skulle jag inte ha druckit så skulle inget av detta hänt. Den lärdom jag tar med mig efter veckan är att det är nolltolerans som gäller framöver. Nu har jag fått se vad som händer med respektive utan alkohol och vinnaren är solklar.

till dig Femina! Du äger! / mt

högljudda varningsklockor i mina öron när jag läser. Särskilt om lögnerna. Smyger, gömmer och ljuger - starka och illavarslande kännetecken på missbruk. Lita på din magkänsla, ta väl hand om dig och barnen, låt honom ta ansvar för sitt. Läs här i olika trådar. Allt gott / mt

så kände jag starkt just nu att jag vill och ska skicka dig en hel svärm av kärlek ❤️??‍♂️❤️??‍♀️❤️
Varmaste kramen / mt

Många som sitter i samma båt och kämpar! Man får sån oerhört inspiration och motivation av alla underbara vänner här inne. Jag har dock en lång startsträcka...men börjar närma mig ett avslut som ska vara 90 eller 100 dagar.

Det är just det att vår ryggsäck fortsätter tyngas ner när man oavsett nykterhet aldrig får prata ut och prata färdigt. Få förklara och få förklarat och svar på sina funderingar. Nåt avslut kommer aldrig och allt tungt man varit med om fortsätter skava även dom bra dagarna. Är det småsint av oss att inte vara glada i stunden, egentligen är problemet nu mer mitt än hans då jag mår dåligt oavsett han dricker eller inte. Han verkar må bra nu i sin nyvunna nykterhet, så länge det nu varar.

Jag provade förra året att gå till en terapeut för att få prata men redan första sessionen kom det fram så tydligt vilket enormt lass av obehandlade känslor och händelser jag bär inom mig så jag ville inte gå dit fler gånger, jag skulle helt enkelt ha brutit ihop om jag lyft fram allt i dagsljus och skulle antagligen tvingats sjukskriva mig för att jag inte skulle klarat att fungera i vardagen så länge processen skulle pågått. Kanske dumt att inte ta itu med allt men jag har två barn som behöver mig och jag är helt enkelt tvungen att bearbeta saker i mindre bitar för att orka och göra det på mitt eget sätt. När jag ser bakåt har jag kommit långt, från där jag var mentalt för säg två år sen, men vägen är lång och brant än men jag är i alla fall sakta på väg mot läkning och att det som nu tar emot är säkert egentligen ett bra tecken och en del av processen framåt.

Tack för dina tankar Azalea ?

Kräkts i en bar.
Slagit ut en framtand.
Ramlat på en cykel och skrapat upp en arm.
Somnat på en offentlig toalett.
Följt med människor hem jag inte har velat följa med hem.
Kräkts vid en busshållplats medan människor på väg till jobbet stressat förbi.
Däckat på toaletten och ramlat ned på golvet.
Blivit utslängd från ställen.
Kissat på gatan mitt i stan.
Varit otrogen mot en (ex)pojkvän.
Kräkts på väg till jobbet mitt i ett bostadsområde.
Skrikit på folk på uteställen.
Dansat på bord.
Ringt och gjort bort mig.
Legat med människor jag inte har velat ligga med.
Följt med fulla människor i bilar.
Gått på tveksamma efterfester där det har funnits droger.
Ramlat på dansgolv.
Kastat glas ner från en balkong.
Stannat en taxi för att spy, men istället vält ut allt innehåll i min handväska i vägrenen.
Lämnat vänner utanför som inte kommit in på ställen.

Ett axplock. Jag har helt enkelt betett mig som ett svin mot mig själv och mot andra på fler sätt än jag kan minnas.

Förstår lätt att du inte hänger med mera i alla tvära svängar! Bra att du sagt upp dig som upp-passerska! Nånstans längst in verkar han ju fatta han behöver hjälp bara för att få den tanken tagen ur sig så fort han kommer till rehab, helt bakvänt!

Jätte bra du har tid till psykolog, du behöver verkligen ventilera så du klarar av att alls fungera när ditt liv ser ut som det gör nu! Stor kram till dig!

☺

Vill börja med att ge dig en guldstjärna, bra jobbat ???.
Att få vara anonym på AA är jättebra och viktigt. Likaså här på forumet. Fast ibland är det synd att vi är så anonyma att vi inte kan ses fysiskt. Jag skulle tex gärna få gå med till ett AA möte och jag är rätt säker på att många fler skulle komma iväg om det hade varit möjligt.
Blir inspirerad av dig som går på AA. Snart vill jag också, ska bara samla mod ☺

Jag och min man har levt ihop i mer än 10år, i början när vi var i 20årsåldern var kulturen vi levde i att dricka rätt mkt på helgerna. Jag hade inte möjlighet eller lust till samna leverne när jag började plugga men han tog gärna några öl och lite whisky på helgerna.
För några år sedan fick vi 2 barn som båda är under 5 och jag växte upp med att aldrig dricka mer än kanske ngt glas vin en särskild kväll framför barnen, medan han har växt upp med föräldrar som groggar varje helg (utan att bli direkt berusade, och ändå i alla år kunnat ta hand om hem, jobb, 5 barn, o.s.v.)
Skillnaden med min man är att han inte vet när han ska sluta, några helger i månaden går det fint att bara dricka lite, men så kommer vi till de där bingeandet där han dricker tills han somnar (efter arr han nattat barnen och då kanske druckit en öl eller 2.

Mitt största problem med det hela ör att han ljuger om det. Han tar ut pengar så jag jnte ska se på vårt gemensamt bankkonto att han köpt alkohol, han säger att han inte druckit men jag hittar gömda flaskor och burkar.
I början sa han att det var dumt, men att jag inte kunde förvänta mig annat när jag blev så arg, nu när jag "kommer på honom" bryr han sig inte alls. Han tycker jag är kontrollerade och att han inte har ett risk eller missbruk.

Jag har svårt att reda i der, ibland känner jag att han har rätt, vem är jag att vara alkoholpolis? Samtidigt vill jag att vi räddar vårt förhållande och är bra föräldrar och då måste jag ju kämpa. Jag älskar honom väldigt mycket och vill verkligen inte lämna honom.

Hur har ni tänkt? Tror ni att det bara kommer bli värre? Hur kan man gå vidare utan att skuldbelägga utan istället skapa motivation?

Någon plan...? Nej, min enda plan är att bara inte dricka. Att vara öppen med det så att folk vet. Att sluta lämna en dörr öppen till alkoholen. Jag vill aldrig mer bli full, aldrig mer vakna bakis.
Jag börjar på lördag, hemma från semestern. Tänkte att jag skulle njuta av de sista dagarna med alkohol, men det är inte så mycket njut, utan mer som att avsluta ett dåligt förhållande. Jag vaknar med huvudvärk och påminns om varför jag slutar.

Känns som fysiska abstinensbesvär kommit nu. Har inget sug men har svårt att somna. Sen kan jag inte avgöra om jag svettas för det är varmt eller om det är abstinensen. För varmt är det :p Slängde på ACn lite så blev det bättre.

Ajja, blir väl trött nog snart.

Grattis till dig, det låter ju helt underbart!! :)

Fint att du hittat hit, och gratulerar till dina sju dagar. Ska följa din tråd och hoppas kunna bidra med nåt litet uppmuntrande, eller kanske till och med klokt ord. Mvh, Calici.