Senaste kommentarerna i forumet

Jag har missbrukat Stecolid när de en gang gav det till mig. Istället fora att reda ut mitt misbruk med hjälp av Stecolid så kombinerade jag alco och Stess.. Nu ger de mig inte Stecolid mera. Vilket är jäkligt jobbigt. För Stecolid på avtrappning av alcohol är nog bästa tänkbara lösningen.

I alla fall sista ”riktiga” kvällen. Och dagen.
I morgon åker vi hem, så det kommer att bli lugnare, om någon alkohol alls. Vi får se.
I dag har jag i alla fall kört det i botten.
Druckit vin till lunch, drinkar på stranden och vin till middagen. Känner att jag redan nu är torr i munnen och har lite ont i huvudet.
Sista gången.
Nu blir det ändring.

Hur mycket dricker du då när du nu dricker? Och hur länge har du legat på den mängden? Att minska alkoholen successivt är nog enda vägen. Om du inte ska hoppa över på Stesolid men det är ju en lite risky väg att vandra om du inte vill ha ångest. Då är du i klorna på något värre än bara jävulen själv.

Så minska alkoholmängden dag för dag. ha en bestämd mängd du dricker varannan timme typ, eller varje timme. Sen försöker du skjuta upp den tiden så mycket du pallar. Men det är lätt att sen när du är på G att du tänker "en lite trevlig kväll med grill och öl kunde vara nice", och då släpper du garden och är på ruta fyra igen... men kämpa på!

Det är tufft att säga "aldrig". Livet är långt och det kommer tuffa dagar framöver. Så det är stor risk att du bryter det löftet vilket kan få dig att bli besviken och sen är det spiralen nedåt som gäller. Sluta drick nu men sen får du ta nya beslut. Kanske ett beslut varje dag?

Jag skulle alltid skydda mig själv och min familj först. Det finns bra personer men det finns också kalkoner till personer och att sen hålla på att bråka med allt och alla om sitt barn kan nog bara bli en jobbig sits och risken är att du kommer dricka mer i en sådan veva!

Men du får göra det du tror är bäst. Sen vet ingen facit.

Tack för alla kommentarer, de värmer❤️
Fick en fråga om hur länge jag har haft för hög a-konsumtion. Egentligen ”bara” sedan i våras, det var då jag började dricka farligt mycket och ofta, helst hemma i hemlighet. Jag kände abstinens och sug när jag var på jobbet och längtade bara efter att få döva mig med vin eller möjligen en massa folköl. Tidigare kunde jag festa hårt men kände inget större sug i veckorna.
Jag har landat i att jag nog aldrig bör dricka igen. Tror att jag kommer att falla dit igen på sikt om jag börjar sällskapsdricka (vilket jag önskar att jag kunde). I helgen var jag hos min gode vän som hade full förståelse - han hade fyllt kylen med enbart alkoholfritt (förutom vitt vin till fisksåsen)❣️Vi hade supertrevligt.
Ironwill, rörande akupunktur och kulor så struntade jag i det efter två gånger, tyckte inte att effekten motsvarade kostnaden. Så, det kanske var lite hokuspokus after all?
I dag mår jag förhållandevis fint. Jag har fortfarande lite semester kvar och tar det piano. Har umgåtts med vänner som är helt ok med att jag är en sådan som inte dricker. Min självrespekt börjar försiktigt växa sig starkare. Jag har funderat en del på gränser - förut var jag gränslös i det mesta. Nu siktar jag på att planera, sätta rimliga mål och belöna mig själv samt vila mellan varven. Jag börjar känna att jag är värd att må bra, att jag är ok även om jag aldrig blir perfekt. Det är så lätt att fastna i självhat, självömkan och bestraffa sig själv när den inre rösten ständigt matar en med negativa ord. Jag har det tufft nog ändå i tillvaron. Att vara ovän med sig själv är jag evinnerligt trött på.
Vad har jag gjort hittills i dag? Fixat i trädgården, städat huset, rastat hunden tre gånger, möblerat om på altanen, handlat och bakat en paj. Är jag värd lite vila nu, tro?

Jag vill sluta dricka, vill sluta bedöva mig. Men klarar det inte. Ångesten och Oron när alkoholen släpper greppet om mig är den värsta tortyren jag någonsin upplevt. Om jag bara kan ta mig över kullen och ta mig till platsen där Oron och Ångesten låter mig få andas lite, då kan jag nog Klara det. Fast I och med att jag varit vid gränsen innan så är jag så rädd. Redan långt innan skammen och rädslan kommer så börjar jag må dåligt. När jag är nykter så är jag otroligt stark. Men när jag druckit och när alkoholen släpper då är jag den absolut svagaste mänmniskan I hela världfen. Att använda Alkohol som bedövning är som att skriva kontakt med Djävulen. Alkohol in och all oro släpper och man mår så bra. Man kan andas man kan leva. Sedan kommer notan. Och den är så saltad. Jag vill bara hitta kraften att ta mig igenom abstinensen och helvetet när alkoholen släpper. Att förklara för någon som inte upplevt det jag talar om, är som att försöka beskriva en färg för en född blind. Tortyr hemsk jäkla tortyr är de enda ord jag kan använda för att beskriva tillståndet. Jag vill inte dricka, jag avskyr alkoholen. Men Alkoholen är den bästa quick fixen när livet gör som ondast. Tyvärr är det samtidigt den bästa acceleratorn för att få smärtan att bli ännu värre. Vet inte hur manga gånger jag lyckats sluta dricka men sedan trillat dit igen när livet kasstat en obekväm boll mot mig. Nästa gang jag tar mig ur skall jag aldrig mera dricka… Aldrig mera…

Hej!

Det är såhär, jag är 30 år gammal och dricker ungefär två lådor vin i veckan. Jag och min son bor tillsammans med min pojkvän. Pojkvännen har idag hittat mitt lager med tomburkar och vinkartonger.

Till saken hör också att jag är inlagd på psykiatrin sedan tre dagar pga min psykiska ohälsa. De gjorde en orosanmälan till socialtjänsten, de måste tydligen göra en sådan när man blir inlagd för psykiatrisk vård.

Min pojkvän ställer ultimatum på mig att jag måste berätta för någon av skötarna här på avd att jag dricker, men jag är livrädd för att få en till anmälan på mig. Skulle aldrig förlåta mig själv om de tog sonen ifrån mig.

Snälla, har nån liknande erfarenheter? Kan nån ge mig tips?

Jag har verkligen bestämt mig för att aldrig dricka igen och jag förstår att min sambo inte tror mina ord.. snälla, hjälp!

Hej!
Kämpar på med mina livskrisdemoner eller vad de nu är. De demoner jag tystade ner med alkohol är ju nu frisläppta och jag har inte lärt mig leva med dem eller hantera dem än.
Kämpar på! Gör det ni med!

Jag känner igen det där, man känner inte sorg för att inte få A, men man känner heller ingen lycka. Känns lite apatisk inför precis allt för det mesta. Fast ibland tvärt om. Känslor och intryck är mer och större - svårare att ta in. Jag vill inte dricka, men jag kan inte säga att jag njuter av att inte dricka.

Alla andra känslor, som jag precis som du tryckt undan allt för länge, kommer upp till ytan och man blir så medveten. Min största bit är att jag aldrig vågat släppa någon riktigt intill mig, ingen har någonsin sett mitt inre. Detta är säkert för att jag alltid sett att allt måste vara perfekt och inte riktigt fattat att man faktiskt får existera och kan vara god nog även om man inte innehar BARA positiva egenskaper, åsikter osv... (ursäkta att jag tar din tråd, men kände bara igenom mig i det du skrev).

All lycka till dig, och att se att alkoholen inte är grundproblemet tror jag är en av de största insikterna man kan få.

Miss Hyde och Dee! Tack för svar. Detta fick mig verkligen att att tänka till. Ja verkligen, jag ser bara positivt på att sluta helt. Jag har ett mål på 3 månader just nu och verkar ha en bra plan. Har även lagt om kosten nu på några dagar, försöker rena mig själv. Äter inget godis heller för det är också ett riktigt begär som jag har. Jag känner mig glad och peppad att fortsätta i samma spår nu. Som sagt, det är inte lätt, men jag vill verkligen detta.

Starkt av dig Miss Hyde att du klarat 50 dagar! Snacka om att du har will power som heter duga! jag är riktigt imponerad. Vill också komma dit och ser bara fördelar.

Vad coola vi alla är! Jag har alltid tyckt att det var konstigt att inte dricka, men nu ser jag ingen skam i det längre, man väljer ju istället att må bra. Att förgifta sig med något som man tror är bra för en, är ju helt sjukt i min mening. Men så är det och det är bara att ta sig ur detta mörker.

Kram!

Det jag ständigt ser när jag läser här. Planen att börja dricka normalt igen. Och det allra vanligaste felet som gör att man ramlar tillbaka i missbruket. Efter sju års nykterhet och många fler år av missbruk ser jag det som den viktigaste enskilda faktorn: Sluta tro att du ska dricka kunna dricka måttligt. Släpp den tanken och fokusera på ett nytt nyktert liv. Den som druckit sej till ett missbruk kommer aldrig att vara nöjd med två glas vin. Det ”normala” borde sist och slutligen vara att leva fri från droger eller hur?

Beroendet kommer alltid att finnas med oss. Det sitter som ett vilande virus i hjärnan och poppar upp nu och då. Alkoholdjävulen kan man kalla det. Men den tystnar med tiden om man håller den kort och inte ger efter. Detta virus kan man styra själv.

Var och en måste göra som den vill och göra sina egna erfarenheter. Men det är mitt bästa tips, baserat på mina och många, många andras erfarenheter. Det är inte alls svårt att avstå när man väl bestämt sej. Man får kämpa med sug i början men de sjunker undan.

Ja, jag har fått diagnosen utmattningssyndrom.. lustiga är att jag vill verkligen inte ha alkohol nu. Utan försöker jobba med mig själv. Nykter. Ska få komma till psykolog. Jag har en kompis som sa till mig att sluta med alkoholen och erkänn att du är alkoholist så kommer allt lösa sig. Hon är väldigt bra på att komma med pekpinnar. Att hon har rätt. Visst har jag använt alkoholen på fel sätt men tror inte att det är grundproblemet i sig. Eftersom jag inte har något sug, bara tankar ibland att i denna situation skulle jag druckit alkohol. Nu gör jag inte det längre utan tar till mig vad hjärnan säger till mig. Tror att jag i grund och botten är väldigt osäker på mig själv och är därför rädd att göra fel. Samt konflikträdd. Så tror att det ligger mycket där som jag måste jobba med. Kunna våga uttrycka mina känslor som jag nog i hela mitt liv tryckt bort på ett eller annat sätt. Senaste perioden med alkohol. Idag trycker jag inte bort det utan låter det komma, pratar med mina nära o kära, inser att jag håller på att förändras. Men jag känner ändå ingen glädje över att jag håller på att förändras. Kanske det är en del i processen, att jag måste ner lite till innan jag kan känna glädje. För just nu njuter jag inte av livet. Inte av att vara nykter heller. Men jag vill inte heller vara onykter. Blivit mer en vana nu, frågar någon om jag vill ha så säger jag bara, nej tack, jag dricker inte just nu. Jag jobbar med mig själv och det är tillräckligt jobbigt för att ta en fylla på det också.

Har ingen aning om vad som händer, om det inte är jobbångesten som spökar förstås. Jag är sjukt sugen på vin och jag var det i går samt att det har fortsatt i dag.
Det känns inte så bra. Den förrädiska alkoholhjärnan väser i örat, bara ett glas... jomenvisst. Som om jag tror på det. Sedan väser den att det är inte så farligt, du klarar att dricka som alla andra...
så idag väljer jag bort det första glaset igen, och det känns som dag ett, fast det är dag 90 +.
Undrar när mitt beroende ska sluta väsa åt mig. Undrar om jag kommer att falla till föga för den. När kan jag börja slappna av?

För övrigt så verkar det mesta gå ut på att konsumera alkohol. Allt från kvällstidningarnas bästa vintips till godmorgontv, aw, grillkvällar och mysfredag. Just nu känns det som hela samhället är drog och alkoholförgiftat.
Kanske har jag en surt sa räven moment, men ändå.
Alkoholen har tagit över och ska finnas mer och mer i vardagen, ex tv och filmer. Vinglaset är alltid framme.

Min plan i dag för att vara i verkligheten blir att baka glutenfritt bönbröd. Det var en utmaning att hitta skrädmjöl, det kan jag lova.

glömde ju... Ville också berätta att jag gör en slags reningsprocess i kroppen också. Dricker citron/ingefära/vitlöks vatten varje morgon. Det känns riktigt bra och har minskat mitt sug. Så jag håller tummarna på detta!

Kram!

Idag har jag bestämt mig för att må bra. Fastän jag vet att jag precis börjat med att leva ett friskare liv och det kan vara nyhetens behag, men jag tror inte jag någonsin kännt mig såhär motiverad. Jag vet att det kommer komma tillfällen där jag tvivlar och att jag kan åka dit igen, men jag vägrar att tro på att jag är svag eller att jag inte har kraften.

Så jag väljer att må bra idag, ta dag för dag. Jag har börjat med att sluta med socker samtidigt, för jag mår inte bra av det heller. Rökningen tar jag tag i sedan, klarar inte mentalt allt på en och samma gång. Verkar som att det går riktigt bra än sålänge, 5 dagar utan alkohol! Vill redan fira att jag klarat det såhär långt. Nu håller jag även på med att strukturera mina dagar och har mål för helgen.

Lördag:

- Sova ut
- Ev jobba om jag får möjlighet till det
- Träna (gruppträning; bra tips!) (får se om detta verkligen blir av, men drömma kan man ju)
-Skriva lite här på forumet
-Ha sex

Söndag:

- Umgås med min fästman
- Ha sex
- Laga mat tillsammans med min fästman
-Gå igenom mål för veckan

Säger verkligen grattis till er som lyckats och som fortsätter med att hålla upp, det ger mer gains i livet att välja denna väg. Jag tror på mig själv och alla er här inne på forumet! BE STRONG TOGHETER!

Mod och styrka
//BliStarkIgen

Du är jättestark som tagit dig hit och insett att något inte stämmer.

Precis detta hände mig, fick också en uppvakelse. Förra fredagen gick jag all in med alkoholen och hade en minneslucka på säkert 4-5 timmar. Kommer knappt ihåg att jag gick ut med min kompis. Fick bara reda på att jag nästan ramlade och slog ihjäl mig. Så det var min rock bottom. Har haft ångest i 4 dagar, men nu börjar det släppa. Jag har bett om ursäkt till min kompis och sagt att det är slut nu på alkohol. Jag har berättat för min fästman att jag ska sluta och att jag vill leva bättre med honom.

Hoppas du hittar styrka här inne på forumet och kraften att vilja göra något åt det. Jag började nu i veckan här och känner redan hopp om framtiden. Ge inte upp, gå Alkoholhjälpens program, den är nyttig och även spännande att göra. Man lär sig vad som triggar detta beteende och man skapar nya mönster för ett framtida bättre jag. Du ser även hur du själv ser på ditt drickande.

Fortsätt framåt, och ta dag för dag.

Kraft och styrka till dig!
//BliStarkIgen

Känns bra men samtidigt får man nästan ångest när man börjar röra i det. Man vill förändra men vill ha förändringen redan gjord så man får lugn i sig. Jag är en tydlig semester drickare som dricker o förstör semestern för mig. Den som man ska ladda året för...men några dagar kvar så hinner sluta o få någon ledig lugn dag håller tummarna för att jag grejar det o inte åker o köper en till dunk med vin...
Jag vill jag kan o jag ska ha en förändring! Någon som känner igen sig o vill haka på?
Kram till mig själv o alla som behöver en ??

Känner mig sjukt nervös innan mötet idag vet inte riktigt vad jag ska säga och skäms lite grann och känns pinsamt men kommer nog kännas bättre efter.

Nu har det gått några dagar. Ångesten från fyllan är som bortblåst (som vanligt) men viljan att förändra är kvar och det är jag tacksam för. Har varit tuffa dagar med trötthet, låg livslust, ingen ork och aptit och svårt att sova... Men idag känner jag att det har det vänt. Är betydligt piggare och känner livsglädje och energi, nu jäklar ska här levas! :)
Jag har kommit på mig själv att tänka på a vid flera tillfällen redan tex när jag hörde en gräsklippare, så banalt, då associerar min hjärna med sommar och såklart a. Men jag noterar bara mina "triggers" och tänker att här är en sak som får mig att tänka på a, då vet jag de! Sen släpper jag det och fortsätter med det jag håller på med. Tänker inte för mycket på de utan bara noterar det.. Det känns som det funkar. Jag vill ju att varje dag ska vara nyktert för jag vill göra andra saker nu. Kolla på filmer, läsa, vara ute i naturen och framförallt skaffa mig en slags rutin i livet. Att ha rutiner i ett liv som innefattar a är lönlöst. Då a oftast förstör varje dag och speciellt dagen efter...

Det här är en morgon av reflektion. Tänker på alla gånger jag smugit med alkoholen. Gick till en avskild, mörk plats när jag skulle ut med hunden. Halsade en 50cl Old Ox. Eller när jag skulle ut och cykla och satte mig ute på landet och gjorde samma sak. Alla åtskilliga gånger jag lade burkarna i väskan på ett sätt så att det inte skulle höras när jag kom hem. Alla gånger "jag ville träffa kompisar". Eller när jag skulle "tvätta rutorna på bilen klockan 1 på natten" för att jag inte kunde sova.

Finns säkert fler gånger men såg det precis framför mig. Kom som ett slag i ansiktet. Shit alltså, allt står så klart.

1000 tankar, nu har människan fastnat i något renoveringsarbete. Hu inte skrämmas så där, min måndag blev sig inte lik. Kram Strulan ❤️❤️❤️❤️

"Just nu drar jag i alla trådar och hjälp jag kan", gissar att en sådan tråd är forumet och du är mer än välkommen till oss. På tal om just trådar, starta gärna en egen tråd, då ökar sannolikheten att du får svar. Du gör såklart som du vill.

Blir nyfiken på vad det var som gjorde att du slutade med cannabis och vilken erfarenhet från den gången som kan var till nytta nu?

Min kollega sa någon gång att - Det finns inga hopplösa "fall" men det finns de som slutar försöka.

Du låter som en person med kraft, mod och vilja att fortsätta försöka!

Tack för att du delat med dig och hopp om en fin dag, vänligen

Li-Lo
Alkoholhjälpen

Holy shit. 3 dagar utan alkohol var längesedan, men nu börjar dag 4, holy shit. Det var längesen! Så najs! Ha en bra dag allihopa!

Jag har varit härinne till och från i ett par år nu och du har länge varit en sådan inspiration och hjälte. Jag längtar tills jag är där i min nykterhet där du är, men jag är fortfarande på minus - börjar (för sista gången, har jag bestämt mig för) på lördag.
Vill bara skicka kärlek och styrka och beundran - och framförallt tacksamhet för att du finns på andra sidan och visar att det går att komma dit.
?

Är ingen expert men utifrån programmet som jag går här så har jag fått tanken om att förutse faror i en given situation och vad man kan göra för att undvika dem. Din helg kanske är ett sånt exempel. Provar du programmet eller?