Senaste kommentarerna i forumet

Tack snälla för ditt svar! Det är något med ens allra första svar, det tändes nån liten gnista i mig, så tusen tack för dina goda råd! Jag har egentligen ganska dåliga erfarenheter av att lägga ut olika delar av mitt liv på olika forum, då tonen och klimatet brukar vara oförlåtligt och hårt i svaren. Men inte alls den känslan jag har fått av detta forum, här tar man hand om varandra. Önskar dig en fin dag, så hoppas jag att våra vägar korsas igen på denna härliga plats!
Stort lycka till även till dig!

Välkommen hit och vad jag känner igen mig i din berättelse! Vi har ungefär samma livssituation, ålder och barn.
Jag har så länge jag kan minnas haft problem med a. Alltid blivit fullast, ångest, minnesluckor och allt vad de innebär. Har sen 5år tillbaka börjat dricka hemma ensam ofta framför tvn även då ibland blivit alldeles för full.
Jag har inte heller haft problem med vita månader och ibland haft uppehåll på 3 månader. Men nu börjar jag bli orolig på riktigt. När jag väl dricker då kan jag inte sluta tänka på alkohol, vill bara ha mer. När jag väl festa har jag blivit såå full och gjort dumma saker och har minnesluckor och sån otrolig ångest. Kvällar jag sitter och dricker ensam har blivit fler och fler, och kvällarna har börjat tidigare på dygner. Ibland redan innan mitt barn gått och lagt sig. Jag är så rädd att jag tappat kontrollen och att jag inte kan återta den. Men detta foromut har hjälpt så mycket!
Efter ett återfall i helgen är även jag i början, dag 3 idag.
Det var lite kort om min resa ska bli spännande att följa din. Du är inte ensam. Kram till dig!

Du har har hamnat i en gammal tråd. Här finner du mer aktivitet! Starta gärna en egen tråd om du vill.

https://alkoholhjalpen.se/forum

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Hittar inget här som verkar vara skrivet här efter 2016.
Ingen som använder sidan längre?

vad ska jag göra???
Jag har ju valt att separera från min sambo som jag anser dricker på ett sätt som inte är ok, att hitta en lägenhet är ju dock inte så lätt, så vi bor tillsammans fortfarande.
Jag har varit hos familjerådgivningen och bett om råd , då jag känner en otrygghet inför att barnen ska sova hos honom varannan vecka, då han dricker på kvällarna
MIn sambo blev rädd att jag skulle ta steget att göra en orosanmälan och bad då om att få bevisa att han kan hålla sig nykter. så på familjerådgivningen sa de till mig att jag skulle skriva ett "kontrakt" med honom att han inte får dricka på 6 månader när barnen är med, att han ska gå och prata med någon , att han ska köpa en alkomätare så att han kan blåsa i den varje kväll.
han har gått till familjerådgivningen själv och pratar med någon där, han har inte köpt alkomätaren än och igår kom jag på honom att dricka både öl och whiskey i garaget....
Hans försvar var då att barnen var ju inte med honom i garaget..... men de var ju hemma med mig i lägenheten där han sedan skulle vara
det känns som att han hittar varje kryphål för att dricka..
nu behöver jag era råd, ska jag göra en orosanmälan eller vad ska jag göra?? Är det någon här som gjort någon orosanmälan? vad hände då?
tacksam för svar

Det är ett stort steg att ta att skicka in skilsmässopapper, skönt att du har kommit så långt i processen!

...det är så sjukt likt! Sådär sa min man också, att han skulle göra mitt liv till ett helvete. Det säger han ibland fortfarande, att det är den enda anledningen han har till att leva vidare - att han ska göra mitt liv till ett helvete. (Fast sen gör han inte det. Han påverkar mitt liv ganska lite numer.) Och absolut skulle han motsätta sig försäljningen av vårt hus också, det skulle stå och ticka pengar tills jag gick i personlig konkurs. Det höll han inte kvar vid i mer än några dagar. Jag tror att de/han är så rädda för förändring att det försöker skrämmas (de tror säkert på det när de säger det iofs) men när det väl "händer" är det alltid alkoholen som kommer först. Det är ju mycket lättare att supa ner sig än att aktivt sätta sin exfru i personlig konkurs. Det är mycket lättare att supa ner sig än att kontakta en advokat, förbereda en stämning, fullfölja en vårdnadstvist.
Men såklart finns inget facit. Jag vågade hoppa, vågade lämna mitt äktenskap trots att det ju fanns bitar som var fina och bra också. Eller, det handlade egentligen inte om att jag vågade, utan om att jag inte hade nåt val. Jag var så stressad att jag började kissa på mig på vägen hem, nästan varje dag, av...skräck för att han skulle ligga där, utslagen på soffan, med barnen som satt bredvid och såg på tv. Det gick helt enkelt inte längre. Jag har det så väldigt, väldigt mycket bättre nu.
Stor kram till dig!

Mannen blir trevligare och snällare ju närmare uppbrottet. Ibland skiner det igenom, lite surhet. Han försöker t.o.m. bestämma över mig. Där är jag tydlig. Jag bestämmer nu över mitt liv nu. Han fogar sig. Skönt att stå på mig. Och då slår det mig. Jag kanske varit för snäll i mina förhållande. Så snäll att jag helt glömt bort mig själv.
Men att han är snäll nu gör mig förvirrad. Jag får hela tiden påminna mig om hur det var. Och han har ju inte slutat med alkoholen. Inget är utrett.
Skickar in skilsmässopappren i dag. Jag måste bli fri.

Hej alla kämpar! Jag har nu i två dagar läst så mycket jag orkat på detta forum, och det är otroligt hur ödmjuk man blir inför andras livsöden, och med det så sporrad att förändra sin egen livsstil!
Jag behöver berätta min historia, min tanke är att detta får vara en plats där jag påminner mig om mitt VARFÖR när det blir svårt. Jag är en tjej på dryga 30 som gjorde ganska sen alkoholdebut, men som jag minns det älskade jag A från start. Mina närmaste vänner dricker mer ofta än sällan, och det är mer regel än undantag att vi dricker varje gång vi ses. De senaste 10 åren har alkoholen varit ett problem för mig, eller rättare sagt: För människorna runt omkring mig. Jag har vant mig vid att inte minnas hur jag kommer hem, för hem kommer jag ju på något sätt. Min sambo har tagit det största ansvaret för vårt gemensamma barn, jag ser mig själv som en stabil och pålitlig mamma när jag är nykter, men jag "checkar ut" för att binge-dricka i perioder. Även hemma kan jag dricka när barnet sover, det är svårt att smyga med det då vi bor i en mindre lägenhet. Men jag har många gånger gömt burkar och flaskor som jag druckit om jag varit ledig då sambon har jobbat. Jag hämtar aldrig på förskolan när jag har druckit, utan avsäger mig då helt att ta något som helst ansvar för barnet. Frekvensen på mitt drickande har varierat, det har sällan blivit mer än 2 ggr/v, men det har funnits tillfällen under t.ex semestrar (utan sambo & barn) som jag druckit större mängder inkl. återställare på morgonen för att ens orka lämna hotellrummet. Min sambo har gått från att vara orolig till att nästan vara totalt blase´ angående det hela, då han inte märkt någon större förändring förutom under kortare perioder. I takt med att mitt barn blir större och förstår mer och mer, är vaken längre osv, så är det solklart för mig att jag måste sluta dricka. I min inre kärna är min totala övertygelse att jag måste hålla mig ifrån A hela livet. Jag ser ingen tjusning i att dricka ett glas vin, utan jag dricker för att bli berusad, utan undantag, varje gång. Nu räcker det, detta är en lika bra tid som någon annan. Det längsta jag varit nykter är under ca ett år då jag var gravid + ammade en kort period. Annars har jag tagit någon månad här och där utan några problem (vad jag kan minnas). Det jag skulle behöva få lite råd kring från er med mer erfarenhet, är hur jag ska lägga upp min mentala målbild? Vad har funkat för er? Jag läste något bra om att ta en dag i taget, "Idag väljer jag att vara nykter". Jag vet ju som sagt att jag behöver jobba stenhårt för att aldrig mer dricka, men jag tror det skulle funka bra också att lägga upp ett mål kanske 3 månader i taget? Jag har svårt att inte sätta målet för långt i framtiden, för jag menar, jag kan ju absolut inte börja dricka igen om kanske 3 eller 6 månader, eller ens ett år eller 5. Hur har ni sagt till era nära och kära? Jag har inga problem med att tala om för folk på t.ex en AW att jag inte dricker, för jag vill inte, eller jag KAN inte hantera alkohol, men jag tror att mina närmaste vänner skulle behöva höra något "mildare"i början, som "Jag har tre vita månader". Detta just eftersom de också har alkoholproblem (som de inte känns vid), och det kan bli svårt för mig att bli överröst med deras argument om varför jag SKA dricka när vi umgås. Blir lättare att sätta något slags bäst-före-datum som sedan flyttas fram tills det är naturligt för dem att jag inte dricker. Jag kör inte bil, så kan inte använda det argumentet. Rädd att släkten direkt kommer misstänka att jag är gravid, vilket jag också vill undvika då vi är en relativt liten, tight släkt, och jag vill inte ha fler barn. Vill inte ge någon falska förhoppningar. Min sambo vet att jag ska ta en vit månad, vi ses ju varje dag, så där är det sen lätt att bara låta det rulla på och bli till flera månader osv. Han dricker inte så mkt hemma så det blir inga problem tror jag.
Ska kanske tillägga att min mamma gick bort för några år sedan i alkoholrelaterade sjukdomar.
Tack för peppande ord från er som orkar, jag läser vidare på forumet för att få mer kött på benen. Detta är bara dag 2 för mig, senast jag hade en helt vit period var i våras, då hade jag en månad, men ingen avsikt då att sluta för alltid.

Tack på förhand, och all lycka önskar jag er!

Välkommen till oss här på anhörigstödet.

När jag läser ditt inlägg så får jag en del tankar som jag gärna vill dela med mig av. Jag hoppas att det är okej. Först vill jag säga att du är klok som berättar om det som sker, det är vanligt att vi vill skydda den som beter sig illa speciellt om vi tycker mycket om det. Vi kan även försöka "förklara" varje enskild situation vilket kan få effekten att vi inte ser ett eventuellt mönster och detta kan i sin tur uppfattas som att vi accepterar det som sker. Hur går diskussionerna mellan dig och din partner gällande detta?

Det är naturligtvis inte möjligt att lägga fram ett facit här samtidigt är ringer en varningsflagg i mig av två anledningar. Det ena är att våldet eskalerar det andra är att din partner blir personlighetsförändrad av alkohol vilket (förenklat) ofta är en indikation på att det är svårt att "lära sig" dricka på ett oproblematiskt sätt.

Kanske har du redan ringt Kvinnofridslinjen 020-50 50 50 , om inte så kan det vara ett bra sätt att få rätsida på vart du står just nu i detta. Om du vill får du gärna starta en egen tråd det bir lättare för andra att ge dig respons och för dig att ta emot den. Du gör såklart som du vill!

Hoppas att mitt svar känns relevant för dig.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Visst är livets pussel svårt och för oss med beroendepersonligher är det jättetufft. Ge dig själv en stor kram och ge dig själv beröm. Du gör ett jättebra jobb med dig själv ?????

Det finns säker massvis med människor som testat knark i sin ungdom och sedan aldrig gjort det mera. Med ungdom menar jag under 30. Men känner du att det är något som inte står rätt till så är det säkert så.
Lita alltid på din egen känsla.

Mvh

Till slut kom sömnen till mig och jag har fått sova. Inte hela nätter, men inatt vaknade jag endast en gång och somnade om. Den svala nattluften hjälpte säkert till och fönstret var som vanligt vidöppet. När jag vaknar kan jag se natthimlen från sängen, vilket ger mig en känsla av trygghet. Jag har börjat att sätta på djup meditation på svag volym och somnar ganska snabbt (den stängs av när den är slut).
Jag är alkohol/socker/gluten/mjölfri nu. Äter Low Carb och jag ser till att jag inte är hungrig. Mitt blodsocker är i balans och för mig hjälper det mot lusten att dricka a.

Just idag mår jag bra och har inget sug eller tankar på a. Men jag vet av erfarenhet att den lurar och att jag måste vara vaksam på tecken/tankar som vill smyga sig på . Jag har ju tappar det förr och återfalligt i drickande. När jag börjar igen, tar det lång tid innan jag hittar tillbaka till nykterhet. Det är så lätt att förminska mitt missbruk till bruk, men jag vet att jag har ett sätt att dricka som inte är normalt. Att dricka en flaska vin på en timme är inte inom normaldrickande. Jag är livrädd att bli så sjuk i beroende som min mamma var. Rädd för de skador som tillkommer av alkoholen. Jag vill aldrig dit!!!

Idag är jag tacksam för att det är svalare ute.
Jag har riktiga vänner omkring mig.
Jag är själv en bättre vän dom nykter.
Idag mår jag bra även fast jag är arg som ett bi över vissa för mig icke påverkbara saker.

Jag var tvungen att bryta min relation till alkohol helt.nu Nykter sen cirka 6 månader.
Det smög sig liksom på. Först kom vardagarna. Sen kom lunchöl t.ex. sen kom återställarna på helgerna. Sen kom återställarna på vardagar. Till slut var det som att vara fast i en ond spiral. Gick inte att sluta. Lyckades ha flera uppehåll på en månad då och då. Men Varje period blev värre och värre tills jag var så fast att jag drack dygnet runt (inte så jag var full men behövde lite alkohol i systemet för att fungera normalt). Otroligt läskigt.
Önskar så att jag tagit tag i problemet tidigare, nu är det inget snack om att det är noll som gäller för mig resten av livet.
Lycka till med din resa.

Du fixar det!

vad jag känner igen det där med att alkoholen bara SKA ner !! Jag tvingade ju ner Explorer, som var min basföda, på morgonen och den kom upp lika snabbt ! Och jag svor över förlusten av den dyra spriten ! Kom efter ett tag på att om jag grundade med en klunk 10.2 % öl och så stannade den kvar.....

Tack för att du påminner mig !!

Okej, vad skönt att höra. Jag tror inte det heller. Nu är det 33h sedan sista ölen. Det var inte bakfyllan som gör mig tung i huvudet. Jag känner verkligen den kemiska obalansen i hjärnan. Helt jävla sjukt. Men fortfarande inget annat, pulsen normal, inga svettningar eller darrningar. Kommer gå fint detta. Kan känna det där lilla suget, precis som man vill röka eller snusa, men det kan vara kaffeabstinens också, får gå upp ur sängen och ta mig en kaffe!

Jag är fortfarande glad över mitt beslut. Det känns helt rätt i tid och helt jävla rätt. Jag läste någonstans härinne, någon som skrev "Nu är du en av dem som inte dricker". Kommer tyvärr inte ihåg vem. Men det citatet har satt sig i mitt huvud och det hjälper så jävla bra.

Vanskligt med medicinska råd men baserat på mina egna erfarenheter tror jag absolut inte det är någon fara för tremens på dom nivåerna. Träffade en man på sjukhuset som hade fått kramper/tremens. Då hade han druckit dygnet runt i 5 månader. Cirka 70 cl vodka och 24 starköl per dygn.
Finns mer information om abstinens här på sidan på ngn länk men tror det finns en tumregel - om man skakar så mkt att man spiller ur ett vattenglas så bör man söka vård akut.
Lite darrningar, svettningar, höjd puls är ganska vanligt även på lägre nivåer. Mild abstinens brukar gå över efter 3-5 dygn.
Sömnen brukar ordna till sig men verkar ta olika lång tid. För mig tog det ett par månader men då hade jag längre o tyngre bruk än du.
Så härligt att läsa att du verkar kommit till insikt i god tid. Den här åkomman blir ju bara värre och värre när den väl fått fäste. Din hjärna kommer med stor sannolikhet försöka lura dig ”att det inte var så farligt” redan om en månad. Något att tänka på. :)
Heja dig!

...allt eller inget stämmer så bra. För att jag ska kunna skippa alkoholen måste jag. 1. Träna 2. Äta nyttigt 3. Lägga mig tidigt 4. Ha lugnt omkring mig

Det är min fyrkant och den är så lätt att rubba till en trekant eller tvåkant. Som jag också har skrivit förut tycker jag att du är grym. Alla här inne som kämpar är grymma och jag håller om och i er allihopa. Håll i, håll om, håll ut! Kraaam

till Femina och Mirabelle! Ska kika på dem under dagen mellan tvätthögarna!

Var en jobbig natt igen... Svettigt värre men värmen är ju också påtaglig. Är på jobbet nu och är väldigt trött och tagen av värmen. Men det är mina kolleger med. Har laddat med massor av vatten. Ångesten har släppt lite iaf. Nästa natt blir viktig. Måste sova mer för att orka.

Man får vara fåfäng och njuta av sig själv i spegeln. ?
Ditt nya fräscha yttre är ju bevis och belöning på att du har valt rätt väg i livet!!
Så sträck på dig Lim, och var stolt!!?

Kramar
???

Jag blir så imponerad av hur du kämpar!!
Så målmedvetet och envist, du är seg som en fjällbjörk??

Många kramar
???

Vad härligt att det går så bra för dig!