Senaste kommentarerna i forumet

Jag har en app som heter I am sober. Tycker den är bra. Man definierar varför man vill hållla sig nykter och får motiverande citat varje dag. Man kan dela sin historia varje gång man når en mile stone, och läsa andras. Man redovisar varje dag vad man haft för sig, inte bara om man varit nykter eller inte. Man blir medveten om vilka beteenden man ersätter alkoholen med och hur mycket bättre man mår av det. Appen räknar nykter tid, även hur mycket tid och pengar man sparat på att skippa alkoholen.

Ångesthjärnan har satt igång. Lediga dagar med barnen känns lite oöverstigliga. Inte en millimeter av mig hittar någon ro.
Hade en egen ledig kväll i lördags som såklart blev kalas i självdestruktiva tankar och beteenden. Tog mig upp, bla bla bla, kämpar på. Idag är det bara som ett konstant surr här uppe.
Jag gillar inte semester och det är därför jag aldrig tar någon. Längtar tills världen går in i struktur igen. Längtar tills jag får tid att jobba hur mycket jag vill. Och tills psykologerna slutar ha semester.
Längtar tills jag fixar min hjärna så jag pallar att vara i nuet.

Jag har en app som heter "Nykterhet Klocka" och den räknar nykter tid. Den räcker för mig. ?

Jag är ingen sån som umgås i grupp utan har haft en del väninnor genom åren som jag träffat var för sig. Ofta är det jag som hör av mig och föreslår något. Det har hänt att jag slutar höra av mig för att se hur lång tid det tar innan de hör av sig till mig. Det är smärtsamt att känna att man kanske inte är lika viktig i deras liv som de är i mitt.

Så känns det ungefär för mig! Vart tog min karaktär vägen? Jag har tränat några dagar på raken och varit så duktig med alkoholen. Men igår var det för varmt för att träna och vips så faller man. Jag har iaf inte vaknat trött och seg på flera dagar trots värmen i båten. Typ 28 grader när man lägger sig. Idag styr vi båten till hemmahamn och helt ärligt ska det bli ganska skönt. Tips på någon bra app? Alkosmart har jag installerat men finns det fler? Läste om någon som hade en och tyckte den var bra men jag hittar inte tråden.

Även om jag inte inspirerar andra så mycket än ger jag inte upp att få inspiration av er alla fantastiska forumvänner! Nu blir det frukost och sen packa sig iväg! Kraaam ?⚓️

Genom att skriva här har du gjort en stor insats redan. Det är början på ditt nya liv. Har du pratat med maken? Han vill säkert stötta dig. Det ÄR jobbigt den första tiden att hålla sig nykter. Då behöver man en klapp på axeln ibland. Hoppa över det första glaset, en dag i taget, distrahera hjärnan med promenader/löpning eller annan träning/aktivitet du gillar. Sömnen kan krångla lite, var beredd på det den första tiden. Känslostormar likaså. Var snäll mot dig själv, undvik stress i möjligaste mån. Ja, det var några välmenta tips från en som klarat snart 50 dagar utan alkohol (jag drack också i smyg).
Välkommen in i värmen!

Hej Smygalkis,
Måste bara börja med att säga alltid skrivit hade lika gärna kunnat varit skrivet av mig.
Alla de där smygisarna och extrapåfyllningarna när ingen ser..
jag vill verkligen förändra detta. Jag drack igår, några huttar vodka i brist på annat. Men idag ska jag inte dricka en droppe. Känns jobbigt!
Hur går det för dig? Hur tänker du kring att sluta dricka?
Kram på dig

skrivit,ta av dig offerkoftan jessi
Det är ett hårt ord som ingen vill identifiera sig med,offerkofta.

Men det är rätt bra ord och faktiskt någonting som man kan ta av sig om man vill.
Vill,just order vill är viktigt i sammanhanget tycker jag.

Jag ville inte att mitt ex skulle gå,jag ville att han skulle stanna och sluta dricka.
men gjorde han det?,nej inte alls.

Vad hände då,jo jag blev tvungen att ta på mig offerkoftan och liksom vara martyren som stod ut.
Han gick och jag blev tvungen att börja tillfriskna.

Dvs livet eller exet rev av den i ett nafs.
Jag bad honom aldrig återvända som drickande så ag stod på mig.
Livet tillsammans med den drickande mannen var över.
Den kampen klarade han inte förrän tre år senare när han hade druckit klart.
Då hade han hela sin sorgeprocess kvar över vår relation,vad han hade offrat osv.

Så av med offerkoftan och börja jobba.
Du kan mer än du tror.
Vi på forumet finns här och kan stötta dig.
Sen finns stödgrupper kyrkans präster och diakonissor (gratis)
Sen även betald terapi om man känner att man inte mäktar med.

Härlig känsla när man nått två veckor?
Och a-fri öl är faktiskt gott om man väljer rätt sort.
Heja dig?

Kramar
☀️??

Härlig läsning!
Vad skön din tillvaro låter???☀️?
Hoppas att jag också hittar dit...

Kramar
???

Gruvlig ångest efter flera dagars drickande. Har hållt på rätt länge nu. Har aldrig haft ett sunt förhållande till alkohol men nu är det riktigt illa. Har också testat olika behandlingsalternativ genom åren men inget hjälper. Tänker att jag nu testar detta forum då jag läst så många peppande och kloka kommentarer här.

Det var bara det jag ville säga ❤️ Tänker på dg och längtar tills du kommer tillbaka ❤️

Varför laga nåt som funkar? Fläkt, bok och glass låter helt klart som ett vinnande koncept ?

Tack Mrx för din senaste kommentar. <3 Det återstående av min semester har varit ungefär vad man kan förvänta av dagligt drickande (läs kvällstid när barnen lagt sig) Sköna kvällar och motivationslösa, energilösa, ångestfyllda, ibland alarmerande ångestfyllda dagar. Men det har på nått sätt gått. Även om jag inte är öppen för min sambo om mitt alkoholproblem så har jag blivit mer öppen för att berätta när jag inte mår bra. Jag är inte den där super-farsan jag alltid velat vara. Jag har problem jag inte reder ut och måste börja våga visa min svaghet. Hon har hjälpt mig klara senaste tiden.
Den senaste veckan har varit som nån form av kris. Har haft en känsla som verkligen varit plågande, en känsla av fruktansvärd ensamhet. Jag tror det bottnar i en konflikt med min bror. Vi är 4 bröder som stått varandra väldigt nära sedan barndomen och jag är äldst. Mina syskon betyder enormt för mig och jag har gjort så mycket i mina vuxna dagar för att hålla ihop vårat umgänge och kontakten. Men det är en bror som ändå glider ifrån mig.. Vi lever så olika liv och är så olika personer.
Härom veckan bjöd jag in hela familjen till kalas för att fira mina båda barns födelsedagar som fyller nu mitt i sommaren. Jag brukar försöka bjuda in med jämna mellanrum för jag tycker det är så roligt att få träffa alla då och då men från denna brodern fick jag bara ett kort svar; "jag kan tyvärr inte komma på kalaset". Inga mer förklaringar
Jag visste ju att det var för att han planerat att sitta på nån gräsmatta inne i stan och dricka öl med kompisar och att det var viktigare. (Han har också alkoholproblem men det det vet han inte om själv än) Det gjorde mig ledsen och jag svarade kryptiskt att alla väljer själva vad de prioriterar och vad som är viktigast, det blev såklart inte bättre.

Min familj har inte kommit ut på något på hela sommaren, min sambo har jobbat och har ingen semester att ta ut för hon har precis börjat på nytt jobb.
Jag vet att det inte är verkligheten men på Facebook och Instagram så umgås alla hela tiden överallt. I stora sällskap, åker på resor, grillar, är på stranden, tillsammans. Vi är inte med nån.
Det är inte sant egentligen, men denna känslan har plågat mig i flera dagar nu.
Jag är egentligen ganska extrovert nu, när jag dricker. Skickar sms hit och dit och bestämmer träffar med vänner och så. Men den där skamliga känslan har kommit över mig nu igen; är det egentligen någon som hör av sig till mig? Vad händer om jag slutar skicka och planera, vem ringer egentligen MIG? Är jag tråkig, bitter, för ordentlig, eller bara ful?
Jag vet faktiskt inte. Jag vet ingenting just nu. Jag vet bara att jag borde vara större än jag tror att andra tycker om mig.
Nyss ringde en av grannarna och undrade om vi ville umgås imorgon kväll. För fan, gaska upp mig lite! Lobotomi, kan man fortfarande beställa det någonstans???!!!

Förstår dig så väl. Har ju varit i samma sits. I början kom tankarna, dricker han för mycket? Jag vågade knappt tänka tanken. Sedan började jag erkänna för mig själv, jaa han dricker alldeles för mycket. Att tänka tanken att lämna, nej nej.
Sedan gick det några år igen. Jag stod ut.
Tankarna om att han är alkoholist började ta form.
Ska jag berätta för någon? Aldrig i livet.
Men sedan gick åren. Han drack mer och mer. Jag började må dåligt av det. Började skriva här. Tankarna på att han blev full, ordentligt full varje helg, gjorde ont i mig. Och jag tänkte på det varje dag. Nu berättade jag för mina vuxna barn. Dom hade anat, men inte att det var så illa. En tung börda föll. Jag kunde prata med barnen när jag mådde som dåligas. Jag slutade skriva och läsa här. Jag mådde dåligare av det. Jag började ju ana att jag var tvungen att lämna.
Gick några år igen. Jag hittade tillbaka till forumet . Och efter 2:a försöket att lämna, så ställde jag ultimatum. Det som avgjorde var att mannen var samma dumma man full som nykter. Det flöt liksom ihop.
Och nu har vi bott isär i 3 månader. Vi har tecknat oss för egna lägenheter och håller på att sälja hus.
Och fast det varit svårt, så vet jag att jag är på rätt väg. Mannen vill inte sluta dricka, så då får vi gå skilda vägar.
Så jag vet vad du går igenom. Det kommer inte bli bättre. Men du måste ju ta steget själv.
Som någon skrev till mig, vill du fortsätta så här i 1 år, 3 år eller 5 år till? Hur länge orkar du Softjessi ?
När ska du få den semestern som du önskar?
Skickar en stor styrkekram

Tack för tips.
Att börja dokumentera ska jag göra direkt. Jag ska också ta kontakt med en advokat. Det kan vara bra att höra vad de tycker jag ska göra i förebyggande för att skydda barnen vid eventuell skilsmässa. Och börja tänka ut en ekonomisk plan och en plan för boende.
För att kunna känna ett lugn i min själ behöver det finnas en väg ut och jag måste börja bana den vägen.

Hej, du ör verkligen inte ensam :)
Jag låg precis som du och kved i ångest bara häromdagen och tog ett första steg, skapade konto på alkoholhjälpen och började att skriva vilket gjorde det tydligt att nu gör man något rätt.
Vet inte hur du dricker i övrigt. För mig handlar det om att när jag väl dricker så spårar jag i åtta fall av 10. Man går runt och känner sig som en tickande bomb, nästa gång vad händer då. Tror det är bra att det kommer till punkt precis som du säger när man i ser att det går bara inte!! Så starkt jobbat av dig att komma hit, jag tycker att det känns skönt att se att man inte är ensam om det här iaf. Det är ju supersvåra att prata om det, erkänna för andra nära om sina problem.
Läs inlägg här och få lite tips om olika vägar som andra här har gått. Jag är verkligen bara i början av resan och jag vet inte hur det slutar men just nu känns det så skönt att vara nykter iaf. Känns svindlande att tänka aldrig mer nu i strålande sol och ölburkar som hörs sprättas kors och tvärs. Tar en dag i taget

Lider med dig! Sommaren för två år sedan mådde jag ungefär likadant! Det GÅR att ta sig ur och få ett bättre liv! Tror det var det berömda bananskalet när det gäller mig själv. Vet inte vad det var som fick mig att ta steget mot ett annat liv. Lyckliga omständigheter tur i oturen men framför allt stöd och pepp här! Så sluta skämmas och fortsätt skriva av dig! Slösa inte mer tid på honom! Bara gå utan att tänka för mycket för sammanfattningsvis är det skadligt att ha det som du har det! Du har kämpat nog nu! Det är som ett fängelse, dörren ut i friheten är öppen men av någon anledning är man rädd att ta steget ut i friheten. Som sagt gå därifrån! Massor med kramar och styrka ♥️

Jag vet inte om det kan ge ångest så långt tid efteråt om du syftar på den kemiska ångesten. Jag hade en otrolig ångest som jag drack på under flera års tid, ordentliga mängder med bland annat återställare varje dag efteråt osv, när jag slutade med alkoholen för drygt 7 månader sedan så har jag kunnat räkna på handens fem fingrar hur många ggr jag haft ångest, något som förut tillhörde min vardag. Oavsett om den ör kemisk eller ej så är det ingen hit att dricka alkohol när man lider av ångest. (Tog ett tag för mig att fatta...)

När jag läser allt det du skriver så är det ju solklart att du ska hålla dig borta från alkoholen och inte ens försöka dricka måttliga mängder - bevisligen funkar det ju inte.
Hade du alkohol i hemmet när du kände att du var tvungen att dricka på ångesten och dagen efter för återställaren?

Mitt tips: rensa hemma, häll ut skiten, då har du ju iaf bäddat för att ge dig själv möjligheten att va nykter.
Det är det enda raka, varför ha alkohol hemma om man verkligen har bestämt sig för att sluta dricka/bryta mönstret? Alltså om man VERKLIGEN har bestämt sig..

Mod och styrka till dig,
Dee

Och så svårt! Men jag tackar för peppet och ska försöka ta till mig av dina kloka ord.
Starkt jobbat!

Jag har tyvärr druckit fyra glas under veckan. Jag har haft ångest vid ett flertal tillfällen under veckan. Ångesten upphörde efter 30-45 minuter och därefter kände mig jag väldigt trött. Det är besynnerligt att mina energinivåer varierar markant. I början av veckan stod jag emot alkoholsuget när jag hade ångest. Igår blev dock suget för stort och jag drack därför tre glas alkohol. Imorse tog jag en återställare.

Jag är medveten om att alkohol kan förvärra en ångestproblematik. Jag drack 2,5 glas för tre veckor sedan. Jag har inte druckit någon stor mängd alkohol sedan dess. Kan alkohol ge upphov till stress och ångest flera veckor efter att man har upphört med konsumtionen?

Ja det är så jag känner mig just nu..
ännu en semester åt helvete.
Och jag är så arg så ledsen och så fruktansvärt ångestfylld. Mest arg är jag på mig själv som borde vetat bättre, borde vetat att allt skulle gå åt skogen. Vad fan ör det för jävla fel på mig?? Jag är sjuk! Så sjuk! Och så arg! Började bra. Lite socialt drickande. Tills det var dags att inta lite vin istället för frukost. Ja sen kan ni själv räkna ut resten. Jag har gråtit, bönat, bett, skrikit, kastat saker och sagt de jävligaste och mest sårande ord jag kan komma på. Jag har tagit hand om, äcklats av och känt obehag.
Jag har varit rädd. Packat en väska för att lämna honom här i ett främmande land men inte kommit iväg. Rädd att han ska supa ihjäl sig eller göra sig illa. Varit ensam, så ensam. Legat vaken om nätterna, ömsom med ångest och samtidigt ett hopp om att morgondagen ska bli bättre
Men den blir aldrig bättre tillsammans med en alkoholist. Jag borde fattat det! För flera år sedan. Och det gör ont! Så in i helvetes ont! Nästan en hel semester åt helvete!
Årets chans att njuta o vila upp sig. Istället kommer man hem som ett vrak. Och jag gråter när jag tittar på mannen. Försöker hitta min man, han jag älskar. Men hur kan man älska någon som älskar flaskan mer. Någon som i en period skulle byta bort en mot en flaska vodka? Någon som trots mina böner sveper den ena ölen efter den andra? Någon som inte ser mig och mina behov..
Jag är så ledsen.. Över att min man inte vill kapitulera inför sitt missbruk.
Att han inte vill välja mig. Trots att jag väljer honom om och om igen. Jag är en idiot!
Jag ger så mycket mer än jag får tillbaka. Tillåter mig att bli manipulerad och ljugen för. Lindrar ångesten när den kommer och förlåter om och om igen.
Ingen frisk människa skulle göra så!
Ändå har jag så svårt att göra mig fri. Att gå! Det valet kan ju ingen ta ifrån mig. Ändå stannar jag och hoppas om och om igen.
Hela mitt jävla liv kretsar kring hans nykterhet. Mitt mående går hand i hand med hans beroende! Jag är så sjuk, så sjuk i mitt medberoende att jag tvivlar på att jag någonsin kan ta mig ur det.
Tänkte egentligen inte skriva här då jag skäms över min egen svaghet. Men det här får bli en del i processen.
Kanske jag ska låta honom läsa en vacker dag. Kram till alla er andra som kämpar ❤️

Hej Miss Hyde!
Tack! Jo jag är målmedveten och jag vet mina triggers och fallgropar. Jag har fått sömntabletter utskrivna av min husläkare för några år sedan. Jag har tagit sömntabletter regelbundet men planerar att trappa ner på dem om några månader.
Kram

Hej Liten tjej!
Jo, verkligen. Ja, det känns bra. Det låter härligt. Tack!
Kram

Nejdå, inte alls, fullt upp med att oroa mig för Svalbard, därför du inte sett mig här den här helgen ;-)
Hoppas du inte smälter bort bästa Adde!

Kram,
Dee