Senaste kommentarerna i forumet

Med stor risk för upprepning så har dagen förflutit läsande, framför fläkten, medan minst fyra glassar slunkit ner... ?
Dessutom sänds filmen "Conjuring 2", samma tid och samma kanal som igår. Vem behöver omväxling? ?

Hej alla fina därute.
Jag googlade runt lite och fann denna sida, vilket stöd man ger varandra ♥️.
Jag har en fråga, det är så att jag och min man har två grabbar över 20 år och det är inte förens nu som de börjat att prata om deras pappas alkoholmissbruk. Det bara bubblar saker ur dom och jag känner stor skam och sorg med allt de sett och hört. Samtidigt tror jag att det är positivt att de kan prata om det. Är det någon som har liknande erfarenheter?

Som att hans missbruk är ganska långt gånget.
Om han är onykter och inte kapabel att lämna barnen som avtalat.
Ja, vad kan du göra?

Dokumentera.spela in när han är avsmullen. Dölj kameran om du måste.

Sen går du tilll soc och anmäler.
Då skulle jag tro att de är med dig.

Ellee så riskerar du att inte möta förståelse för din situation utan kanske blir ifrågasatt varför du inte redan lämnat relationen om det är så illa.
Kanske ringa anonymt och rådgöra med dom.

I vilket fall,sätt dig ner och bena ut vad som är viktigast för dig.
Du och dina barns välbefinnande eller att vänta ut att din man ska välja att bli nykter.

Därifrån kan du kanske också se hur du ska börja agera.
För det låter inte hållbart.
Men det vet du nog redan.

Och jag hittade till din blogg, tack. Det är smärtsamt och sorgligt men jag läser lite då och då.
Allt det där som brukade vara jag: stora middagar, glöggmingel och umgänge. Det gör jag aldrig längre. Maken blir helt neurotisk om vi ska bjuda hem någon och jag är bara rädd att han ska dricka (vilket han oftast gör). Fint att du kommit igång med sånt igen och verkar hitta åter till dig själv.

För vissa personer kan det triggas igång med alkoholfri öl men oftast är det långt gånget i missbruket/beroende innan då enligt vad jag erfar. Sen finns det ju alkoholfri öl med 0.0% också men alkoholfri får ju vara upp till 0.5%.

Själv har jag inte velat byta bort den alkoholfria när jag väl druckit den. Utan det är mer när jag väl klunkar i mig starkare saker som jag vill ha mer!

Ja jag drack nästan bara öl så misstänker det är psykiskt och drack oftast bara ute på krogen så känns som jag behöver undvika både alkoholfri öl och krogar och fester så gott det går

Min plan var att förändra mitt drickande men nu ligger jag här efter en jäkla utekväll och har nått botten totalt! Vad hände igår? Vad gjorde jag? Jag hade verkligen lovat mig själv att inte bli för full, jag skulle bevisa för mig själv att jag har kontroll. Det spårade totalt. Jag sa massa dumma saker, jag har så många minnesluckor. Nu ligger jag här och skämms på ett sätt jag aldrig gjort innan. Jag är vuxen nu, en förälder jag kan inte skylla på att jag är "ugn och dum". Jag har nått den berömda botten. Men jag försöker vara tacksam för det, jag behövde de, svart på vitt. Jag kan inte dricka! Jag är alkoholist och har en sjukdom! Jag har insett de och det är tack vare gårkvällen.
Jag hoppas att skrivandet ska hjälpa mig att ta mig igenom denna svåra tid som jag har framför mig. Nu måste jag möta min demon alkoholisten som jag har i mig. Men jag är redo nu, tack vare igår!

Vad mycket mer man hinner och orkar när man inte har för vana att sitta och snutta på vi flaskan... Allt sånt där som bara inte blitt av under ett par, tre år. Jag har börjat motionssimma igen, gå power walks, spela tennis, spela pingis, spela basket, städa och laga vettig mat. Dessutom har jag blivit med golfbag och börjat spela, till makens och släktens stora förtjusning (den sporten har jag hittills dömt ut som fjolleri och för litet action, men det är riktigt kul ju). Tillsammans med musicerandet, skapandet och läsandet blir tillvaron aktiv och meningsfull :) utan arbetsnarkomani eller alkohol. Vad glad jag är att jag valde att bli nykter i god tid innan semestern, så jag fick chansen att lära mig att leva igen :)

Det där kan knappast vara ett återfall. Mer som flash backs av liknande situationer. Man måste inte gilla fest. Vi är vuxna. Vi får göra vad vi vill. Själv kan jag komma på en hel myriad av aktiviteter jag hellre tar mig för än att gå på fest. Alldeles för mycket spring i benen och myror i brallan för att sitta och prata med folk och uppföra mig.

Välkommen hit till forumet! Nej, några klunkar A-fri öl är inget återfall. Jag dricker A-fri öl regelbundet utan problem. Jag tror din reaktion är kraftigt psykiskt. Förväntan, smaken, tidigare erfarenheter som triggar igång ditt beteende. Har du druckit mycket öl tidigare? Jag misstänker att det kan vara så. Då ska du helt enkelt undvika all öl framöver, även A-fri. Lycka till! ?

Hej
Jag har varit nykter i drygt 4 månader och går behandling i öppenvården. Igår gick jag ut med min sambo för att bowla och ha en trevlig kväll. Jag drack alkoholfria drinkar och beställde in en alkoholfri öl. Men efter ett par klunkar på den ölen får jag ställa den ifrån mig för jag känner det där behovet av att bara häva i mig och gå över till starkare öl sedan. Alkoholfri öl innehåller ju 0.5 procent. Kan en så liten mängd alkohol påverka hjärnan eller var det smaken och lukten? Klassas det som ett återfall? Måste jag räkna om mina nyktra dagar för den lilla lilla mängden? Smaken av ölen triggade igång otäcka minnen så jag reagerade med en del ångest. Märker oxå att när jag vistas i såna miljöer där de förekommer alkohol ( vid 2 tillfällen) så blir beteendet detsamma som förr. Kroppen reagerar likadant. Jag får stora sug och hjärtklappning och känner hur belöningscentrat triggas igång. Det är som om hjärnan tror att den ska få alkohol. Sen efteråt känner jag mig "bakis" och har huvudvärk och ångest fastän jag inte druckit. Inser att jag tycker det är hemskt med fester och det enda som gjort så jag stått ut med sånt å tyckt de va kul var alkoholen. Så undviker fester så gott jag kan

Grattis till dina två veckor! ???

Nu har jag kommit över gårdagens ångest, med lite eftertanke så var det ingenting märkvärdigt.

Nu har min vän åkt hem igen och ensamheten kryper på. Vad snabbt man vänjer sig vid gemenskap.

Har ögonmigrän mest hela tiden just nu pga. vädret, stress och sömnbrist, det är så sjukt obehagligt men såklart inte farligt. Måste vila bara.

I vilket fall, denna dag kommer bli en lugn dag och har bestämt mig för att inte dricka i dag heller. Istället ska jag sitta framför fläkten och invänta min nya bästa vän - kylan ;)

När jag började skriva här för sju år sedan trodde jag att jag inte hamnat rätt. Här är väl bara sådana som är beroende av alkohol och som dricker varje dag som skriver. Här passar väl inte jag in? Jag har ju bra jobb, fint hus, fantastiska barn, härliga vänner osv osv osv. Jag som är så generös och ofta bjuder in grannar på vin och mat! Jag trodde att jag var helt ensam med de problemen jag har. Att jag nästan alltid, alltid, alltid dricker för mycket när jag dricker. Kan bara inte sluta när jag väl börjat. Efter första klunken är det liksom kört, jag bara vill ha mer och mer och mer. Tänkt så skönt det var att inse att det finns fler som jag här inne. Att det inte är så viktigt hur man har problem med A. Någonstans där inne vet man när det är ett problem, det är bara så ofattbart jobbigt att ta itu med. Jag har varit med här i sju år nu. Har haft det tufft, men även vissa bra perioder. Jag hade inte klarat mig utan detta. Känner så väl igen mig, det skulle ju vara så fantastiskt om man kunder ha kvar A i livet, men inte fyllorna. Jag har ännu en gång genom mitt återfall i veckan insett att jag inte kan skilja på det. A leder till fylla för mig.

gjorde min behandling så kom det in gammal gubbe (!!) som var fyllda 76 och helt utan släkt. Helt ensamstående alltså.
Vi funderade ju över varför han tagit sig dit och det med sitt eget sparkapital och hans svar fick oss att bli imponerade :

Jag har supit hela livet men jag vill dö nykter.

Han lärde oss en hel del om insikten av att inte kröka mer !

Att allt går bra. Heja dig!

Låter härligt och peppande för mig som följer efter. Idag två veckor och sen vill jag också checka in månader. Lycka till i det vidare livet ??

Rätt nice faktiskt. Jag hade en lång tuff arbetsdag igår och var sjukt trött i kropp och knopp när jag kom hem. Satte mig ute med en kall a-fri öl och andades. Lyssnade på havsbrus via en meditationspodd. Det liksom skjöljer hjärnan från stress och stillar den. Sov ganska skapligt, trots värmen. Vaknade av rejäl huvudvärk som trligenberor på spänningar inacke och käkar. Två dagar på jobbet och kroppen meddelar att det inte är bra!?
Får se vart det landar....
Nu njuter jag av mitt kaffe och fåglarna
kram på er alla tappra hjärtan ??

Jag känner inte för att gå på AA-möten längre. Känner absolut inte för att dricka. Men jag är 70+ och har druckit alkohol i 50 år. Slutade dricka det året, som jag fyllde 70. Har testat olika grupper och har nära till många möten. Får liksom ångest av att inte vilja gå på möten. Känner mig ofta gammal på möten och skäms för att jag inte kom till insikt tidigare. Jag gick själv nykter till beroendekliniken redan på 80-talet och har varit patient där i 35 år. Har begärt ut kopior på mina journaler och läst dessa. Tycker att jag har kämpat i många år mot alkoholen. Mår bra nu i mitt nyktra liv och har inte en tanke på att dricka igen. Detta forum tycker jag är mycket bra. Jag gör en paus med AA och använder mig av detta forum tills vidare.

Dagar, veckor och månader har nu gått och halvåret börjar närmar sig. En kort tid i en människas liv, men förändringen gör att det känns som en evighet. Finns suget jo det är där ibland, men låter mig inte glömma och spelar hela filmen med konsekvensen om jag tar första glaset.
Håller mina rutiner, slarvar jag så blir det svårare med en gång och suget är där.
Nu börjar det svåra arbetet att bygga vidare så livet kan fortsätta så här, få det stabilt och ro i livet.
Så väljer idag att vara nykter vad som än händer, önskar er en fin söndag med styrka och mod// kram Strulan??❤️

Hej Ullabulla,

Ja, det är precis så jag menar.
Att jag får välja vem som ska ta smällen, jag eller barnen. Och den situationen känner jag att jag har vare sig jag lämnar eller stannar kvar. Om jag lämnar min man måste jag lämna barnen ensamma med någon som antagligen inte alltid kommer vara nykter nog för att ta hand om dem. Total mardröm, mina barn är fortfarande små och behöver konstant bevakning.
Och om jag är kvar hos honom så hamnar jag även då i situationer där antingen jag eller barnen får ta smällen. Till exempel, om han kommer hem aspackad kl 5 på morgonen och det är tänkt att jag ska jobba tidigt och han ska ta hand om barnen på morgonen och ta med dem till förskolan så blir jag tvungen att välja mellan att täcka för honom, stanna kvar och ta hand om barnen och komma försent till jobbet. Eller inte låta honom slippa undan sitt ansvar och lämna barnen hos honom.
Alltså, antingen får jag ta smällen eller barnen.
Vad jag vill är att lämna allt ansvar på honom och låta hans drickande vara bara HANS problem, inte mitt. Men det går ju inte när man har barn tillsammans.

Eller finns det någon där ute som har en lösning som jag inte tänkt på?

Sara

Allt jag begär är att få vara perfekt... Typ. Känner igen att ligga sömnlös med ångest över något man gjort eller inte gjort. Ibland uppriktiga misstag, stressrelaterad klumpighet eller utmattningspåkallad glömska. Ibland lathet, flathet eller feghet. Och ibland har man bara otur när man tänker. Den mänskliga svagheten skaver, för att allt man begär av livet är att få vara perfekt. Göra perfekt. Vi får väl se det som att vi ”tar vara på livet” när vi även möter vår otillräcklighet och känslorna den framkallar i nyktert tillstånd. Kanske blir vi så småningom klokare av det. Kram

Hej Clara,

Tack för ditt svar. Jag håller med dig! Om han inte kan dricka på ett vettigt sätt bör han absolut låta bli att dricka. Problemet är att han inte håller med om det. Hur menar du att jag ska kräva? Är det samma som ett ultimatum att om han inte slutar dricka så händer vadå, att jag lämnar honom?
Om jag lämnar honom så kommer han antagligen vilja ha halva vårdnaden vilket innebär att jag blir tvungen att lämna mina barn ensamma hos en person som kanske då och då blir för full för att vara lämplig till att vara ansvarig över barnen.
Jag önskar verkligen att det vore så lätt som du säger att jag bara kunde ställa krav på honom att inte dricka, det hade gjort mitt liv mycket enklare.

Under de senaste två veckorna har gubben och jag passerat ett par viktiga nyktra milstolpar tillsammans... Vi har roat oss på krogen, varit på restaurang och middagsbjudningar i sällskap som dricker alkohol. Och vi har tydligt sagt ”nej tack, vi dricker inte alkohol” då vi blir erbjudna. Och viktigast av allt, vi har njutit i fulla drag av en semester helt utan den guldkant vi inbillar oss att alkoholen ger. Kikade just på min app och den säger mig att jag varit nykter i snart två månader. Alkoholhjälpens program rekommenderade totalt alkoholstopp i tre månader för min del. När jag går i mål med den utmaningen tror jag faktiskt att jag firar med att flytta över till ”Det vidare livet”. Commitment. Det känns rätt.

Sitter här ensam i natten och känner mig konstig. Kan inte riktigt förklara, ångest - känns som jag gjort något fel, fast det jag gjort var inte särskilt fel. Jag har inte druckit så det är inte där skon klämmer. Men jag har gjort lite moraliskt fel och det är så jobbigt att verkligen känna det (det är ingen stor grej, inget livsavgörande eller ens. något någon annan reflekterar över i morgon) men vad jobbigt det är att behöva känna detta. Jag har alltid kunnat dölja det med A. Nu sitter jag här och bara låter ångesten ta över, men jag ska ge det 5 minuter till, sen bestämmer jag mig att då är det över. Då har jag mått dåligt för vad jag gjorde, det är gjort, inget ändrar det - jag kan bara välja att gå vidare, jag är en bra människa ändå och lär mig. 4 minuter kvar, sen bara släpper jag det..

Måste försöka sova strax, värmen gör att mina rutiner kommer mer och mer ur fas. Skulle vilja lägga mig på balkongen och sova men tror myggen skulle äta upp mig, så skippar den idén ändå.

Natti på er nattugglor! Tredje helgen är snart avklarad nykter och jesus vad lycklig jag är över det.