Senaste kommentarerna i forumet

Finns mycket tips, råd och kunskap här. Du är långt ifrån ensam med ”problem-drickande”. Jag har varit i situationen du beskriver. Sedan eskalerade det till vardagar, återställare och till slut behövde jag giftet för att fungera typ. Det är ju svårt att veta när man blir beroende eller om man risk-konsumerar. Men man brukar ju ta det på konsekvenserna. Själva ”sjukdomen” alkoholism brukar delas in i tre delar
1. Fysisk allergi - när man får i sig ett glas alkohol tappar man kontrollen och kroppen o hjärnan vill bara ha mer och mer.
2. Mental besatthet - tankarna kretsar bara kring när man får dricka, eller när man inte får dricka osv
3. Andlig brist - klurig att förklara men ett slags hål inom sig som man kanske försöker fylla med alkohol istället för att hantera känslor på bra sätt etc

Det som är läskigt tycker jag med beroendet av alkohol är att det är en progressiv sjukdom - dvs har man nått sista stadiet och blivit beroende spelar inte uppehåll någon roll. När flaskan plockas upp igen fortsätter utvecklingen från där man pausade.
Av egen erfarenhet kan det gå snabbt utför på slutet.

Vill inte skrämmas utan bara ge lite fakta som kan vara bra att h koll på. Läs några böcker och se om du känner igen dig också kanske? ”Skål ta mig fan” och ”jag som var så rolig att dricka vin med” är bra.

Hoppas du hittar rätt väg för dig.

Det är så mycket som styrs av skuldkänslor och jag kan inte se att det kommer något positivt eller konstruktivt ut av det. Skuldkänslor ingår väl i föräldrarskapet, men jag har bestämt att i år ska jag inte ha några skuldkänslor inför något av mina barn. Sedan kan jag plåga mig resten av livet med skuldkänslor om jag har lust. Agerandet blir helt annorlunda när det inte styrs av skuld. Det blir konstruktivt upplever jag. Vi gör så gott vi kan och lite till. Att ta kontakt med alanon är en väldigt bra början. Det kommer nog att förändra mycket.

Det är ju inte nödvändigtvis vi som är så underbara - det är ju du som är föremålet för love-bombing här ;)

Fem år, fy fan :( För lång tid att kasta bort, för kort att ha KVAR...

Jag tycker du ska promenera iväg till en terapeut. det tycker jag för att...well, något jag insett om migsjälv, som kanske inte passar på dig, men; JAG var fullt kapabel att stötta och peppa och ha mig med min...vad han nu är idag...och säga åt HONOM att söka hjälp, och blabla - jag fördömde honom som var dum och korkad och vägrade förstå allvaret.

Och jag var PRECIS lika dum jag.

Nu menar jag inte att du är korkad - men...tänk såhär; du säger åt dig partner att sluta dricka för du ser att han håller på att gå under. Han gör inte som du säger. Det känns jobbigt och omöjligt - eller oviktigt - för honom.

Dina söner säger åt dig att prata med någon, för de ser att du håller på att gå under. Du gör inte som de säger. Det känns jobbigt och omöjligt - eller oviktigt - för dig.

Jag fattade det här när min lillebror kämpade med min rökning - där satt det någon som älskade mig, och kastade pengar och energi och tid och oro på MIG, och jag ignorerade det PRECIS på samma sätt som min pojkvän ignorerade mina ansträngningar med hans drickande...

Skitsamma - egentligen - om du inte är redo; gör det ändå. För "rätt dag/tillfälle/känsla/tidpunkt" den kommer aldrig - gör det ändå.

Och keep us updated!

för dina fina ord som peppar mig så mycket♥️ Så härligt att det jag skriver inspirerar. Jag får så mycket inspiration och bra tips och råd här, fint om man själv på något sätt ger tillbaka! Hoppas du har det bra och att du har en fin sommar. Stor kram till dig?

Så precis är det, nu är våra barn så stora så de är mer klarsynta ön vad jag är. De säger, mamma vi kan inte bo med honom längre. Han har blivit en annan, kan vara fruktansvärt elak både mot mig och våra döttrar. Jag har lämnat honom två gånger, så detta är vårt ”tredje” försök. Denna gången har han inte längre något problem utan vill själv bestämma om han vill dricka sina öl. Så destruktivt att se någon man älskat förstöra sitt liv, man är verkligen helt maktlös. Jag ska läsa din text varje dag, för att samla styrkan till att lämna honom.

Har just skjutsat dottern till pojkvännen. Om en halvtimme tänkte jag se om filmen "The Conjuring" som går på kanal 5. Idag har jag annars gjort samma sak som igår, dvs ätit glass och läst framför fläkten. Ha en fin kväll, alla forumvänner! ?

du bosatt dig i duschen med kallvattnet på ??

Ja just det att känna in vad som känns bäst för mig, är det jag måste öva på nu. Inte vad någon annan känner. Har så svårt för det ibland.
Tröstande och kloka ord Ullabulla.

Tack för att ni skrivit, ni har gjort så att jag klarat den här dagen och Mirabelle G-S du fick mig faktiskt att le!
Nu ska jag titta film och börja ett nytt stick-projekt, det var så jag började den där sommaren 2012 när jag inte hade något att göra utan A.
Tänk, det är helt otroligt att Alkoholhjälpen finns! Jag har skrivit väldigt mycket i perioder, och inte varit här alls andra stunder, men varje gång jag "tittar in" möts jag av samma värme, omtänksamhet och medkänsla, tack!!

Att det var oerhört svårt och ångestfyllt att klippa banden.
Var mån om att hålla kontakt hur illa läget än var.

Kände en skuld för att jag stod på mig om hans nykterhet.
Och han höll fast vid sitt dåliga mående och drickande.
Men vi hade delat 20 år min handikappade dotter,nästan heltids umgänge med varann.
Vi var så insnärjda

Jag var mer beroende av honom.
Han var bara beroende av alkohol.

Så jag fick stålsätta mig för att undvika kontakt.

Mådde först mycket sämre (i mitt fall någon sorts abstinens efter honom)
Så småningom började det komma bra dagar.
Och så bröts min sk nykterhet vid kontakt.

Fortfarande efter 5 år har ingen av oss ltckats bryta kontaktwn helt.
Men nu är den mer av omsorgskaraktär från båda håll.

Så gå på känn och identifiera vad du känner när du känner att du vill ha kontakt.
Gör sen vad du vill av dina impulser.

Du har tagit det största och viktigaste steget.
Räddat dig själv☺

Så sorgligt ändå. Hur kan de välja bort barnen på det sättet? Jag blev så illa berörd när jag läste ditt inlägg för jag kan mycket väl tänka mig att min man kommer agera på ett liknande sätt. Vilket på ett sätt vore bra för barnen, de ska ju inte behöva umgås med sin packade pappa. Men ändå omänskligt och sorgligt. Vad de väljer bort för att få kröka.
Men ändå finns den där rädslan att han ska stå på sig och kräva vårdnaden. Kanske till stor del för att jävlas med mig. Varje gång jag försökt lämna honom tidigare ömsom vädjar han, ömsom hotar han med att göra mitt liv till ett helvete. Igår skickade han mig ett mess om att han vägrar sälja lägenheten. Att jag i så fall måste gå via jurister och tvångsförsäljning vilket skulle ta en evighet och verkar oerhört jobbigt.

Dag 2 utan att träffa mannen. Bor hos släktingar. Allt har känns bra, förutom en liten ångestkänsla nu på kvällen. Vet inte riktigt varför den kommer.
När jag fått min lägenhet, och huset är sålt. Då måste jag säga stopp med möten med mannen. Tror jag kan bygga upp mig själv, och bli starkare om jag inte träffar honom. Och dessutom har han ju inte slutat med alkoholen, så då står ju faktum kvar. Jag kan inte leva med honom. Fått för mig att han tror att han kan äta kakan, och ändå ha den kvar.
När vi varit tvungna att träffas för praktiska saker, så har han inte smugit med att han dricker. Och jag säger ju till honom, att det är han själv som bestämmer hur mycket han ska dricka.
Och då gör han ju det.

Jag har också svårt att vara snäll mot mig själv, så det här kanske är pissiga råd... Din självkänsla har fått en ordentlig smäll och du fokuserar på vad du gjorde fel. Ett sätt att få litet perspektiv kan ju vara att tänka över vad du INTE gjorde fel. Det hade ju kunnat vara så mycket värre. Fantisera fritt. Du hade tex kunnat haft barnen med dig. Du hade kunnat spåra ur inför chefen på firmafesten. Du hade kunnat starta fyllegräl med din man. Du hade kunnat ta en återställare idag, för att fortsätta supa på obestämd tid. Du hade kunnat ge dig ut och fylleköra med bilen/båten, eller spelat bort hela månadslönen. Du hade kunnat bli omhändertagen och vaknat i fyllecell... När man tänker sig worst possible scenario så inser man ju att du ändå fattat väldigt många bra beslut i det hela. Att det gick ganska väl ändå. Bara du själv blev lidande. Tillfälligt. En gång. Ångesten klingar snart av och sedan kan du faktiskt ”bara gå vidare med livet” för du ställde inte till med någon livsomvälvande katastrof. Kram

Måste nog minst ha en sponsor för att guida genom stegen som Femina säger. Jag tycker stegen är praktiska och pragmatiska och man hittar liksom där man tänker snett och rättar till. Tills slut finns ingen oro kvar i skallen att fly från. Angående möten finns en del digitala telefonkonferenser man kan haka på också tror jag men fysiska möten bör nog ingå. En del behöver och vill gå på massa möten i veckan, en del några ggr i månaden osv. Jag själv går på jättefå möten men mycket kontakt med min sponsor.
Som sagt, testa. Man blir enormt varmt välkomnad som ny. Enda som krävs är viljan att vara nykter.

Ingen idé att du slår på dig själv, det vinner du inget på. Ta istället lärdom av ditt "test".
Det finns inget glamoröst i överkonsumtion av alkohol, läs på anhörigsidorna i forumet om du är osäker.

Mvh

AAs framgång över världen bygger på två saker:andlighet & gemenskap. Visst kan du läsa på om stegen själv och börja be till din högre makt och meditera hemma men din utveckling och förståelse utav programmet kommer utav gemenskapen med andra. Att lyssna och få insikter. Att dela. Vissa steg kräver helt enkelt närvaro utav en annan människa. Så, du kan lära dig OM stegen själv men bara arbeta genom stegen tillsammans med andra. ?

Har suttit på en klippa och kedjerökt och gråtit i dag. Ett felsteg och jag hamnade liksom längst ner på botten så fort. Förstår inte hur jag tänkte. Eller jag vet att jag tänkte "nu skiter jag i allt, jag ska minsann också få dricka, det gör ju alla andra, skit i om jag blir aspackad för jag får göra som jag vill, ingen kan bestämma över mig". Precis som en tonåring. Tänkte nog också att om det går åt helvete så gör ju det ingenting, barnen är inte med och jag kan ju bara återgå till mitt vanliga liv sedan. Men det funkar visst inte så.... Jag är så besviken och känner sådan skam över mig. Står inte ut med att vara i min egen kropp. Ska försöka vara snäll mot mig själv, men vet faktiskt inte riktigt hur man gör. Ska utforska 12-stegsprogrammet, kan man jobba med det utan att gå på möten?

☀️☀️☀️

Tack att du delar med dig av din resa
mot ett stabilare och rikare liv!

Så mycket klokhet i dina inlägg!
Jag läser & begrundar det du skriver bl a:

Fokus på mig själv!
...det är inte mina bekymmer...
...det ligger utanför min kontroll och bortom mitt ansvar.
Släppa människor fria att vara sig själva och visa sitt rätta jag.
Andra människor är liksom inte projekt, inte mina i alla fall.
Om jag släpper andra fria blir jag själv fri,
kan tänka egna tankar, göra egna planer.

Inspirerande att läsa om detta sunda förhållningssätt.
Ha det gott, Nordäng67, på din fortsatta resa!

☀️☀️☀️

Livet rullar på, tänker mest inte på A just nu, men fortfarande osunt mycket ibland. Vill dricka, vill inte dricka. Oavsett så ska jag inte dricka i dag - lär mig att acceptera att jag lever i nuet. Det är svårt när man är en tänkare som ältar och vänder ut och in på saker och älskar att planera (och inte genomföra) saker.

I dag blir en lugn dag, ska fixa lite här hemma men har dessvärre den dagen i månaden som ibland (och just i dag) innebär olidlig smärta i magen.

Längtar tills jag flyttar och jag kan börja umgås mer med folk, hitta på saker som inte innefattar A och så jag får komma ut och inte bli så instängd i mitt fängelse som jag så förknippar med A.

Det ska bli intressant och se hur det går när jag startar och jobba också, Kommer det bli lättare att avstå A eller svårare? Har inget jobb som jag tar hem efter klockan slatt 16.00 men kommer unna-känslorna komma tillbaka. Eller är det svårast nu när jag inte gör något, då jag vanligtvis drack som mest, men jag är ensam och inte har några stressmoment, något att fira. Vi får se.

I dag tänker jag vara nykter, istället för att dricka har jag tänkt vila och putsa på gamla skåpluckor

Men det är inte jag längre. Igår började han skicka meddelande på morgonen. Fokus på mig själv! För ett år sedan hade jag börjat oroa mig för och tänka på om han redan hade börjat dricka fast kl bara var nio. Igår ägnade jag noll tankar åt det för det är inte mina bekymmer om han gör det. Inte för att jag struntar i honom utan för att det ligger utanför min kontroll och bortom mitt ansvar. Han skickade många sms under dagen och kvällen. Jag läste först idag för att sammanfatta lite och reflektera över mig själv. Det var allt från "svara för f-n, du är en elak och kall människa" till "jag kommer aldrig sluta älska dig". Berg och dalbana så att säga. Blev jag ledsen? Nej! Varför blev jag inte ledsen? För att jag inte förväntar mig något annat. Att vara ledsen bottnar ofta i besvikelse, förväntningar på något som inte blir. Det här förhållningssättet kan jag ha jämt och med alla. Släppa människor fria att vara sig själva och visa sitt rätta jag. För det gör dom ju ändå i sista änden. Även om det tar lite längre tid om jag kämpar, försöker styra upp, korrigera och förändra. Andra människor är liksom inte projekt, inte mina i alla fall. Om jag släpper andra fria blir jag själv fri, kan tänka egna tankar, göra egna planer. Helt enkelt engagera mig helhjärtat i mitt eget liv. Jag fortsätter min resa mot ett stabilare och rikare liv. Så skönt att jag inte gjorde något igår som jag hade ångrat idag. ☀️☀️☀️

Hej allihopa.

Tack Maran och Sweatpea för era inlägg till mig. Å Maran det är exakt det där jag gissar hade hänt mig om jag hade hund innan min nykterhet. Kanske inte bli omkulldragen då jag har en liten hund men jag hade garanterat tappat kopplet så att hela grannskapet hade fått se mig jaga hunden berusad eller nåt liknande.

Vad skönt att du kan strunta i andras eventuella åsikter om dig. Men å andra sidan har två år gått och du beter sig som vanligt så de har säkert också gått vidare. Så bra att den mörka händelsen lett till något så bra som ett vitt liv ♥️

Sweatpea, tack snälla. Jag ska försöka göra som du tipsar om. Åtminstone i en liten skala som jag klarar av för tillfället. Jag tror dock att jag kommer att ha en bättre ekonomi som ensamstående i framtiden när inget av hushållskassan ska gå till alkohol och diverse böter min man drar på sig. Och jag kommer nog få färre sjukdagar också.

Igår köpte jag två alkoholfria öl. Hahahaha jag insåg nu att ingen av dem är uppdruckna men båda är öppnade. Jag har blivit dålig på att dricka till och med alkoholfria öl ? Det var ett onödigt köp. Bara att inse att kaffe och cola är det jag gillar.

Ska snart packa iväg mig och barnen och åka och bada. Passar på medan solen är så här underbar. Ni kan ju gissa vad min man ska ägna sig åt? Justdet. Sova ruset av sig ?‍♀️ Som han kastar bort sitt liv. Sådär var jag aldrig när jag drack men jag är ju också kvinna och vi lyckas ju till och med i aktivt beroende ta vårt ansvar för barn och hus osv. Hade jag lämnat barnen med min man idag hade de inte ens fått i sin lunch kan jag säga.

Ha en fin dag mina vänner. Vi gör rätt val varje dag ??? för oss och för de vi älskar.

Tack för tips Adde ? Nu har jag ytterligare uppslag a’la ”måste testas”. Snorkling kanske vore riktigt pedagogiskt för mig som har så otäcka fantasier om vad som döljer sig under vattenytan... Att vara ett med elementen och erfara kroppens fantastiska förmåga att leverera den styrka, smidighet, koordination, uthållighet etc som leder till upplevelser... Den äventyrslusten trodde jag att jag hade förlorat för alltid. Men icke. Den väntade bortom den vininducerade liknöjdheten ?

den tunga perioden nu. Och hela min kropp längtar efter återgång till tryggheten i status quo. Det gäller både min självdestruktivitet och mina medberoenden i relationer. Får kämpa hårt för att inte lägga mig i för att dämpa egen ångest. Jag vill ha vila. Jag vill ha sommar.

Men det är bättre. Det är bättre än någonsin förr. Glöm inte det. Glöm inte.

ryser jag av beundran över alla er som har erfarenheten och kan visa hur ni gjort !!!

Forumets urkraft på allra bästa sätt !!!!

Och jag hejar på dig Azalea !!!

för en kul uppdatering Mirabelle G-S !!!
Jag har aldrig åkt vattenskidor men i min ungdom var jag under vattenytan....du vet..."med sjögräs, maneter och fiskar i" :-)) Att dyka eller snorkla är fortfarande skoj eller helt ärligt...numera är det mest snorkling om tillfälle erbjuds ! Att få sväva i vattnet bland spännande, nyfikna, tropiska fiskar är så minnesvärt !! Snacka om att vara ett med naturen !