Senaste kommentarerna i forumet

Över tre är rätt vanligt bland oss här skulle jag tro.

Känner igen mönstret. Men när alkoholen blivit ett problem (oavsett problem-procent) tror jag det är superviktigt att ändra prioordning på lösningarna.
1. Lös alkohol-problemet
2. Lös resten

Nr 2 blir så oerhört mycket lättare med en frisk hjärna.

Heja dig

Ja det kan vara relaterat till att du slutat. Inte helt ovanligt. Det går oavsett över ganska fort (i sammanhanget). Drick vatten och ta smärtstillande om det är så illa. Slarva inte med maten och annat. Avslappningsövningar kan säkert hjälpa om du spänner dig.

Tack för återkoppling och positiva stärkande ord.

Har förstått att det här med att sluta med alkoholen är kanske 10% av mina problem, det är orsaken att de andra 90% av problemen har kunnat gömmas, glömmas bort osv i alkoholdimman.

Men det tuffaste nu är inte att dricka utan att möta och våga känna de känslor som kommer. Att försöka motivera mig till att förändra mig själv och min vardag på fler sätt än bara genom att inte dricka.

Det enda alkoholen gör för mig är att jag kan skjuta fram känslorna och bidra till att jag inte tar tag i livet och lever så som JAG vill leva, inte som alla andra vill leva, men som JAG vill leva.

Starkt av dig ?

Hej Handlingsförlamad! Det låter som att du är i en viktig process just nu. Du förbereder dig för att sätta tydligare gränser och bryta upp, för din och er sons skull. Så klok du är som tänker igenom noga på vilket sätt du bäst får fram ditt budskap, utan att äventyra er säkerhet. Det är ju jätteviktigt! Har du något stöd att ta till, någon som du kan prata med om det här, utöver att du skriver här i forumet?
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Hej Ensam1984! Vad fint att följa hur du lyckas stå emot de där lockande "man kanske skulle testa"-tankarna och Kalle Anka-ängeln på axeln får vinna över djävulen. Det du gör, som du beskriver i inlägget, är himla bra. Att kartlägga vad det finns för orsaker till att de där tankarna dyker upp - stress och oro kan trigga att du dricker. Istället hittar du alternativa sätt att hantera känslorna. Alkoholfri öl, snacks och en serie du gillar. Det låter som en fin stund, du unnar dig lite för dig själv, utan att bryta ditt löfte till dig själv.
Lycka till med ditt arbete med att låta dig själv känna alla känslor, det är en modig och jättebra väg framåt!
Allt gott,
Sofia, alkoholhjälpen & anhörigstödet

Vilken tydlig gränssättning du beskriver, du håller dig till det du föresätter dig för din och dotterns bästa. Starkt! Bra att du tar emot stöd från soc och även skriver här.
Med hopp och värme,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Ett brev kan vara skönt för det är lättare än samtal. Och du kan referera till det sen. För att kunna minska verbal kommunikation. Se till att ha överenskommelser i skrift. För då kan han inte säga. Det har jag inte hört osv. Det tar tid att lära sig. Men nu kör jag allt via sms.

Det kommer bli smutsigt, för det blir det. Men kräv nykterhet redan från början. Det är lättare så tror jag. Behövde inte försäkra mig om det då min man har sitt under kontroll som det ser ut nu. Men ändras det. Tror jag iofs inte. Men om det gör. Ja då måste jag kliva in. Min man har en bra stöttande omgivning.

Se till att du har det. Samla all kraft du kan. Sen kör du. Om omständigheter ändras. Han satsar på nykterhet och håller det länge. Då kan man hitta tillbaka till varandra.

Att säga orden. Kommer ge dig skönaste utandningen någonsin. Den lättnadens suck. Det är vad jag lever på. Hade inte andats på flera år.

Tack för att du delar med dig. På det du skriver känner jag så väl igen mig. Varningsklockorna börjar bli tydliga..
Du har verkligen kämpat, det hörs. Det skrämmer mig att det snart är jag som ska påbörja den påfrestning det faktiskt innebär att ”bryta upp” . Samtidigt som den önskan att slippa ha alkoholen som ett faktum i alla sammanhang känns som en utopi just nu.
Men jag är så arg på mig själv att jag inte bara gör det.
Eftersom jag försökt ha det här snacket med min sambo innan, så vet jag också att han både kan bli aggressiv och nästintill våldsam. Han blir en helt annan. Jag vägrar låta vår son uppleva detta en gång till. Så jag måste göra det på rätt sätt.
Funderar på att lämna ett brev, där jag förklarar alla mina känslor. Att jag kommer bo på annan adress med vår son tills (ja vad ska man skriva där..?)..att han får hälsa på när han nykter?
Vet verkligen inte hur jag praktiskt ska gå tillväga..

Jag förstår att det känns så men försök att inte vara så hård mot dig själv. Vi är alla mänskliga och vi begår alla misstag. Det viktiga är en vilja till förändring.

Jag tror på oss oavsett hur många gånger vi halkar ner igen. Vi har en inneboende glöd och det finns ett ljus i tunneln. Och ljuset hur litet det än är, är frånvaron av mörker.

.

att sluta dricka, det syns ju tydligt i min dagbok, speciellt läskigt är när jag ser den flera år tillbaka och det är samma visa. Så glad o stolt över mig själv när jag inte smygit iväg till bolaget tre eller fyra gånger varje vecka, utan kanske bara en. eller inte alls. Men det slå till så hårt. I lördags kväll, efter jag umgåtts med mina syskon (hade varit på bolaget innan, så ryggsäcken var redan full), så svepte jag ner massa öl. Bestämde mig på söndagen, nä, inte någon gång fler. Så måndagen gick ju bra, var glad, och även på tisdagmorgon. Nu ska jag inte dricka mer, jag ska kämpa, för jag mår ju bättre så här. Osså senare på dagen, tog jag cykeln ner till stan, för att handla på bolaget. Öh, vad hände nu då. Jag cyklade hem igen, utan att ha uträttat mitt ärende. Glad. Tog sedan en biltur för jag skulle göra nått, och vad gör jag då, jo går in på ett av de andra systembolagen i stan, fyller på med en liten vin, 6 starköl o 2 eller om det var 3 cider. Så var den kvällen förstörd.

Onsdagen så, ganska typisk bakfulletrötthet, var tvungen vara bland folk, vilket nog var bra, sov en del. Så idag, torsdag, är det kanske dag 2 då. Är jag nykter, har varit ute och joggat lite i skogen på morgonen för att inte bara sitta ensam hemma i lägenheten, och funderar på dra iväg en tur med mtb:n för att få nån annan kick än den där härliga dimman som jag så älskar. Dimman gör att jag utsätter mig för andra saker, säger dumma saker, skriver dumma brev. Det jag ibland undrar över är - varför ser inte någon det? eller gör de det, men säger inget??

Jag är ensam om detta vad jag vet. Så att skriva här bland er, och läsa att det finns andra i samma situation, hoppas jag kommer hjälpa mig att komma vidare ut i frihet.

Skit vad sur o arg jag ibland är på mig själv för det här. Det är ingen mening att försöka låta bli! Jag är inte värd något annat. Eller de kvällar jag är nykter också hör jag någon granne ha fest, eller hur de knäpper en öl... så mysigt...

Att sluta helt är läskigt, så skitläskigt. Vad ska jag göra med all tid? Tror det är en av de stora grejerna för mig. VAD ska jag göra med all tid.

Dagens reflektion. I dagens DN, första delen, finns 8 st halvsidesannonser för vin utav totalt 28 sidor. Jag inser att bolagen bakom annonserna är stadd vid kassa... ?

Tack, snälla du. Ja, det finns nästan ingenting som gör en så förtvivlat hopplös som de myndigheter vi har idag i vårt land. Fånga mygg och sila kameler..

för det finns många alternativ. Varav alkohol är det enklare och det finns säkert andra motiv till just det valet.

Gå inte med på det. Var hård och tydlig. Så rak du bara kan. Får du motstånd. Ja då vet du. Alkoholen är mer än bara smärtlindring.

Det finns en grym naprapat på instagram som säkert kan ge tips för höftledsartros.

Har erfarenhet av fibromyalgi i min närhet. Och förstår vad det innebär att leva med smärta. Men smärtstillande och alkohol är långt ifrån den enda lösningen.

Det finns massor att göra om man vill.

famlade runt i ett förtvivlat mörker. Blev självdestruktiv och sjönk ner i depression. Fann ingen att älta mitt beslut med. För jag vågade inte belasta. Försökte vara stark. Tog på mig för mycket ansvar.

Så. Det var svårt. Väldigt jävla svårt. Och det tog tid. Nu är jag ett par år in i leva själv livet. Börjar simma på ytan.

Det blir bättre. Man får tid till att börja se om sig själv. Den resan kan man även göra i tvåsamheten. Om man varit varsam om sig själv.

Men jag behövde ensamhet. Jag behövde tro på att jag kan stå på egna ben. Nu har jag lämnat över barnen i ett par veckor. Och jag famlar rakt ut i intet.

Men fy fan vad jag mådde dåligt i min relation. Vill aldrig mer tillbaka i något sånt.

Jag älskar honom. Slutade inte älska. Var rädd för vad han skulle göra. Men visade sig att han klarade sig utmärkt. Han mådde bättre än mig. Precis som det var under relationen. För jag var den som led av konsekvenserna. Han var den som hade kontrollen.

Hej! Jag är villrådig. Min man har höftledsartros och använder alkohol som smärtlindring. Han känner sig frustrerad över vårdcentralens läkare som inte kan ge honom någon smärtstillande medicin. Han har även hjärt-kärlsjukdom. Jag vet inte hur jag ska hantera detta, då jag har medlidande med honom i hans smärta, men samtidigt är drabbad av alkoholens biverkningar. Han är ju inte sig själv med alkohol i kroppen, tappar närvaro och perception, glömmer vad vi precis pratat om, tappar sina nyanser, lyssnar inte, kan inte kompromissa... Jag känner mig sviken och ensam, när han är alkoholpåverkad.
Jag pendlar mellan empati och ilska. Jag vet inte vilka gränser jag ska sätta

Har ngn erfarenhet om detta peth test. Jag har haft semester och druckit princip alla dagar. Ligger på ett värde på 2,5, vilket är skyhögt vad jag förstår. Ska ta ett nytt test om 4 veckor. Hinner peth gå ner till 0,05. Hur lång tid tar det, läser om att det halveras var 4:e dag?? Vad betyder det. Någon som suttit i samma sits och hur lång tid tog det för dig?
Tacksam för svar

Förstår precis hur det känns att få jobbiga meddelanden från myndigheter, har själv tampats med FK när jag varit som skörast i livet. Hade man en gnutta hopp innan så är det som bortblåst när arbetsförmedlingen, FK eller vad det kan vara rycker undan mattan under fötterna på en. Offerkoftan på - sorgsen och sugen på att bedöva sig och bara försvinna...
Jag fick hjälp av en duktig läkare som fixade mitt problem, en fackrepresentant snackade med cheferna om nödvändiga anpassningar för mig.
Har märkt att jag varit dålig på att be om hjälp när allt känts svart och hopplöst. Det gör inte saker bättre. Ingen är tankeläsare så det gäller att öppna upp och be om hjälp (om det går att få, ofta blir man förvånad när ens "oöverstigliga" problem faktiskt går att lösa). Sätt upp mål, delmål och kolla vad du behöver göra för insatser längs vägen för att förverkliga det du vill uppnå. Visualisera framgång, hur DU vill ha det.
Det var mycket svammel i dag från Miss Hyde, men jag hoppas att du förstår att jag vill ditt bästa, Femina! Hoppas att du blir bönhörd också.
Kram

Välkommen hit till forumet! Jag hör smärtan i dina ord. Du dödar dig själv med A och framför allt dör livsgnistan i en sakta men säkert. Berätta gärna lite mer om dig själv och din situation. ?

Snyggt jobbat, FinaLisa! Håll i nu. Kramar tillbaks

Haha, jag skulle nog också bli gulblå efter första veckan, utan cigaretter. För några år sedan när jag slutade med ciggen (ett antal återfall på kontot) hade jag läst att man skulle ha en gummisnodd runt handleden och snäppa till när suget kom. Det blev en smärtsam erfarenhet! Minns inte hur rökstoppet slutade den gången, men jag tror i grund och botten på att befästa och belöna det goda istället. Eftersom jag har trillat tillbaka i beroendet flera gånger så är jag ingen förebild iofs... Men jag kan tipsa om Allen Carr! Hans böcker om att sluta med alkohol och rökning visar hur hjärntvättad man är som alkis/nikotinist. När man ser igenom "spelet" så känner man sig SÅ smart, stark och motiverad att sluta helt. Då var t.o.m. suget lite eggande, typ "kom igen då, jag vet vad du går för, nikotin-monster - jag är fri och struntar i dig!" Nåväl, alla sätt är bra utom de dåliga. Allt gott!

Med att associera om suget. Kanske ska prova när jag ska ge mig på snuset. Men min arm kommer nog att vara gulblå efter första veckan.

Börjar gå sin egen väg blir det så tydligt vad som är viktigast för dom: alkohol. Det sista kvartalet som jag och mitt ex var tillsammans hade jag flyttat gränsen från honom till mig. Istället för att tjata, böna, be om att han inte skulle dricka så jag .sa jag att "du bestämmer själv om du vill dricka och hur mycket men jag vill inte träffas då"! Han fortsatte välja alkoholen och vi träffades inte alls mycket. Blev så tydligt att han lätt valde alkoholen före mig. Under första året efter att jag hade lämnat hoppades jag innerst inne att han äntligen skulle komma till insikt om vad som är viktigast i livet. Hände inte! Nu har jag släppt kontrollen över andra människor (inte bara honom). Andra får själva välja hur dom vill leva sina liv OCH ta ansvar för sina val. Och det får jag också göra. Hejdå offerkofta, duktig flicka, vet bäst och mycket annat. Starkt av dig Skrållan att du går så stadigt på DIN väg! Kram

Har inget att berätta, vaknade på rätt sida i dag.

Väljer att inte dricka i dag och istället städar jag köket :)