Senaste kommentarerna i forumet

Vet inte riktigt var jag har min man. Nu har det ju inte någon betydelse, men det känns som vi inte pratat ut. Och det har vi ju inte, för mannen vill inte prata känslor. Känns som han ibland är ledsen för att vi går isär, ibland känns det som han inte bryr sig. Vet att han fortfarande flirtar med andra. För honom är det bara en kompis. Fast när jag åkte från honom i dag, så hade han köpt öl, han döljer inget längre, och då verkade det som han bara ville att jag skulle åka. Och det klart, han hade ju sin allra bästa kompis att umgås med då.
Svårt det är. Jag vet fortfarande hur jag vill ha det, men jag skulle uppskatta att kunna prata och reda ut vissa saker. Men det går ju inte.

Hej Dee!
Jag har räknat ut att jag söp bort mellan 2000 - 3000 kr varje månad när det var som värst. Jag tog tag i min konsumtion efter semestern förra året. Det är konstigt men det har alltid funnits pengar till alkohol. Sedan jag drog ned på konsumtion har vi köpt en till bil så vi har varsin. Det är min största belöning. Ni kan jag dessutom köra bil utan risk på helgerna.

Hej MrX!
Va noga med att fundera ut kortsiktiga och långsiktiga alternativa belöningar och glöm inte bort att verkligen tänka på andra former av belöningar!
En motivation kan vara att lägga undan pengarna du skulle ha använt - jag har hittills på 8 månader sparat 20 000 kr som skulle gått till alkohol, lågt räknat. Varje lördagsmorgon lägger jag undan den slant jag skulle lagt under veckan på alkohol och öronmärker dessa med vecka 1,2,3 osv.
När man ser det svart på vitt är det en belöning i sig!
Och unna dig andra saker - skulle aldrig fallit mig in att köpa en kaffe och en kondisbit ute på konditori tidigare till exempel pga att jag tycker det är onödiga pengar, nu är det nått jag unnar mig.

??/Dee

Mitt i allt jobbigt så kändes det ganska skönt att inte gå efter mannen som blev ledsen. Det var en ny erfarenhet för mig. Jag som alltid vill att alla ska må så bra hela tiden. Jag bara satt kvar. Och världen ramlade inte ihop, solen slutade inte att lysa , allt bara var som vanligt. Med skillnad att mannen fick ta hand om sin egen sorg. Och den la ju sig efter en stund. Så han fixade ju det, trots allt.
Han säger fortfarande mycket vi, vad vi ska göra, vad vi ska hitta på. Men det kanske blir så när vi nu umgås mycket p.g.a. huset.
Ibland känner jag mig irriterad på honom, ibland arg och även ledsen. Men snart åker jag på lite minisemester. Skönt.
Tack för era kloka ord.

Ingen öl ännu idag. Var så nära vid 15.30... jag har faktiskt mått lite sämre idag och varit gigantiskt trött. Vill sova men är liksom inte sovredo. Köpt 30cl 32%-ig skit samt två öl. Så minskar en del idag!

Rummet jag hoppades på hade han hyrt ut. Fan! Min situation är rätt piss och jag hittar inget att greppa tag om. Rätt uppgivet allting. Vet inte ens var jag ska sova från torsdag. Hrm... det löser väl sig!

Stort tack för ditt stöd och de fina orden. Dag 10 idag och de senaste 3 dagarna har det känts helt ok. Tror att det blir nog jobbigast med fredag och lördag då man typ ”skall” dricka för alla gör det... :) Grattis till dina 26!

Ja åren går, och nykterheten består..Det känns fint att vara här..Köpte en bok idag om Jan Johansens liv , och när han blev nykter.Har precis börjat på den..Alkoholen styr mångas liv. Spelar ingen roll om du är kung eller svetsare, lika illa för alla..Semestern börjar lida mot sitt slut..Känner lite stress för att inte ha gjort så mycket resor..Men har ju faktiskt möjlighet till det framöver också..Kram???

Shit vad jag sitter och funderar, är sugen på onyttigheter men försöker stå emot, vill in i vindimman, är uttråkad så in i bänken... har bara massor av tråkiga grejer och göra och har fastnat. Vill bara att klockan ska bli 19,00 så systemet stänger och jag kan andas ut lite.

Jag kommer inte dricka i dag, men å vad surt att är. Första semesterdagen var inget att hänga i julgranen.

Det gick fint att flytta tråden.Kram

Inne på min tredje vita dag och mår bra. Just nu är frun och jag ute på camping semester. Visst saknar jag mina "stödbens öl" som intas när vagnen är på plats. Det måste jag erkänna. Min A hjärna ska inte få en droppe alkohol av mig. Det har jag bestämt och så får det bli. En dag i taget...

Hej
Jag är alkoholist sedan 13 år tillbaka och har åkt in och ut på beroendecentrum men inget har hittills fungerat.
Äter Campral nu för att minska suget men du kan ju fortfarande dricka på tabletterna.
Funderar på att börja med Antabus igen.
Tyvärr så får jag biverkningar som fan och mår pyton.
Min fråga till er är om man bara kan ta Antabus 200mg en gång i veckan.
Är det någon som gör det och funkar det tillsammans med Campral?

kring dig. Finns det ett stödnätverk du kan aktivera. Våga be om hjälp? Lite avlastning så att du orkar med. För det låter tufft. Kommer fortsätta vara det. Tror en del handlar om att våga bygga goda förutsättningar så att du klarar dig igenom. Alltid finns där lösningar. Arbeta med gränserna och ditt eget tillfrisknande. Eftersom han är väldigt djupt nere i sitt. Som du beskriver det fullständigt själviska beteende. Där han är viktigare än allt annat.

Förstår vad du menar om rätten osv. Men tänker ändå att det borde vara instansen som ser till att ansvaret hamnar på rätt plats.

Kan du styra din energi till att försöka hitta rätt stöd hos socialtjänsten. Låt dem inte förminska din oro. För det är en legitim oro. När det finns nykterhetskontroller och uppvisad nykterhet under år. Med adekvat sjukvårdskontakt och stöd för pappan. Då är det rimligt att ta itu med egen oro. Ibland känns det som att även samhällets instanser lider av medberoende.

Vi vill skydda våra barn. Och våra barn älskar oss trots alla våra brister. Men de kan inte bedömma vad som är good enough för dem.

Jag har varit så rädd för att mina barn ska ta skada. Men det som skadar mest är tystnad. Kanske prata mer sen när barnen är äldre. Har börjat med prat. Men mina är äldre. Om droger och liknande. Samtal jag inte kunnat haft som själv aktiv.

Jag hoppas verkligen bli bönhörd den här gången, Femina. Blir lugn av att be. Det som sker, det sker.
Tack för ni bryr er, Ironwill, Sofia och Mirabelle, jag ska ta vara på alla fina tips och tankar om alternativa "snuttefiltar".
Orkar inte skriva mer nu men ni ska veta att det verkligen värmer att det finns genuin omtanke här på forumet.
Stor kram!

Jag ägnar mig åt lagom verklighetsflykt genom att läsa böcker. Botar rastlöshet och rensar huvudet med promenader. Slappnar av med varma bad med eteriska oljor. Smuttar på olika hälsobrygder jag fått pippi på att koka ihop, tex iste med ingefära. Ligga på spikmatta och domna bort är också ett sätt att finna ro...

Nu är din tråd flyttad, fint att känna att det är dags för nästa steg. Hör av dig om det är något som verkar på tok men vad jag kan se borde den ha flyttats smidigt!
Varma hälsningar,

Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Hej Miss Hyde! Jag beklagar det tuffa besked som du har fått, som kommer att påverka dig under lång tid framöver. Du funderar över vad man ska använda sig av för snuttefilt när alkoholen är borta ur livet. Det finns säkert många kloka svar på den frågan, men jag kom att tänka på en sak. För många är det hjälpsamt att söka socialt stöd i kriser. Vi är inte riktigt gjorda för att gå igenom svåra saker helt på egen hand. Det är ju någonting du redan gör här, du har sträckt ut en hand och berättar om att det är tufft just nu, vilket ger andra en möjlighet att stötta. I perioder kanske andra runtomkring dig får stå för hoppet och styrkan, medan du får låta tårarna rinna. Ingen orkar vara stark och positiv hela tiden! Här på forumet finns det många som ser och bryr sig, förhoppningsvis finns det kanske någon vän eller familjemedlem som du kan hämta kraft ifrån också?
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Netflix. Netflix är en bra snuttefilt. Böcker. Motion. Motionen för att den minskar stress och ger en kick även om den inte är lika stark. Men Netflix och böcker är suverän verklighetsflykt. Så jag rekommenderar en springtur tätt följt av Netflix och popcorn (gärna doppade i Werthers orginal). Men förr eller senare måste man tyvärr stå ut med verkligheten, men det behövde man ju till och från med alkoholen också.

När jag väl får sova numera så drömmer jag. Detaljerat och tydligt. Men. Det är Om dödsbesked. Och återfall. Vaknade imorse med en enorm panikångest då jag i drömmen tog ett återfall. Allt var så verkligt att när jag vaknade trodde jag att jag var full. Har haft den där ångesten molandes i mig hela dagen nu.
Trött, rädd, flyktbenägen. Ska försöka att inte vara ensam idag då det är en riskfaktor för mig.

Hej Virvla! Grattis till en nykter och skärmfri semester, det låter som att du både har haft det behagligt men också hunnit reflektera över de problem som finns kvar nu när alkoholen inte längre är något som upptar en stor del av ditt liv. Ångesten finns kvar. Du vill inte dö, men inte heller leva och tänker mycket på meningen med livet. Vad skulle du behöva för att känna att livet var tveklöst värt att leva? Är det ångesten och alla tankar som stör, eller något annat du längtar efter?

Det är inte helt ovanligt att de problem eller känslor som fanns innan eller som kanske fick en att börja dricka på ett problematiskt sätt dyker upp, kanske med tillfälligt förnyad kraft, när man blir nykter. Den tidigare strategin för att döva och lindra ångest i stunden (att dricka) är borta. Det kan kännas skrämmande och överväldigande. Men de goda nyheterna är att det finns jättebra hjälp att få när det gäller ångest och oro. Det är mycket lättare att jobba med detta i en psykologisk behandling nykter, jämfört med om man samtidigt dricker för mycket. En psykolog på vårdcentralen kan vara en bra kontakt när det gäller den här typen av ångest. Har du någon erfarenhet av att söka hjälp för din ångest, eller är det något du kan tänka dig?
Ha en fortsatt skön sommar och lycka till med skogscyklingen, vilket inspirerande tips!
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Det kanske låter futtigt i sammanhanget men jag tror kanske bönen får bli en alternativ snuttefilt. ??

Ni har så rätt, båda två. Jag ska försöka tänka "good enough" om mig själv och titta framåt istället för att gräma mig över det som varit. Ikväll är det möte! ?

Vad i hela friden ska man använda för snuttefilt när alkoholen är borta ur ens liv?

Och där tog mina tre veckor semester slut. Och inte en droppe alkohol. Har haft en underbar semester med min pojkvän och hans barn. Ändå har ångesten funnits där som en gammal vän. Kikar fram då och då. Varför kan den inte släppa mig?! Trodde allt skulle bli bättre när jag gjorde uppehåll med alkoholen. Men icke. Sen har det väl blivit lite bättre. Men har insett att det inte bara alkoholen som varit problemet. Jag tänker mer på ångest nu. Varje dag. Gör jag det här kanske jag får ångest. Tänk om jag bryter ihop mitt på gatan? Vad ska folk tycka och tänka? Och så vidare. Hatar att ha så mycket tankar. Mycket tankar på döden. Känslan jag har är att jag inte vill leva men inte heller dö. Men jag tänker allt som oftast på vad som är meningen med livet? Jag har ett bra liv. Jag älskar min kille nåt så fruktansvärt och han stöttar mig i detta. Han säger att har man bara tron på sig själv så klarar man allt. Hitta styrkan i sig själv. Han tror även att jag kommer att kunna ta ett glas i framtiden om jag hittar nåt annat att fokusera på. Jag har inte läst nåt om alkohol eller psykisk ohälsa på semestern. Vi kom överens om skärmfri tid. Det har varit skönt. För det påverkar ju faktiskt hjärnan. Och inte kollat på tv heller. Men nu när vardagslivet drar igång igen, vad gör jag? Sätter mig här och börjar läsa... ? det är därför jag inte varit så aktiv men det har gjort nytta också. Jag börjar närma mig 9 månader utan alkohol. Trodde jag aldrig skulle gå.. ändå har jag festat och så. Klappar mig på axeln. Det sa mon kille, du måste ge dig själv cred för de framsteg du gjort och inte tänka bakåt. Lev i nuet och tänk på de framsteg du gjort. Och det tar tid. Det är väl det man måste ge, tid. Men är en otålig person. Köpte en ny cykel sista dagen på semestern, så nu ska det cyklas i skogen! Se om det är nåt för mig att grotta ner mig i.
Hoppas ni andra har en skön sommar!
Och jag kan rekommendera schweppes alkoholfria mojito dricka, så god och svalkande!

Ännu en sommar där barnet inte träffat sin pappa, snart 4 veckors semester med mig. Såklart supermysigt och roligt. Men är rätt slut nu. Många tankar hos barnet som vill vara hos sin pappa och många tankar hos mig hur livet kunde bli så här. Att pappan står helt utan ansvar och super sig full hela sin semester och inte verkar bry sig alls om sina barn! Varför ska allt ansvar ligga på mig? Till och med ansvaret att avgöra om pappan är nykter för att barnet ska kunna vara där. Finns det inget annat sätt? Något sätt där ansvaret ligger hos honom istället?

Mycket läsvärt! Och från en veteran. Du sätter fingret på det. Rent teoretiskt skulle man säkert kunna ersätta hela forumet med ettt flödesschema och en FAQ. ”Dricker du så här?” ”Och gör du så här?” ”Och händer det?” ”Då har du problem.”
FAQ: ”Kommer jag kunna dricka x vid y tillfällen?”
Svar: ”Nej”.
Osv.
Men hela värdet ligger i att bli sedd och coachad av någon till dessa (till synes) självklara svar. Därför är det extra fantastiskt att ”vinnare” som du orkar vara kvar och upprepa det ni sagt tusen ggr förr :)
Varje gång det behöver upprepas är en chans att ge någon ny en möjlighet att få in lite ljus i en hopplös situation.