Senaste kommentarerna i forumet

Går bara runt och är sur och tråkig hela tiden. Min fru är schysst och jag vill inte vara så dryg.

Har lyckats hålla mig borta från bläckor sedan mars och det känns bra. Har aldrig haft problem med att dricka någon öl eller något glas vin men har spårat ur totalt när det är fest.

Har alltid älskat att supa men blev ohållbart med familj.

Nu under semestertid tycker jag att det är svårt att få utlopp för energi och tankar. Känns som att allt hopar sig och jag drömmer om att få bli toknitad. Givetvis något slags flyktbeteende men kan ju inte bara gå och lägga mig och sova hela tiden.

Jag tränar så regelbundet jag kan men känner inte att det räcker.

Finns det någon som provat detta och fått sänkta levervörden efter att använt det.

Det känns skönt att lägga några dagar bakom sig. Kom tankar upp på att dricka under denna vecka? Absolut. Gjorde jag det? Nej. Det är så tidigt att det känns okej att ha de tankarna ändå. Förskönande av alkohol, att alkohol gör en situation bättre eller i alla fall lite sämre. Att alkohol läker, gör en glad. Att jag behöver alkohol (i viss mån) för att vara lycklig. Alla dessa tankar har gått igenom mitt huvudet de senaste 7 dagarna. Jag gillar det inte - men jag måste acceptera att min hjärna fortfarande är "kidnappad". Hjärnan är ledsen, den vill ha det där extra dopaminet som alkoholen ger. Om jag inte ger in så kommer min kropp och hjärna så småningom förstå, komma ihåg, att glädje inte kommer från en drog. Det är därför man kan känna sig mer deprimerad när man slutar dricka pga av hjärnan måste lära sig producera dopamin igen. Enkelt förklarat alltså, jag är ingen jävla expert.

Min poäng är att det måste få ta sin tid. Men vi hade ett liv innan den allra första drinken - och vi kan ha ett igen.

Du skriver öppet och ärligt om din mamma och hennes nya man, där drickandet för din mammas del har eskalerat och hon är inne i en process där hon är nedtryckt och tar på sig skulden för hans beteende, t.o.m. för att han skadade henne. Det låter som en oerhört tuff situation för dig att stå bredvid och se detta, din mamma som rör sig mot botten, samtidigt som du själv inte mår bra psykiskt heller. Tror du att det skulle kunna vara hjälpsamt för dig att ringa och rådgöra med någon om den här situationen? Jag tänker att både Alkohollinjen på 020-84 44 48 och Kvinnofridslinjen på 020-50 50 50 skulle kunna hjälpa dig att reda lite i situationen och resonera kring vilka gränser som är bra för dig att sätta och om hur du kan prata med din mamma om det här.
Hoppas att din tråd ska ta fart snart. Ibland får man ha lite tålamod och skriva flera gånger, ge inte upp!
Allt gott,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Jag hoppas du mår bättre snart. Ta hand om dig <3

Semestertider och som vanligt har jag långt innan oroat mig hur det ska bli denhär sommaren, då semester för mannen alltid inneburit fri tid att dricka.

Efter två veckor ledigt och fyllan faktiskt uteblivit började jag undra om han äntligen förstått att det gott räcker med en öl eller två som normala mänskor. Bara för att idag mötas av ”den andra” mannen när jag kom hem efter att ha varit borta några timmar. Tänk vad fort man inbillar sig att nu är det över med supandet, han kan och vill vara nykter och förstår varför han inte ska dricka. Bara på några veckor har man dragit skygglapparna på sig igen och man jobbar frenetiskt den tiden med att försöka hitta nån sorts varma känslor inom sig igen för mannen man en gång tyckte så mycket om. Men innan man riktigt är där så kommer ”den andra” fram igen och lika dum känner man sig som gått på återhållsamheten som om det löst ett långvarigt problem.

Han den andra är sur, irriterad, passivt aggressiv och svarar inte alls på tilltal (hans sätt att få en obekväm, låssas inte varken se eller höra en fast man ställer frågor). Sitter och nickar till i en solstol på gården. Vinglar till garaget med jämna mellanrum och fyller på med mer sprit. Huset luktar alkohol bara han ens varit in en stund.

Men jag har program planerat med barnen för kvällen så han får stanna hemma och sura över sin ensamhet bäst han vill. Blir bara trött på mig själv som än en gång varit så lättlurad, eller är jag bara optimist och önsketänkare som inbillat mig att årets semester skulle vara annorlunda än alla andra de senaste dryga 10 åren.

Något som verkligen slagit mig är att när jag börjar må bra och väljer saker jag vill göra, träna, bada, välja bort stora tillställningar så minskar suget kraftigt! Det finns inte tid eller utrymme för att dricka.
När jag inte behöver fly!
Jag träffar andra med samma mål! Allt flyter in i en positiv spiral.
Kram alla där ute! Och som sagt! Välj vad som är bäst för dig! Uteslut allt annat. Varje dag är en ny chans att börja om!

Hej igen, DetGårBättre, och välkommen hem. Oerhört frustrerande att läsa hur du hamnar mellan stolarna mellan två kommuner nu. Jag är glad att du ännu inte har lyssnat på de där "sup ner dig och skit i allt"-tankarna, utan du känns lösningsorienterad trots alla evinnerliga motgångar och ska strax gå och kolla på ett rum att hyra. Mitt i allt ditt eget jobbiga ser jag att du ändå tar dig tid att sträcka ut en hand till andra här på forumet och ger lite nya infallsvinklar och pepp, vilken förmåga!
Önskar dig nu stort lycka till med rummet och de bångstyriga byråkraterna.
Trevlig helg!
Sofia, alkoholhjälpen & anhörigstödet

På tisdag tar jag mitt första steg mot ett nyktert liv. Har bokat tid hos alkoholterapeut.
Idag ska jag inget dricka trots att jag ligger bakfull ännu en dag till spillo.
Nu måste det vara slut

...Det går, jag lovar! Även om det kan kräva hårt arbete och medvetenhet. Du är ju redan på väg med stora kliv i rätt riktning här! Det är ju som med alkoholen, ofta en långvarig, djupt inrotad vana och en stor omställning - vem är jag, vad är mitt liv om jag inte ska styras av vad jag tror att andra förväntar sig av mig? Kanske går det i olika situationer att hitta en liten tyst viskning som säger något om lust, drömmar och mål - saker som du vill sträva efter, oavsett vem som får reda på det eller inte - och följa den rösten, som snart växer sig starkare. Läskigt till en början, men utvecklande!
Så fint att ta del av hur du gav dig ut på en mils löprunda istället för att döva besvikelsen och känslan av misslyckande och där landade i viktiga insikter. Tänk om du hade tagit den andra vägen...
Tack för att du finns här på forumet och skriver så ärligt, välkomnande och hjälpsamt, det är värt oerhört mycket.
Allt gott!
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Han heter Jonas tror jag.

till detta fantastiska forum?stark av dig att ta hjälp, har jag inte vågat ännu.

Kram
Liten tjej?

Vad fint att du väljer att bryta din ensamhet kring alkoholen och söka en gemenskap här i forumet med andra i samma situation! Du har fattat ett stort och modigt beslut, att sluta dricka helt, efter att ha försökt dra ner och sluta flera gånger tidigare. Många tycker att det är hjälpsamt att använda forumet här som en dagbok för att skriva av sig och sen gå tillbaka och följa sin utveckling och kanske ser man vissa mönster i efterhand som man annars hade missat. Det finns förstås också mycket stöd och pepp att få, när man skriver till andra och får kommentarer i sin egen tråd. Ibland får man skriva ett par gånger innan man får svar.

När det gäller det där läskiga, vad tiden ska ägnas åt istället för att dricka, kan jag bjuda på en tråd med lite tips och inspiration till andra aktiviteter:
https://alkoholhjalpen.se/forum/forandra-sitt-drickande/3669
Det låter ju som att du redan har hittat jogging och mountainbike som ett par aktiviteter som kan avleda.
Lycka till i din fortsatta jakt på alternativ och återigen, varmt välkommen hit!
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Försök att tänka annorlunda. Nu säger du att du inte ska dricka mer. Vad händer om du funderar på om du vill dricka eller inte dricka! Vad säger viljan?

Du har kommit fram till ett stort beslut, att sluta helt med alkohol, eftersom du märker att du dricker mer sällan men på tok för mycket vid de tillfällen du dricker. Nu vill du prioritera dig själv och dina barn, klokt! Det låter verkligen som en tung period för dig att samtidigt som du försöker sluta dricka helt behöva hantera din exmakes elaka utspel. En tanke jag får är om det är möjligt att skärma av det där litegrann på något sätt... Alltså t.ex. genom att stänga av ljud och vibration på telefonen och bara kolla hans sms vid en viss tidpunkt varje dag, istället för att vara på helspänn hela tiden? Hur svarar du på hans elakheter? Markerar du att det inte är okej och vad händer då?
Hoppas att du får lite mer stöd här i din tråd inom kort. Ibland får man ha lite tålamod och skriva flera gånger.
Trevlig helg!
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Framför allt att när människor ber om hjälp att vara lösningsorienterade! Det här blir komiskt. Kävlinge vägrar ge skriftligt beslut ifdag, utan vill vänta till måndag. Muntligt fick jag idag. Inget att gå vidare med. Planen är att gå till tidningen sen då två kommuner ej anser mig vara hemmahörande där. Först vägrade hon ens ge mig beslut med anledning av att jag ej tillhör Kävlinge så kunde inte ansöka där. Fan inte de smartaste de anställer! Snart ryker väl medborgarskapet också ?

Kan och vågar du söka hjälp? Jag har gått både till husläkare och beroendemottagningar och i de allra flesta fallen mötts med förståelse. I de fall jag inte blivit det har bytt läkare eller mottagning.

Jag tror personligen att det är så svårt att bryta det här själv, och att risken blir stor att man blir en så kallad dry drunk det vill säga man dricker inte men man har kvar alla sug och tankar på alkohol och får kämpa för att hålla sig nykter.

Varmt välkommen till Alkoholhjälpens forum. Vilket beslutsamt och starkt första inlägg! Nu är det korten på bordet som gäller, både genom att du börjar skriva här och genom att du ska berätta för dina anhöriga om hur det faktiskt ligger till. Det kräver mycket mod. Det hörs att du verkligen är på gång. Du har bestämt dig för att det här bara måste få ett slut nu och är öppen för olika vägar. Att ha stöd av sina anhöriga i förändringen kan verkligen vara till stor nytta. Skriv gärna och berätta hur det har gått!
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

För mig har det hjälpt att man säga till innan man ses. Kanske på dagen när karaktären efter lite bättre. Man kan ju säga - absolut vi kan ses men jag är inte så sugen på dricka ska vi gå en promenad eller fika istället?

Önskar dig en fin dag.

Vilken besvikelse för dig att finna att hans löften om att dra ner efter att ni fått barn bara visade sig vara tomma ord. Ett mycket tyngre ansvar som då vilar på dig, med huvudansvar för en liten bebis. Det är så tydligt i vissa lägen hur alkoholen verkligen kidnappar hjärnan... Du är inte ensam om att försöka hålla allt det jobbiga för dig själv, för att skydda den närstående med problem. Samtidigt tänker jag att du ju måste få kunna prata om hur du mår och påverkas av situationen du lever i med någon som står dig nära, om du vill. Fint att du kan prata med hans mamma, att du har börjat gå i samtal och att du tycker att det känns hjälpsamt att skriva här. Du tar emot stöd från flera olika håll och blir starkare i dig själv, för att kunna göra det som blir bäst för dig och din son. Så klokt!
Med hopp och värme,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Mot tidigare gånger jag sagt att jag aldrig mer ska dricka igen. Bland annat för att jag hittat hit. Känns skönt med en trygg plats att kunna skriva av sig på och vara öppen. Känna att man inte är ensam.

Men ändå så känner jag att jag inte vågar lita på mig själv och min egen förmåga. Kommer jag sluta nu då? Jag förstår mitt ex som sa att han inte kunde lita på mig när jag sa att jag nått insikt och skulle vara nykter framöver. För det var precis vad jag sade förra gången, och gången före det...

Skrattade åt din kommentar ”varav tio borde skriva in sig här” ?

J

Jo jag antar att den där andra är ens del av mig, en som bara tänker på sig själv och blir apatisk. Så väldigt mycket mer vet jag inte då det är när den personligheten kommer fram blir det svart för mig tills jag vaknar dagen efter. Jag har saker jag skulle bla behöva jobba med, min självkänsla och mitt kontrollbehov. Jag är för snäll och sätter alltid andra före mig själv, ja förutom när monstret dyker upp då. Stress behöver jag lära mig hantera bättre. Ja jag har lite att jobba med helt enkelt men har inte orkat ta tag. Jag gick hos en psykolog via jobbet en gång pga stress men det gav mig inget, kändes mer som det var jag som var psykologen i våra samtal och jag ville bara därifrån vid varje tillfälle. Jag skulle behöva lära mig att tycka om mig själv och så länge jag utsätter mig för det jag gjorde igår kommer jag såklart aldrig kunna göra det. Det borde vara så enkelt att bara sluta helt. Förbannade jävla gift är vad det är!

Nu ska jag börja på en ny bok här?älskar böcker.

Liten
Tjej?