Senaste kommentarerna i forumet

Jag läste hela ditt inlägg innan du tog bort det. Jag tog det till mig, verkligen. Tack så mycket. Visste inte hur jag skulle svara, men vi förstår nog varandra. ❤️ Jag vill också vara fri.

“You can never cross the ocean unless you have the courage to loose sight of the shore.”

Jag skrev den här texten efter att ja sett citatet ovan. Den är på engelska (jag är tvåspråkig så ibland är det lättare):

In our case we can think of the shore as the shore of a deserted island. Years ago you were in a shipwreck and ended up alone on this island. You slowly got used to living alone, eating bananas and drinking coconut milk. You built a shed, made it as cozy as you could. You learned the island inside and out. Although, you didn’t enjoy it at all, you got used to it.

Nonetheless, we went about our days doing the same things, surviving but not really living. Even forgot about the pain and longing occasionally. Some moments you even enjoyed yourself. You had now accepted that this was your fate and you couldn’t change it.

Then one day when you woke up early to catch some fish for breakfast you noticed a boat had washed up on shore. This was it. You could get off this island that you hated so.

Some of us immediately jumped in the boat and got off that island as fast as we could. Others were more wary, and slow. Some tied the boat to a palm tree and slept on the island another night or maybe a month. Some tried to ignore the boat, as it disrupted your belief and thought system. It made you nervous and confused. But the boat was there, and you had a choice. To leave or to stay.

In any case, we all eventually got into the boat to cross the ocean. It had been so long on that island which had become your home and comfort. You took one last look at the shore and then turned your head forward towards the open ocean.

Sometimes when life is stressful and overwhelming we think fondly back at that simple island life. Maybe we should go back and visit it the island for a couple of days? But then we remember how lonely, scary and dangerous it was, and we let out a sigh of relief to have made it out of there alive.

Här har det uppstått en diskussion där vi i admi gärna vill lägga in hur vi ser på saken. Vi vet att det finns en mängd olika sätt som det här forumet kan vara till nytta för olika personer och det är många som använder sin tråd som en dagbok, där man ofta vill kunna vara riktigt uppriktig och ärlig - främst inför sig själv - kanske för att tydligare kunna följa sin utveckling, sina upp- och nedgångar över tid, vilket kan göra att man upptäcka mönster. Vi har i enstaka fall gått in och redigerat inlägg som haft ett tydligt alkoholförhärligande budskap, men i det här fallet har vi bedömt att det inte finns några sådana inslag. DetGårBättre, du har en plan om att trappa ner ditt drickande gradvis och att kanske t.o.m. komma tillbaka till helnykterhet när du kommer tillbaka till Sverige och i din tråd får du förstås redovisa fritt hur det går för dig längs den vägen. Vi följer dig med hopp och tillförsikt.

Vi får kanske på sikt ta ställning till om alla de senaste kommentarerna ska synas på förstasidan, ifall det här dyker upp som ett tema vid flera tillfällen. Vi vet att det kan bli problematiskt ibland för t.ex. personer som kämpar med helnykterhet att läsa om andra som dricker kontrollerat, samtidigt som vi vill att forumet ska vara öppet och välkomnande för alla, hur man än vill förändra sina alkoholvanor eller kanske bara försiktigt närmar sig tanken på att göra en förändring på sikt.

DetGårBättre, lycka till nu ikväll med hemresan. Vad ledsamt att höra att det inte blev något av med det boende du hoppades på, hoppas att det ska lösa sig så fort som möjligt för dig!
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Tycker att mitt i allt som hänt och händer med alkoholen, svårt att känna om det är tryggheten som man trots allt har ihop efter 25 år eller om det är kärleken som man bara inte kan se just nu för att man är så trött och besviken på allt. Man vill ju trots allt inte förstöra sin fam genom att gå.

Kom på mig själv härom dagen när jag pratade med en gammal vän som jag inte träffat på många år, hur underbart skönt det var att prata med en man som man inte behöver vara mamma åt, och hur farsinerande jag tyckte det va när han berättade om sitt liv med sina pojkar. När jag frågade om han gjorde allt själv och han svarade de är klart jag gör varför inte jag är ju vuxen och pappa till två barn. Givetvis helt normalt men har ju alltid varit van med att jag fixar de mesta själv, och är mer som en mamma åt min man.

Vad stark och handlingskraftig du är som söker hjälp från flera olika håll samtidigt, du har redan kommit en bra bit i din kamp! Insiktsfullt att kunna se både alkoholens positiva och negativa effekter och sätta stopp när de negativa börjar ta över. Det ordnar sig. Det gör det!
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Ja så är det, kanske man målar upp en man som aldrig existerat. För det är ju lätt att mitt i allt elände drämma sig bort.
Jag ser nu tydligare och tydligare, fast det är jobbigt, att jag bara har ett val. Att gå.

Jag tycker att du jobbar jättefint och fokuserat med att ändra gamla vanor, Azalea! Det går framåt, ett steg i taget! Din personlighet är underbar - att vara omtänksam, engagerad och mån om andra är ju väldigt fina egenskaper. Samtidigt mår du nog också bra av att arbeta med att känna in dina egna behov och att sätta gränser mot personer som din partner, som bara tar din vänlighet för given och ställer krav på att du ska ställa upp på olika sätt, oavsett hur det blir för dig. Att säga nej och att värdera sin egentid är något som går att träna upp och du håller redan på ju! En klok idé att stänga av mobilen ett par timmar till att börja med. Kanske ägna den tiden åt något som du verkligen gillar, något som engagerar dig mycket, så att även tankarna på honom "stängs av" (i och för sig svårt att helt stänga av tankar, oftast bättre att låta dem vara i bakgrunden medan du riktar fokus mot något kul!).
Med hopp och värme,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Det är inte alltid så lätt att förstå hur det här forumet är uppbyggt när man kommer som ny. Vi har olika "rum", där ett är speciellt vigt för anhöriga till personer med alkoholproblem (Forum för anhöriga), där du kommer att hitta många i liknande situation som kan stötta dig och dela med sig av sina erfarenheter. Du kan komma dit direkt via den här länken: https://alkoholhjalpen.se/forum/hjalpa-nagon-som-star-nara
Det lättaste sättet att få stöd och svar på sina frågor är att starta en egen tråd, vilket du gör genom att klicka på "Starta en ny forumtråd" högst upp på forumsidan. Då kan andra lättare följa dig.
Du är inte ensam i din situation! En sak som kan vara bra för dig är att söka stöd för din egen del som anhörig, antingen via kommunens beroendeenhet, genom att ringa Alkohollinjen på 020-84 44 48 eller genom att läsa och skriva här i forumet. Jag passar gärna på att tipsa om att vi just nu erbjuder program på nätet för anhöriga, inom ramen för en studie. Läs gärna mer här vid intresse: https://alkoholhjalpen.se/anhorigstodet/studien
Hoppas att något av detta var hjälpsamt för dig!
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Hej IdaG! Vad fint att höra att du har haft en bra period! Nu är sommaren här med alla dess olika alkoholrelaterade lockelser som kan vara väldigt utmanande att hantera. Så bra att du skriver här nu! I forumet behöver du inte hålla någon glad och positiv fasad, utan kan känna dig fri att vara precis som du vill vara, hoppas att du känner det. Kanske kan det minska känslan av att "ingen vet, ingen förstår och ingen märker" också, om du fortsätter skriva av dig här - är det något som forumet brukar vara rikt på så är det personer som förstår och bryr sig.
Hur har dina erfarenheter av hjälp sett ut hittills? Vad tror du skulle kunna vara rätt hjälp för dig?
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Jag tror att det som ställer till det ibland för oss är att vi tror att det finns ett tredje val där vi kan få den där fina mannen vi kommer ihåg från förr. Men det är ju inte vårt eget val, det är ju bara mannen själv som kan välja det.
Sen är frågan (för min egen del i alla fall) om den där fina mannen verkligen har existerat så som jag nu kommer ihåg det, eller om det var jag som inte riktigt ville/kunde se hur han egentligen var.

Jag har också varit rädd för att välja fel. Men egentligen har vi ju bara två val. Leva med en alkoholist, och allt det som hör till eller lämna. Ingen av oss här kan ju slåss mot beroendet, hur vi än gör. Det som jag tycker är extra jobbigt är att jag älskar min man, men bara den snälla nyktra mannen. Och sådan är han inte längre. Han har ju förändras så mycket, allteftersom han druckit mer och mer.
Jag ser ju nu framför mig att kunna leva och göra roliga saker utan att behöva vara orolig för en man som dricker alldeles för mycket.
Hoppas du finner styrkan att göra det som känns rätt för dig?

Jag har också varit rädd för att välja fel. Men egentligen har vi ju bara två val. Leva med en alkoholist, och allt det som hör till eller lämna. Ingen av oss här kan ju slåss mot beroendet, hur vi än gör. Det som jag tycker är extra jobbigt är att jag älskar min man, men bara den snälla nyktra mannen. Och sådan är han inte längre. Han har ju förändras så mycket, allteftersom han druckit mer och mer.
Jag ser ju nu framför mig att kunna leva och göra roliga saker utan att behöva vara orolig för en man som dricker alldeles för mycket.
Hoppas du finner styrkan att göra det som känns rätt för dig?

Du har helt rätt, tror det som stoppar mig är när min man säger att om jag går ut genom dörren och flyttar så är det för gott, då är det över för oss.
Vet inte varför det skrämmer mig så mycket, förmodligen för att jag är rädd att välja fel att ångra mig.

Det är väl medberoendet som gör sig påmind. Tror många av oss är väldigt måna om andra, och ställer egna behov i andra hand. Så van vid att få mannen att må bra. Det är lite ovant att bara tänka på sig själv. Men läs det du skrivit tidigare så är det lättare att få fokus på det som är viktigt, du och barnen. Mannen får ta ansvar för sig själv. Sedan kan man aldrig veta om framtiden.

Ja, man förlåter eller tänker det var kanske inte så farligt när man är i en lugnare period. Men samtidigt blir jag arg på mig själv som tänker så, hur fan kan det inte vara så farligt att ens man och pappa till sina 5 barn kan få supa bort dotterns 9 årsdag och sedan tycka att det inte är så farligt bara för han sköter sig just nu. Eller att han med jämna mellan rum ger barnen en otryggs känsla att ha druckit så de ber mig att aldrig lämna dom igen. Hur dum får man vara. Hade någon av mina vänner haft det så här så hade jag sagt gå bara gå. Men ändå så gör jag det mot mig själv och mot mina barn, bara för att jag tycker då synd om honom. Va är det som är fel på en. Har väl alla anledningar i världen att gå, men ändå känns det inte så.

Välkommen!
Jag är halvny :)

Skriv gärna lite om vad som tagit dig hit.

Mvh Stina

Bra beslut. Känner igen mig i din beskrivning av förälskelsen i första fyllan och ursäkterna att dricka... Starkt att du sökt hjälp!

Jag fattar precis dina metaforer! Känner mig som en ko som tar krumsprång med buller och bång och river stängslen på vägen :) Härlig känsla!

Har varit nykter nu i 5 dagar. Har huvudvärk som vägrar gå över. Är det någon sorts abstinens som kickat in?
Har den senaste tiden druckit ofta och vill inte fortsätta så bestämt mig för att dricka mindre eller inte alls..

Vilket mod och vilken beslutsamhet i era inlägg! Att det känns skrämmande att göra en förändring, när alkoholen är det enda man har att ta till som får en att "fungera" eller "lätta på locket", med depression och andra diagnoser, är helt klart förståeligt och en upplevelse som jag tror många här inne delar. Speciellt kanske när det finns ett par tidigare försök i ryggsäcken, man bestämmer sig men når inte ända fram till sitt mål. Då kan det vara lätt att tappa tilltron till sin förmåga, men jag hoppas att det här forumet kan inspirera till att försöka igen. Och igen. Det kan ju ta ett par omgångar innan man hittar en behandling eller en strategi som fungerar för en. Det finns många olika saker som kan hjälpa, men vad som fungerar är olika från person till person.
Med hopp och värme,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Du är oerhört klok och modig som sträcker ut en hand här, i en väldigt svår stund, med svåra tankar. Återigen, varmt välkommen, du är inte ensam! Dina barn är oerhört viktiga för dig och det märks att du brinner för att vara en bra mamma. Alkoholen ger dig kraften att ta dig igenom vardagen och du tvivlar på om det skulle vara roligt eller ens möjligt att orka med kvällens bestyr utan alkohol. Samtidigt känner du en oro för alkoholens effekter på din kropp och jag får bilden av att du på ett plan vill sluta dricka såhär, men samtidigt känner dig villrådig inför hur det ska gå till och om det kan gå. Förstår jag dig rätt?

Det finns ju som tur är många olika sätt att förändra sina alkoholvanor, att vistas en tid på behandlingshem är möjligt och hjälpsamt för vissa, men för andra finns det inte på kartan och där kommer ju din starka kärlek till barnen återigen in, du vill inte vara borta från dem. Du har fått ett par bra tips här redan från Tackohej och Kakan10, men jag kan lägga till lite mer så att du får ännu fler alternativ att välja bland. Man kan behöva testa flera olika vägar innan man hittar det som passar en, huvudsaken är att inte ge upp! Det går att förändra!

Via en beroendemottagning kan du, som tidigare nämnts, få hjälp att bryta med alkoholen och hantera ev. abstinens och därefter finns möjligheter till medicinsk och ibland även annan behandling. Det går även att få läkemedel, t.ex. sugdämpande, och samtalsstöd via vårdcentralen. Kommunen erbjuder behandling för beroende.

Via nätet och telefon finns också olika saker som kan hjälpa. Här på Alkoholhjälpen finns ett gratis självhjälpsprogram för förändring av alkoholvanor, där du också kan få återkoppling från en rådgivare om du önskar det. Se gärna https://alkoholhjalpen.se/programmet/om ifall det låter intressant för dig. Ett par samtal med Alkohollinjen på 020-84 44 48 kan också vara en bra start. Sen finns det många som använder det här forumet som en hjälp för att förändra sina vanor, man kan skriva som en dagbok för sig själv eller mest läsa runt hur andra har gjort.

Hur du än vill använda forumet och sidan här, så hoppas jag att det ska vara till hjälp för dig och att du ska känna dig sedd och välkommen. Du har redan tagit ett första, stort och viktigt steg genom det du har skrivit. Heja dig!
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Såg ditt inlägg 5barnsmamman. Förstår hur svårt det är. Är ju själv mitt i detta att lämna. Det är inte lätt, och känslorna går upp och ner. Vi hade också bröllopsdag för någon vecka sedan. Grät den där dagen. Då kommer man bara på de bra minnena. Jag brukar titta tillbaka på forumet, där jag skrivit. Och då vet jag ju. Kan inte göra något åt mannens drickande. Är helt maktlös. Och jag överlever inte om jag ska vara kvar.

åt dina härliga inlägg, Mirabelle! Kasst att det inte fanns kyld alkoholfri öl! Att erbjuda lättöl i det läget är ju verkligen att vifta med röd flagga framför en ev alkis-tjur. Eller ko. Jag känner mig lite som en kossa just nu, går omkring i min lilla hage som är omgärdad med elstängsel. Så fort jag bränner för mycket energi på något projekt får jag en kraftig stöt. Måste lägga mig i ett mörkt, tyst rum i två timmar för att återhämta mig. Det är trist att ha så dåliga batterier. Förr var "stängslet" ett helt vanligt utan el och det var lugnt att hoppa över det ibland. Nu vet jag inte var gränsen går, famlar mig fram. Vill inte ha elstötar men heller inte trava runt på en pytteliten fläck som en rädd hare. Då tar ju gräset slut på den lilla ytan. Ja, det här var ett mer än lovligt flummigt inlägg. Men jag tror kanske att du förstår om du har lidit av utmattning tidigare.
Hur som haver, skönt att läsa att du njuter av sommaren nykter - och att din kloke gubbe också håller sig nykter. Stor kram!

Okej, jag är på dag 15, det är ju ganska häftigt :)

Har ju varit nykter någon månad tidigare så visste väl att det skulle gå, men då låg inte fokus på att inte dricka, utan att vara nyttig (gå ner i vikt).

Är så sjukt stolt över dessa 15 dagar, inte bara att jag inte druckit utan att jag vågar. Att jag låter mig själv känna ångest, ensamhet, ledsamhet, glädje på RIKTIGT. Inte på fake. Men det är jobbigt, det ska jag inte hymla med. Har inte hittat de rätta strategierna än för mig, känns som att jag är i ingenmansland p.g.a. min boendesituation.

Där jag bor just nu, har jag bott i ca 8 år, det är en stad där jag knappt känner någon, det är en ganska stor stad så jag får vara totalt anonym, jag har kunnat smussla och jag har kommit på att jag associerar staden och min lägenhet där till mitt drickande. Den nya lägenheten, som jag inte kan flytta in i på allvar förrän om några månader, ligger i en mindre stad där jag känner många. Där kan jag inte smussla och välja att vara osocial på samma sätt. Det känns såååå jobbigt att veta det då jag trivs så bra med det andra (som inte är bra för mig såklart, det är bara enkelt).

Vill bara komma till nya staden och lägenheten och bygga något nytt där. Är inte naiv och tror att bara det gör en förändring men det var därför jag valde att sluta dricka innan jag flyttade, så att allt inte hängde på just det. Men att nya starten blir definierad av positiva saker (och inte A).

I dag väljer jag att inte dricka och fokuserar på diskberget i köket istället ;)

Välkommen. Berätta gärna lite om dig själv, detta är din tråd :)