Senaste kommentarerna i forumet

Pellis.. det är alltid så svårt att "tacka nej" när man umgås med vänner som dricker och man själv inte vill... jag har haft så svårt att tacka nej utan tänkt.. äh max två glas...för att jag inte vet hur jag ska tacka nej.... så antingen så träffar jag dem... eller så går jag inte alls.. känner att för dig måste det vara supersvårt om ni umgås tillsammans på semester...

Det var väl ca två år sedan jag var inne på forumet. Då jobbade jag fortfarande på att få min man och mig att inte dricka så mycket. Jag försökte upprepade ggr få honom att förstå vårt problem. Själv har jag gått i KBT terapi för att reda ut massa tankar... vilket till slut ledde till att "nu får det vara färdigt".. så för över ett år sedan tog jag beslutet att skiljas. Han ville då gå i familjerådgivning, vilket vi gjorde, för barnens skull.. Men kärleken fanns helt enkelt inte kvar... Nu har vi bott isär i över ett halvår... insåg bara för några dagar sen att jag absolut minskat på alkoholen Men... jag dricker inte lika ofta fast då jag gör det så har det blivit för tok för mycket och jag vill inte sluta.... dövar all den oro jag har med alkohol. Under senaste tiden har jag haft två "panikångest attacker"... de har inte varit nådiga... Ångest som knappt går att beskriva.... så nu har jag insett att jag inte kan ha en sund relation till alkohol alls utan bestämt mig för att sluta helt.... för min och för mina barns skull.... Att lämna ett äktenskap och att ha levt med någon i 15-års tid är det så jobbigt att inse att personen man levt med... just nu gör allt för att få en att må dåligt... skickar elaka sms etc... varje gång det "plingar" i telefonen får jag ont i magen... känns som jag står i försvarsposition tiden... Just nu är det tufft... Snurrar mycket i huvudet... Tacksam för lite stöd.

Ha en fin dag alla!

Du verkar vara beslutsam och ha en hög motivationsenergi! Jag hänger också här inne för att jag dricker alldeles för mycket vin men ska förändra det *snart*...

Va här inne varje dag om du kan det gör att allt är mycket mycket enklare. Jag är på semester och har inget internet utan får lita på 4G och internetdelning vilket är både krångligt och dåligt ute i skärgården. För mig innebär det att allt går så mycket sämre med karaktären från att avstå vin plus att vi är ett gäng på 12 vuxna som där iaf 10 st borde skriva in sig här. Kram ?

fullmånen....

Det här verkar ju hopplöst! Jag vill sova - NU! Suck... ?

Jaha, ikväll ligger jag vaken igen... Det är väl för mycket som surrar runt i huvudet. Gud, ge mig nattro, tack. ?

Det är bra att du tar en paus från forumet om du känner så. Det kan bli lite för mycket att ständigt skriva i "allas" trådar med peppande kommentarer när man själv inte är på topp. Välkommen tillbaka när du känner för det. ?

Välkommen hit till forumet. Det låter som ett bra beslut av dig att berätta för dina närmaste hur du mår. Bara det beslutet kommer säkert kännas som en stor lättnad. Fint att du beslutat dig för att be om hjälp. Lycka till! ?

Imorrn kommer jag berätta för mina anhöriga hur illa det är. Värsta är att de kommer inte tro mig.. Levt med skiten i snart 20 år. Ingen vet nånting! Måste få ett slut! Har kämpat och kämpat för att bli fri, men misslyckas varje gång. Antingen får de hjälpa mig eller så får det bli nåt behandlingshem

Hopplöst fall skrev jag för ett tag sedan - och så är det nog...

Känner att jag just nu inte kan leva upp till "Ett ärligt försök". Eftersom ärlighet är mitt motto håller jag en låg profil tills vidare.

Förstår om jag sviker en del, i förlängningen mig själv mest, men just nu funkar inte det jag försatt mig. Inga karatefyllor eller skandaler, långt ifrån, tack och lov, men vill inte skriva något förskönande här.

Jag mår bra, så det är absolut inte synd om mig på något vis. Vill bara att ni ska veta det.

Ännu en gång tackar jag alla för otrolig stöttning och respons. Ni är bara så himla bäst. ?

Kram på er från en just nu lite uppgiven men inför framtiden hoppfull Vinäger

Tack, det var ju såklart inget lätt beslut, men det var det rätta
Jag och mina barn är värda mer helt enkelt
Jag tänker även att mår jag bra , så mår mina barn bra
kram

Fin dikt. Säger allt.
Bra beslut 5barnsmamman . Kram till dig

Jag har valt att separera, jag kom till insikten att jag vill inte att mitt liv ska gå ut på att "känna av" min sambos humör, känna otrygghet, oron över dricker han eller inte, mitt liv ska handla om MIG och MINA BARN, våran lycka och våra val.
Jag har lagt alldeles för många timmar på att gråta, känna mig beskiven, sviken, skämmas, och oroas på honom, nu är det dax att gå vidare

Jag har en dikt som jag tycker ör bra

Lämna allt det som fått dig att lida bakom dig
lämna allt det som sårat dig och som du inte kan förändra
frigör dig från känslor som förgiftar dig och bär endast med dig styrkan och modet för att börja om på nytt
försvara din sinnesro och tillåt ingen att stjäla ditt leende för att du förtjänar det bästa!!!

Tack för ditt svar! Hur hittar jag naprapaten du nämner?

Känns lite vemodigt att åkt på en liten semester utan mannen för första gången. Ibland är det så svårt att förstå att det inte blir vi.
Försöker njuta och vara tacksam över att jag inte behöver se en full man.
Varför hänger inte hjärtat med i mina klara tankar?

Vad jag blev glad av en hälsning från dig.
Har tänkt massa på dig men vart ganska
säker på din nykterhet.

Funderat lite på din relation, hur det gått med det.

Enligt numerologi står änglasiffrorna 888 i kombination för:
- ambition, styrka och oändlighet.
- En fas i livet avslutas och att man ska börja förbereda livet därefter.

Kan vara värdelöst vetande men det passade in.

Kram till dig och fin njutbar sommar .....

MM

Ja det måste ske förändring. Hade aldrig i min vildaste fantasi kunnat tro drickandet skulle bli värre när vi blev föräldrar (han lovade ju något helt annat). Förmodligen blev väl pressen för stor..Hela min värld rasade när han valde att stanna på systemet påväg hem från BB. Han visste så väl att det skulle såra mig enormt, men suget var för stort. Därefter har jag gång på gång förvånats och blivit så himla ledsen över hans prioriteringar..

Har egentligen många runt om mig som jag skulle kunna vända mig till, om inte det där j*vla medberoende funnits där. Ingen i min familj vet om hans beroende, kanske misstänker de något, men inget vi diskuterat. Rädd för att de ska döma ut honom direkt.

Hans mamma har försökt prata med honom för ett tag sedan, men det gick inte alls.. Hon skulle låta han sköta sig själv.. men hon är i alla fall den person jag ventilerar med mest.

I julas fick jag nog o började gå på stödsamtal, tanken var att få med sambon så småningom men inte lyckats än..
Och nu är jag här och skriver. Det ger faktiskt mer kraft än jag kunde tro!

Har nog haft ångest innan också, innan jag tog till alkoholen. Har verkligen rannsakat, och jag har insett att jag mått dåligt ända sen jag var liten. Men hade då svårt att sätta ord på det. Men nu förstår jag. Jag har alltid känt mig annorlunda, inte att jag duger som jag är m.m. Det har jag kontrat med att alltid försöka med att vara duktig och snäll för att folk ska tycka om mig. Jämfört mig mycket med andra m.m. Och då finns det baksidor, man blir utnyttjad. Svårt att säga nej. Dåligt samvete. Sen har det hänt saker de senaste 4-5 åren som spätt på det ytterligare. Inbrott, brandolycka, en kille som misshandlat mig psykiskt och fysiskt samtidigt som jag försökt att hjälpa honom med sina problem, andras problem, sköta mitt företag och mitt andra jobb. Ett ekorrhjul utan dess like fyllt av stress. Vilket har resulterat i där jag är idag. Men jag kämpar, jag ska hitta vem JAG är. Det är mitt mål. Och min dröm.
Jag har tagit hjälp, gått hos psykolog på vct sen januari till april då hon skickade mig till öppenpsyk för vidare behandling. Men där har jag bara varit en gång hos en ssk. Nu har jag fått tid den 21/8 hos en psykolog för en djupare bedömning. Psykologen jag varit hos innan satte diagnoserna ptsd och utmattningssyndrom. Så vi får se. Sen har jag tagit hjälp av hypnos, healing, bioconterapi, varit hos ens om jobbar med tankens kraft m.m. Så jag har verkligen gjort mitt bästa för att ta hjälp. Och det har hjälpt. Jag vet att allt sitter i hjärnan. Man ska bara överlista den.
?

Oj, va mycket pepp!
Tack för att du skrev ner den 888 dagen!

Grym du är! (är på min 223 dag, känns som långt tid, jag har lärt mig en del, tacksam, nu längtar jag efter min 888 dag jag med när jag läste det här!)
Fortsatt mod och styrka till dig, tack igen, precis va jag behövde for tonight!

Dee.

Idag är det dag 888 alkoholfri för mig. Lite coolt ? Jag har semester och upplever den både som mer effektiv och avkopplande i år tack vare att jag verkligen valt det här vita livet och vet att jag inte ska någon annanstans.

Sover inte bort förmiddagarna och dränker inte eftermiddagar och nätter i gift.

Trejde nyktra fria sommaren och nu känns det att det här är min vana. Suktar inte efter annat än vatten, kaffe, cola och ännu mer kaffe ♥️ Visst är en månads semester ganska lång men dricker man bort halva den tiden så blir det väldigt mycket kortare.

Tacksam för att jag stått på mig och är där jag är. Tacksam varje dag för just det. Saker runtom kan storma men jag klarar allt iklädd min vita dress ?

Vill bara skicla en kram ♥️ du passar fint här i det vidare livet ♥️

Fokusera Dee.
Du kan inte gå runt och söka bekräftelser hela tiden.
Fokusera Dee, men fokusera inte utåt. Fokusera inåt.

Hur fan fokuserar man inåt, på sig själv?
Hela mitt liv har gått ut på att bli bekräftad. Så fort jag varit bra på något har fokuset legat i att söka ord från andra.

I eftermiddag har jag haft en hyfsat stor aha-upplevelse rörande nykterheten, som mer och mer går hand i hand med min självrespekt som det ser ut.
Jag träffade Mr J i eftermiddags, det var en trevlig promenad, om än kort. Våra händer snuddade vid varandra flera gånger, vi samtalade mest om våra arbetsdagar som spenderas under samma tak men med skilda områden.
Vi gick förbi "mitt system" på vägen. Jag kan ju säga att jag skämdes som en hund när vi gick förbi det. Jag vred bort hela huvudet från fönstersidan. Jag tror jag till och med blundade. Det där jävla systemet som nu har gjort att jag och Mr J är milsvida ifrån varandra.
Vi höll om varandra länge när vi skiljdes åt vid stationen, sen gick vi åt varsitt håll.
Jag kan ju understryka att jag sökte som en jävla idiot hela promenaden efter det där fönstret att säga att jag ville säga något under lite mer ordnade former, men det där fönstret var förseglat idag.
Jag saknar det vi varit för varandra.
Jag ältar och grämer mig. Jag grämer mig över att jag var full. Jag grämer mig över att jag inte var jag.
Helvete. Det kan vara det enda jag egentligen riktigt bittert har ågren, ångest och känner skuld över. Mr J.

Så gick jag där, den sista biten hemåt, med varken en öppen fönsterjävel eller nått sagt. Inte ens att jag ville berätta något för honom.
Misslyckad. Så kände jag inför mig själv en stund.
Jag tänkte också att jag kan ju lika gärna börja dricka igen, åtminstone blir jag lite mer rätt fram och lägger på kråset när jag snackar?

Gick hem. Kände mig som att jag hade en multipel personlighet. Glad över stunden med Mr J, maktlös över att jag inte kan styra mitt manus, ledsen över att inte fått den bekräftelse jag hade hoppats på.
Men.. Hur skulle han kunna ge mig nått jag behöver höra när jag inte berättat något för honom?
Drog på mig löparskorna när jag kom hem, visst kände jag sug efter att dricka på de negativa känslorna, men mest behövde jag springa milen pga att jag behövde få landa i alla känslor.

Efter 2 km tänkte jag på att jag inte kan fokusera utåt på något sätt med min nykterhet.
Jag kan omöjligt få självrespekt genom andra. Det här är helt nytt för mig att tänka såhär.
Jag har gått dryga 30 år av mitt liv och hela tiden tänkt att om andra tycker om mig så kommer det mesta lösa sig.
Om jag är svinduktig på jobbet, om jag gör jobbet fort, om jag säger dom rätta sakerna, om jag är som jag tror att jag borde vara i olika sociala sammanhang, om jag gör det andra vill, om, om, om...
4 km. STOPP! Om finns inte!

6 km. Jag kan inte fortsätta fokusera utåt, jag måste fokusera inåt. Med allt i mitt liv.
Hur gör jag det? Är det ens möjligt?
Jag funderade en bra stund medans jag sprang och kom på att min nykterhet är min alldeles egna resa inuti mig själv. Det här gör jag enkom för mig själv.
För att jag ska må bättre. Och det har ju aldrig varit så svårt, om man skalar av det mesta och bryter ner det till nykterheten. Det är inte många som vet om det här, faktum är att det är den första livsförändringen jag gör utan att över huvudtaget bry mig om att få bekräftelse. Ändå har det gått hand i hand utan att jag ens tänkt tanken. Några värdefulla pusselbitar längs med vägen har jag ju fått med som en stor bonus att använda med tillförsikt, lyhördhet och tacksamhet.

10 km. Jag kom hem klar i huvudet.
Vilken mirakulös effekt löpning har!

Hemresan på båten blev okej. Lyckades sova trots vilstol bara. La mig på golvet till sist. Fanns någon gemenskap bland alla oss som låg huller om buller.

Min polare skulle hämta mig på morgonen efter när jag kommit i land. Runt 06.30. Så tankarna var att, drick inte mer än att du kan köra då. För min polare lämnar alltid nycklarna direkt till mig ifall han hämtar mig.

Ville samtidigt få sömnfeeling på båten. Hade under dagen druckit två öl på djurparken samt när jag åt en stor döner kebab. De hade gått ur kroppen när jag gick på båten. Dum vana att beställa den sortens öl. Jävla balansgång. Vet ju vilka risker jag utsätter mig för. Drack upp medköpta vodkan samt beställde en öl i baren. Tuggade i mig chips och föll in i sleeping mode. Vaknade vid 04 ungefär och efter det var det ingen vidare sömn.

Kom i land och tog tåget, min polare hämtade mig och blev skitsur att jag inte ville köra, han var rädd att inte hitta parkeringsplats nära sig. Jag "visste" det skulle lösa sig då folk kör till jobbet etc. Det fanns plats. Onödigt dock att irritera upp honom då jag vet hur han fungerar.

Fått låna bilen att sova i då jag inte orkar hämta tältet etc, och hade ändå behövt bilen för att köra och tälta. Duschade på centralen men 50 spänn! Huga. Det tänker jag inte göra om.

Fick tusen tankar om jag skulle inom systemet. Var längesedan jag var där. Beslutade mig för en flaska vin. Kanske inte dricker den. Självbedrägeri då jag vet den kommer slinka ner. Men inte druckit något idag och det är väl det längsta av alla dagar. Och alkoholmängden är också den klart minsta hittills på ett tag. Runt 25cl vodka omräknat. Lär väl inte helt somna på det men får trötta ut mig. Samtidigt vet jag inte var jag ska ställa bilen och innan dess blir det ingen alkohol.

Köpta vatten och chips också. Skrivit mig i en större kommun nu. Var på skatteverket och snackade även om försäkringskassan där. Upp till åtta månader kunde det ta. Seriöst, åtta månaders väntan på sjukpenning? Fixade med mig massa papper och drog till soc. Nu får de fan hjälpa till med allt i väntan. Fel kontor tydligen så får ringa imorgon istället. Kan jag få en knuff åt rätt håll nu. Så jag kan andas lite. Hoppas de kan betala något billigt enkelrum i tio dagar. Vore guld värt.

Annars vet i fan vad som händer. Måste samtidigt vara snabba beslut imorgon. Orkar nog inte sova i bil fler nätter. Vill inte hämta tältet hos syrran. Vet inte helt av vilken anledning. Men typ som att hon "fick rätt". Samtidigt om jag hämtar tältet så är det "up ypurs", jag överlever. Hålla fasaden uppe. Inte be om hjälp. Hård som ett sköldpaddeskal.

Imorgon måste vara sista dagen jag ska dricka. Tankarna kommer alldeles för ofta nu att, jag kan nog dricka rätt kontrollerat. Men glad det gått bra ändå den tiden jag druckit nu även om det blivit dagligen. Skillnad på mängden nu och minst en bib i fem dagar i sträck!

Kan vinden blåsa mitt håll nu?

Möte igen. Alltid trevligt. ?

M