Senaste kommentarerna i forumet

Har gått igenom min dryckes logg för år 2019. Det ser väldigt bra ut fram till slutet av mars. Då började mitt intag öka sakt men säkert. Jag kan bara konstatera att min konsumtion gick upp när det blev för mycket på jobbet. Har registrerat väldigt mycket övertid som vanligt ända fram till semestern. Vill ju vara produktiv och oumbärlig på jobbet. Jag har ju lovat både mig själv och frun att inte prioritera jobbet. Varför gör jag fel hela tiden. Vilket ansvar har min chefer? Jag har typ haft samma konsultation av chefer i 10 år. Har alltid ställt upp för företaget på bekostnad av min hälsa. Jag tror de bara tar för givet att jag ska ställa upp. Vi har ju en bra dialog med varandra. De kanske bara tycker jag gnäller och överdriver problematiken. Jag har i alla fall både muntligt och skriftligt medelat min åsikter till dem. Har dock inte berättat om mitt missbruk. Fundera på om jag törs det. Kanske jag hamnar i dålig dager om de få veta om mitt missbruk
/Mrx

Okej de är nog en bra idé. Jag försöker lyssna på lite poddar som handlar om missbruk då blir man påmind om hur de känns men jag har ju bara varit vit en vecka så de kommer nog kännas svårare längre fram men jag kan ju bara vara här och nu och än så länge går de ju bra.

Allt ska bli bra.
Det låter som att du har bestämt dig, då är det bara att försöka igen. Bakfyllan och kombinationen alkohol&medicin förstärker ångesten idag, var så snäll du bara kan mot dig själv, när du vaknar imorgon känns det redan lättare. Ingenting är förstört eftersom du är här och du ber om hjälp, du har inte gett upp om dig själv och därför är framtiden ljus.
Kram kram kram, massor av tröst och styrka.

Jag kan bara hålla med Ullabulla och de andra!

Han klarar sig, med tvång på sjukhus om det är det som måste till men han klarar sig. Antagligen bättre än hemma till och med, där finns ju personal som ser efter så du behöver för en gångs skull inte oroa dig!

Försök ta dig vidare för din egen skull, skriv på för lägenheten för i det skick din man befinner sig kommer samma cirkus kring hans mående, drickande eller nykterhet, krav, hot, elakheter och turvis snällhet att fortsätta i en ännu lång spiral. Orkar du verkligen stanna? Var vill du vara om ett halvår? I samma cirkel som senaste månaden eller i en ny värld på väg till tillfrisknande för din egen del? Det är du som väljer men mer av detsamma som hittills tror jag är uteslutet du vill ha mer av!

Det blir bättre hur dumt det än låter nu! Men fokusera inte på dina misstag. Ingen annan gör det och du gräver bara ner dig själv. Fokusera på framtiden!

Mår så jävla dåligt, var nykter i två veckor och igår så drack jag igen!!!!! Exploderar snart, gråter och gråter, skämde ut mig, och förlorat allt, nu är jag på ruta ett igen, var tvungen att sjukanmäla mig från jobb för jag var för bakfull för att ens gå, varför händer detta mig varför kan jag inte sluta dricka även fast jag vet att jag mår såhär. Vet inte vart jag ska ta vägen, vill bara få en kram och att någon säger att allt ska bli bra. Går även på antidepp nu så alkohol gör det ju inte bättre, hjälp mig

Jag skrev ner hur det kändes. Jobbiga detaljer och försökte få ångesten att leva kvar i skriftlig form. Så att jag kan ha det och återuppleva känslorna när jag känner mig allt för ”stark” igen. Det kommer förr eller senare alltid sådana tillfällen då man lätt skulle kunna ”dricka bara lite” och ”kontrollerat”. Det kan man säkert. En eller några gånger innan man är där igen. Där man inte ville vara.

Du kanske skulle be din sambo skriva några rader om hur det känns/kändes för henne?
Tilliten har man till låns. Det är lätt att bli av med den.
Min fru skulle inte tro mig en sekund om jag sa att jag skulle prova lite för-nu-funkar-det-nog. Men varje dag jag inte gör det så litar hon på mig lite mer.

Jag har nått botten! Jag väljer att lämna mannen jag älskar trots att han är nykter idag. För jag vet inte hur länge han kommer att vara nykter denna gång. Kanske blir den en månad, ett år eller för hela livet. Jag orkar inte stanna kvar och ta reda på det. Och mina barn ska inte behöva gå igenom det en gång till.

Ensamvargen... tack, du känns som min person här i gruppen. Följer din tråd såklart men orkar inte alltid svara. Men försöker.

Har för övrigt hejdat mig lite och försökt lugna ner de knasiga tankarna om att dricka i dag. Som tur är så spöregnar det ute och har inte tillgång till någon bil så moder jord ville nog hjälpa mig att inte dricka i dag. För blöt vill man ju inte bli ? ?

Ska iväg snart och kika på färg, golv, kök... ja precis allt som behövs när man flyttar in i en lägenhet som ägts av en 90-årig dag i 45 år. Bra sätt att distrahera mig, får sällskap av min mor. Vi retar gallfeber på varandra men det finns ingen som stöttar mig mer heller.

Försöker meditera bort stressen och pressen men har något i mig, (känner mig ibland som en gungstol som jämt gungar), som gör att jag alltid måste röra på något, även om det bara är en lilltå, eller öronen eller... gud vad jag kände att jag behövde skriva av mig. Osmidigt på telefonen men skönt.

Jag har gått på fest, aw, midsommar mm nykter i över ett år nu. Det är en träningssak.
Öva på att bjuda på dig själv nykter. De andra som dricker märker ändå inte om du är nervös eftersom deras förmåga att läsa sociala signaler sjunker. Dessutom känner du ju på riktigt om det är kul eller inte. Jag brukar dra hem när jag känner för det. Men jag tycker fortfarande att det har sin charm att vara med även nykter. Beror mycket på folket. Alkoholen kunde ju göra även rätt trista/dryga/tråkiga/inkompatibla personer uthärdliga. Men varför härda ut?

Angående sexet så kanske du har mer av det om du dricker vin, men är det bättre?
Min syn är nej. Bakissex däremot kan vara något extra, men inte värt det.

När jag är som mest harmonisk? Vet inte om det skett. Har ju trott tidigare att jag mått bra i vissa perioder men sen när jag läst lite bloggar jag skrivit så inser jag ju att så var tydligen inte fallet även om minnesbilden säger det.

Men när jag fokuserar på kosten, tränar måttligt och sysslar med innebandyn. Då är jag väl som mest stabil. Jag söker ju lugnet något sjukt. Att kunna koppla bort alla eventuella bekymmer. Leva mitt lilla stillsamma liv i grunden. Få utgifter så jag kan styra inkomstflödet. Kräver inte mycket men ett kök där jag kan laga mat brukar få mig mer rofylld och jag kan då även äta bättre till lägre kostnad. Bl a därför jag sa upp mitt boende då jag inte hade "fullt kök".

Jag måste få väck stressen som surrar inom mig för den får mig att ta dåliga beslut etc.

Jag vet exakt vad du menar, man vill unna så något, dont Do it, du är grymt stark, följde din tråd när jag hade det som jobbigaste, det hjälpte mig. Kämpa på nu ❤️

Jo, min hjärna går fan på högvarv ibland.

Det positiva i kråksången är åtminstone att jag inte är sådär jävla sjukt bakis även om jag aldrig mår prima om morgonen heller. Dock är jag ju aldrig utvilad. Men jag lyckas hålla mig borta från återställare och liknande. Får i mig rikligt med mat och hyfsat med vatten. Svettades rätt mycket i morse men har varit lugnt efter det när jag bara legat i sängen och vilat. Om någon timme tänkte jag bege mig ut och utforska staden här. Sen blir det någon öl och vodka ikväll också men ska försöka skjuta på det riktigt länge - om jag nu kan det. Men det känns positivt just nu åtminstone. Så fem timmar till bara typ.. men är jag ute och promenerar lite så borde tiden löpa på.

Ska ju upp 05.30 imorgon så det kunde ju varit roligare. Missar t o m frukosten :( Det jobbiga kan dock bli på bussresan om jag skulle känna mig halvdålig, svettas eller liknande. Då vill jag inte sitta på en buss med folk. Redan utan all alkohol tycker jag ju det kan vara jobbigt med folk!

Trots att alkoholen inte minskar så känns det som att det likväl är på väg åt rätt håll. vet dock inte om jag lurar mig själv där.

Ja de jävlar är vi ?

Å fy sjutton. Mitt första test är i dag. Har fått nya lägenheten, känner mig ensam, har panikångest... + att nån jävla idiot håller på att borra i huset de senaste 3 timmarna, blir tokig och skriker inombords.

vill bara in i vindimman. Vill bara försvinna. I dag vet jag inte om jag kommer klara mig. Måste tillbaka till andra staden och andra lägenheten och har minst 2 möjligheter att gå förbi Systembolaget påväg dit. Pust!

Ångest, panik och så arg på mig själv. Måste tänka att det är fel men vill unna mig något för jag är så ensam och mår så dåligt, buhu... stackars mig liksom (det sista var sarkastiskt). Måste rycka upp mig, sluta tycka synd om mig själv, det finns problem som är såååå mycket värre.

Å fy sjutton. Mitt första test är i dag. Har fått nya lägenheten, känner mig ensam, har panikångest... + att nån jävla idiot håller på att borra i huset de senaste 3 timmarna, blir tokig och skriker inombords.

vill bara in i vindimman. Vill bara försvinna. I dag vet jag inte om jag kommer klara mig. Måste tillbaka till andra staden och andra lägenheten och har minst 2 möjligheter att gå förbi Systembolaget påväg dit. Pust!

Ångest, panik och så arg på mig själv. Måste tänka att det är fel men vill unna mig något för jag är så ensam och mår så dåligt, buhu... stackars mig liksom (det sista var sarkastiskt). Måste rycka upp mig, sluta tycka synd om mig själv, det finns problem som är såååå mycket värre.

Hej! Skulle vilja flytta tråden till Det vidare livet om det går? Mvh Miss Lyckad

Så rätt du har Mirabelle!
Det är hopplöst att tro på den illusionen att kunna dricka normalt igen.
Jag SKA INTE tänka tanken på vare sig vin eller cider eller öl mera!!
Är på dag 2 idag och nu ska denna veckan förbli helvit.
Första veckan är alltid tuffast.
Men jag vill, jag ska, jag kan fixa det!
Kramar ???

tänker jag. Har du nått botten?

Vänd på steken. Kanske fungerar det för dig. Huruvida han har det kan du aldrig veta. Karusellen fortsätter, nykter, återfall. Det styr han.

Du styr dig. Vill du med på resan. En gång till. Då gör du den en gång till. Lita på att hela ditt väsen kommer tala om för dig när du inte längre vill.

Jag ska vara öppen. Jag orkade faktiskt inte mer. För jag visste att min förståelse efter några års läsning här, låg långt framför hans. Det visade sig i efterhand att jag varit oerhört destruktiv mot mig själv. I alla våra år tillsammans. Bara där låg anledningen. I att jag inte kunde förändras tillräckligt för att fortsätta. Jag orkade inte lägga mer energi på att må bra tillsammans med någon som inte gjorde detsamma.

Jag valde att lämna för att jag inte ville vara med om en pension fylld av ändlösa rader av burkar.

Jag behövde nykterhet. Och när man är nykter själv står man inte riktigt ut med att någon annan ständigt är i dimma. Kontrasterna blir så fruktansvärt tydliga. Ensamheten i vardagen ofantlig.

Kanske är du där. Där svaren finns inuti. Kanske vet du inte än. Aldrig försent. Aldrig för tidigt. Ont gör det oavsett.

Ta hand om dig.

På den tiden jag drack alkohol,hade jag svårt att köra på broar, färjor. Svårt att sitta instängd i baksätet på bil, sitta i flygplan. Kopplade aldrig detta till alkoholen..Har nu till min glädje inte svårt med något av detta..Ett plus till för nykterheten?

Tack snälla för ditt svar! Känns alltid skönt att veta att vi är fler som går igenom detta, även om man önskar att ingen skulle behöva göra det!
Tycker dina barns pappa själv att han dricker för mycket eller saknar han insikten?
Jag har redan en lägenhet (vi har varit separerade tidigare) så jag kan i princip bara packa mina kläder och flytta. Jag är nog lite egoistisk också när jag vill att pappan ska vara kapabel att ta hand om sitt barn, jag orkar liksom inte vara fast i 10 år till utan att få någon egentid mer än enstaka tillfällen. Vår son somnar inte före 22 på kvällarna och jag behöver själv somna då och känner att vi är faktiskt två som valt att skaffa barn. Jag älskar såklart mitt barn och vill hans bästa alltid, men jag vill gärna överleva själv också. Jag förstår att det låter egoistiskt. Men antar att jag borde haft med det här i beräkningen när jag valde att skaffa barn.
Jag har också tänkt på orosanmälan om jag får veta att han inte är nykter. Har även pratat med hans familj som jag ändå känner står bakom mig och vill hjälpa honom. Tror aldrig att han kommer välja ett nyktert liv men om vi separerar kan han ju faktiskt dricka 50% av tiden så länge han är nykter de dagar han har sonen. Antar det bara är en stor sorg att livet inte blev som jag hade tänkt mig.

Vad sara menar.
Så tror jag att hon menar att om hon släpper över sina barn i sin makes uppsikt vid en separation lämnar de "i klorna" på hans förmåga eller oförmåga att vara nykter.
Att det är därför många stannar kvar i en relation,för att kunna skydda barnen.
Att ljuga och manipulera för att få ha kvar sin drog hör ju till sjukdomen och det kan därför vara svårt som anhörig att få gehör hos soc osv.

Så det är som att välja mellan pest och kolera.
Så tolkar jag i alla fall Saras fråga.
Men jag kan ju ha fel.

Och jag sitter och lyssnar på smattret av droppar mot biltaket. Har följt med en väninna till veterinären som codriver i dag.
Helt förankrad i verkligheten och klar i knoppen och kroppen.
I går läste jag på anhörihsidan och det forumet där. Det var givande att läsa om medberoende och vad det för med sig.
Det fick mig att fundera på mönster och vanor och hur det ser ut i mitt liv. Relationer är inte lätta, och känslomässig manupulation och skuldbeläggande är helt förödande.
Jag har redan börjat städa i mitt liv efterssom jag valt att vila i verkligheten utan rus och bedövningsmedel, så nu är det dags att städa bland relationerna med.

Den insikten har funnits ett tag, det har saknats slutgiltig motivation tror jag.

Idag känns det bra att låta relationer som bara får mig att må dåligt rinna iväg, precis som regnet tar bort dammet från asfalt och biltak. Det gäller inte bara vänner utan även mina syskon. Riktiga vänner är den familj man väljer själv, och den familjen är jag tacksam för.

Nu blir det ju som att du flyttar över problemet. Istället för att kräva att han gör nåt åt sitt problem (för det ÄR ett problem att vara onykter och opålitlig med sina barn) ska du anpassa dig. Det är klart att du inte kan vara glad och hoppsan-hejsan med barnen om han ligger och fyllesnarkar i rummet bredvid, kanske efter att ha gjort bort sig. Varför kräver du det av dig själv, när du inte kräver nåt av honom? Om han inte kan dricka på ett vettigt sätt får han låta bli att dricka, åtminstone så länge barnen bor hemma. Det är den anpassningen som är mest rimlig att kräva.

Jaa så klokt skrivet, Ullabulla.Så många kloka råd man får här. En kram från mig också Azalea. Hoppas du hittar styrkan att tänka på dig och att skriva dig för lägenheten. Kanske mannen får en tankeställare om du går.