Senaste kommentarerna i forumet

Nu förstår jag inte alls hur du kan se dig som misslyckad... Det går ju strålande! Så många nyktra dagar! Och suget finns där ja, men du lyckas ju så bra med att stå emot det... Det är väl lyckat, en låååååång rad av segrar? Sedan kan det kännas tröstlöst att sträva i motvind dag efter dag. Men vindar mojnar. Snart upptäcker du att det går lättare att ta dig framåt. Och vindar vänder. Då får du till och med skjuts framåt. Ge inte upp! Kram

Grattis till dina insikter och ditt beslut, och välkommen hit! Jag bara reagerar litet på din oro över att ”funka socialt”. Alla människor som är någorlunda normalt funtade ”funkar socialt”. Det har naturen sett till, för att flocken inte ska stöta ut oss :) Sedan är vi olika personligheter, och det har också naturen sett till, för att alla olika sorter behövs för att flocken ska fungera. Du dricker för att bli den spralliga, pratiga personen du tror att du bör vara i sociala sammanhang. Men... vem ska vara du då, om du överger den rollen? Vem ska ta över uppgiften att eftertänksamt observera, utstråla lugn och lyssna mer än man pratar? Flocken/festen behöver ditt riktiga jag mer än ytterligare en social butterfly som fladdrar runt utan djup, mål och mening ? Våga vara du! Lycka till!

Då var jag på dag två igen. Ångesten börjar avta och det är skönt. Den här gången är jag helt säker på att jag och alkohol inte går ihop. I snart ett års tid har jag kämpat med att bli normal drickare. Jag har klarat av att dricka normalt. Men likväl har jag spårat ur och druckit i mitt gamla mönster. Jag började tappa greppet i slutet av mars. Har haft enormt mycket på jobbet och det ledde till själv medicinering IGEN. Jag har verkligen försökt förklara för mina chefer att situationen inte är hållbar. Jag har kontaktat företagshälsovården. Jag har börjat räkna vita dagar igen. Vad mer kan jag göra?
/Mrx

Att stå fast vid det som är rätt och riktigt.
Det som passar mig.
Just för att jag har ett vuxetbarnproblematik också så blir det lätt så att jag känner mig som en egoistisk treåring som står och stampar och ska ha min vilja fram.
Och så beter jag mig nog ibland..

Sen har jag då backat från det,bett om ursäkt och naturligtvis också backat från det som drev fram känslan. Ett starkt behov av att få uttrycka en känsla eller en vilja.

Som jag då sen raderar för att jag tog i för mycket.

Alltså just för att jag i stridens hetta inte alltid förmår vara så nyanserad så att budskapet går fram.

Jag behöver eller vill detta och det är viktigt för mig och jag vill att du lyssnar.

Sen om partnern eller vännen gör det är ju en annan historia.
Men om jag kan och vågar vara tydlig och inte tappar huvudet så kan jag stå fast vid min känsla utan att känna skam för att jag behöver något.

Men det är svårt,mycket svårt ibland speciellt om man får motstånd.

I vanlig ordning är måndags läsningen av dina ord ren njutning// kram Strulan

Så bra skrivet Ullabulla och styrkekramar till dig Azalea!!!

Låt honom ta konsekvenserna och ansvar för det han har gjort. Det är ju han själv som lagt sig ner och bara han själv som kan ta sig upp.
Styrkekram!

Om du försöker dra en skyddande hinna runt dig.
En som smeker dig snällt och säger och upprepar ord som du mår bra av.
Detta är inte hur jag vill bli tilltalad.
Jag är värd mer respekt.
Han har allt han behöver på sjukhuset.
Jag behöver inte svara.
Om du klarar att hålla en sån fasad inför dig själv och honom i kanske 30 minuter,två timmar eller något sådant där du verkligen känner att ni är två personer och han är ansvarig för sin egen situation.
då kanske lite av stressen rinner av dig och du kan andas lite.
Han försöker dra in dig i sin bubbla för han klarar nog inte att vara ensam i den.
Du blir så att säga en som han drar med sig ned i fallet.

Såklart är han förtvivlad och rädd.
Men han är ju precis i den situation han borde vara.
Omhändertagen och under vård då han inte är kapabel att ta hand om sig själv.
Försök trots det kaos du befinner dig i hitta en eller två ljuspunkter och håll fast vid dom.
Minimera kontakten med din man om du kan.
Han klarar sig.

Ditt sinne behöver också nyktra till så du kan se någorlunda klart på den situation du befinner dig i.
Och..skriv på lägenheten. Hitta en fristad oavsett hur du och din man fortsätter tillsammans.

Jag tror att du bryr dig! Ge inte upp. Ta en dag i taget. En timme i taget.
Om någon älskar och vill vara med dig - låt dem. Hon ser något i dig, hon finns där. Visst har du något att erbjuda- dig själv och den kärlek du ger. Kärlek kan inte köpas.
Hoppas du kan stå emot suget idag. Jag hejar på dig!

Du hinner fundera mycket medan man blinkar, typ... Jag hoppas verkligen att du får ett ordnat boende när du kommer tillbaka. Det är ju ett basbehov som måste vara mättat innan man rent psykologiskt kan gå vidare mot finliret, relationer, självförverkligande och sånt där. Angående framtiden... Kan du minnas någon tid i ditt liv då du kände dig harmonisk och tillfreds med tillvaron (utan alkohol)? Hur var situationen då? Vad ägnade du dig åt? Kan du använda dig av tidigare upplevelser för att planera en framtid?

Hej .Jag är här för första gången och jag vet inte om jag gör rätt.Min man dricket mycket öl och han dricker i smyg och han skyller allt på mig på grund av din beteende jag dricker.Han har blivit mycket värre med ålder .värsta är när vi är på semster eller när helger eller nör det någon ledighet.Jag har kämpat med detta mer än 10 år och han ibland erkönner att han drack mycket och ibland inte.Jag har två fina döttrar och mår dålig på grund av dem för att deras pappa gör så med vår liv och han är otrevlig mot mig och jag lovat mina tjejer att inte säger någon när han dricker för att imorgon kommer han krama och pussa mig och jag har inte lust och se eller prata med honom. Snälla vad ska jag göra?Hjälp oss

Hej .Jag är här för första gången och jag vet inte om jag gör rätt.Min man dricket mycket öl och han dricker i smyg och han skyller allt på mig på grund av din beteende jag dricker.Han har blivit mycket värre med ålder .värsta är när vi är på semster eller när helger eller nör det någon ledighet.Jag har kämpat med detta mer än 10 år och han ibland erkönner att han drack mycket och ibland inte.Jag har två fina döttrar och mår dålig på grund av dem för att deras pappa gör så med vår liv och han är otrevlig mot mig och jag lovat mina tjejer att inte säger någon när han dricker för att imorgon kommer han krama och pussa mig och jag har inte lust och se eller prata med honom. Snälla vad ska jag göra?Hjälp oss

Jag har precis köpt ljudboken, vägra följa John. Ska börja lyssna imorgon.
/Mrx

Ja det är riktigt otäckt nu. Han hade tydligen 4,63 promille och enligt honom var det ju inte 5,0..........fast bra nära enligt mig.
Han är nu typ anmäld via LVM så jag vet inte riktigt vad som kommer att hända framåt.
Det enda som hänt här är att jag har kunnat flytta hem och slipper bo runt överallt med påsar med kläder i bilen.
Det är skönt fast oroligt hela tiden med hur jag ska hantera alltihop. Han ringer och sms ar om saker som jag ska fixa och beställningar på vad jag ska köra upp med till honom.
Så som vanligt räknar han tydligen med att jag står i givakt och inväntar order.
Känner mig så kluven, ska jag ordna och dona eller ska han få klara sig själv?
Känns hårt om jag slår, typ, på en som ligger ner nu
Pust !!

Intressant. Får ge den en chans. Men jag läser så oerhört mycket. Det är exekvering jag aldrig kommer till...

Sköterskan ringde mig idag och förklarade lite. Tydligen har det blivit en LVM anmälan på honom så det är socialtjänsten som bestämmer nu. De lämnar in till förvaltningsrätten och sen ska det tydligen tas ett beslut om det blir tvångsvård.
Herregud så mycket som kan hända under ett par dagar efter en sup period på 6 veckor. Jag har lite svårt att hänga med i slla svängar och slla beslut som ska fattas. Måste säga att allt är sjukt jobbigt just nu.
Nästa vecka måste jag skriva på om lägenheten, ovissheten om vad som händer med mannen, var hamnar han?, hur länge? Och alla sms och samtal ifrån honom som är lite snälla ibland men oftast anklagelser om att detta har hänt p g a att jag åkte hemifrån förra fredagen osv. Krav också och listor på vad jag ska köra upp med för grejer till honom och att det är bråttom, KÖR TIDIGT!!!!
Blandat med hur dum och elak jag är och att jag sagt till hans föräldrar vad som hänt var ju så jä.....a trögt och elakt gjort
Känns ibland dom om huvudet ska splittras i två delar. Försöker att leva här och göra normala saker men det är hela tiden som om halva hjärnan oroar och grunnar på hur det ska bli med honom. Det går ju för tusan inte att släppa det.
Känns lite trögt just nu ikväll

En seriös fråga! Vad gör man när man har kapacitet att hoppa 2.50 i höjdhopp men man inte vet hur man ska göra det? Ingen vill visa det heller men du saxar 2.35 och vet att du fixar myckey högre!

Hur jag känner mig så malplace!

Jahopp. Min maxgräns flyttade vi fram. Allt för oron att inte bli full nog för att somna. Inte bra alls då jag ska upp sjukt tidigt på tisdag. Ibland känns det som jag kommer vakna 11.00 och så får jag boka om allt. Eller bokar jag om innan. Fan!

Iaf, blev två öl i hotellbaren. Älskar dock deras mentalitet. Beställde en öl och hon förklarade att det var stängt. Lämnade glaset och frågade om jag kunde få en till eller om det var stängt. Det var stängt sa hon. Jag sa det är ingen fara, men direkt efter frågade hon "ville du ha en öl till?". Jo, tack! Du får sitta i lobbyn eller ta den till ditt rum. Vi löser hur glaset kommer tillbaka!

Trots alkoholproblem kan jag inte älska andra länder mer än Sverige. De är inte så jävla bajsnödiga! Innerst inne hatar jag Sverige och ingen skulle bli gladare än mig om Putin attackerar och förintar hela skiten. Sen att han aldrig kommer göra det är en annan femma, trots att folk är rädda för det. Det är Sverige i ett nötskal vad gäller rädsla. Ryssen! Haha!

Usch. Som jag önskar det fanns visionärer i världen som ville göra saker bättre. Men allt styrs av egoistiska politiker. Det enda som skiljer är diktaturer likt Castro, Hussein och sånt som vill utveckla saker till det bättre för de har det redan bra. Men sådant ska västvärlden till varje pris bomba sönder.

Bara läs fakta om Ghadaffi t ex. Så sjukt. En man som gjorde allt för sitt folk. Dödades för att han hotade oljan. Den skulle inte handlas i us dollar nämligen. Men bryr sig någon? Nej! Våra politiker? De har fullt upp med att fiska röster.

Fyck the world. Ju mer jävulska olyckor pga väder eller annat, desto bättre på något sätt. De kan bara förstå om de själva drabbas hårdast!

Nej, nu spårar jag men det är så sant det ovan. Läs på om Libyen!

Det finns en app som hjälper till att räkna dagar och motivera till att hålla sina mål, du känner säkert till den redan men jag tipsar ändå:
Sobertime

Härlig start på veckan önskar jag dig!
Gott att kunna peppa idag, det stärker även mig själv i min nykterhet!

Kram,
Dee

- forumbrorsan Berra som skriver så härliga krönikor. Stora sommarkramen? / mt

Innerst inne tror jag inte jag bryr mig just nu. Känns som allt och alla kan fara åt helvetet. Jag har ingen som verkligen vill hjälpa. Jag har en massa jävla vålnader som låtsas vilja hjälpa. Har 28K kvar i sparkapital. Förhoppningsvis mer snart när/om FK betalar ut. Det går väl att leva som hemlös på det ett tag.

Saknar min livspartner. Problemet är väl att det finns en som verkligen vill ha mig men jag har inget att ge henne. Och det är väl samma med de jag vill ha typ.

Vad vill jagmed mitt liv? Hellre en hitman än inget alls. Skrämmande, men spännande!

Känns som jag står vid ett vägval där det dessvärre delar sig i fem olika riktningar. Alkoholen på rummet höll på att ta slut. Räddningen... ner till hotellbaren. Fan. Imorgon kan jag inte kröka för mycket,ska upp 05.45 på tisdag morgon. Stress! Bara det är en orsak att kröka ikväll.

Ok. De stänger baren nu typ, eller de hade stängt sa hon. Hrm. Så upp och sova är det som gäller. Får inte hitta energi och varva upp, ut och leta mer. Då slutar kvällen illa.

Funderat mycket över framtiden. Ibland vill jag bara skita i den och leva ut en annan sida av mig.

Lite osammanhängande nu. Men fan, jag lyckas inte varva ner. Tror mycket beror på att jag inte har något boende klart. Mycket hänger på det jag "har på g", men där och då ska jag ha slutat dricka helt. Vill inte riskera något. Vidare måste jag i form och det gör jag inte med alkohol.

Det är bara stress, krav, måsten. Kan jag få finna ett inre jävla lygn som harmoniseras med ett yttre lugn. Att bara kunna få vara, lägga sig uran en miljon tankar. Få känna mig fri? Är det för mycket begärt?

Det hjälper ju inte till heller att jag efter att ha gått ner x antal kilo på min vandring nu säkert gått upp 10+ kilo. Vill bara lägga mig ner. Ge upp? Vet inte. Nej. Hjälp som jag behöver eller ska det bli kaos. Brukar inte skriva saker som kan spåras ifall det sker. Men vem kan spåra detta?

Good luck!

Nej, snart sova. Såg framför mig en hyfsat nykter kväll. Men svettas något sjukt nu och vet inte anledningen.

Så cp att rulla den här jävla sisyfos stenen framför sig!

Vad härligt Ensamvargen, du och jag är så jädra grymma! :)

Du kan, ta ett steg i taget och tillåt dig känna. Ta hjälp av alla här och fråga och ta hjälp utifrån om det känns rätt.

Kram

Modigt av dig att utsätta dig för sociala situationer etc nykter! Sådant blir jag imponerad av. Lite som att göra KBT på egen hand. Man utsätter sig för det som skrämmer en /skapar ångest. När jag tänker på det, så verkar det hoppfullt.
När man är van att dricka känns det jobbigt att ta bort en del i sitt liv som ger en tillfällig tillfredsställelse.
Väger man för och nackdelar så på plussidan innebär alkohol:
- ökat självförtroende
- en gnista/rus som gör en glad
- funkar bättre socialt
- har mer sex med min man om jag dricker vin

Minussidan:
- ökad ångest
- inte lika ’närvarande’ i barnens liv. Vill inte att de ska komma ihåg mamma som luktar alkohol. Plus att jag ibland har minnesluckor. Minnesluckor från mina barns uppväxt!!
- kostnaden pengamässigt
- kostnaden hälsomässigt (jag har åldrats i ansiktet också)

Nä jag ska vara stolt att jag inte druckit på 3 dagar. Men jag ska inte ljuga om att jag varit så lockad att ta ett glas. Tanken på vinet ploppar upp i huvudet massor med gånger under dagen/kvällen. Som om det är lika självklart som att äta mat eller dricka vatten.
Tack för rådet att titta framåt och inte fokusera på det mörka. Det kan jag inte göra något åt, det är historia. Går och lägger mig något ångestfylld men otroligt lättad att jag stod emot suget idag också.

Hoppas att du imorgon kan se om du kan ha en alkoholfri dag. Vet den där känslan du pratar om, att få försvinna bort lite i ett skönt surr. Du har ju fixat att stå emot det förut så det kommer du greja igen!