Senaste kommentarerna i forumet

Stor varm kram kommer här din väg!

Kommer att tänka på ett ordvitsigt citat ”Hurt people hurt people”. Det är en sanning vi som arbetar med människor ofta får känna på. Man blir lätt nedslagen och självkänslan naggas i kanten när man tvingas ta skit från dem man sliter livet ur sig för att hjälpa. Att upprätthålla en professionell distans hjälper för att iaf bryta cykeln, så man inte själv blir en sån där hurt people who hurts people. Har du fått utbildning i förhållningssättet ”Lågaffektivt bemötande”? Om inte, googla och läs på. När du bemästrar det förhållningssättet hjälper du både dig själv och brukare. Kram

Sverige ja... Det är mycket som har gått galet. Vi bodde utomlands under många år, och blev rätt chockerade över det Sverige vi återvände till. Iofs tenderar man att se sitt hemland genom rosaskimrande glasögon när man bor ngn annanstans. Fast skillnaden i ”min” bransch är iaf glasklar. Det är helt groteskt hur politikerna har förstört arbetsmiljön för alla inblandade under de år jag var borta.

Hoppas du får litet lugn och harmoni i eget rum nu!

Idag är jag liten.
Sliter på mitt sommarjobb. Kollegorna behandlar mig som en tonåring. Jobbar idag hos en brukare som avskyr mig. Jag har empati, jag har tålamod, jag tar emot och låter det rinna av. Jag ska inte gråta.
Det är lite för många pusselbitar som är svåra just nu. När jag sliter rumpan av mig för att få ihop tiden, pengarna, livet skulle jag behöva några små glimtar av att få känna att det räcker till.
Jag ska gifta mig igen bara för att ha någon bredvid mig på morgonen som säger att jag duger.
Jag ska börja om igen och födas in i en kropp med kapital och makt och självförtroende.
Jag ska lösa upp mig själv i universums atomer och bli en del av rymden så jag kan se mig själv från ett rimligt perspektiv; det ordnar sig.
(Och om det är nån som har en kram över tar jag gärna emot)

Jag har satt upp ett mål som känns realistiskt och jag är redo!
Mål: 100 dagar. (lyckades ju fram till nu!!)
Strategi: inte ta den första droppen.

Det är den första droppen som smög sig in. ”Äh, jag kan smaka en klunk öl”. Den lilla droppen alkohol triggar alkoholismen. Den lilla droppen ska inte in i mitt liv.

Jag har försökt sluta med alkohol i flera år. Det krävs ett ihärdigt arbete. Och fullt stöd. Jag är så tacksam för ”min” terapeut. Hon har stärkt mig enormt. Jag är säker på att jag kommer lyckas bli nykterist. Det är i nykterheten lyckan finns!

Vi får inte glömma att stanna upp, känna INÅT, tillåta alla känslor, försöka spåra känslornas ursprung, förlåta oss själva, älska oss själva, sätta värde i oss, ta hand om oss så som vi skulle ta hand om någon med samma problematik.

Stanna upp i NUet. Styrka till oss alla!?

har ingen mer diagnos än alkoholism och diabetes, vad jag vet :-)) , men som du så mycket riktigt skriver så mår jag allra " bäst med motion, bra mat dvs inget socker osv och sömn. " !! Sent omsider i livet så har jag kommit på att min kropp är gjord för att röra på sig och jag har lyckats träna upp en helt ok styrka fast det är för många kilon på den ! Men bra mat är ju så gott !!
Och ja ! Jag mediterar fast inte schemalagt utan "bara sådär". Det har hänt att jag "försvunnit" ute på nån bänk i solen när bekanta har gått förbi och sagt hej och jag har inte reagerat :-)) Det är en väldigt skön, vilsam, känsla att kunna stänga ute omgivningen och bara vara för mig själv.
Söndagskramen !

Hepp! Nej, krävs närstående för att kunna såra mig. Annars tål jag oftast mycket. Van vid rak kommunikation men har problem med rena elakheter utan syfte.

Drack lite mindre igår men ligger ändå på nästan 30cl vodka och sex öl. Lite för mycket. Nu om morgonen känns allt lugnt. Har checkat ut och begett mig till tågstationen nu. Vatten är väl det jag borde ha med på resan. Hoppas det finns restaurang på tåget men jävligt tveksamt. Får klara mig till 14.10 då.

Men sen.kommer eftermiddag och då snurrar tankarna på alkohol, dels för att koppla av men även slippa abstinens och skit. Ond cirkel som behöver brytas. Kommer ha enkelrum i två nätter nu så hoppas det hjälper på. Bör göra även om risken ökar också då jag kan dricka helt i fred.

Så trött på allt just nu och Försäkringskassan tar typ hur lång tid på sig som helt. Dagens Sverige har helt fallerat. Eliten och politikerna skiter fullständigt i sina medborgare. Hårdare tag nedåt så blir det mindre fokus på de riktiga hycklarna!

Jag är tacksam att du finns här och skriver så bra texter.
Känner igen mig i din kamp och även om vi ännu inte lyckats hålla oss helnyktra till 100% så har vi åtminstone minskat intaget väldigt radikalt.
Det får vi vara nöjda med iallafall tycker jag!!

Kramar
???

Det funkar inte att ersätta kaffebröd och efterrätter med ersättningar. Hjärnan går igång på det som liknar...
Grattis till din fortsatta nykterhet! / mt

Hej Wasabi,

Lycka till nu. Du har en fantastisk resa framför dig. Du kommer inte ångra det som varit. Det kommer gå bra. Du kommer sedan vara en förebild för andra som behöver din hjälp.

Not. Jag har tagit bort större delen av mitt inlägg. Det blev för personligt, men det verkar ändå inte vara ngn som tagit det till sig, så ingen skada ?

Hej!

Jag är osäker eller kanske ljuger jag lite för mig själv nu när jag är här.
Min man o jag har varit ihop i ca 4 år. Han har alltid gillat att dricka mkt vin. Haft flera företag, vaknat upp tidigt gått till gymmet o fått mkt gjort.
Men på helgerna var det 2 flaskor vin som gällde. I början drack jag kanske 2-3 glas med honom. Vi var nykära. Men jag har alltid varit rädd för alkohol och när jag mött män med stor alkoholkonsumtion har jag backat och tänkt att personen har alkoholbeoroende Och gjort slut.
Men den här mannen var annorlunda. Han överraskade, tog mig med storm. Passionerad själ. Friade stort. Sen fick jag reda på att han har spelat mkt och överdoserade sin adhd medicin. Han blir tyrannisk och självgod när han dricker och ibland använder andra partydroger...
ibland kört bil med alkohol i kroppen. Ibland hamnat i slagsmål, varav en av gångerna skadades han så mkt att han förlorade hela sitt företag när han var tvungen att vara sjukskriven.
Ibland När hans medicin var slut, central stimulerande; då sov han en hel vecka och sen fick han det utskrivet igen månaden efter och överdoserade igen!
Han är en man som överdoserar det mesta. Delar av tiden med honom har sexet varit överdriven, nu när jag har skaffat mitt första barn med honom, hans 2:a barn, så märker jag att alla hans beteenden kvarstår, hans personlighet har blivit värre. Han vill ändra sig och ha bra matvanor och dricka zero, men lyckas liksom inte. Nu har jag tjatat och krigat så att han slutade med sin adhd medicin. Eftersom den inte fungerade. Sen med nikotin och efter flera veckors lidande av avvänjning av nikotin började han igen när jobbet blev alldeles för tufft. Jag kom på honom med rökningar fr snabblån och han erkände att han har spelat några ggr. Trots att vår ekonomi varit riktigt risig. Men han sa att han nu hade stängt sig på alla spelsajter i hela Sverige i ett år. jag känner mig ensam i relationen. Antingen har han överdoserat medicin; varit frånvarande inte sovit på nötterna, druckit varje dag fr folköl till vin, smyg druckit några glas sprit på jobbet bla. Så mår han oftast dåligt dagen efter och är trött o sliten, oftast sjuk eller förkyld.... eller lidit av depression pga sin skada som han fick i fyllan.... eller legat hemma o skakat pga slutat med nikotin.... eller spelat spel om nötterna och sovit kort dagarna..suck.
Jag tar all ansvar med vårt barn. Han har bytt blöja 5ggr på snart 8 månader.
Aldrig varit med vårt barn mer än 2,5h.. och vårt barn är den enklaste av barn.
min fråga är.. är min man missbrukare?!
Av i så fall ALLT !???
Känns som om jag tvingar honom att sluta med allt... att jag sätter stopp för allt det ”roliga”...
Jag har snart slut på kärlek till honom. Ingen respekt, tjatar på honom och är negativ och han säger det gång på gång att jag trycker ner honom och är elak när jag talar sanning.
Hur ska jag göra? Har bett honom att söka hjälp men han säger att han inte behöver hjälp...
hur ska jag göra? Är jätte orolig att vårt barn får en dålig faders förebild. Vill ta mitt barn och fly från honom.
Tacksam för tankar/ Mimmi

Jag behövde bara höra det från någon annan. Så känner jag, jag vill inte.
Det blir åter igen på hans villkor i så fall och jag tappar mark igen på min frigörelse.
Blir så less på all tid jag lägger på att ens tänka på hela historien och på honom och vad som händer honom. Det är så svårt att bara släppa och låta honom själv ta ansvar över att han hamnat där han är nu.

Sov gott?

Dagen har varit bra, blev så nyfiken på detta med alkoholfri öl att jag köpte två stycken när jag var och handlade mat. Tog en till maten, den var god. Skönt att inte bli full, tyckte om känslan. Har ingen längtan till ruset.

Och Ensamvargen, vad glad jag blir. Stolt över dig med, vi är som sagt i liknande sits och följer din tråd med.

Ska snart hoppa i säng, snart dag 12, yeah!

Funderar på om jag har några tricks, har ju letat vad som triggar mig och vad som kan släppa min oro i kroppen och knoppen.
Använder just nu träning som antabus och valium, kommer kanske inte hålla i längden men funkar nu.
Har turen att jag lever själv och barnen är vuxna, så kan vara ego där.
Men det finns stunder när jag bara vill hälla i mig vin och stänga ned, då blir det gymmet, skogen kör slut på mig.
Tror jag har adhd för funkar bäst med motion, bra mat dvs inget socker osv och sömn. För fuskar jag kommer suget och oron direkt då tål jag ingen stress och blir upp i varv.
Så trickset ät bra, motionera, meditera och få din sömn.
Fy tusan vad det låter redigt, men försöker leva så vi får se hur länge det går// kram strulan

För att vi skall komma framåt, så behöver vi olika vägar men vi har samma mål att få må bra. Så vi är alla förebilder så länge vi är ärliga här, för det visar att man kan göra på olika sätt.
Ju mer jag läser och lyssnar på andras resa ju mer lär jag mig.
Så för mig är du en förebild att fortsätta framåt och inte ge upp// kram Strulan ?❤️

Om du inte vill fortsätta den dysfunktionella dansen med honom så tycker jag att du ska vara tydlig med det och säga att du inte kommer att göra det.
Kram!

Väldigt imponerad som vanligt av din resa.
Har du några speciella tricks du använder som du tycker funkar bäst?

Som ni vet ligger mannen på avgiftning och inlåst efter att blivit körd dit med polisbil ftån sjukhuset dit han kom med ambulans.
Idag 3 dagar senare ringer han och säger att imorgon när du kommer hit ska du ta med min medicin, köpa snus, tidning och lite godis............. vadå?? Han bara räknar med att jag ska komma. Ingen direkt ånger eller att be lite snällt om jag vill komma dit.
Hur tycker ni att jag ska göra????

Det var nog det bästa jag har gjort, att börja skriva här efter att ha läst under flera år.
Så himla nyttigt och skönt?

Det verkar som "man" - eller du fått en ny chans? En viktig sak är oftast att prata om sig själv som jag och inte som man när det gäller! Enklare sagt än gjort dock!

Vinäger du har skärpa och vilja. Du är en strateg med bra insikter. Dina åsikter är alltid förnufftiga och ärliga. OM vi spårar ur lite nu så har vi hela framtiden på oss att bli bättre människor. Jag har inte någon meducin mot mitt missbruk. Det är bara jag själv som känner att det är för mycket. Har haft fina perioder sedan jag började skriva här. Just nu är jag inne i fel stuk med fylla ett par gånger i veckan. Det är ej bra. Jag är dock väldigt glad och tacksam för att jag helt öppet kan prata med min fru om dessa problem. När hon dricker två glas vin en fredag kväll hinner jag få i mig typ två flaskor. Det är ej hållbart i längden. Nya tag och framtidstro ska vi ge varandra..
/MrX Kram på dig oxå!!

Tjena MrX!

Trist att läsa att du skriver att du druckit när du skriver här inne tycker jag!
Det låter ju som att du borde slopa alkoholen helt, denna diskussion som du hela tiden för mellan alkoholen och dig själv måste vara enormt tröttande. Och svårt.

Nyfiken på vilka steg som skulle krävas för en sådan insikt?

Ha det fint,
Dee

Det tar ca tre veckor att etablera en ny vana har man ju läst/hört. Nu har det ju blivit just en vana för mig att dricka A-fritt. Det känns naturligt och inget jag tänker särskilt mycket på. Tidigare var det precis tvärtom. Jag drack vin varje dag utan att reflektera alltför mycket över det. Det var en vana, ett invant beteende. Det tar lite tid att bryta en vana och framför allt ha ett alternativ, en ersättning, till den gamla vanan. Jag har ju även brutit vanan att tugga nikotintuggummin mot flourtuggummi. Jättebra. Men nu behöver jag bryta den vanan också för även om den vanan är billigare och ofarlig så är tuggandet i sig en slags mani jag utvecklat under åren. Det känns som jag kommer ha lika svårt att avstå flourtuggummi som nikotintuggummin! Då är det ju något i mitt belöningssystem som triggas utan beroendeframkallande substanser! ?

Nu sitter MrX och känner sig nöjd med några bärs innanför västen. Hoppas kvällen inte slutar i kaos. Just nu mår jag som en prins och hela livet leker. A-djävulen är en falsk vän. Usch och blä.. Har fått signaler från en nära släkting att de ligger i skiljsmässa på grund av att gubben super som fan. De är en välbeställd familj med eget företag och mer än 20 anställda. Släktingen har fått nog när det dricks bärs till frukost lite då och då och sedan fortsätter det hela dagen med missbruk. Intresset för företaget är lika med noll. Tur att det finns anställda som hantera den dagliga driften. JAG vill absolut inte hamna i samma situation. Just nu lever jag i en tro att jag ska kunna bli normal drickare! Vad det nu är?? Jag kanske måste inse att jag inte lirar ihop med alkhol överhuvudtaget.. Det är några steg kvar innan jag inser det till fullo. Tur att forumet finns så jag kan skriva av mig ibland. Det känns super bra att lätta på trycket..
/MrX

Ja, har sagt det förr, så mycket klokhet det finns här på forumet. Om det redovisades som ett stående inslag i en A-spalt i våra dagstidningar skulle hela alkosynen förändras ganska snart. Inte så att alla skulle bli nykterister, men stigmatisering skulle minska och det skulle kännas mer naturligt att prata om det.

Ett drömscenario kanske, men ändå. Det är ju så otroligt vanligt med A-problem, eller iaf A-funderingar av olika slag, vilket vi kan konstatera bara efter att ha smygtittat i några trådar här.

Nåväl, mina egna A-äventyr är komplicerade. Ska varken försköna eller förminska dem. Vet att en del tycker att jag är en förebild, men jag känner mig tveksam till det. Det är dubbelbottnat. Verkligen.

Vi har diskuterat det förr. Förebilder som lyckas behövs självklart. Det är er vi ska följa och låta oss ledas framåt av. Tack för att ni finns. Sådana som jag kanske fyller en funktion om man misslyckas. Det går att ta ett återfall och komma igen. Dock känner jag mig emellanåt helt misslyckad och konstig. Men så läser jag i någons tråd och inser att det är precis vad många kämpar med/mot. Igenkänningen är stor.

Jag äter Naltrexone efter att ha träffat en förstående läkare i slutet av november, då botten slogs i.

Vad gäller det senaste återfallet... Tja, jag får erkänna att jag nog helt primitivt ville det. Känna ruset, välbehaget. Mitt drickande påverkar sällan heller andra än mig själv, vilket iofs är tillräckligt då jag vill leva ett annat liv, men också gör att jag inte måste ta hänsyn till andra. Det förenklar ett återfall, tyvärr.

Tja, vet inte vad jag ska skriva mer än det viktigaste:

I dag är jag nykter, i morgon och nästa dag likaså. Och förhoppningsvis nästa dag och nästa och nästa...

Det är min plan iaf. Ibland blir som det blir, det får dock inte rättfärdigas med att det bara är att resa sig upp igen. En balansgång det där...

Tack för att ni finns.

Kram på er

-----

Uppdatering: Angående att ge upp kampen förstår jag vad du menar, Tackohej. Tror att det var det jag gjorde i julas någon gång. Det var en underbar känsla att slippa kämpa. Men av någon anledning tog sig A-djävulen in i mina tankar igen. Och är det något denne besitter så är det övertalningsförmåga.

Tack. De verkar som att man har fått en chans till av sin familj, alla är hemma och dagarna rullar på utan någon alkohol och de är inga problem med det ännu och de har jag inte förväntat mig. Det som känns som en utmaning är att även avstå längre fram i tiden när alla tråkigheter nästan är glömda det är då det känns som att de är viktigt att inte glömma att livet är och kommer vara mer bekymmersfritt utan alkohol än med.