Senaste kommentarerna i forumet

Porriga kor, galna människor det är vad man behöver för att slippa draken?❤️??Ha det underbart:/ kram Strulan

En livlina har det varit för mig. Så många gånger jag tittar tillbaka. För att se hur det var, att läsa svar och få tröst. Är inne och tittar varje dag, flera gånger.

Dag 7. Idag är det jobbigt. Irriterad på alla vinbilder på Fejjan, irriterad på grannens cocktailparty som jag tackade nej till. Arg. Just nu känns att allting suger ?☹️ Vill bara skrika och lipa. Tack och lov att Systemet har stängt.

Försöker minimera att umgås med mannen. Dock inte så lätt när vi håller på att göra iordning huset för försäljning. Tänker att det blir lättare sen när jag har min egen lägenhet. Mannen är nu trevlig och snäll. Det är så dags nu. Han dricker, men inte med mig. Så problemet kvarstår. När jag åker från huset, han bor där och jag med släktingar, så tycker jag synd om honom. Känns som han är så ensam. Men så har det ju inte behövt vara. Och jag pratar med mig själv och tänker att jag har ingen skuld. Jag kan inte rädda en vuxen människa. Han måste ta ansvar för sig och jag för mig.

Det här forumet har varit räddningen för mig många gånger!
Så bra att kunna se olika mönster för att få bättre koll på vilka egna mönster man har i sin relation.
Kram!

Ja, vi har insikten och erfarenheten men vad hjälper det när vi inte använder dem? Pratar inte om dig nu, för även om du föll i Nov så är du en stor förebild här på forumet. Men jag, jag kan inte komma längre än några dagar. Idag har jag smetat in mig själv i skuld och ångest och de vanliga destruktiva tankarna.

Aja, en dag i taget. Alltid idag - inte imorgon, nästa vecka eller en framtida situation. Idag tänker jag inte dricka.

Dag 1 igen...

Det är (nästan) komiskt när man besitter insikten om exakt vad som är bra för en och vad som skadar en - men ändå väljer det skadliga. Det är väl den gamla vanliga fighten mellan det medvetna och det omedvetna. Även om jag är medveten om vad jag borde göra, så ger jag det omedvetna kraft genom att ge det vad det vill ha. Cravings är helt klart det subconsious. Jävla tönt. Ska bara ha och ha och ha. Helt sjukt att det begår ett krig i mitt huvud.

Jag måste bara komma ihåg detta när cravings eller orimliga/irationella tankar kommer upp. Är det verkligen JAG som vill detta? Nej. Låt tankarna vara där, och inte ge dem kraft genom handlingar. Jag kan få tänka hur mycket jag vill - men JAG häller inte upp ett glas pga det. Skapa nya tankar genom handlingar eller icke-handlingar i detta fallet.

Jag vet hur man gör, jag har gjort det förut. Måste bara komma ihåg det här i stunden.

Ja är bara att kämpa på! Så länge man är medveten om att det är fel o vill ha en förändring är det bra. Alla små steg framåt är bra försöker googla hitta tillbaka till mig o att må bra igen. Att unna sig två vinare om dagen (eller ja en halvbox) är inget man kan pyssla med i längden. Systemet stängt för helgen o knappt något hemma så det ser ut att bli en bra helg! Skönt det! Ändrar o förändrar allt framåt mot sitt mål. Att falla tillhör har man förstått så det är bara att borsta av sig o resa sig igen! Styrkekramar till dig Vinäger o alla som behöver ?

Är som när man hade varit gravid och ammat, hjärnan är inte van vid giftet. Håll kvar den känslan, den kommer rädda dig// kram Strulan ?❤️

Varje gång min mamma dricker anklagar hon mig för vilken dålig dotter jag är som aldrig hjälper henne och att jag inte bryr mig om henne. Hon brukar också vara bra på att berätta vilken dålig och empatilös människa jag är. Hon brukar även hota med att hon ska ta livet av sig för att jag ska bli orolig eller visa att jag bryr mig om henne. Jag bor 30 mil ifrån och självklart upplever jag panikkänslor varje gång hon skriver avskedsmeddelanden till mig. Jag har då varit tvungen att ringa anhöriga som fått åka hem till henne och kolla hur det är med henne. Flera ggr har de hittat henne liggandes medvetslös på marken/golvet för att hon svalt många starka tabletter i kombination med alkohol. Det har blivit ambulans, magpumpning och medicinskt kol som konsekvens. När hon väl piggnat till igen är hon arg och skäller och säger att JAG skämt ut henne och förstört hennes liv. Det är alltid mitt fel och hon säger att jag har ansvar för hennes välmående.

Jag har försökt hjälpa henne i hela mitt liv känns det som. Mina första minnen är nog från när jag var runt 8. Det finns så otroligt många situationer att det inte ens går att skriva om allt här. Pappa finns med i bilden då de lever tillsammans (tyvärr) men han bryr sig inte alls då han själv är alkoholist och skiter i hela världen känns det som. Pappa lever i sitt skal och gör väl egentligen inte någon annan än sig själv illa i sin alkoholism. Jag har försökt att bryta kontakten med dem flera gånger men jag klarar inte av att stå emot under någon särskilt lång period. Vi försöker om och om igen att reparera vår trasiga relation men det slutar alltid likadant. Kruxet är att min bror dog för 4 år sedan och de menar nu att den enda de har är mig. Men man tycker ju då att de borde behandla mig lite bättre än de gör. Mamma har under cirka 4 års tid fått psykiatrisk hjälp framförallt med traumat efter sonens död. Jag har bett henne om att ta hjälp även med sin beroendeproblematik men hon förnekar att hon är beroende av alkohol. Jag har även frågat om jag kan få följa med till hennes läkare och berätta kring hur hennes beteende upplevs utifrån men det vägrar hon. Hon kan inte se hur mkt problem alkoholen har skapat för henne.

Under veckan gick mamma långt över gränsen igen i sina anklagande mot mig och jag vill nu tro att jag bestämt mig för att stå fast i att inte längre ha någon kontakt med henne. Min son älskar sin mormor och morfar och han kan inte förstå varför de inte ska komma och hälsa på som vi tidigare bestämt. Jag vet inte heller hur jag ska förklara för att han ska förstå.

Börjar nog förstå när jag läser inlägg här att det här med att bryta kontakten är en sorgeprocess jag måste ta mig igenom och att det kanske tar tid. Hur länge måste man leva med ångesten innan det lättar? Det är ångest både från det hållet att jag vet att jag är den enda i familjen de har kvar. De har förstört alla relationer med övrig släkt och vänner. Samtidigt som min son så gärna vill träffa sin mormor och morfar. Bryter jag kontakten är de HELT ensamma kvar.

Hur står man ut med tanken på att ens mamma och pappa inte har någon och bara sitter och super bort livet? Att detta också förmodligen kommer sluta i både arbetslöshet och till och med kanske döden för dem?

Tack för ni tog er tid att läsa, förstår att det inte finns några enkla svar... men känner ingen annan som har varit med om något liknande. Min man säger bara ”bryt kontakten” som att det vore en enkel sak. Det ligger dock så mkt känslor bakom som bara bubblar över inom mig...

Jaha.... dags för reflektion. Vad hände? Varför tog jag det första glaset igår?
Jag liksom glömde hela löftet om att inte dricka. Alla faktorer spelade in.
Jag var stressad, sovit dåligt, för många aktiviteter inbokade, nervös inför träff med gamla vänner, jag trodde jag kunde ” ta en liten öl bara för att komma ned i varv.” Det blev två öl, två glas vin. Under hela kvällen. Inga mängder. Men fyyyyyh sjutton så illa jag reagerade. Jag blev berusad. Inget mer med det. Trevlig kväll eftersom den avslutades i tid och inget mer fanns att dricka. Tyvärr blev jag otrevlig mot min man. Så vi pratar inte ens med varandra. Båda var otrevliga.
Jag vaknar med huvudvärk, ÅNGEST from hell, illamående. Fick jobba med att slappna av, inte hata mig själv, förlåta mig själv, stå för vad jag gjort, reflektor över vad som gick fel och hur jag kan förhindra fler återfall.
Jag är alkoholist. Jag kommer aldrig att kunna dricka positivt. Aldrig.
Mina tankar försöker få mig att köpa en återställare. Men jag vägrar. Jag tänker vara nykter. Stå mitt kast. Stå ut med måendet. Vara ärlig. Jag är alkoholist. Jag jobbar med att aldrig ta det första glaset. Jag är säker på att jag kommer att fixa det här. Jag kör på! Nykterheten är ljuvlig! Det är där jag vill vara.

Men jag undrar: vad har hänt med min kropp? Jag tål inte alkohol alls. Reagerar väldigt dåligt. Blir snabbt berusad och tappar omdömet. Mår väldigt dåligt av alkohol på alla sätt. Så var det inte när jag drack som mest? Det här är ju bra! Naturlig antabus att må dåligt av alkohol. Men vad har hänt?

Skickar lite styrka så här en vacker sommardag - i alla fall är det ☀️ där jag bor.

Hoppas att du får möjlighet att njuta av sommaren,enligt mig den absolut bästa årstiden. ?

Kram

Ja, det är du iaf. Sedan gäller det förstås att agera på det vi kommit fram till och vet är det bästa för oss. Tyvärr inte alltid det enklaste. Då vore vi ju inte här.

Lycka till med att komma tillbaka, både fysiskt och själsligt.

Kram

Så kan du se det. En bit på väg om än inte framme där du vill vara. Tycker att du är stark, i mina ögon mäste du ju kämpa dubbelt, både mot A och ibland även mot dina närmaste. Tyvärr är det då lätt att trösta/bedöva sig på ett sätt som bara slår tillbaka mot en själv.

Ha en fortsatt fin semester och försök se till att det mesta gunget kommer från vågorna.

Kram

Så stolt över dig Ensam1984, du o jag är i samma läge lite, ???

Tack för alla infallsvinklar och bra svar. Väntar men utesluter det inte i sociala sammanhang.

I dag vaknade jag kl. 10.30, det har inte hänt på år och dag, behövde verkligen sova ut. Även om jag känner mig lite bakis (vilket jag inte är) så vaknade jag glad. Så jädra glad. Ska försöka få i ordning lite i lägenheten och packa lite till men fastnar så lätt vid datorn, och mina serier, som är min andra drog (tar mig bort från att känna osv), inte riktigt lika destruktiv så avvänjning från den får vänta tänker jag.

I dag väljer jag att vara nykter och känna allt som kan på riktigt och inte förskjuta mina känslor.

Ha en fiiin lördag alla!

Det var ett tag sedan. Trist att det inte gått enligt planen, men små framsteg har du gjort. Fokusera på dem när du tar nästa steg.

Må bra-listor finns lite överallt här. Själv brukar jag försöka komma ihåg känslan av att vakna nykter efter en helvit kväll. Inte bara för att jag slipper huvudvärk och illamående utan främst för att jag inte behöver våndas och fundera över vad jag eventuellt har gjort kvällen före, saker jag alltså inte skulle vara stolt över i vanliga fall. Det är en av mina stora nykterhetsfördelar.

Läs runt här, sug i dig det positiva och låt dig avskräckas av allt elände som följer i alkoholens spår.

Kram

Du kloka glädjespridare, det låter som att du har det helt underbart just nu vad gäller vägen mot nykterhet. Skönt att slippa tänka på A öht, att det inte ens är ett alternativ.

Funderar på om du är på en speciell konferens som börjar på H. Isf har jag också spenderat en massa somrar där sedan barnsben. Kanske inte alls stämmer, men jag fick en känsla...

Tack för att du finns här, blir så glad av att läsa det skriver, oavsett tråd. Smart och fyndigt med allvar bakom. En oslagbar kombo.

Ha en fin avslutning på veckan, var du än befinner dig.

Kram

Det är du bra på. Tror att mycket av det du skriver går de flesta här och tänker på ibland. Tack för det.

Vad gäller förebilder som dricker tänker jag att de istället ska ses som avskräckande exempel. Förstår hur du menar, men när man faller är det så lite romantiskt vinsmuttande i solnedgången över det som det kan bli. Det handlar istället om att dricka vad f-n som helst som innehåller alkohol. Rent primitivt komma åt ruset så snabbt som möjligt. Garanterat inget att eftertrakta. Det är oftast bara förnedrande. Men, som sagt, jag förstås vad du menar...

Det är bra att ta upp dessa tankar, vrida och vända på dem och sedan göra som du: stoppa tillbaka dem. Wow, vad bra du gör det.

Kram

Tänk vad långt du kommit. Extra bra att du klarar det trots att det emellanåt är riktigt jobbigt. Så länge det flyter är det ju inga problem, det är ofta när tungsinnet tar över som det blir en kamp. Som du vunnit.

Du är bra. ? Kram

Hrm, vi faller ibland. Så länge vi inte utnyttjar "upp igen" för att planera återfall, är det ju det enda vi kan göra. Resa oss, alltså.

Det känns som att du blir mer och mer övertygad efter varje gång att A inte är bra för dig. Den här gången verkar inte vara något undantag.

Nu försöker vi oss på en vit sommar. Tänk att komma tillbaka i höst och vara utvilad, fräsch och kunna se tillbaka på fina dagar i solen istället för att ha tillbringat en massa av dem i ett mörkt rum med ångest.

Kram till dig

Hej DetGårBättre! Jag funderade igår kväll över mina inlägg gällande ensamhet i din tråd. Hoppas så att jag inte sårade dig med mina fritt vandrande tankar. Jag känner inte dig tillräckligt väl för att egentligen dra några slutsatser eller ge några handfasta råd. Mina associationer härrör från min egen kamp med livet. Handlar mer om vilka läxor jag själv tampas med att lära mig, ta till vara och minnas. Kanske utvecklar jag ämnet mer i min egen tråd en dag... Kram

Det är olika från person till person. För mig är A-fri öl, även 0,5, mer ett substitut än en trigger. Är du osäker gör du som du tänkt, väntar.

Ha en fin dag. ☀️ Kram

Du har nått en gräns då du inte längre döljer ditt lidande ❤️ Och då finns där människor som fångar upp dig mitt i fritt fall, och hjälper dig bära bördan ❤️ Så otroligt fint och hoppingivande. Kram

Senaste åren tycker jag dock att föräldrar tagit det lite lugnare vad gäller A. Det har inte varit ett påfyllande nonstop. Hoppas verkligen att det inte har varit en slump just där jag befunnit mig. Tänker att kampanjer som en vit jul och liknande ändå kanske har öppnat ögonen på en del. Det pratas åtminstone om att barn inte gillar påverkade föräldrar på ett helt annat sätt än tidigare. Små steg framåt.

Ha en skön sommar, fina du. Tack för att du finns här. ?

Kram