Senaste kommentarerna i forumet

Vad vill du ha hjälp med? Skriv några rader.
Men välkommen hur som helst!

Ja fy vad det tar tid Exhale. Tid att läka. Tid att få tänka och komma ikapp allt som händer. Jag förstår att alkoholen är en stark drog, och att det drar i den som har ett beroende. Ändå kan hjärtat inte riktigt förstå att mannen väljer alkoholen framför ett äktenskap. Hjärnan förstår, men inte hjärtat. Att ge upp, att inte kämpa. Men sakta, sakta sjunker det ju in. Jag kommer leva själv. Utan min man. Jag kan inte vara med honom när han dricker, för då går jag sönder. Och jag är viktigast i mitt liv. Med tiden kommer känslorna blekna. Och jag kommer leva mitt liv.

Har tappat räkningen men mer än hundra dagar sen jag slutade dricka.
Kom ur spår ett ar gånger då jag drack men mådde skitdåligt. Alkohol ger mig inget bra mer. Inte ens om jag skulle vilja. Hela jag har fått nog.

Jag får fantastisk hjälp av min terapeut.
Den där klyschan om dålig barndom var sann. Allt ligger där, allt kommer därifrån. Terapeuten har hjälpt mig att lösa upp så mycket omedvetna känslor. Hon är en ängel.
Man kan må bra. Man KAN hitta orsaken till destruktivt drickande! Man KAN sluta! Man kan ta återfall. Men man kan göra fantastiska framsteg, med långa perioder av nykterhet, insikter, och så småningom livslång nykterhet. Jag är säker. Men man behöver hjälp. Stöd hela vägen. Våga söka hjälp! Våga vara öppen och sårbar, våga ge upp! Vi är bra människor. Låt oss få vara det!
Styrka till er som kämpar. Vi är inte ensamma!
?

Har tappat räkningen men mer än hundra dagar sen jag slutade dricka.
Kom ur spår ett ar gånger då jag drack men mådde skitdåligt. Alkohol ger mig inget bra mer. Inte ens om jag skulle vilja. Hela jag har fått nog.

Jag får fantastisk hjälp av min terapeut.
Den där klyschan om dålig barndom var sann. Allt ligger där, allt kommer därifrån. Terapeuten har hjälpt mig att lösa upp så mycket omedvetna känslor. Hon är en ängel.
Man kan må bra. Man KAN hitta orsaken till destruktivt drickande! Man KAN sluta! Man kan ta återfall. Men man kan göra fantastiska framsteg, med långa perioder av nykterhet, insikter, och så småningom livslång nykterhet. Jag är säker. Men man behöver hjälp. Stöd hela vägen. Våga söka hjälp! Våga vara öppen och sårbar, våga ge upp! Vi är bra människor. Låt oss få vara det!
Styrka till er som kämpar. Vi är inte ensamma!
?

Jag kommer att tänka på det där memet med Mikael Persbrandt... ”Lycka är överskattat. Man får vara nöjd om man är litet glad ibland.” Jag tror det ligger en del klokskap i de orden. Vi gör oss olyckliga när vi hela tiden söker det där välsignade tillståndet - lyckan. Vi tror att något är fundamentalt fel i våra liv när vi bara upplever korta stunder av lycka i en rätt bekväm, men ändå färglös vardag. Kanske är det därför vi hamnar där vi är, med ett problematiskt alkoholbruk (eller andra litet lätt tvångsmässiga beteenden, som tex löpningen). Jakten på den ack så svårfångade lyckan. Om vi lär oss att bara vara, nöjda med att bara vara lite glada ibland, så tror jag en enorm inre press släpper. Och då blir livet på något vis fullkomligt, i sin grå och ospännande ofullkomlighet.

Jag avstår helt. Kan kontrollera mitt drickande, tex dricka måttligt socialt. Men det tar alldeles för mycket energi. Och jag landar alltid i att jag tappar viljan att kontrollera intaget så småningom. Men då dricker jag själv hemma. Så sakteliga blir det större mängder och fler tillfällen. När jag slutade den här gången hade jag kommit upp i att dricka 3/4 - 1 hel flaska vin varje fredag, lördag (och ev andra lediga dagar). Jag började även dricka ur det som ev fanns kvar i flaskan på söndagen, eller i veckan, och leka med tanken att köpa hem vin i veckorna. Det var på väg utför. Bättre sluta nu än när man sitter där med rent fysiskt beroende, abstinens och elände...

Det var bra ord av dig mirabelle.Jag vill inte heller dricka, inte om det blir så att jag blir för full. Nu när jag är sugen så känner jag att jag skulle dricka upp ett sexpack om jag hade det hemma. Lätt. Hela morgondagen skulle gå åt till att må dåligt. Avstår du alkohol helt nu mera?

Satan vad kvällarna tar mig långt ner nu, ingen vändning på flera dagar. Jag aktiverar mig varenda dag. Allt för att vara sysselsatt och hålla energin vid liv. Men jag lever inte, jag överlever. Det är som att något sakta äter upp mig inifrån när jag aldrig når den där riktiga glädjen vad jag än gör. Allt är bara rökridåer och kvällen bara straffar åter och åter och hugger en i ryggen! Den enda gången jag kanske njuter och känner riktig glädje är när jag springer. Jag kör ett nytt program nu, 8km igår med lite intervaller. Bästa stunden på dagen utan konkurrens. Men ändå dalade kvällen fort nån timma efter passet. Imorgon 8km igen så idag måste vara vilodag.
Jag funderar alvarligt på att sluta springa, kanske en galen tanke men jag måste göra något för annars ger jag upp redan, det menar jag. Min tanke är att det kanske är kickarna jag får av löpningen som gör att jag blir nere sen, som ett nytt slags beroende. Jag tänker inte tillbringa varje kväll av min semester att må såhär. Oavsett hur mycket jag får gjort på dagarna och hur många mil jag springer. Jag måste prova något annat, jag har gjort denna resan fram och tillbaka fler gånger än jag kan minnas.

Riktigt strongt av dig att fatta ett sådant beslut. Lycka till!

Svara mig

Jag har kommit fram till att jag har problem, även fast det går tämligen lätt att avhålla mig från alkohol. Och det är väl pudelns kärna egentligen - Jag har inga problem alls med alkohol, så länge jag inte dricker den.

Men jag fastnar ofta i de där grubblerierna du grunnar på. Och det var de tankarna som ledde till att jag började dricka socialt efter tre månaders nykterhet. Det gick fint. Tills det eskalerade med tiden och jag började pimpla vin ensam i soffhörnet igen. Så nu slutade jag igen, och det är inte överjävligt, mest trist och litet rastlöst sådär. Är jag alkoholist eller inte? Jag har kommit fram till att det är oväsentligt. Man måste inte kvala in i nykter-klubben. Det finns inga antagningskrav. Man MÅSTE inte vara alkoholist för att sluta dricka. Vem som helst får sluta dricka, när helst den önskar. Och jag vill inte dricka mer. Simple as that :)

Ifall du upprepar dig så är jag minst lika gaggig, så jag märker inget. Min minneskapacitet under sömnbrist är lika imponerande som guldfiskens dito ;)

Nu har det gått en vecka sedan jag drack sist och det går bra. Just nu är jag fruktansvärt sugen på folköl men struntar i det. Skickade iväg barnen att handla fredagsmys så jag inte kan handla öl. Jag var även på middag i dag och blev erbjuden vin men tackade nej. Jag kände mig nästan lite yr. Det är lite jobbigt men jag börjar undra om jag verkligen har problem? Då borde det kanske vara jobbigare?

Mjoe, måste dock lägga undan datorn innan jag somnar. Hänt två gånger jag somnat med den och då brukar den landa på golvet. Har dock inte gått sönder som tur är!

Jo, sömnen är viktig nu. Sist när jag trappade ner somnade jag på 10cl vodka, så hoppas 20cl räcker nu. Upprepar jag mig? :(

Du kanske är gräsligt trött, helt enkelt, och det ger ångestkänslor? Hoppas du somnar till serierna och får vakna utsövd imorgon. Fortsätt på det spår du lagt upp! Klart du vill vara egenhändigt avgiftad och klar när du återvänder till Sverige, men viktigast av allt är att du kommer tillbaks levande. Gör så som du känner innebär minst risk att du tappar kontrollen sådär igen. Om man spänner en sträng för hårt brister den...

..en blandning faktiskt. Mest mig själv så klart men med hjälp av hintar från nära och kära. Får ditt drickande negativa konsekvenser för ditt liv oftare än någon enstaka gång bör du överväga att sluta helt och hållet.

Känns som jag fått en lite ökad ångest nu. Varför kroppen reagerar så vet jag inte. Samtidigt en liten avkopplad känsla i huvudet. Grymt trött! Tillbaka strax, se på serier, sen försöka sova!

Sjuka är att jag inte har en aning om hur nykter eller full jag är. Minns att det inte blev någon berusning av vodkan i går eftermiddag iaf. Antagligen därför som det smuttades i tid och otid.

Tack för supporten idag. Har varit en viktig del. Jag kämpat på. Hoppas kunna glida på samma mängd över helgen...

Beställde min andra öl här nere nu också. Sen är tanken att röra sig tillbaka. Inte röra vodkan innan 22, men vet inte på vilket sätt jag ska dricka den. Nätterna är jobbigare. Men ska kämpa på. Sen surfa på ungefär samma mängd imorgon...

Det blir litet antiklimax när man har blivit nykter, och så finns fortfarande ”resten” kvar. Och ”resten” blir så synligt och så störande när man inte längre häller ett glas vin över det... Du hittar snart ut ur din ält-funk igen. Ha en fin kväll!

Jag borde ju fatta att mitt liv inte kan levas i eufori bara genom att vara nykter. Jag måste ju självklart fylla mitt liv med ny mening. Jag blev bara lite överraskad av att plötsligt älta samma tankar, känna samma hopplöshet nu som nykter! Jag har ju senaste månaden mått så bra! Inte klankat ner på mig själv, inte haft ångest och så nu plötsligt kom de dåliga känslorna tillbaka, trots att jag är nykter. Lite bakslag där... ?

Jag har ingen längre plan om avgiftning. Vill ju inte kröka på till Sverige igen. Samtidigt vet jag inte om jag kan bli helt kvitt alkoholen här. Hoppas på nyktra dagar inom kort. Men det är ju alltid en viss rädsla att kliva av. Hade varit intressant att veta promillehalten idag. Borde ju vara nykter imorgon eftermiddag iaf. Även om jag dricker ikväll.

Ölen beställd. Svettningar i pannan nu. Känner mig nästan lite skakig. Osocial till tusen. Och bartendern var på bästa snackhumör. Själv är jag ju i den där konstiga känslan. Framstår ju som en idiot. Jaja, bbq wings är också beställda. Viktigt med maten. Tankarna kommer dock snabbt om att två öl här vorebra. Jag är inte så säker på det även om det skulle få mig klart lugnare inombords. Sen vodkan ikväll. Efter den vill jag nog vara fastlåst i sängen.

Var ett par dagar sen det spårade om kvällen. Skött det hyfsat snyggt med att somna när jag varit trött men där och då fick jag tankar som, stannar uppe ett tag till och sprang ut och köpte vodka sent.

Men på väg att styra upp det åtminstone. Bara man inte tippar över gränsen nu. Visserligen det viktiga är att inte tippa över kring lunch eller eftermiddag. Nu ska jag kriga i fyra timmar till. Må Gud vara med mig så ska det nog gå rätt bra!

Nu kommer lite oroskänslor i kroppen. Ska ner och äta och dricka en öl till nu. Får planera vidare utifrån det sen. Jobbiga känslor detta. Men mycket beror väl på tröttheten antar jag. Kram på er!

Tack. Har "bara" en månad nykter, men det har aldrig funkat med relationer innan. Just nu försöker jag älska mig själv först o främst. Tänker att det i sig räcker långt. Att få en partner räknar jag inte med. Däremot vill jag kunna älska fritt igen.

Ditt senaste inlägg andas hopp och stilla tillförsikt. Och jag tror liksom du att du får tillbaka det så småningom. What goes around comes around. Starkt att du hållt i nykterheten genom alla trasiga relationer. Fortsätt så. Om de relationerna är bortom lagning, trots din helomvändning, så kommer det nya. Och de nya relationerna bygger på en mycket stadigare, stabilare grund. De blir en spegling av ditt nya, nyktra, pålitliga jag. Så kämpa på. Livet är långt. Du hinner hitta den där personen du vill vara, och sedan de relationer som kan komplettera dig. Kram