Senaste kommentarerna i forumet

Känner nu att jag kommit till vägs ände vad det gäller mitt äktenskap. Sen ca 15 år tillbaka så har jag tampats med att min man dricker för mycket. Aldrig är den som tackar nej, alltid är den som slutar sist. Har alltid haft bra jobb och i princip inte druckit på veckorna. Om det inte funnits nåt kvar då sen helgen för då är det lika bra att dricka upp det så att det tar slut. Men helgerna, vin och öl och de första 10 åren även whiskey. Under denna tid har maken även gjort olika neuropsykiatriska utredningar och provat diverse mediciner och sömntabletter. Allt i en sörja. Personlighetsförändrad när han dricker. Blir ofta orimligt arg och kan bli upprörd över skitsaker. Ofta tar han tillfället i akt och ska uppfostra våra barn (nu i övre tonåren), som han tycker är helt förlorade. Känner att jag alltid behöver vara hemma och hålla koll så att inget urartar. Så mycket fula ord, som fitta, subba, skitkärring, värdelös mamma osv. Ett. 20-tal gånger har det urartat med hål i dörrar, väggar. Att jag eller dottern blivit tryckt mot en vägg. Utåt sett är han världens mest glada, sociala, hjälpsamma personen nånsin. Hemma har det gått så långt att jag är nöjd bara han ärglad och nöjd. De senaste halvåret har vi haft en överenskommelse om att bara dricka 3,5 hemma men är vi iväg på middag eller så så får han dricka. Och är vi borta så är han mestadels bara glad och trevlig. Men trots att han bara dricker 3,5 hemma då har det ju varit flera gånger han har varit konstig, inte velat köra bil, haft galna vredesutbrott. Har alltid hävdat att han inte har missbruksproblem utan bara druckit för självmedicinering. Men har läst så mycket här nu som stämmer in. Jag litar inte själv längre på mitt omdöme vad gäller honom efter så många år av skit som jah har tillåtit. Så ikväll tänker jag ta hjälp av svägerskan och ställa ultimatum. Ta hjälp eller så blir det skilsmässa. Hoppas bara jag orkar driva igenom det nu. Jag måste kunna se mina barn i ögonen. Tvivlar så mycket, jag vet att han kommer säga att jag överdriver, att jag har fel osv. Har köpt så mycket förklaringar och löften genom åren. Känner mig helt slut.

Hej
Du har vuxit upp i en miljö med svaga vuxna individer, din mamma borde ha tagit hand om sig själv och sina barn bättre. Man kan inte hjälpa vilken familj man föds in i men man kan välja om man vill ha någon relation till dem. Min man växte upp i en missbrukarfamilj och har i hela sitt liv slitits mellan hat och kärlek till dem. Nu har han, vid 50 års ålder, brutit all kontakt med sin bror och pappa, mamman dog av sitt drickande, och han läker sakta ihop själsligt. Det är svårt, men det går. Du verkar vara en stark individ, trots tuff uppväxt. Ta tillvara på din styrka och skapa ett liv för dig och din framtida familj helt utan beroendeproblem. Du bestämmer vilka individer som får förmånen att dela ditt liv, blodsband betyder inte att det ör en självklarhet. Man måste förtjäna sina relationer, även föräldrar och barn, tänk på det. Jag har stöttat min man i detta i snart 18 år och jag vet att det inte är lätt men du måste skapa det liv du vill leva och bestämma vilka människor du vill dela livet med. Ta hand om dig, det är din viktigaste uppgift, och den familj du skapar (eller kanske redan har?). Dina föräldrar gjorde sina val, och du gör dina.
Varma kramar till dig!

Jag fortsätter min semester. Har inte lust att göra några större övningar såsom resor eller besöka massa folk. Var i stan i fredag med min äldsta dotter och gick på museum. Det var trevligt, men skönt att komma hem igen.

Idag ska jag och exmaken pyssla med bikuporna. Vi har bin ihop och jag tycker att det är väldigt intressant och stimulerande. Ytterligare en grej jag kan nörda in mig i. Det tråkiga med att vara en sån människa som kan hyperfokusera och verkligen gå in i något, är att de flesta människor verkar vilja lära sig lite lagom och sen är de nöjda. Själv kan jag bli helt uppslukad.

Helgen har varit nykter och veckan som gick, var helt okej vad gäller alkoholen. Men jag måste vara försiktig och tänka mig för. Märker att jag trivs mycket bättre med att dricka mindre. Däremot har det varit skönt att få slippa känna och tänka så mycket, de gånger jag druckit. Är fortfarande i kris och försöker vara observant på att det inte övergår i depression.

Idag blir det en fin dag. Mulet väder, aktivitet att se framemot och nykterhet. Jag hoppas att du som läser också får en fin dag och att du gör det bästa av den. Oavsett om ditt liv strålar och känns underbart, eller om du känner dig moloken och ensam. Det kan alltid bli bättre!

Även jag hade en M. Han gillade också att knäppa en bärs efter gräsklippningen.
Vilka bra beslut du tar, Aine!

Min man växte upp med alkoholiserade föräldrar. Mamman dog för ngt år sedan pga sitt drickande, hemma i sin säng i sin egen avföring eftersom hon inte klarade att ta sig upp, blåslagen av fallskador pga fylla. Hennes make var lika full han och tog henne inte till sjukhus. Hon var 67 år gammal och hade varit periodare hela sitt vuxna liv. Druckit veckor i sträck utan uppehåll men däremellan fungerat någorlunda normalt. Min man både älskar och hatar sina föräldrar. Och han vet hur det är, att bli sviken och lovad förändring. Ändå dricker han själv på ett sätt som påverkar vår familj negativt. Varför gör han det när han själv varit med om vad alkoholen gör? Han borde vilja vara nykterist kan man tycka men han verkar inte kunna bryta mönstret. Ligger alkoholismens klor i generna?

Dina erfarenheter ger igenkönning och hopp.
Jag lider också av mycket ångest. Har inte hittat något att bekämpa den med. Trots ett hälsosamt leverne med träning, hyfsat hälsosam mat, odlar mina nära vänner, jobbar bara deltid, mediterar osv. osv. Tycker jag gör allt rätt. Men ångesten består. Ja jag vill ha belöningen. Jag kräver att livet ska vara lätt då och då. Jag vill ha pausen för att orka ladda om.
Hur gör du?

Skönt att höra att allt är bra// kram Strulan❤️?❤️?

Hej
Hans beteende är självklart inte normalt! Du måste ta ansvar för dig och ditt barn. Om han gillar att dricka på det sättet är han både oansvarsfull och extremt omogen. Om han dricker av andra skäl behöver han få hjälp med det men han måste själv vilja förändras. Fråga och ställ ultimatum. Lämna honom om han inte vill ändra sig. Och köp inga argument om att du är tråkig etc, han beter sig som en idiot! Du hittar en bättre man om han inte fattar vad han har.

Nej, det är inte normalt att dricka så mycket så man inte kan ta hand om sig själv. Att han försöker få med dig på att supa är ju bara ett sätt att försöka normalisera något som inte är normalt. När det finns småbarn med i bilden så blir det ju ännu värre och då är det ju väldigt bra att du är en nykter och ansvarstagande förälder när han inte är det.
Kram!

Hej jag behöver stöd och skäms och kan inte gå till en klinik pga av mitt arbete.
Efter min operation så dricker jag alldeles för mycket
Minnesluckorna har kommit den senaste månaden
Jag är helt personlighetförändrad när jag dricker
Och det är vin som är boven
Har försökt sluta men huvudet är helt kört och jag dricker ändå
Snart fixar jag inte att hålla fasaden på jobb och känner bara för att lägga mig ner och dö
Kan ni stötta mig härinne.. jag behöver verkligen hjälp att ta mig igenom suget som kommer varje dag
har fruktansvärd ångest men dricker ändå varje eftermiddag när jag kommer hem från jobb..klarar mig en eller två dagar utan ibland..men sen är det kört igen

Gick in och letade.. jag är GBP op sen 2016 och trillat dit rejält..de senaste månaderna har det eskalerat och jag har minnesluckor..gör bort mig och känner idag efter 5 glas vin igår att jag är rädd att min kropp tar stryk..vaknade kl 3 inatt och hade ont och kände mig mycket konstig.. letade på nätet.. och hittade denna tråden,.. och jag vin vin vin är min stora drog..och jag är rädd ... ångest från helvetet... känner igen mig i allt ni skriver - hur bryter jag detta?

Är det normalt att en småbarnsfar, när han träffar kompisar dricker sig så pass full att han inte klarar komma hem självmant?

Detta kan hända 1-2 gånger i månaden.
När min man går ut med sina kompisar, ska de supa som han själv brukar säga..

Detta tycker jag är väldigt obehagligt, då det har hänt flertal gånger att han knappt klarat sig att ta sig hem. Ofta får jag ett samtal att han är påväg hem, och i samtalet blir han nästintill okontaktbar och somnar. Det har hänt flera gånger att han somnat på perrong, tunnelbana åkt för långt osv. Detta upplever jag som högst obehagligt eftersom jag vet inte om han kommer hem säkert...
det har hänt att jag ringt polisen och efterlyst honom när han sagt att han varit påväg hem men inte ändå dykt upp efter flera timmar...mitt i natten/morgon.

Utöver detta klagar han på mig för att jag inte super med honom för det är roligt tycker han och då är jag tråkig.

Han är inte aggressiv när han är full, men han vinglar, stinker och somnar lite varstans och det är så obehagligt då vi också har barn tillssmans. Hela nästkommsnde dag ligger han helt förstörd i soffan och orkar inget.

Han tycker jag är gnällig och menar att jag blir sur för hsn går it med kompisar. Jag blir ängslig när han ska gå ut, för jag vet vad som kommer hända och det har jag förklarat. Han får mer än gärna träffa kompisar, men det är vad han gör av det...

Barnet är 3 är gammalt, och har inte riktigt varit så fäst vid sin far, är orolig att barnet får men av detta på något sätt. Barnet vet ju inte att pappa
Somnar ute och sover när han kommer hem. Men hon får ju se honom bakfull och känner nog hur han stinker.

Är jsg överkänslig?

Ledsen och orolig mamma

Att få er stöttning i detta betyder så mycket, skrållan, mondaymorning och Adde.
Det du skrev Skrållan om hur jag vill ha det om 1,2 eller 10 år det är just så jag försöker tänka. Det har ju inte blivit bättre på dessa 8 åren utan bara blivit värre med krockad bil, böter, fotboja, blivit av med jobbet och nu troligen av med nästa jobb. Det blir ju faktiskt bara värre och värre och genom varje sak som hänt har jag funnits kvar. Gett honom en chans till...för vadå? Det har inte hjälpt utan bara förlängt mitt lidande.
Jag ska lyssna till er och sätta mig själv först nu, äntligen. Det kommer att bli svårt och kommer bli många tuffa dagar men det är dags nu dom min dotter så.
Människor runt omkring ser mycket klarare, bor man i det så blir nog synen öite grumlig och man vänjer sig och till slut så är det normalt att ha det så här.
Men nu har jag inte bott hemma på några veckor och det har bara känns skönt att vara själv.
Hoppas ni får en fin söndag, kram

Tyvärr har jag helt tappat bort det:)

Jag har inte läst just den boken, men tänker att hans resonemang runt AA är applicerbart på mycket... Inom min profession tex, så finns det en massa olika metoder, eller ”skolor”. De flesta har gemensamt att de vill ”frälsa” anhöngare. Man sväljer antingen allt med hull och hår, och håller sig till metodens olika steg, eller så gör man fel, eller ÄR fel till och med. Att ifrågasätta delar av metoden, anpassa den till sin egen praktik, eller anvönda influenser från andra metoder samtidigt är ajabaja. Då har man inte ”förstått”. Jag var på en föreläsning (eller väckelsemöte, för den som vill spetsa till det) nyligen. Jag hade en del synpunkter, som jag tog upp (Föreläsare som ber publiken om dialog får skylla sig själva). Ska inte tråka ut er med att återge dialogen, men den slutade iaf med att jag hävdade ”Ja, jag är helt med i resonemanget. Jag förstår precis vad du menar. Jag håller bara inte med dig.” Det blev litet tryckt stämning ett tag där...

Tack för omtanken! Absolut, värt att investera i sig själv, sin hälsa!
Varför stampa i träsk när det finns sköna ängar :)
Kram

Den heter så, boken jag nyss läst skriven av Bo Löfgren 2015. Jag tycker den var väldigt intressant. Det är första gången jag läser om A utav en erfaren läkare som vågar utmana vissa "sanningar" som "alla" vet. T ex är han delvis mycket kritisk till AAs koncept som inte tillåter någon kritik. Inom AA är det faktiskt så att svälj hela konceptet eller så är dina tankar kidnappade utav A. Som alltid när någon lägger fram en "lösning" på alla dina problem ska man med rätta vara kritisk och våga granska de "sanningar" som presenteras och förstås fråga sitt eget sunda förnuft: verkar detta rimligt?

Jag undrar om någon av er andra läst den och har några reflektioner kring innehållet? ?

DetGårBöttre, liknelsen var superbra i sin spontanitet. Behövdes ingen slipning.

Människan är ett flockdjur... Ja, så är det. Fast jag är ett himla dåligt flockdjur. Har aldrig sett någon mening med att vara med andra människor bara för att vara det... Jag ingår gärna i sammanhang med mål och mening, tex att man samarbetar för att uppnå ett gemensamt mål, eller utveckla förmågor i samspel. Den där gemenskapen i kompisgäng som ska leva i symbios har jag väldigt svårt för. Jag är för egensinnig.

Ensam, jag fattar precis ditt resonemang den där måndagen. Jag låter hellre bli att dricka alls om jag inte får nå rätt ”avtrubbningsgrad”. Och hälla ut vin?! Näpp. Har aldrig gjort, kommer aldrig att göra. Så det är bäst att inte ha något vin alls.

Alkohol tog mycket plats när jag drack. Nu känns det som den tar mycket plats för att den inte finns med i bilden. Inte suget eller saknaden. Att inte dricka känns som en ”grej”, nått man aktivt gör. Som en hobby typ.

-”Jaha IW, vad gör du på fritiden då?”
-”Jo, ganska ofta så dricker jag inte... och det tar ju en del tid förstås...”

Ibland får jag för mig att det är typ som en extra ”sak” som sticker ut fysiskt.
Missförstå mig rätt, det är inte negativt på något sätt, det är bara ”där”.
Jag har inga tatueringar. Men jag har lite lekt med tanken att tatuera nått mysko (typ en bläckfisk, streckgubbe eller nått) på något dolt ställe och projicera den extra ”grejen” på den. Vem vet den kanske får liv och rymmer? Satan vad full den ska bli.

Annars knatar det på. Sitter här och äter bilar utan att sakna alkohol. Måste upp tidigt och det är ju bra att kunna vara lugn över att jag vet att jag kommer att vakna i sängen i alla fall. Inte pigg och glad, men obakis och snygg :)

Vet inte motsvarande uttryck på svenska, men typ ”skynda långsamt” kanske... Det viktigaste är att du har kontroll över tillvaron och inte är i omedelbar fara, tycker jag. Låt det hellre ta tid att komma ner på 0, än att du får bakslag. Jobbigt att dela rum när du är inne i en folkskygg fas :/ Samtidigt är det kanske bra att du tvingas vara bland folk, så du inte isolerar dig helt. Det är också något som kan bli svårt att ta sig ur sen... Bra kämpat idag!

Vi människor är flockdjur, trots att sådana som jag gärna är ensam ibland. Men vi behöver ändå känna oss delaktiga i ett sammanhang för annars kan ensamheten bli tärande. Jag tror det är därför jag trivs så bra att gå på AA möten. Jag ingår i ett sammanhang med andra som bråttas med liknande problem och tankar. Du kanske inte är så illa ute ännu men det är bra att du reflekterar över din situation redan nu. Om du fortsätter likadant i tio år till mår du garanterat sämre. Hitta din "flock". Eller kanske flera stycken olika sammanhang som du mår bra i. Lycka till! ?

#Ensam1984
Jag är imponerad över att du orkat läsa igenom hela min tråd! Det är knappt jag själv orkar... Har du startat en egen tråd? I så fall tittar jag in där. Allt gott! ?

Har inhandlat 20cl vodka nu samt en öl. Just för att ha så jag klarar mig. Ölen får bli reserv typ. Fick en konstig kicka igång känsla efter de två ölen. Har nog med tröttheten att göra. Men ökad ångest, men det fick jag igår med! Strax ner i sängen och vila. Tidigast 23 med övrig alkohol. Hade hellre haft enkelrum nu... men det blir det i Szczenin om en vecka! Samtidigt är väl enkelrum ett sätt att gömma och fly också. Mår lite sämre än jag trodde ikväll. Ett toabesök kanske gör susen. Svettas mycket!

Jag kämpar på. Finns ju ingen anledning att rusha ner i nivåerna heller.

Måste dricka vatten! Där har vi det kanske.

Kan vara rätt kul att vara nykter på också. Man ser mer vad som händer och det känns också extra bra dagen efter ;)
Bra tillfällen att öva sig på att socialisera på eftersom det är fokus på just det.
Brukar ofta bli lite trist när folk supit bort sin förmåga att läsa kroppsspråk och subtila signaler, och man tvingas lyssna på samma historier om och om igen.
Och när folk börjar fundera på om sista bussen gått eller om tuben stängt, så är det bara ut till bilen och dra igång ljudboken/podcasten. Man kan ju vara snäll och skjutsa någon om de inte ser illamående ut :)

Jag tror det med, jag har dock varit nykter i längre perioder men det som har hänt på senare år är att det har gått åt precis det motsatta hållet och att det börjar bli dags att sätta stopp då det börjar att bli alldeles för mycket, både för mig och många runt omkring mig.
Dock har jag alltid haft katastroffyllor som aldrig nånsin har varit bra och som har byggt upp den ångest och ett dåligt självförtroende, vilket har gjort att det har spätts på, dvs en snöbollseffekt.
Själv snusar jag och jag har hållt upp i ett år förut innan jag trillade dit igen. Men jag ska nå mitt mål, även om det kommer hinder på vägen.
Hejar på dig med å alla andra som kämpar!