Senaste kommentarerna i forumet

Tack Vinäger, jag försöker hålla humöret uppe mitt i allt.
Varför inte, jag är nykter och mår bra.
När jag mår bra, så mår ungarna bra, modern mår bra, familjen i övrigt mår bra.
Eller dom mår i alla fall inte dåligt på grund av mig, alltid något ?
I dag Ska dottern sova i tält,med två tjejkompisar.
Jag ska strax visa hur man sätter upp tältet, det ska bli spännande och se hur länge dom står ut där i tältet.
När myggorna kommer i kväll ??
Tjejerna är 16-17 år, så hoppas dom klarar av det.
En viktig resa för dom, antar jag..klara sig själv i skogen!
Jag frågade hur dom tänkte med mat, ficklampor, toapapper +++
Det hade dom inte riktigt funderat på, än..suck!
Jag nämnde inte att batterierna på mobilerna förmodligen tar slut oxå,meg får dom upptäcka själva.
Jaja, det är dag 24 på min resa och det är fredag. I dag ska jag va nykter, inga problem!

Vatten och vitaminer, främst c och b!

Vet inte vad det lättaste är. Svårt dricka 2cl i timmen också. Men var nära att trappa ner för en vecka sen. Efter det fick jag feeling och maxade doserna.

Men bryta det här måste jag på ett eller annat sätt. Gäller ju att inte dricka för mycket... utan ligga på en jämn nivå. Testar detta idag med öl varannan timme och ge fan i vodkan. Kommer nog dricka en del av den när jag ska sova sen,det är ju ett dilemma. Jävla skit denhär alkoholen!

lång tid. Att boa in mig i nya lägenheten. Jag älskade fortfarande. Älskar fortfarande men så mycket mindre. Och förstår också mer och mer. Att det inte egentligen handlade om beroendet. Utan mitt eget beroende. Av honom.

Jag fick sån ångest av att köpa saker till "mitt nya liv". Jag stapplade runt i affärer. Yr av ångest. Dimsyn. Höll en nära vän i handen. Det märkligaste var att köpa på second hand. Andras föremål som jag fick syn på men som inte hade historia och minnen hos mig. Men nu börjar jag efter två år att landa. Mitt och barnens hem börjar ta form. Jag har inte stressat fram något. Det är fortfarande halvfärdigt. Men vi är tillsammans. Barnen ser det nu som sitt hem.

Viktigast för mig var soffan. Där jag återhämtar mig. Och som jag älskar den. Men satte varmt strykjärn mot tyget 8ch det smälte. Hahahaha. Min hjärna. Den är som den är. Kan skratta lite åt det nu. Jag bränner middagar på löpande band fortfarande. Men skavankerna börjar kännas ok. Jag mår bättre nu.

Vill bara säga. En bit i taget. Sakta. Sakta. Framåt. Bakåt. Ibland outhärdligt. Men bit för bit. Kommer svaren. Tryggheten. Det nya ger lugn till slut. ❤

Ni alla stärker mig på min färd.

Jag skulle nog säga att försöka "plana ut" det är bättre. d.v.s en liten skvätt A
i kroppen hela tiden under ett par dygn.
(Så tänker jag men mina tankar behöver inte gillas eller delas av andra)

Alltså du har druckit under en lång period.

Hur skulle det falla ut om du istället tog ex. 2 cl alkohol i timmen?
Bara det. Då håller du abstinensen på en bra nivå.
Då är risken mindre att du stjälper i dig ren sprit.
Har man druckit ren sprit under en period så måste man försöka "glida" ur.

Om du sätter en gräns att kl 12.00 så kan jag ta en öl. så är risken stor
att du inte håller det med 1-2 öl utan du kommer fortsätta med sprit.
Typ som om man bantar - när man väl får äta så äter man för mycket

Skulle du kunna och våga ha ett schema med en plan för att ha
lite alkohol i kroppen hela tiden under ett par dygn?

Tyvärr måste man ibland ta till alkohol för att bli nykter men tanken med
detta är ju att man ska bryta sin period.

Hoppas det går bra oavsett metod men bryta skiten måste du.

MM

Jag hoppas innerligt att din plan håller. Bestäm dig för att varje gång du börjar tänka dricka, när du inte ska dricka, så går du en promenad. Det är en enkel manöver, som borde stävja värsta impulsiviteten. Till slut kanske du blir så trött i benen att du slutar tänka dricka bara för att slippa gå mer...

Hjälp! Jag har tagit beslutet att börja med Antabus! Antabus.. Namnet som för mig, för några år sedan förknippades med tandlösa gubbar nere på A-lags bänken nere i city.. Hur kunde det gå såhär långt? Men jag är ändå så oerhört glad att jag tagit beslutet med min läkare.. Nu slipper jag kompromissa med mig själv varenda dag

Har inhandlat två öl nu. Tanken var att gå upp på rumnet men ska försöka gå en liten sväng istället. Ena sekunden känner man sig klar i knoppen för att nästa drabbas av panik. Endast 11.35 och ska kämpa till 12.30 och sen tidigast 14. Sen två timmar mellan övriga öl. Håll detta nu idag så är jag på banan strax.

Kan du inte fokusera på bara dig själv, och göra sådant som rycker upp dig ur funken? Finns det tex något du har varit nyfiken på att lära dig? Då kan du gå någon kurs hos tex ABF. Annars kan jag varmt rekommendera att söka upp en ALFA-kurs i någon kyrka som känns trygg. När du ägnar dig åt att stärka dig själv så kan karln stryka omkring, komma och gå litet som katten sådär, utan att det stör dig. Det är förvisso inte rätt sätt att rädda ett äktenskap, att växa isär med flit. Men är det så mycket att rädda då? Varje resande för sig själv, rädde sig den som kan, typ. Kram

Jag måste sluta älta detta för det är så destruktivt. Samtidigt känner jag ilska/raseri mot min man som startade det här och fortfarande inte vill se sanningen i vitögat. Han lallar omkring i sin egen förnekelse och tycker livet är helt ok så länge han har sitt vin. Jag har ingen att prata med! Just nu har jag fastnat i total oförmåga att göra nånting. Jag måste bryta den här förlamningen. Tiden känns oändligt lång och framtiden utan glädje. Känns nästan som när jag drack vin faktiskt. Gud, ge mig sinnesro! ?

Promenaden hjälpte. Allt hjälper. Utom att dricka mer. Allt som låter ditt huvud klarna är till hjälp nu. Låt ångesten komma. Den kan inte skada dig på riktigt. Det bara känns så. Alkoholen är det som håller på att ta ditt liv. Ta en promenad till. Gå ifrån demonerna.

Jag åkte runt lite i Europa. Så har tre städer till att besöka men fastnade lite länge i just Polen och Warszawa.

Jag flänger runt lite,men blivit mycket tid på hostel med vodka senaste tiden. Och det blir lite en ond cirkel av det hela.

Situationen kunde varit både bättre och värre. Måste som du skriver hålla upp med alkoholen så länge som möjligt idag. Kanske kan klara mig till 13-14.

Men jag måste ha en plan. Tidigare har jag väl mest hoppats men i dimman sen blir det kaos. Bästa är att klara mig på öl idag samt inte köpa mer vodka. Har drygt 20 cl. Så fem eller sex öl på det idag.

Men det är inte mycket till plan. Frågan är om jag klarar att bryta alkoholen helt här nere. Kan jag surfa med några öl om kvällen bara så är det ju bättre än som det är nu.

Känslan av ensamhet är jobbig. Jag får kämpa på. Närmar sig 12 åtminstone. Alltid något.

Klarat mig till 11 iaf. Men det är mycket ångest nu. Köpte en dricka och sandwich som jag försöker få ner nu.

Gick en "lång" promenad. Tror ju sånt ska hjälpa men tveksamt.

Ska försöka klara mig till 12'30 innan det blir någon öl. Önskar så tiden kunde springa på lite snabbare.

Läget är väl stabilt åtminstone. Men det svänger och pendlar snabbt. Halvsvårt att äta idag, vilket inte varit ett problem övriga dagar.

Hej,

Om jag får fråga:
Vad gör du i Polen?
Är du på ett hostel/hotell med rullgardinerna nere och dricker vodka?

En dålig galopperande period i Polen är inte bra.
Tillgång på vodka 24/7 och kanske ingen vän som kan hjälpa till.

Det där kommer bli svårt att bryta så försök klarna upp
huvudet NU och tänk klara tankar. Låt hjärnan få vila
ett par timmar och ruska om dig själv.

Du måste ha en plan om du vill bryta - för att skapa denna
plan måste du bli klar i huvudet.

Salt - socker - vatten - ingen alkohol på ett timmar.
Du måste ta dig därifrån.

Hur?

Med all värme och omtanke....

MM

Min hund dog igår.
Hon blev 14,5 år.
Den där dagen man fruktar kom tillsist. Planerad fast ändå inte.
Hon fick somna in på operationsbordet då det vi hade hoppats på var en bursa på hasen visade sig vara en tumör av elakartad cancer med spridning till lymfan. Det beslutet att inte låta henne vakna var ett helt rätt beslut, i samråd med veterinären hade vi talat om det redan innan hon kom dit igår för operation, så senaste veckan har vi bara gjort svinroliga saker hon tycker om och avslutet har varit så himla vackert och jag känner genuint att jag inte kunde ha gjort det så mycket bättre. Vi gjorde sånt hon tycker är superkul: Bada, personspår, specialsök och leta grejer.

Jag befinner mig i något slags svart mörkt hål, i sängen bland snorpapper och chokladkaka. Jag vill inte ha riktig mat. Jag är hemma från jobbet. Har tagit semester igår och idag. Det där hålet vet jag är djupare än på den nivån jag befinner mig på just nu, initialt saknar jag henne nått så enormt mycket, men om ett tag kommer det bli så att man undrar vad man ska fylla den där tiden med, vem man ska ge sin kärlek till, vem man ska klappa, gulla och pussa på, vem man ska skämma bort, vem man ska snacka med och vem man ska längta till. Vem man ska utöva sin största passion och hobby tillsammans med, närmligen att träna olika typer av hundsport tillsammans med.

Min bästa vän.
Igår kväll kom jag på mig själv med att ropa på henne för att gå ut på promenad, jag började hälla upp mat i skålen och imorse så sparade jag sista biten av smörgåsen för att hon skulle få den.
Den här smärtan är inget jag önskar någon annan och är sådär fruktansvärt tung att jag inte kan andas riktigt, eller veta vart jag ska ta vägen.
Senaste gången jag gick igenom sorg, gick jag igenom den packad. Det var väl egentligen då jag fullt utvecklade det monstret med hjälp av alkohol som bodde i min kropp. Inget jag är stolt över. Men det var den enda lösningen tyckte jag då.
Jag är fullt medveten om att detta scenario med att hunden skulle dö, fanns med på min risk-lista för återfall jag gjorde när jag genomgick alkoholhjälpens program.
Jag har denna gång försökt bädda så noggrant som möjligt för mig själv genom att prata med min familj om att inte dricka alkohol i närheten av mig, och även bett min mamma att hålla koll på mig. Jag har berättat mitt beteendemönster när jag smygdricker, så att hon ska vara observant.
Jag får bara inte trilla igen. Inget återfall för att "hantera" sorgen. Jag måste vara stark. För min egen skull, för det blir för många konsekvenser om jag skulle ta "ett glas" vin. Jag måste hela tiden tänka på steget framför att bara döva sorgen - konsekvenserna av att förlora jobbet, bli en sämre människa, ångesten, att inte känna att man har kontroll etc. Det hjälper, att tänka på det.

I tisdags kväll hade jag ett samtal med min hund. Jag vet att det låter lite konstigt kanske, men ni som har djur har säkert upplevt den där känslomässiga, tysta kommunikationen som sker mellan en individ till en annan. Jag berättade för henne att när jag var mitt uppe i mitt missbruk var den enda egentliga anledningen till att sluta, att hunden skulle kunna återfå sin nyktra matte sin sista tid i livet. Och det fick hon, dryga 7 månader. Och det är jag enormt tacksam för att jag kunde ge henne, så därav får jag inte börja dricka för att jag tror att jag kan hantera sorgen bättre på det sättet.
Det får bara inte hända. Hon skulle bli så djupt besviken på mig då. Och jag på mig själv också.

-

"Den människa som inte upplevt kommunikationen, den rena, klara, icke dömande, tysta men ändå så uttrycksfulla kärlek, mellan sig själv och ett djur, är något fattigare än andra.
Den gränslösa, osjälviska och ovillkorliga kärlek vi två hade till varandra, är en ynnest att ha fått uppleva. Utan ord men med en högre dimension av tankar och känslor, har vi tagit hand om varandra.
Det är bara så vackert. Villkorslöst, kärleksfullt.

Livet har varit så vackert och fyllt av skratt och äventyr. Beslutet är det mest osjälviska handlingen en människa kan fatta. Sorgen efteråt är förlamande. Och saknaden som ett stort tungt täcke.
Vila mjukt min nalle!
M 2005 - 4/7 2019"

Så fort jag går ut så får jag höra, att han kommer snart tillbaka till mig, bara han har gått ur perioden. Jag känner bara tårarna komma.
Allt handlar om honom oavsett om jag vill eller inte.

Efter några dagars (typ fyra-fem?) drickande med början på förmiddagen och sammanlagt 2-3 flaskor vin har jag nu slutat. Igår var det för djävligt, du fick jag ringa 1177 samt beroendecentrum. Men det var så krångligt att få hjälp att jag köpte öl 3,5 och fick i mig 1 och en halv burk. På det slutade jag skaka (nästan) och mådde mindre dåligt. Sedan fick jag dricka två öl till vid 20.00 och fick en ångestladdad natt men klarade det. Nu är jag fortfarande skakig och kan inte äta, men är mycket bättre. Hur lindrar man bäst symtom utan att ta till öl som nedtrappning?

Har du med dig EU-kortet? Köpte du resan på ditt bankkort borde du ha en försäkring via banken som täcker vård under resan. Du behöver inte ens åka till ambassaden, du kan bara ta upp telefonen och ringa på hjälp. Saxat från ambassadens hemsida:
Kostnaden för akut sjukvård utomlands eller medicinsk evakuering hem till Sverige kan ofta bli väldigt dyr, ibland hundratusentals kronor. Därför rekommenderas alltid att du som resenär har en giltig reseförsäkring. Om du själv inte kan betala för vården kan UD och ambassaden ge råd och viss service – läs mer under ekonomiskt nödställd.

Europiska sjukförsäkringskortet
Vid resor inom EU/EES eller Schweiz ger det blå EU-kortet som utfärdas av Försäkringskassan dig rätt till akut sjukvård inom ramen för det allmänna sjukvårdssystemet i landet. Med EU-kortet betalar du lika mycket för sjukvården som de som bor i landet. Du kan beställa kortet här: www.forsakringskassan.se

Försäkringsbolagens larmcentraler

SOS-International
+45 70 10 50 50
SOS International

Europeiska ERV Alarm (f d Euro-Alarm)
+46 770 456 920
Europeiska ERV Alarm

Gå och stoppa fingrarna i halsen. Gör dig av med giftet. Sedan sätter du i en taxi till ambassaden. Det är INTE ett misslyckande. Du räddar ditt liv. Du gör det en mamma, pappa, syster, bror eller bästa vän skulle göra för dig. Samtidigt sätter du igång vårdapparaten i Sverige. Du säger ”fuck alkoholism” högt, klart och tydligt och tar första avgörande steget mot ett tillfrisknande. Snälla ta hand om dig!

Det beror nog mycket på dagsformen om jag ger mig på vodkan hänsynslöst eller kan smutta i mig det. Mjoe, det kanske inte vore fel med svenska ambassaden men känns som ett misslyckande. ska fixa det ändå är tanken. Men tack för din support här, den betyder mycket när man mår som jag idag. Det är verkligen timme för timme och även minut för minut. Det går att skjuta upp det. När kl är 11 hoppas jag att jag kan tänka 12 istället.

Undrar vad min promillehalt är nu alltså. Känns som jag är nykter stundtals men den lär vara över 1.00 ändå. Glad att jag inte verkar ställa till med några scener åtminstone.

Att spy hade fan hjälpt men det kan jag ju inte gå och göra :(

Du är allvarligt sjuk och strandsatt utomlands. Det finns fara för ditt liv. Du måste få hjälp. Det finns människor som hjälper. Du behöver bara överlämna dig. Så ordnar de med försäkringarna, sjuktransport hem och allt det där. Snälla läs följande länk https://www.swedenabroad.se/sv/om-utlandet-för-svenska-medborgare/hjälp…

En timme i taget, eller minut för minut. Om du har öl att suga i dig långsamt, klarar du av att låta bli vodkan då? Eller dricker du allt och går och köper mer vodka ändå? Usch. Jag önskar jag visste något som kunde vara till hjälp :/ Övervög svenska ambassaden... De kan säkert ordna med akut hjälp på plats.

Finns en svensk ambassad tio minuter bort med buss men om jag känner mig rätt lär jag inte ta mig dit :( Men det är ju inte bra som det gått de senaste dagarna alltså. Kan jag bara minska ner mängden dag för dag nu så funkar det ju. Men så jävla svårt. Speciellt när jag inte ens vet hur mycket jag drack igår. Att det ens står en oöppnad flaska bredvid mig får mig verkligen att undra.

Tror dock att jag fuskade med lite vodka igår morse om jag minns rätt. Kan varit där det spårade för jag mår mycket sämre idag än tidigare känns det som. Just det måendet att det känns som flerdygnsfylla. De sliter så jävla på psyket.

Klockan går fan inte snabbt alltså. Men jag har härdat ut hittills. Dock var jag så nära att dricka några cl vodka för att bryta den här processen i kroppen just nu. Tanken är att ta en dusch, sen ut och gå en längre promenad. Kl 11 kan jag tillåta mig att dricka en öl tänkte jag, även om jag borde härda ut till 15-tiden. Men jag är så jävla risig så det finns inte. Samtidigt kan jag känna korta stunder att jag känner mig ju nykter och mör väl rätt bra, lite trött bara. Men sen kommer värsta smällen och man är på väg att vilja spy.

Får på något sätt ändå berömma mig att jag inte druckit något sen jag vaknade kl 05 i morse och det har nästan gått fem timmar sen dess.

Förra torsdagen så köpte jag en öl vid 11-tiden men bestämde mig att den fick jag inte dricka före 12.30 och det funkade riktigt bra. Tror t o m jag väntade till kl var 15 innan jag drack den och jag mådde ungefär lika illa då som i dag tror jag även om jag borde må sämre idag. Det här ska gå. Men jävla illamående som kommer som attacker.

Du måste vara din egen bästa vän just nu! Du måste vara den som tar hand om dig och ser till att du kommer hem säkert. Vad du än gör, ge inte upp! Finns det en svensk ambassad rimligt nära? Ta en taxi dit. De är skyldiga att ta hand om landsmän som dyker upp och har hamnat i svårigheter. Och det har du. Du är i fara!