Senaste kommentarerna i forumet

Och passa på att tacka för att du gör skillnad här, inte minst hos mig. ? Du är också unik, då du har det enda namn jag vill se särskrivet, bara det... ?

Ha en fin sommar! ☀️

Kram

Fina du, hoppas allt är bra. ? Skickar dig styrka att orka möta ångesten utan att bedöva den med några glas.

Massor med kramar

Kan/kunde vara nykter en hel kväll i sällskap - OM jag får/fick dricka när jag kommer/kom hem.

Tänk att vi alla här inne lever så olika och ändå så lika. Det är mer än en gång man hajat till och undrat om det är man själv som skrivit en lång text.

Önskar dig en riktigt fin och avkopplande semester!

Hoppas du orkar vara uppe lite, men om du behöver lägga dig, så gör det. En mamma som i förlängningen mår bra är bättre för sonen - och inte minst för mamman själv. Kom ihåg det. ?

Kram

Du är grym. ?

Tror jag har nämnt det förr, det är svårt att tro att det är samma person som skriver nu som för ett par månader sedan.

Bra att du är medveten om riskerna, det är ofta avgörande.

Du är så himla bra.

Kram

Lider med dig, helvetet är ingen rolig plats. Bra att du tar dig därifrån

Nya tag, det enda som gäller. I dag, just i dag, är också något att hålla fast vid..

En dag i taget.

Kram till dig

Alltså, du är så stark mitt i allt. Klok och insiktsfull har du alltid varit, men jag upplever lite mer jävlar anamma i dina texter. Den tidigare känslan av uppgivenhet är borta. Du är helt klart på väg.

Önskar så att du får chansen att landa och hämta styrka i detta nya. Det är du så himla värd.

Kramar ?

Välkommen tillbaka, som vanligt är det något man slapp säga, men om det nu gått åt h-e är det här rätt plats att återvända till.

Dina inlägg berör. Jag själv slungas tillbaka till november förra året. Dit vill jag aldrig igen, det är det som sakta men säkert för mig framåt på resan.

Kommer ihåg att jag tyckte att du var så klok och insiktsfull, vilket jag tror blir din räddning. Kanske kan du, liksom jag, använda de värsta ögonblicken, jobbigaste smärtorna, uppgivenhet och känslan av kontrollförlust i avskräckande syfte. Det är ju inte precis en liten baksmälleångest vi pratar om.

Först av allt gäller det att vända vardagen och det har du ju börjat med. Bra så.

En dag i taget, ja, det är det som gäller i början. Du vet det, jag vet det, alla här vet det.

Jag tror stenhårt på att du fixar det här. ?

Massor med kramar till dig

Du låter som en självsäker person, det är nog bara bra i detta fallet. Du låter säker i ditt beslut och att ska du sluta blir det till 0 direkt, det är också bra. Då hinner du förhoppningsvis inte trassla in dig i velande om att kanske låta dig dricka ibland, då och då, vilket är ganska komplicerat för de som en gång skapat ett problem runt alkoholen..
Om du är beroende eller inte lär du inte kunna svara på innan du slutat. Jag får för mig att vissa har bilden av beroende från någon film där man ligger instängd i ett rum och kallsvettas och hallucinerar i flera dagar. Beroende är lömskt och kan vara allt annat är fysiskt. Beroende kan vara i väldigt många olika skepnader och skalor. Stresskänsla, UTTRÅKNING, ångest (som väldigt många inte ens vet var det är när de upplever det). Det lömskaste är tankarna, din hjärna kommer sannolikt försöka övertala dig under de närmsta dagarna att livet faktiskt är mycket roligare med alkohol då och då. Du säger själv att du inte är beroende, åtminstone fysiskt vilket jag tror är en nackdel som inställning. Det kan vara ett argument för att låta dig fortsätta dricka i ett svagt ögonblick, eftersom du ändå inte anser dig beroende än.
Om du upplever de här sakerna och fortfarande är fast besluten att ta dig igenom det så är vi många här som är eniga om att träning, (konditionsträning framför styrka i mitt eget fall) är högst effektivt för att hantera dessa biverkningar. En perfekt syssla att prova göra den tiden du normalt hade druckit och lindrar förhoppningsvis resten av dagen!
I mitt eget fall hänger känslan av uttråkning direkt ihop med dricka, när jag dricker så tappar jag motivation till det mesta annat på fritiden och tillslut är det bara alkoholen som finns som utväg för att dämpa den känslan som vi kan kalla uttråkning. När jag slutar dricka kommer sakta men säkert motivation och lust tillbaka att använda min tid till.

På frågan om någon är med på din resa skulle jag säga att alla här är det, med mer eller mindre sträcka i bagaget :) Så välkommen hit!, men hoppas såklart din tid i "gänget" blir kort! Hoppas något av det jag sagt kan vara till din hjälp på vägen.

Lycka till!

Åh, vad glad jag blir av att läsa om ditt nya liv. ? Inspirerande var ordet.

Tänk att du kommit så långt in i en nykter semester, en av de stora riskerna/rädslorna är ju annars just långledighet.

Var stolt, tur är inte det första ord jag förknippar dina resonemang med. Men lite extra av den varan hjälper till.

Ha en fortsatt fin semester. ☀️

Kram

Fina kloka Mirabelle! Reflekterande och analyserande som vanligt, kryddat med humor. Det gillar jag.

Vad bra att du kunde resonera dig bort från alla glittriga rosékaraffer och immiga ölsejdlar. Vi vet ju att innehållet alltid är vackrare kvar i glasen än vad det blir när/om vi klunkar i oss det. Ett jäkla gift är det oavsett hur inbjudande det än må se ut i solen.

Du är så stark nu. Håll i, håll ut, så fixar du det här.

Många kramar

Det får jag när jag läser dina senaste inlägg. Även om det finns en reflekterande lite sorgsen underton är det fina vardagsskildringar angående hur det nyktra livet kan vara. Nu vet du hur det är, hoppas du orkar hålla i det.

Kram till dig

Att läsa dina vardagsbeskrivningar får mig att småle. Du låter så glad. Hoppas hoppas att du får behålla den här känslan och fortsätta att må bra. Det är du så värd efter all kamp.

Kram

Hej Lum96,

Välkommet till forumet, vad fint att du har hittat hit!

Det är svårt att se någon man älskar ha svårigheter. Du beskriver att din mamma har en hög alkoholkonsumtion och att hon mått sämre under den senaste tiden. Det måste vara oerhört tungt och ensamt att se någon som står nära dig må så dåligt. Du har valt att fokusera på dig själv och att lämna över ansvaret för drickandet till din mamma, låter klokt. Här inne finns många som delar den upplevelsen och som du kan dela dina tankar med. Skriv gärna igen om det är så att du vill ha kontakt med andra som skriver här, det kan ta ett tag innan man får svar. För många är det också hjälpsamt att skriva bara för sig själva, lite som en dagbok. Du är varmt välkommen hur du än vill använda forumet!

Passar också på att fråga om det finns någon utanför forumet som du kan dela tankar med, eller något som ger dig energi i den här tuffa situationen?

Varma hälsningar,
Amanda, Alkoholhjälpen

Håller med föregående talare. Du är ute på farlig mark - men det vet du förstås. Det gäller "bara" att ta beslutet att ta bort, eller i ditt fall hem. Ju förr desto bättre.

Ta hand om dig! /Kram

En bok till dina barn? Dina inlägg här och kanske har du mer skrifter? Samla på dig och när dom är vuxna, samla ihop allt i kronologisk ordning från småbarnsåren till vuxna och utflugna. En bok som sedan kan läsa i lugn och ro. För att förstå dig men även sig själva. Vet själv hur min turbulenta uppväxt har påverkat mig och luckorna och lögnerna, nedtystandet har gjort det svårt att förstå. Hade behövt en sådan bok! Bara en tanke! Varma hälsningar och kramar till dig MCR♥️

Hmm.. meningen var inte menat som sådan, utan jag tror att anledningen till att jag ska sluta är att jag ser det som ett clean break, jag har bestämt mig och har funderat på det länge, men tror har inget att göra med att sluta eller inte utan tror var i förhållande till att det är just denna situationen som fått mig till ett break. Det är rent meningsbyggnadsfel eller tolkningsfel.

Men jag förstår definitivt vad du menar, jag är som sagt 0 eller 100% och att "tror" att något ska förändras existerar inte i min värld.

Test

Du ger något fint till oss. Hopp. Och styrka.

Jag helar mig själv här. Genom att skriva. Genom stöd av andra.

Genom att alltid titta på mina barn med nyktra ögon. Jag har inte alltid gjort det. Och därför förstår jag också den biten. Jag kämpar med ming egen nykterhet ibland. Men så går jag in här. Och som du skriver. Törsten lägger sig. Ingenting är någonsin värt det. När jag nattade min dotter igårkväll. Tänkte jag. Vad hemskt om hon fått den kramen. Av någon med en alkholstinkande andedräkt och slirig värme. Så icke genuint. Förtäckt till omtanke. Usch. Nej. Aldrig någonsin mer. Hon förtjänar bättre. Jag förtjänar upplevelser som är mer än det.

Det som gör ont. Och det som gör gott.

Vi är många som gjort den resan men vi är även många som sen beställt en returbiljett!

Det fanns en sak jag direkt fäste blicken vid och det var "tror". Skriver du så vill du inte sluta. Önskan finns där dock.

Men jag ska inte sitta här med pekpinnar. Har fullt upp med mitt egna för att kunna trappa ner och fungera utan minst en halvliter vodka om dagen.

Kämpa på! Vi hejar på dig!

Jag är en 35 år gammal tjej som inte har någon familj, inga barn och knappt har kompisar, har ett bra jobb med bra lön, mina affärer i ordning och är inte totalt deprimerad. De flesta människor verkar gilla mig och jag ser ganska bra ut.

Men jag har en hemlighet - jag dricker ca 3 dagar i veckan för mig själv, ibland blir det mer än 3 dagar i veckan, nu när det är semester speciellt. Jag dricker inte 2-3 öl, jag dricker 8 stora starköl, eller 2/3 bag in box, och detta har jag gjort så länge jag kan minnas, men eskaleringen skedde när jag flyttade till en annan stad och blev mer ensam.

Alkohol för mig är inget jag direkt skulle säga att jag är beroende av - fast det är jag. Jag får inga fysiska krämpor av att inte dricka men jag är beroende, av känslan att ha min bästa vän bredvid mig - alkoholen, som aldrig sviker än (ja förutom dagen efter såklart), vi har så kul ihop och det innebär inga förpliktelser. Jag dricker mycket för att jag är uttråkad, så jag måste göra annat istället, men oftast finns inte energin där pga. jobb och HSP så då kommer tillflykten till alkoholen.

Jag slutade röka för 12 månader sedan och har sedan dess inte rökt/snusat, jag trodde aldrig jag skulle kunna klara det, men det har jag. Nu vill jag göra detsamma med alkoholen. Jag är en svart/vit person, en person som är 0 eller 100%, jag kommer aldrig mer kunna dricka, ALDRIG, ett glas och allt är förstört (i mitt huvud).

Jag tror att anledningen till att jag har bestämt mig nu för att sluta då jag ska flytta igen i mitten på juli, till en stad där jag känner fler personer och där jag har ett skyddsnät på ett annat sätt och jag vill inte starta upp på samma sätt. Jag är tveksam om jag vågar berätta för någon om detta, men dricker oerhört sällan ute/i sällskap med andra så det behöver inte vara en så stor grej.

Detta är dag 2 nykter. Någon mer som är med på resan och kan ge tips :)

Vilka underbara små saker, man får uppleva när man är nykter.
Bada och fiska med ungarna..när man i vanliga fall inte orkar och väljer att titta på när dom sköter sig själv.
Härlig läsning, kämpa på så kommer det flera dagar med goda minnen och härliga känslor för att man faktiskt orkar va med och leka och bidra.
Må gott!

Tack för kloka ord samt era tips, vilka jag både skall testa och kontrollera upp :-)

Dagarna på semestern går. Skönt att läsa tillbaka från den härliga dagen i helgen, för det är redan kämpigare. Jag trodde att nykterheten skulle göra det bättre än hittills i veckan. Åtminstone hur jag mår inombords. Utåt kör vi på, jag och barnen och jag jobbar enligt planen att för allas skull aktivera oss så mycket det går. Allt för att hålla borta grubbeldagar. Det fina vädret är borta också så nu är det svårare att hitta på grejer.
Idag bestämde jag att vi får ha en liten vilodag efter 3 dgr i full fart. Igår var vi ute och fiskade, hyrde en liten motorbåt i en sjö några mil bort, hade med oss matsäck, fika och fiskespön. Man blir ständigt påmind om att inte måla upp för idylliska bilder på förhand när man har med barn att göra. Tre pers i en liten båt varav två barn med metspö, linor och krokar blir kanske inte så roligt som man tänkte..
Ok, jag måste påminna mig om allt det positiva jag ändå upplever. Jag har energi, det är den absolut viktigaste punkten som gör att jag faktiskt gör saker nu utan att egentligen ha så stark motivation. Typ som idag att gå upp ur sängen, starta dagen och hålla lite rutiner.
Jag har tålamod som gör att jag kan hantera barnen och deras kiv och bråk som annars för lätt leder till utbrott och dåligt samvete.
Jag är betydligt mer nedstressad och ångest fri, fast kvällarna fortfarande är jobbiga.

Svamlade ju lite för ett tag sedan, om att "bemästra spiralen" och hitta balansen någonstans i den övre halvan. Försöker simulera att jag befinner mig i nån sorts balans nu ändå, fast i den nedre halvan. Jag har kontroll men väldigt ostabil, jag måste aktivera mig för hålla spiralen uppåtgående eller som det känns nu hålla den still och inte börja snurra nedåt. En inaktiv vilodag som idag känns riskabelt men jag måste klara av det också för det går inte att skynda på mer uppåt, då är risken att energin tar slut och då är farten till botten ostoppbar. Energin är det som nu håller mig i kontroll. Just nu är det näst intill storm och regn ute, men det måste bli en löprunda idag ändå annars går det nog åt helsike.

Tack för Pep Strulan.
Ingen av kidsen kommenterade frisyren...haha.
Men dom såg mig bara Några sekund, innan dom försvann in i sina grottor (rum)
Nu ska jag strax göra baguetter till frukost, dom kommer märka det vid vid matbordet..antar jag.
Annars så får dom ingen mat ???
Dag 23, jag ska va nykter idag med.
Det hjälper mig att säga och tänka så, day by day!

Här i min ände har jag börjat dagen med nackgympa som jag hittade på nätet. Gud hjälper den som hjälper sig själv. Verkar vara något som kallas ”askungenacke” jag lider av. Träningen är enkel att utföra, så det vore bara för ynkligt att låta bli.

Igår promenerade jag inne i stan. Nötte mina skor mellan Södra station och Odenplan, med några avstickare hit och dit. Det var en farlig promenad. Jag har aldrig lagt märke till alla uteserveringar med rödmosiga, glada besökare, utefter vägen. Igår lade jag märke. Igår var det nära ögat flera gånger att jag agerade på tanken ”Ensam, utan ungar, det vore så lätt att slinka in och beställa ett glas vin och plocka upp en av böckerna jag har i väskan. Me-time.” På sätt och vis var den inre kampen skön, för jag får bekräftat att jag defacto har en aktiv A-hjärna, som vill lura mig till att ta det där första glaset. Resten går ju som på räls sedan... Kampen påminner mig om varför jag inte ska dricka. Så jag vandrade stoiskt vidare. Nykter.