Senaste kommentarerna i forumet

Hej PEL!

Måste bara få skriva GRYMT härlig läsning, peppande!
Jag har haft någon flyktig tanke på att ”tänk om jag kunde dricka ett glas” men den stannade vid en kort period i min nykterhet (ligger några månader bakom dig i tid, nykter 8/12 2018) och jag är glad att jag alltid har den där återkommande tanken på att aldrig ta första glaset, just pga det du skriver, jag beter mig också illa och är dum och sen får jag ångest from hell, plus att jag dricker dygnets alla vakna timmar och inte är nykter i något sammanhang alls.
Mitt liv är så mycket bättre utan alkohol men jag känner igen mig i den där tanken på att det kommer bli tråkigt. Må hända, fast allt är ju va vi själva gör det till.. :)
Och gör man något kul blir det ju sällan tråkigt, det som är tråkigt är ju snarare det vi har insett: att göra bort sig, va dum med folk och ha ångest!

Kämpa på, mod och fortsatt styrka önskar jag dig!
/Dee

Tack tack Strulan
Strax ska man försöka sova igen, lyssnar på radioprat tills jag somnar, det gör att jag tänker på vad dom säger och jag slipper tänka på annat. Då kopplar jag av och somnar ???

Tiden går och vi med den..Jag har läst många trådar, på forumet under flera år. Alla som har klarat sig och blivit fria, har också vacklat i början..Men dag läggs till dag, vecka till vecka osv..Jag har fått ett lugn och en säkerhet med tiden..Tror att vi omprogrammerar hjärnan genom insikter och förståelse för beroendet..Du kommer också dit, Styrkekram ?

Håller mig på banan. Följer mina regler, fått kämpa hårt emellanåt. Jobbigast är dövaochfly-
situationer som när den där cavan fick mig att klättra på väggarna. Men jag måste erkänna att jag saknar vinet som f-n. Men det måste bara gå att leva utan ett vinglas inom räckhåll varje dag. I nuläget 24 sådana den här månaden. Siktar på att även den här helgen blir a-fri.
Tack för att du tittade in:)

Har jag varit en del av allt detta?
Har jag verkligen varit där?

Fredagkväll. 23:30. Tunnelbanan. Mitt i Stockholms hjärta.
Löningshelg. Vissa apraka. Killen bredvid mig har uppenbarligen redan haft en snefylla. Han luktar kräk.
Eller har han kanske hånglat med någon som nyss spytt?
Folk är glada i alla fall. Tur är väl det.

Men, är det verkligen sant att jag var en del av denna cirkus som jag nu storögt bevittnar?
Jag känner mig inte alls bekväm i miljön. Jag vill bara hem. Slippa se skiten.
Typ bara stänga ytterdörren och boa med tacksamheten.
Jag som brukade va nattens diva. Jag som brukade tycka att livet va perfekt med 1L vin i min lilla kropp. Sådär såsig och skönt slapp i kroppen liksom. Jag som brukade tänka ”jag kommer nog dö i det här eländet. Jag klarar aldrig av att bli nykter”. Jag som brukade tycka en nykter människa var världens mest keffa människa. En sån jag är nu. Exakt sån.

Tacksamhet!
/Dee

Jo det där med att träna i lugna-längre, snabba-kortare och intervaller har man väl ganska bra kolla på i teorin efter många år av maniska löparperioder.. men det slutar som oftast med snabba-långa, snabba-korta och intervaller till MAX, allt för maximala resultat som om allt handlar om att bli en bättre löpare helt plötsligt. Klart det är viktigt att ha ett långsiktigt mål att utvecklas med löpningen annars håller knappast motivationen men vi verkar ha det gemensamt flesta av oss att glömma att löpningen ska till att börja med få oss må bra, just för att hålla i längden.

Idag ringde semesterklockan ut. Den där underbara känslan när man lämnar jobbet och känner att det inte finns några måsten under flera veckor kom som den brukar idag också. Men hejdades snabbt när man påminde sig själv om att denna semestern inte kan bli som alla andra. Vad jag tänkt att jag ska göra vet jag precis egentligen. Min plan. Jag är själv med barnen under 5 veckor, barnens mamma har precis börjat på ett nytt jobb och kommer inte ha någon semester. Min plan är att fokusera på mig och barnen tillsammans, jag har kommit på idén att vi ska göra ett snurrhjul med saker vi ska hitta på under dagarna. Allt från litet till stort som att åka och köpa glass, åka och bada, utflykt med picknick eller spela ett sällskapsspel. Varje dag ska vi snurra på hjulet och se vad dagen får innehålla. Barnen är supertaggade på idén men det är lika mycket en bakslug tanke från min sida att hjälpa hålla mig sysselsatt och inte fastna hemma i deppiga grubbeldagar som är vanligt förekommande nära jag annars är ledig.. Hjulet är under konstruktion i garaget och skall vara färdig på måndag är utlovat.
Men redan ikväll fick jag kämpa med den inre glädjen. Barnens mamma hade middag med väninnor inbokad så vi fick fira in semestern själva jag och barnen. Ville hitta på något för att just fira med dem och kände att jag måste komma från huset och tänka på annat än det vanliga sättet man firat på senaste åren.. Men inte blev det bättre, pest eller kolera kan man nog säga. Vi åkte till stranden, bor vid en kuststad. Vi köpte in varsin pizza och satt i kvällssolen vid sanddynorna. Gjorde allt för att njuta av denna idylliska bild som ni säkert också kan se framför er men vad gjorde alla andra runt omkring. Satt med de vackraste glas av frostiga nytappade ölglas och mousserande viner och såg ut att ha de så bra det bara går. Men där var inte jag, å varför? För att jag min helvetes jävla idiot och gått och blivit alkis och kan aldrig någonsin leva som en normal människa igen och sitta i kvällssolen och fira in min semester så. Där och då fylldes jag av en ledsamhet, men jag gjorde allt för att försöka se allt det fina runt om de där glasen. Vi gick iväg jag och barnen efter maten bort bland klippor och sanddynor. Jag kände jag behövde röra på mig efter den mäktiga maten. Vi sprang runt och lekte lite, barnen hittade en sanddyna där de hade hopplek i säkert en halvtimma, jag var med också lite fram och tillbaka. Gick stundtals och tittade med tom blick ut över havet och tampades med ledsamheten. Några hundra meter bort på en udde vid nästa strand skymtar jag min morfars gamla båtplats, morfar som var mitt ankare och trygga punkt som liten med sin magiska balans med mig av disciplin och kärlek, som jag fick följa med ut på havet då när ingen annan riktigt orkade med min vilja och energi. Han dog för ca 1,5 år sedan. Då tog känslorna över och tårarna var nära.
Efter leken i sanddynorna gick vi ner till vattnet och vadade i ett förvånansvärt skönt hav på vägen tillbaka till bilen. Min fina lilla 5-åriga son sa till mig,- pappa vilken rolig kväll det blev. Jag blev väldigt glad att höra honom säga det.
På vägen hem köpte vi godis och tanken var att avsluta med det och en film i soffan. Men sonen somnade i bilen och min dotter accepterade att vi kunde spara den delen till imorgon och inte behövde ta ut allt det roliga på en gång. Nu sover de båda sedan en dryg timma och jag försöker acceptera där jag är i livet och
att inget som har med alkohol kan göra den här semestern bättre. Tvärt om, kunde jag vara utan idag så kan allt bara bli bättre! Men nån liten push från ovan hade inte skadat!

Trevlig kväll mina krigare <3

Jag slutade dricka alkohol den 2 september 2018 för att jag inte kunde sluta när jag börjat, gjorde bort mig och var elak mot mina nära och kära. Första tiden efter att jag slutat var jobbig, inte för att jag kände nån fysisk abstinens utan för att mitt liv skulle vara alkoholfritt för evigt och det kändes väldigt tråkigt...
Men tiden gick och det funkade okej. För några månader sen så började en tanke gro om att jag kanske skulle klara av att faktiskt dricka bara nått glas ibland. Jag bestämde mig för att testa och jag och mannen delade på en flaska vin. Vinet var så gott som jag mindes att det var men det var också allt. Jag hade målat upp nån bild i mitt huvud att om jag bara fick lite vin så skulle jag kunna slappna av lite, få andas och ha lite kul. Så blev det inte, blev bara trött och dåsig av det där vinet, det var inte avslappnade och inte roligt. Efter att jag hade tagit dom där glasen är det som om tankarna har förändras, alkoholen har blivit avromantiserad.. Jag behöver faktiskt inte alkoholen i mitt liv och livet kan känns roligt och härligt ändå!

https://www.facebook.com/586124310/posts/10157894848409311?s=587769383&…

Ted talks... Det här inslaget slår an en sträng hos mig. Jag vill ju bara dricka när jag är ensam, för sönderstressad och emotionellt slut för att umgås med andra eller ägna mig åt något konstruktivt. Kanske är lösningen på berusningens lockelse att bryta den självvalda isoleringen...

Om än din sponsor går dig på nerverna så får man lov att inse att hon måste vara ordentligt grundad i sig själv, sin övertygelse och sitt uppdrag... Trygg. Jag kan inte tänka mig många människor som skulle tagit emot din ärlighet så lågaffektivt. De flesta skulle insistera på att få detaljerna, fastna i känslan att vara missförstådd och gå i försvarsställning. I min bok gör hennes bemötande henne till en keeper :)

Så härligt att höra Glasögon-Smurfen att du gillar party nykter, det ger mig hopp? Jag brukar mest bli irriterad på onyktra människor när jag själv är nykter. Men det värsta för mig är att jag känner mig stressad och obehaglig till mods, förstår inte för så har jag aldrig känt förr. Jag gillar inte ens att gå på fest längre och är glad att det inte är så ofta numera. I morgon är det dock dags och jag känner mig redan orolig att jag klanta till det.

Miss Hyde, jag har testat Mindly och lyssnar på drick mindre alkohol varje kväll när jag ska sova. inbillar mig att min hjärna ska ta till sig hypnosen om jag lyssnar tillräckligt många ggr?

Jag hoppas ni alla har haft en lugn och skön fredagskväll. Jag njuter av och är väldigt tacksam över att få krypa ner i sängen med 0% alkohol i blodet, det är kärlek det?

Kram
//Liten tjej

För att få ventilera, känna mig mindre ensam. Vad jag saknar är dock mänsklig närhet. Ngn som håller om

Låter som en perfekt start på semestern :) Tänk att en dag sitta med massa flaskor inom räckhåll och inte känna något annat än motvilja... Längtar dit. Jag vågar fortf inte vara i närheten av alkohol. Önskar dig en fin fortsättning på semestern!

Nu har jag semester..Känns fint..Ligga kvar i sängen på morgonen, och känna solens strålar leta sig in genom fönstret..Var på Västkusten hos min dotter..Vi sov över i ett vackert hus vid havet..Det fanns en synlig bar i huset med massor av flaskor..Jag kände ingenting..Tittade bara och kände en slags avsmak..Tänker fortfarande på alkohol som en sinnesförändrande substans, som förstör mycket..Vi hade mysigt och åt massor med skaldjur och tillbehör..Lite olika kolsyrade drycker till det..Jag känner mig fri ej fången..Kram?

Vilken fin tråd. Att ni fokuserar på er själva, annars har jag själv haft så mycket ångest inför semestrar. Hur ska han "fira" ledigheten... Han som jobbar och sliter så hårt måste ju få göra nåt för sig själv när han äntligen är ledig (läs dricka och/eller knarka). Och hur ledigheten istället kantas av bråk och gråt. Förväntningar är planerad besvikelse har jag tyvärr behövt lära mig. I veckan beslutade vi oss för att inte fortsätta tillsammans mer. Jag läste i en annan tråd att ryggsäcken liksom blir för tung till slut. Och precis så var det för mig, ryggsäcken var svintung. Det är en sådan lättnad. Jag kan äntligen andas, hoppas ni känner likadant och ha en fin semester. Herregud vad vi förtjänar det.

Nä hur fasen ska man tänka, det är det stora frågan...
Känner att jag kommer att ta ett beslut om separation fastän jag kanske inte vill det egentligen, men jag vill att mina barn ska ha en trygg uppväxt och jag vill inte att de ska se sin pappa sovandes på toagolvet en lördagskväll. även om det kommer att vara jobbigt för barnen i början av separationen, så vet jag innerst inne att det är bäst för dem, jag vill ju vara en bra förebild för dem också, visa dem att jag är en stark kvinna som inte tänker ta en massa skit!!
Hur det kommer bli med barnen efter separationen är ju det som oroar mig mest, jag tänker ju säga till honom att barnen inte kommer att få sova hos honom, pga av att han dricker, så tills han söker hjälp för det och får hjälp så får de alltid sova hos mig, om han nu inte kommer att gå med på detta så får jag väl gå till familjerådgivningen och prata med dem om läget och hoppas på att de kan hjälpa mig, jag kommer göra det barnens skull och för hans skull så att han kanske inser sina problem och kan få hjälp.
Jag hoppas av hela mitt hjärta att han kommer att inse och förstå och att vi kan ha en bra relation för våra barns skull

Ja, sömnen är ju oftast det som blir knas. Mitt problem är lite stressen av vetskapen bara samt att jag tidigare haft helvetiska nätter och mardrömmar om jag så bara sovit fem minuter.

Nu har jag dock inte krökat lika hårt men har samma stress när jag ska sova så hittills rundar jag av med ett par öl och lite vodka, men sover kasst ändå. Men super inte mig in i sömnen iaf.

Ångesten ligger i bakgrunden som gör det tuffare.

Tiden innan det repar sig... sömnen så fort du lyckats sova normalt någon natt. Det övriga kommer du känna av till och från under ett halvår där det i slutet kanske bara är en gång i månaden. Men det är ju individuellt.

Viktiga för mig var att bara acceptera. Försöka prata med någon. Sen somna när man kan och dagen efter var det som en positiv normal dag då det mesta negativa försvinner efter en natts sömn.

Allt du gör för att rädda situationerna din man försätter er i hjälper inte honom att bli nykter och det är vad han måste bli om det ska finns en möjlighet att leva ett bra liv tillsammans med honom. Så ser jag det. Förstår att du bär på mycket ilska och förmodligen en hel del sorg. För att kunna känna positiva känslor, ro i själen och livsglädje som du efterlyser och självklart behöver, tror jag du måste bli av med din ilska, sorg m.m. alla jobbiga känslor du lagrat under åren. Din man kan inte hjälpa dig med det utan det får du göra på egen hand. Har själv gått en anhörigprogram på Nämndemansgården och det förändrade mitt liv. Alla har kanske inte den möjligheten, men det finns alanon, leta på nätet. Socialförvaltningen har ofta anhörigprogram, en samtalskontakt. Ta emot all hjälp du kan för egen del för att kunna må så bra som möjligt och för att få kraft att fatta de beslut du behöver och att genomföra det som krävs. Fokus på dig själv och lita på att när du förändras så kommer även din man att tvingas till förändring. I vilken riktning vet vi inte och det får man acceptera. Så ser jag det. Lycka till!

När det vänder?

Tänker att det beror på många omständigheter. Varför dricker jag? Hur mycket har jag druckit? Hur länge?

En del kan vara ren abstinens. Kroppen reagerar helt naturligt. I början kan det bero på det, men för många börjar sedan ångesten göra sig påmind. Ofta är det den vi druckit på. Vet inte exakt hur det är för dig, men den är en betydande faktor hos de flesta här.

Önskar dig styrka att fortsätta den fantastiska vandring du valt. Med din insikt kommer du att klara den.

Jag tror på dig.

Kram

Pratade med min sponsor. Hon frågar mig dagligen om jag ältat något och jag svarade ärligt att mitt ältande sen igår gällde henne. Det tog hon bra. Jag sa att jag inte ville gå in på detaljer nu. Hon tog udden av allt genom att erkänna att det var helt normalt. Hon har också ältat sin sponsor osv. När jag säger ältat menar man inom AA saker, människor eller situationer som vi återkommande hakar upp oss på, som vi blir frustrerade på, ledsna, arga osv. Allt som vi i våra tankar ältar runt, igen och igen, utan att komma till ro. Lösningen på detta är bön. Bön om Tolerans, Tålamod och medlidande med det som stör oss och bön om att bli befriade från våra upprörda känslor. Bön om att "ske Guds vilja". Det låter lite flummigt och jag är inte helt övertygad själv ännu men jag får väl ge det en chans. Ha det bra, alla! ?

Du är så fantastisk på många sätt..Peppar andra så fort du orkar..Skriver och gör reflektioner som gör att du och vi andra lär oss mer om vårt gemensamma stundtals överjävliga problem..Grattis till din man som har en sån fin fru???

Så kom då dagen då jag går på semester, och inte kommer tillbaka. Känns som om det kom väldigt hastigt på... Jag har medvetet och ihärdigt bromsat under de senaste veckorna. Annars brukar jag speeda upp och köra rakt in i kaklet innan semestern. Så jag är en lallande gurka första veckan. Men i år har jag maskat mig så mycket som bara varit möjligt. Hade definitivt kunnat uträtta mer, men varje gång jag kände det där inre tvånget att ”walk the extra mile” ställde jag mig iskallt frågan ”What’s in it for ME?” Varje gång var svaret inte ett jävla skit. Det handlade alltid om andras önskemål, behov, oförmåga att tänka själva, ovilja att ta i sånt som kan bli jobbigt... Så jag gjorde nada. Det visade sig vara hälsosamt. För två månader sedan var jag totalt överarbetad och sönderstressad, ett vrak. Börjar nu min semester avstressad och fylld av energi. Sitter och smuttar på en Ginger Beer och dagdrömmer om en flaska vin. Men har jag lärt mig att ta helg utan vin, så ska jag nog lära mig att även ta semester utan vin.

PimPim! Kul att höra av dig igen :) Ja, jag tror det var så jag sakta men säkert hamnade i att stresshantera med vin i soffhörnet igen. När jag inte var här inne på forumet och läste och skrev blev det så lätt att sluta tänka efter före... Vad kloka vi är som tar oss hit igen och fortsätter den nyktra resan :) Hejja oss!

Hej.
Söker du nyktra nya vänner för event och sällskap utan alkohol?
Middag, fika, bio, yogakompis, promenad? Eller bara en ny vän i livet?
Enda kravet är att eventet är drogfritt.
Ny FB-grupp: Drogfri och Social - Nyktra Medvetna Event

Välkommen

Sober Sociabel
(finns även på FB)

Så rätt, det går verkligen fram och tillbaka. Glädjen, sorgen. Har känt lite glädje i em. Glädje att tänka på hur jag ska möblera och inreda mitt hem. Ja Spinoza, det tar ju tid. Och det måste det ju få ta. Tid att läka.

Det känns igen att göra saker för sig själv. Det var så jag började min väg från mitt medberoende. Fortsätt gå. Just att man inte bryr sig om hur mycket eller om han dricker, känns också igen. Nu har jag bokat mig på en egen lägenhet. Spännande och skrämmande. Men jag är på väg mot ett eget liv där jag väljer själv.
Hoppas ni får en underbar sommar.

Har läst alla dina inlägg och igenkänningsfaktorn är hög på vissa delar. Jag bestämde mig (igen) att sluta med alkohol 20 juni i år. Vi är alltså typ i fas med varandra.
Jag har nog lyckats dölja rätt väl för andra att jag har problem. Men fick helt enkelt nog av mig själv och mina dryckesvanor. Jag har gjort bort mig både en, två, hundra gånger när jag har druckit. Har depression, ångest och utmattning som jag korkat nog har försökt bota med alkohol ibland. Resultatet? Mer depression, mer ångest och mer utmattad.
Vet inte om det var du eller någon annan som skrev det här om hur alkohol ofta förknippas med något fint och trevligt. Det visas ju alltid som något positivt i reklam ”blå, blå, vindar och vatten...” och i flödet på alla jävla sociala medier. Det är den bilden jag fightas mot nu. Semestern närmar sig och då tänker genast min förbaskade a-hjärna på vin i alla dess former. Vi får hjälpas åt här att påminna varandra om att det inte alls är särskilt fint eller trevligt när man dragit i sig vinet och flippar ur på ett eller annat sätt. Det är heller inte så fint och härligt dagen efter när man har ångest, huvudvärk, funderar på vad fan man gjorde och bara vill spy...
Jag tycker vi ska klappa oss själva på axeln för att vi tog steget hit. Vi är fasen modiga som väljer den nyktra vägen.
Bra jobbat så här långt! Hejar på dig modiga Miss Hyde ?