Senaste kommentarerna i forumet

Han jobbar inte nu såklart. Gulli i 10 dagar och nu var han på vårdcentralen och : hade ont i magen och diarré. Så han blev sjukskriven 1 vecka, från nya jobbet. Sjukskrivningen har inte kommit fram så gissa vem som får FIXA imorgon. Jo jag såklart. För han klarar ju inte av det säger han. Dan o behöva gå in och rädda igen men jag vill ju inte att han blir uppsagd på detta jobbet också.
Får lägga till att en halvtom 70 cl gin stod vid tv:n o sovrummet, tacka tusan att man inte klarar av nåt då. Fy, jag blir så förbannad. Kram till er alla?

Du har kommit en lång väg och det är klart att det är ledsamt men det kan bara bli bättre. Jag skickar dig en stor kram och hoppas att den värmer.
Jag är i första fasen att lämna nu och har knappt börjat men beslutet har tagit form och nu måste jag göra det.

Haft en riktigt dålig helg när det gäller konsumtion. Har tränat, mått bra OCH tillåtit mig själv att ”fira” detta! Hur tänker man, hur kan jag låta det ske?
Nu är det nya tag som gäller igen, otroligt snabbt man glömmer hur bra man mår när man inte tar någon A.
Arghhh...

Att drastiskt minska mitt forumanvändande. Det gick ett tag men sen föll jag dit igen. Antar att det ger nån form av belöning för hjärnan att gå in här. Har sedan flera år lagt ned all annan socialmedia (utom LinkedIn) så det kanske fyller det hålet. Andra likasinnade som delar med sig av vad som händer, fast utan matbilder, träningsbilder och vinglas i solnedgången. Antar att jag är fast tills vidare.

Med min egen alkoholism så går det bra. Vi accepterar varandra och han ringer då och då, men jag trycker bort samtalet. Han har dock börjat fatta vinken och ringer mest i nödfall. Kan inte säga att det är någon större saknad från min sida. Glömmer bort det för det mesta nu till vardags. Det är självklart och en vana att vakna utan huvudvärk, vätskebrist och ångest. Och allt som oftast i vår gemensamma säng. Även om jag inland somnar på soffan av utmattning. Det slog mig häromdagen att det var länge sedan jag vaknade med ett ryck, identifierade vart jag var, och sen omedelbart började sökandet efter mobil, plånbok, och annat jag haft med mig ut.

Ska på en till ”all inclusive” inom kort för att få lite enkel återhämtning medan barnens nöjen samtidigt är lösta. Förra gången kändes det jobbigt som f*n med all denna evigt flödande öl som gick till spillo. Men nu känns det lungt. Barnen och min fru får 100% uppmärksamhet och ärlighet. Ingen ”sista öl” innan jag kommer upp på rummet. Men jag är inget fan av den typen av resor generellt, men lätt med barn. Man borde kunna ta enbart alkoholfri all-inclusive. Partly exclusive? Almost all inclusive? Inclusive exclusive?

Har dock drömt vid ett flertal tillfällen att jag druckit men dels så fick jag inte ut något av det (ungefär som mina sexdrömmar då jag aldrig någonsin kommer till skott, eländigt) och sen följdes det av en sorg. Att jag druckit. Vilket svek, mot mig själv.
Brukade förr, när jag hade ett riktigt bra jobb, drömma att jag av oklar anledning sagt upp mig och det i drömmen var min avtackning. Ush var samma känsla. (Ungefär som när jag drömde att jag bytt vår familjebil mot en hemmabyggd Batmobil, som en alfonsåberghelikopter.) Tror det är min anti-depp medicin som ger dessa drömmar.
Hur som helst börjar även behovet av alkoholfri öl gå över. Köper hellre nån sockerfri läsk eller annat. Smaken är mindre viktig än alkoholen. Men den har sitt syfte på fest.
På det stora hela börjar jag acceptera att jag är alkoholist/problemdrickare. Känns inte som nån större grej konstigt nog. Livet innehåller betydligt mer än alkohol när man berövar den sin plats. Låter man den ta för mycket plats så är risken stor att den förr eller senare tar all.

Ni har väl bestämt er för att inte dricka just idag?

Det behövdes idag, det och samtalet med terapeuten fick mig på banan igen.
Firade dagen med träning och inköp av nya skor, känns rätt ok i kväll.
Att även kunna berätta de negativa känslorna som kommer med nykterhet är enormt skönt.
Vi pratade om skam idag, är nog knäpp men känner ingen skam mera ilska över att det skall vara så krångligt att leva.
Vill ju bara jobba, fritid och ro, lagom dos av socialakontakter så är jag nöjd.
Men min beroendeperson krånglar till det, gör allt för mycket eller inte alls.
Så nu sitter jag här 54 år gammal och försöker lära om.
Åter tack för era ord och tankar, min livboj idag❤️ Kram Strulan

Idag bjöd jag hit min mamma på middag och vi grillade. Min man drack som vanligt, min mamma tar gärna ett par glas rödvin och jag drack a-fri öl. Inget sug för min del. Inga problem alls faktiskt, trots att de dricker. Jag kan inte förklara det här miraklet som plötsligt inträffat. Jag vet ju själv hur jobbigt det kan kännas att stå emot suget när man bestämt sig för att man inte får dricka, trots att man egentligen innerst inne vill. Hur suget upptar hela ens huvud, hur minuterna sniglar sig fram, hur allt känns totalt meningslöst och hopplöst utan A. Hur man dividera med sig själv... Hur man vänder och vrider på allt för att hitta ett sätt att få äta kakan och samtidigt ha den kvar... Det går inte!
Men så nu plötsligt är suget borta och jag behöver inte dividera alls med mig själv. Otroligt. Jag förstår inte hur, men ber till Gud att denna känsla kommer bestå så länge som möjligt för då kommer nykterheten gå som en dans!
Min man har semester nu i två veckor. Tyvärr skulle jag föredra att ha honom på jobbet om dagarna. Jag märker redan hur han blir irriterad på mig. Det kan jag inte göra något åt så det får jag acceptera. Alla, utom han, är glada över mitt beslut att inte dricka. Min nykterhet rubbar ju balansen i vårt förhållande enormt! Han klarar inte av det. Men det är hans problem. Vi drunknar båda två och jag kan inte rädda någon annan medan jag drunknar själv. Jag måste rädda mig själv först, annars är jag inte till någon nytta för någon. Dags för en kopp te!

Var växer du?

Vi alla slåss med demonerna på ett eller annat sätt. Många leker med elden!

Har ett nytt beroendeframkallande uppdrag. Jag älskar cykling. Cyklar till jobbet 7 mil tor. Ja träningen är en mycket nyttigare drog än A. Så ni som funderar på att sluta med A gör det och börja träna.

Se till att ha ett stoppkort eller ett verktyg att ta till om suget kommer. Tänk på all skit som A drar med sig och allt bra du har nu utan A.

Hej på er.
Der här kommer att vara ett de mera kaxiga inlägg och jag kommer förmodligen att få äta upp det. Jag växte upp med en alkoholiserad far på 50/60/70-talet, men jag var nog över 55 innan min alkoholkonsumtion tilltog. Jag blev singel och hade tråkigt helt enkelt, ungarna vuxna och klarar sig själv (Jodda, sluta tjata, pappa skall skärpa sig). Soffan och TV´n blev mitt liv. Så mycket skit som är på TV, var jag ju tvungen att kompensera. Först drog vi till lite extra på helgerna, sedan har vi ju vardagarna också. Jag är helt öppen med mitt missbruk, vänner, familj och jobbarkompisar vet -jag hela Facebook vet och det är ett av problemen, ”Jag är ju helt öppen med mitt missbruk, jag sköter mitt jobb, alltid på plats och på gott humör. Då kan det väl inte vara så farligt?” Har aldrig abstinens -men när jag anländer Placa Del Home, -en öl -och det blir alltid 3-4 Arboga 10,2 -man vill ju att den ”skall ta”. Varje morgon innan jag åker på jobbet ”blåser jag” för att se om jag är ”grön” -har inte missat en arbetsdag än.

Men på helgerna har det eskalerat -och denna helgen var droppen. Jag har skrivit flera FB-inlägg, jag har pratat med folk i telefonen och jag minns inte ett skit. Från onsdag eftermiddag till natt till söndag gick det åt 15 Arboga, en 75:a Captain Morgan och 2 tetror blaskvin. Det räcker nu, så jag har sökt hjälp -dels bland vänner som jobbar med missbruk och på mitt lokala HC, som är jätteseriösa på området -och ja; jag har druckit en öl i dag med, men jag köpte bara EN. En jäkla öl, -dom skrattade åt mig i kassan.

Många med missbruk tror dom är ensamma, men vänner köar för att vara stöd, bara vi vågar släppa in dom. Men det känns ju lite tryggt och komfortabelt att krama om missbruket och ha det för sig själv -men jag tror många blir överraskad om dom släpper in folk runt sig.

Nu skall jag ta min första GABA, den har inte kolsyra, så det blir ingen riktig kvällsrap, men jag har på känn att det är steg ETT :)

Jag tycker att själva förljugenheten är värst. Jag har adresserat och markerat att jag inte går med på detta tilltal och jag tänker inte vara tillgänglig så länge detta pågår.
Det jobbiga är nu att han vägrar prata om det och han väntar ut allt tills det lugnat ner sig. Det är bara det att nu vill jag inte mera.
Han har fått så många chanser men han vill verkligen inte sluta dricka och då blir det tydligen mitt fel och han är oerhört arg på mig.

"Hur ska man själv kunna radera sina känslor och tankar för allt han sagt och gjort bara för att han inte minns hälften av det? Mina känslor har kallnat för man kan inte hålla kärlek vid liv när den man blir sämst behandlad av i hela världen är den som allra mest borde värna ens mående och känslor"
Är så insiktsfullt och klokt! Känner igen mig så väl i detta. ❤️

Roligt att läsa din text igen! Träningsmotivation kan vara svår att hålla igång. Så har det gått med min löpträning ett antal gånger. Antingen hälsseneskada eller så blir det vinter. Tur att jag rider regelbundet och dessutom har hund. Det gör att jag aldrig tappar formen och konditionen helt, även om jag inte skulle klara att springa milen just nu. Kanske aldrig mer... Vem vet??

Bra att du kunde avstå från alkoholen kvällen efter festen! Blyghet kan mildras med åldern och med social träning. Fint att du kan stötta ditt barn i det, och själv vet hur det kan kännas.

Ha en fin kväll

All den energi som gått/går åt försöker jag se som en enorm styrka som successivt nästan obemärkt förtvinar. Tänker ofta nu efter insikterna kommit farandes på hur mycket energi som gått/går åt. Om en ändå lagt den energin på något positivt.. Försöker föreställa mig vad som blivit då.. Hur hade det sett ut då? Livet.
Hamnar i ångest över hur stor del av livet som prioriterats bort. Samtidigt vet jag att jag gjort mitt bästa. Har kämpat för att alkoholen inte ska ta så stor plats. Förstöra så mycket. Förstöra den jag faktiskt älskar.
Till slut måste en ge upp. Inse fakta hur ont det än gör. Måste vidare.
Vill de inte. Har de inte själva någon insikt så finns det bara en väg att gå.
Men det gör ont. Och är fruktansvärt svårt. Då tänker jag.. "har jag varit stark nog att leva i detta så längen, Då klarar jag nog vadsomhelst"
Styrkekramar till er ❤️

Det finns inget dom gör en så ensam som när alkoholen flyttat in i förhållandet. Tyvärr så har man inte stör chans emot det utan det tar över mer och mer.
Mitt råd är att tänk på dig själv och vad du vill göra. Vänta inte på honom utan gör trevliga saker ensam eller med väninnor.
Detta med att bli elak verkar ingå, Min man blir hemsk och jag är nåt den största idioten på planeten. I början blev jag ledsen men har fått lära mig att låta sånt bara flyga förbi öronen och inte ta vid mig.
Det tråkiga är bara att vi ska inte behöva acceptera att bli nedvärderande på det viset. Vi är värda så mycket bättre.
Kram till dig

Jag har precis gått igenom det där helvetet. Jag är inne på dag 9. Det går över så håll ut. Räkna med 3 tuffa dagar, och sen blir det bättre. Lycka till

Hej Denlillamänniskan och Strulan65. Kul att höra från dig också Mrx! Lite tröst att du fortfarande också jobbar med att hitta balansen och att vi är fler som är så naiva ;-)
Just nu sitter jag och funderar väldigt mycket på motivation och lust. Kommer fram till att det är det som styr allt för mig och det känns utom kontroll.
Mitt liv går i stora och små cykler av nästan överdrivet stark till absolut noll motivation. Motivation för mig blir till livslust, energi och mycket mindre problem.
Denna gången trodde jag mig vara så stark att jag skulle kunna ta mig igenom det av ren vilja men det går bara inte. Först och främst träningen, höll i den stabilt och starkt i över tre månader och nu kändes det verkligen som det var en ny självklar rutin av mitt liv. Sen var det som att någon plötsligt drog ur en bottenplugg och drivkraften försvann sakta varje dag. Jag vägrade ge upp, stenhårt besluten att överlista olusten. Jag provade korta ner passen, gjorde färre pass, bytte träningsform men inget vände det. Sen känns det som att bara gå och vänta och greppa halmstrån som jag vill kalla det, tvinga sig upp och göra saker för att hoppas på lite hjälp till vändningen och att inte gräva ner sig totalt. Dysfunktion av systemet, ja det känns så. Vad göra? Gräva ner sig och ge upp. Dumt, men en skön tanke idag.
I helgen blev det en bra portion med dricka igen på ett kalas. Väldigt trevligt och inga pinsamheter. Det är sen det blir jobbigt, men igår klarade jag att avstå, tröstade helgens slut med kebab istället. Idag är det fasta för att försöka hålla vikten i schack och inte kasta bort allt det man åstadkommit under året.
Ikväll ska jag med lillgrabben på fotbollsträning, han älskar det men är lika panikslaget blyg som sin pappa var som barn så det är en kamp varje gång. Jag vill stötta hon i det och hoppas att han ska komma över det och bli trygg i sig själv. Det är min motivation idag

Vet du, jag får redan "kickar" utav andra saker som insikter från AA möten när folk delar med sig. Jag får kickar utav frånvaron av ångest, utav att känna livslusten komma tillbaka. Inte helt fel, det heller! ?

Välkommen till forumet. Ta gärna hjälp så fort som möjligt så blir det lättare framöver. Själv får jag ovärderlig hjälp utav gemenskapen i AA.

#Emmy123
Vad roligt att mina tankar och erfarenheter kan vara till glädje och nytta för någon annan! Tack✨

Klokt beslut att börja skriva här, det är första steget.
Finns många kloka människor här som kan gå före och visa att det går.
Självhjälpsprogramnet tyckte jag var bra, sen har jag även fått hjälp av en terapeut.
Så känner du att du behöver hjälp, var inte rädd för att be om det.
Kram och Styrka// Strulan

Ber om ursäkt, detta respekteras.

❤

Det växlar vilt hela tiden. Känns så bra när man läser här och man blir peppad att livet men har nu inte är normalt.
Jag är bara i begynnelsen och sa igår att jag vill skiljas. Firar 30 årig bröllopsdag nästa vecka. Känns tungt