Senaste kommentarerna i forumet

Ett bra första steg att skriva här, finns många som kan ge stöd och pepp.
Du skall inte vara rädd för att be om hjälp, det är en styrka.
Så styrka och kram Strulan

Hej, om jag får ge ett tips så gå till en beroendemottagning och be om antabuskur? Om det är så att du har utvecklat beroende (fysisk allergi och eller mental besatthet som det brukar kallas verkar det nästan omöjligt att klara av förändring själv av allt jag själv upplevt, läst och träffat andra med problematik. Det ger dig längre stunds nykterhet och chans att tänka klart.
Tips två; läs skål ta mig fan, kul bok men bra fakta från folk med problemdrickande till folk med problemdrickande.
Tips 3: testa AA möte, inte så farligt som det kan verka
Tips 4: om du halkat dit på ”sjukdomen” så är den progressiv, dvs även efter längre uppehåll så fortsätter du på samma ruta du pausade nästa gång.

Lycka till! Det händer mycket bra saker med måendet och relationerna om man lyckas hålla sig nykter.

Jag har själv försökt sluta massa ggr men fallit tillbaka värre o värre för varje gå g. Nu är jag över 100 dagar nykter med hjälp av antabus.

Nådde nog den beryktade botten i fredags. För andra gången. Nu har jag bokat tid på beroendemottagning. Tre dagar utan alkohol än så länge, en vecka till nybesök. Det går fint, jag kan nog klara mig några dagar. Det jag är mest orolig över är hur det kommer bli i det långa loppet -på lång sikt. Kan jag klara mig utan alkohol!? Det teoretiska svaret är inte det samma som det reella. Tre dagar...

Det värsta just nu är skammen. Jag har blivit konfronterad av min sambo som ställt ultimatum. Jag skäms över att erkänna mitt problematiska förhållande till alkohol. Jag skäms för den skada jag åsamkat vår relation. Jag skäms över tanken på hur detta har kunnat påverka min dotter. Jag skäms över att andra utanför familjen har fått insikt kring mina svårigheter. Jag har skött mitt förhållande till alkohol ”snyggt”. Inget som märkts utanför familjen, vilket gjort att jag har kunnat hålla på såhär i några år. Jag är dock ”ung”, 33 år. Känns skamligt att erkänna att jag redan vid denna ringa ålder har ett så pass problematiskt förhållande till alkohol att jag behöver beroendevård. Vägen till acceptans och förlikning känns lång.

Det näst värsta nu är oron. Oron att inte klara av att avstå från alkohol. Har jag väl börjat dricka har jag svårt att sluta. Ett syfte med detta inlägg är att hantera alla tankar, känslor och - suget. Det där förrädiska suget. Lättnaden som infinner sig efter några glas vin, hur allt känns lite lättare, lite met euforiskt. Kortvarigt, men ack så lätt att falla för. Låt detta bli första steget på min resa, mitt vittnesmål om min kamp.

Stå ut allihopa därute, ni som kämpar!

Du kämpar som jag. Som Nordäng67 skrev till mig:,det behövs mer än några gulliga sms. Det ska visas i handling också.

Vi gråter, skrattar mm vi känner, vi lever för första gången på länge. Ju mer vi känner ju mer lever vi och växer, ikväll skall jag skicka styrka till dig över skogsjöns mörka vatten.
Kram Strulan❤️?

Hungern kommer plötsligt nuförtiden. Fick akut stanna till vid Franks gatukök och köpa en 300-grams hamburgare. Och med dessa hunger- och skräpmatattacker som kommer dagligen följer en kass kagge. Jag släpper väder som aldrig tidigare. Jävla tur att jag har eget rum med öppningsbart fönster på jobbet. Tyvärr är det ganska lyhört.
I övrigt är jag nykter som fan.

..såklart. Försöker manipulera mig på alla sätt. Har blockerat hans nummer men han skickar sms via sina vänner. Igår försökte han få tag på mig via min bror. Han skickar bilder på oss och skriver långa kärleksförklaringar. Han gör det svårt för mig och det vet han väl om. men denna gången ska jag inte falla för det. Jag får inte! Nej jag har lovat mig själv det! Jag kommer gå under om jag går tillbaka. Jag känner mig väldigt stark just nu men jag är rädd att jag kommer tappa min styrka.

Hej jag har läst nästan allt här och som många andra har jag ett jätteproblem när jag dricker, jag kan inte sluta när jag väl börjat och det går ut över mitt förhållande.

Jag dricker tills det svartnar och jag får minnesluckor och blir helt personlighetsförändrad, jag har kontroll tycker jag men sen går det snabbt utför, oftast är jag duktig på att tacka nej eller avstå helt men sen händer det och jag har spårat ur helt, blir jättekonstig har gjort snedsteg bland annat och jag får sån jävla ångest och gör min sambo ledsen och sårar henne, hon är så jävla fantastisk, fin och jag älskar henne mer än något annat. Att hon stått ut med mig förstår jag inte som jag betätt mig, nu är jag dock rädd att hon ska lämna mig, blir sällan full och har under de senaste åren undvikit att hänga med kompisar för att inte riskera att hamna där igen, jag ligger helst hemma med min älskling, det är det bästa jag vet men jag kan samtligt inte vara för på henne hela tiden då hon behöver sitt space vilket jag förstår.

Är det bara att skita i att dricka över huvud taget? Ge upp skiten jag älskar öl och pröva nya saker (men sprit rör jag inte eller försöker undvika det för jag vet hur svårt jag har att kontrollera det) har ett arbete där jag behöver dryckeskunskap men jag har rätt bra koll på det mesta ändå..

Har blivit bättre på att bara ta någon öl då och då bara för att njuta eftersom ja har fått snefyllor förut och är livrädd för det men jag funderar i min ångest på att ge upp allt överhuvud taget, nu har jag redan begått misstag men skulle byta all alkohol i världen för att få ha min älskling kvar hon betyder mest av allt för mig.

Har haft problem med alkohol i familjen på min mammas sida medan pappa som jag växt upp med aldrig en enda gång tagit en öl eller annat när jag har varit med, har inte funnits i hushållet överhuvud taget, första gången jag såg pappa ta en öl var när jag var runt 18 och hade öl hemma så fråga han om han kunde få en liten öl!

Jag vill nog mest skriva av mig, ska göra allt för min grymma flickvän och så vill jag ha det här så jag kan komma tillbaka och påminna mig själv om vilket svin jag blir, all annan tid försöker jag vara världens grymmaste pojkvän/sambo, gör allt hon ber mig om för att jag vill att hon ska tycka att jag är snäll och för att visa att jag älskar henne och kan inte tänka mig ett liv utan henne..

Det känns Zindi, som att det händer en massa saker när den andra hälften dricker. Man kan bli kallad allt möjligt på fyllan. Men det är väl så att dom mår så dåligt i sitt drickande att dom måste få någon annan att också må dåligt.
Hur har du det, kan du fokusera mer på dig själv, och planera egna saker? Då kommer du bort från den som dricker, och kan samla på dig ny energi.

Kan du försöka komma ifrån honom en längre tid? Ett par veckor eller så? Dra iväg någonstans med dina barn tillsammans med några som stöttar dig, på en semester typ, utan honom? Få tid att ta hand om dig själv och slippa allt bråk och tjafs? Jag trodde också det bara var en högre makt som kunde hjälpa mig ur, och när det ännu en gång spårade ur och han gjorde bort sig ordentligt så tänkte jag att det kanske är det här som är svaret från de högre makterna? Kolla hur han beter sig, vad är det att stanna hos?
Hur går det med lägenheten? Känner du att du vill flytta in när den är klar? Det är ju ett stort steg på vägen att ha en back-up. Han kommer nog alltid hitta en anledning att dricka, tyvärr, även om han hittar ett jobb han trivs med. Det är en sjukdom som sitter långt inne i benmärgen. Jag hejar på dig. Du är värd att må bra och du är värd att bli väl omhändertagen. Stor kram

Varför ska dom alltid trycka ner en och få en att bli svartsjuk på fyllan. Det är skit jobbigt. Jag är inte svartsjuk av mig, men han försöker att få mig att bli det.

Imorse bestämde jag mig. Jag ska köpa en miniflaska vodka på flyget på fredag då jag åker på weekendsemester. Varför? För att slappna av.

Hos terapeuten idag diskuterade vi det.
Plötsligt handlade samtalet om min mamma. Min barndom. Jag visste inte att hon gör så ont i mig. Trodde att jag accepterat. ”Ja i huvudet, men inte i hjärtat” sa terapeuten.
Jag gick till terapeuten med en ganska stabil känsla. Stress och irritation i kroppen men det är jag van vid.
Vet inte hur hon lyckas men hon trycker på rätt knappar.
Min kropp grät. Jag hulkade ut en bit smärta ur mitt inre. Jag skämdes för min fulgråt men det bara kom.
Efteråt var smärtan från nacke och axlar borta och jag kände mig lättare och kunde andas hela andetag. För denna gång.
Det här behöver jag göra om och om igen... tills mitt logiska jag möter min själ och kan bli ett helt jag.

Nytt beslut. Jag ska möta alla känslor. Vara nykter NU!?? Alltså, ingen vodka på flyget. Jag försökte lura mig själv tillbaka till alkoholträsket, för att slippa känna obehag. Genom att vara i obehag kan känslan bearbetas och försvinna.

Hur går det med dig InteMera? Är det fortsatt drickande eller hur går det? Tänkte på dig i dag och undrade.
kram

Det känns som jag står still. Mannen och jag pratade i går, han kan inte se något problem med att han dricker. Du kan inte bestämma över mig, vad jag ska göra, säger han. Nej säger jag, men jag kan bestämma över mitt liv.När jag börjar prata om att han dricker, så tycker han jag är tjatig. Han vill prata vanligt med mig. Inte om alkoholen. Men det är ju det som är problemet. Känns som när jag pratat med honom, så börjar jag tänka, om det är jag som har gjort saker han säger, så att vi fått det så dåligt i vårt förhållande. Börjar ifrågasätta mig själv. Men när jag pratat med släktingar, så klarnar allt igen.
Jag tror, att jag inners inne, vill att han ska vakna upp och se vad han förlorar. Jag vill att han ska säga till mig, att han slutar dricka och tar hjälp. Men han är inte där än. Men jag hoppas, för att jag inte inners inne vill förlora honom och för att vi ska slippa sälja hus och allting. Eller är det att jag måste ha mer tid? Tid att smälta allt som händer? Jag är helt klar med att jag inte kan ha det så här. Jag kommer inte överleva. Jag kommer gå under. Skulle vilja ha ett tecken från ovan om att jag gör rätt val. Att jag ger upp honom och vårt liv tillsammans.
Jag har ju berättat för mina barn hur allt är. Men han har inte berättat något för någon släkting om vad som händer. Han har inte tagit stöd och kontaktat någon.
Fy vad allt är jobbigt nu. Hoppas tiden ger mig mina svar.

Välkommen, du startar din tråd med ett ord många kan känna igen sig i. Maktlöshet. Att starta en tråd här och att söka stöd i andras berättelser kan vara ett sätt att återfå lite makt. Hur tänker du om det?

Om du vill får du gärna berätta lite mer då ökar chansen att du får gensvar också. Du är inte ensam.

Varma hälsningar
Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Det har vart en lång resa det här, men jag kom äntligen fram till målet. Målet där sista steget togs.

Han är singel och jag med. Jag vet inte om han någonsin kommer förstå hur mycket hans alkoholproblem förstörde relationen, men jag kommer alltid veta att det aldrig går att vara tillsammans med en som har drog och alkoholproblem igen. Jag är faktiskt väldigt lättad nu och glad att ändå kunna ses som jag gör med mina andra vänner.

Skulle det förmodan krocka det med då får vi ta en pause i att inte höras alls på ett tag.

Jag sitter redan nu o funderar på resor, vem jag kan hälsa på mm utan att oroa mig för att göra han ledsen eller så. Jag har bara mig nu att se efter ?

Välkommen! Du börjar din tråd med "Tips & råd" om du vill får du gärna specificera lite. Kanske har du hittat det du eftersökte i andras trådar, om inte så berätta gärna lite mer.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Vill börja med att tacka för den respekt du visar genom att att bort det du skrev tidigare. Precis som du kanske gissat undviker användare att skriva här under påverkan. För sin egen skull då vi ibland skriver sådant vi ångrar och för att visa omtanke om de andra användarna.

De låter som att du vill förändra dina alkoholvanor och då är du på rätt ställe! Om du vill får du gärna berätta lite mer om vad du står inför. Du förutspådde att den här dagen skulle vara tuff. När du orkar och vill finns vi här. Du har tagit ett viktigt steg som söker stöd.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen.

Det ”hörs” liksom i dina texter att det hänt mycket med dig. Önskar dig en vecka full med lätta steg.

Fick Selincro utskrivet för 2 månader sedan och vill bara säga till alla som funderar på detta att det kan ta lite tid innan man märker att det har effekt. Har inte haft några biverkningar alls - och i början inte heller några märkbara positiva effekter.. Men NU när det gått två månader märker jag skillnaden - har inget sug efter alkohol och när jag dricker alkohol räcker det med 1-2 glas, sedan vill jag inte ha fler! Yippie! Hoppas det fortsätter såhär!

Jag ska ge detta 6 månader. Sedan utvärdera! Men hittills känns det helt fantastiskt - allt går i rätt riktning och jag mår bra!

Du kan ändra dina kommentarer i efterhand, så att säga tömma innehållet genom att klicka på redigera. Vill du ta bort hela kommentaren så kan du be oss i admi.

Hoppas du väljer att stanna här hos oss!

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Har haft en annan tråd här som jag startade för runt två år sen. Efter det tog det några månader innan jag inte ville dricka mer. Jag hade försökt kontrollera det otaliga gånger men varje gång slutade det i en flerdagarsfylla.

Har inget sug efter alkohol normalt och det har mest varit enstaka stressiga sitiationer som jag velat fly iväg för en kort sekund. Stått emot och tagit mig framåt.

För några månader sen sa jag upp mitt boende då jag höll på att dö själsligt där. Jag investerade runt 25 000 och begav mig ut och vandrade Bohusleden. Efter 16 dagar var jag nöjd med att ha nått Ljungskile/Uddevalla och avslutade med två dagar på hotell.

Dock utan boende begav jag mig "hem" till en (numera fd) tjejkompis. Vi har haft rätt kass kontakt senaste åren men börjat bygga upp en relation igen. Jag skulle mellanlanda i drygt en vecka innan jag skulle vidare ut i världen. Budapest ör nästa anhalt.

Det fungerade bra i några dagar, sen började hon dricka om onsdagen och efter ett samtal med hennes ex spårade kvällen helt då jag inte ville/orkade vara något substitut. Dagen efter bad hon om ursäkt. Jag hade nämligen blivit helt koko på hennes beteende. Så pressad och stressad att samtluga mina nerver skrek "lugna ner dig med alkohol så blir det bättre". Jag käkade och drack cola zero på en restaurang den kvällen istället. Dessvärre började hon sen även dricka om torsdagen och jag ville inte lägga mig samtidigt som henne och ge närhet. Det slutade i "kaos" där hon kastade ut mig istället. Kl 23.30! Jag begav mig till en kompis i Danmark som dessvärre också är alkoholist. Han har druckit konstant i månader nu och för honom är en.promille på 3 lågt. Han har haft över 6 och ändå varit kontaktbar. Han var uppe och väntade och jag anlände vid 02 ungefär. Inget kaos hos honom då han kan bete sig som tur är.

Miljön var inte optimal och jag kände mig stressad. Begav mig igår till ett hostel och stannar till imorgon då jag ska ut och resa och det är det tråden ska handla om.

När jag gick kring Nyhavn i sommarvärmen om kvällen kastades jag tillbaka till mina Pragresor där alkoholen alltid varit i fokus. Kul resor men en gång hade jag verkligen abstinens på hemresan efter konstant festande.

Nåväl så har jag sällan känt ett så starkt sug som igår att bara vilja sätta mig ner och koppla av. Vilken kraft! Men det har ju också varit lite turbulent på sistone plus att jag nu inte har en fast och trygg punkt i livet. Självvalt då jag hellre ville kasta mig ut och testa nya saker och utmana mig själv i massa.

Nu är ju en resa till Budapest bokad med nio nätter. Därefter är tanken att bussa (eller tåga) mig vidare genom eventuellt följande orter, Zagreb, Wien, Bratislava, Brno, Prag, Dresden, Berlin och Warszawa. Även Vitryssland har jag haft i tankarna men jag får se. Jag kör verkligen allt eller inget även här och tror inte jag kan ändra det i mitt liv.

Jag är dessutom flygrädd eller vad man kallar det. Samtidigt njuter jag när jag flyger. Ytterlighetskänslor till max. Tankar om att dricka innan flyget har funnits men här ska jag bara möta känslorna. Haft ångestpåslag senaste dagarna. Nu känns det lugnt. Kollade lite klipp på Youtube. Det går upp och ner och imorgon när dörrarna stängs och planet börjar rulla lär påslagen öka. Samtidigt är jag rationell men känslorna vinner enkelt här. Där och då får jag bara acceptera att situationen är som den är och infinna mig i det läget. Försöka fokusera på det positiva. Samtidigt har jag varje gång tidigare när jag väl landat bara viljat upp i luften igen. Märkligt när jag känner obehag. Men det är som att känslorna blir rationella när jag väl är på marken igen och det inte gått så lång tid. Vanan!

Kommer så klart inte dricka innan eller under flygningen men tankarna om att vara utomlands och njuta och koppla av är så sjukt starka till alkohol. Så igår accepterade jag tanken och sa att det kanske blir lite ungerskt vin samt billig och god öl. Det kändes som en tanke som kunde gå.

Detta trots jag vet vilka risker jag utsätter mig för. Skukt alltså! Känns som så stora steg i livet, både att sluta dricka eller att bara ta en öl till maten. Sviker jag mig själv eller någon annan? Tankar om Naltraxon eller vad det heter har också slagit mig för att det inte ska bli okontrollerat drickande. Samtidigt saknar man ruset där vad jag förstår.

Idag är tankarna annorlunda och jag funderar mest vad det var som hände igår. Farliga tankar ju och jag utsätter mig garanterat för risker på resan. Enklare sova på hostel med alkohol i kroppen etc.

Nu får det vara att vill jag dricka där får jag ta det beslutet då. Ska inte lägga mer fokus på det nu. Samtidigt tror jag att jag kommer stå emot och ta fighten ifall det sker konstiga saker i huvudet. Inte dricka på impuls eller känsla har jag sagt. Det ska vara som en vanlig dryck när jag bara vill avnjuta en öl i sådana fall. Men jag får se. Nu är tanken en hel resa utan krökande. En utmaning i sig. Flygturen har jag ju tagit mig an och ser som en enorm utveckling i att möta sina obehag. Kan jag vandra i skogen halvmetrar från ormar så är inte flyga något större utmaning. Min ormfobi är stor men har jobbat med den helt på egen hand och sett en del snok men även huggorm i naturen och stannar alltid upp och kollar då. Infinner mig i situationen.

Nu blev det ett långt inlägg men ville få ner tankar och känslor så jag kan gå tillbaka och läsa. Kommentera gärna ifall ni har något att säga!

Skriver av mig

Det vart kaos igår.
Kände på mig att nåt skulle inte gå rätt till.
Han kom aldrig till platsen vi skulle mötas upp på. Jag vart ledsen och arg, rinhde hur många gånger som helst och skrev på chatten men utan resultat. Det här va inte likt honom. Jag gick hem till honom och ringde på flera gånger och ropade i brevlådan. Såg hans skor stog på ett sätt som han är hemma. Jag stod där läääänge och höll på och grannen vart oroliga o ringde polis. Jag visste inte det så jag vart rädd när de kom. De trodde att exet ringt dem o att de pratade med mig som att han kanske inte vill öppna. Jag som känner mitt ex och veeet att han ville träffa mig tänkte att nej det stämmer inte.

Tillslut vaknade exet av att polisen stod o ringde på. Han vart rädd och de frågade honom om det va ok att jag kom dit. Självklart sa han.

Mitt ex hade druckit så mycket som enda till sju på morgonen och hade somnat hårt. Han vart förvånad över va kl va. Kl va 18:00. 17:00 skulle vi sets.

Jag skällde inte på honom. Han skämdes, skämdes över att inte kommit, och att han vart full de vet ja inte om han skämdes över. Der såg ut som fan i hans hem

Vi kom iväg tillslut och sedan gick vi till en park. Jag pratade lugnt och sa att jag ville sluta träffa honom på vissa sätt. Sova, ha sex, närheten.
Då sa han att han förstod. Han hade känt på sig att det inte kommer hålla, jag frågade varför han inte sagt nåt, nej ja dragit på det för jag har inte velat sluta träffa dig, men förstått att det här funkar inte för nån av oss. Så allt slutade med att båda visste att det inte går längre. Han va självklart ledsen men ändå lugn. Han sa sen att det känns ändå som ett gemensamt beslut.ja vi kan väl säga så sa jag.

Jag är glad att han också vill fortsätta ses som vi gjort ändå att ses ute på krog o restaurang och mötas upp o prata om jobb o väder o vind.

Vi hade en avslutning på kvällen och det kändes bra.

Nu är jag fri ?

Tack! Det var en fin text. Man känner ju verkligen igen sig. Tänk att det är så många som är och varit med om liknade saker.

Har varit spritfri i tretton dagar,blev sugen och köpte öl,kändes skönt,men medan jag skriver så blir jag svettig och undrar om jag gjorde rätt,jag kämpade men suget tog över,skall försöka att hålla upp igen i 2 veckor,om inte så förlorar jag allt,JAG VILL SLUTA DRICKA