Senaste kommentarerna i forumet

Har varit spritfri i tretton dagar,blev sugen och köpte öl,kändes skönt,men medan jag skriver så blir jag svettig och undrar om jag gjorde rätt,jag kämpade men suget tog över,skall försöka att hålla upp igen i 2 veckor,om inte så förlorar jag allt,JAG VILL SLUTA DRICKA

Ja skrållan
Nu har jag sagt allt ??

Jag vet inte men det känns som jag väntar på att nå en botten, finna den där sista anledningen till att bli nykter. Att hitta den där anledningen att rak i ryggen säga till alla inklusive mig själv att jag dricker inte för att...... Jag kan ju egentligen bara titta tillbaka på de sista 12 månaderna, 5 åren, ja jag kan nog hitta hur många anledningar som helst men inte en riktig botten. Eller jo, det finns nog hur många bottnar som helst egentligen. Kan ju inte säga att det var en topp när jag blev avkastad från ett flyg innan avfärd, ramlade ur en buss eller däckade på hotellrummet på semester. Skriver man ner detta och läser så känns det verkligen att det är dags att tag i det på riktigt. Jag har nog aldrig skrivit hur illa det verkligen är, skäms nog för mycket. På något vis så har jag nog rättfärdigat det hela med att jag har ju alrdig kräkts, aldrig legat där nerspydd, iallafall inte sedan tonåren då. Men kan man utan problem sätta i sig en halvliter whiskey OCH en flaska vin på en kväll och sedan göra samma sak igen kvällen efter är det ju något som kommer gå käpprätt åt helvete till slut.

Har ju försökt så många gånger förut, bara för att falla redan på första dagen. Vad är det som gör att det ska fungera denna gången och att jag inte smiter ner och köper ett ny flaska whiskey och kör samma djävla race igen. Känner mig som ett skämt och att skriva här blir ju också ett skämt till slut med så många gånger jag skrivit att nu är det slut bara för att börja igen och låtsas som att allt gått bra.

Vad skönt att höra! Lite kort bara, ett låttips: Fredag morgon av Frida Hyvönen. Finns på spotify och handlar om hur hon lämnar ett destruktivt förhållande där hon dessutom bor utomlands. Makalöst vacker och så stor igenkänning!

Livet rullar på och det är ett behagligt lugn över dagarna, är väl i ett uppvaknande fortfarande. Det är väl nu man skall försonas med saker i livet som alkoholen varit orsak till för att senare kunna börja bygga sitt liv.
Orsak och verkan, förståelse för mig själv och mina val i livet utan att lägga det i ångestsäcken, bara titta på det och se att så här var det och sen lägga undan det.
Svårt men känner att jag är på väg och att säcken lättar för varje gång jag packar upp något ur den.
Så med lättare steg börjar jag denna veckan och väljer att vara nykter idag// kram Strulan❤️

Tack för era jättefina och varma svar. Jag grät när jag läste dem. Det är så skönt att få höra att man inte är ensam. Att det finns andra som faktiskt förstår. Det betyder så mycket!! Nu har det gått några månader sedan jag skrev inlägget, och häromdagen lämnade jag honom. Vi hade flyttat utomlands och jag trodde såklart det skulle bli bättre, för ”bara vi flyttar härifrån så ska jag sluta dricka”. Det blev bara värre där. Jag var hemma för att hälsa på familjen och mina vänner, har tagit upp kontakten med en gammal vän som varit med om samma sak, och jag berättade allt för henne och en till vän. såg då helt plötsligt allt från ett annat perspektiv. Fick ett samtal av en släkting dagen efter som jag inte har så bra kontakt med som undrade hur jag egentligen mår. Känns som att allt var menat på nå vis.
Fick nämligen sedan höra att han spårat ut igen och till och med misshandlat en annan person under tiden jag var hemma i Sverige. Då fick jag nog. Jag avbokade flygbiljetten tillbaks. Till och med hans egen mamma bad mig att inte åka tillbaka. Jag har fått så otroligt mycket stöd av vänner, familj och släkt och det är som en stor sten som släppt från mitt bröst. Visst kommer det vara jobbigt en period men så som jag haft det de senaste åren så känns det faktiskt bara bra just nu. Jag saknar inte ens honom. Kanske lite, den nyktra versionen av honom men nä , det är faktiskt den nyktra versionen som väljer att dricka och vad är det att sakna? Jag vill ordna upp mitt liv nu, börja umgås med mina vänner igen, och göra precis vad jag vill. Det känns så jävla skönt. Dock tror jag att det här har satt såna enorma ärr i mig som jag inte vet vad det kommer att innebära i framtiden. Jag ska ta kontakt med någon proffessionell att prata med. Jag känner mig så stark den här gången. Tack för alla tips och stor kram till er, fina människor <3

Så var det söndag igen, men ingen vanlig söndag, faktiskt...

En helg fylld av aktiviteter som givit mig tid för eftertanke, den tiden tar jag mig nu.
En helg som varit planerad sedan förra sommaren, vi har haft en stor kusinträff anordnad hos oss.
Min frus moster som drog till amerikat på 30-talet dog för ett par år sedan, hon brukade komma hit till gamla Svedala med några års mellanrum för att umgås med sina "roots och då speciellt med frugans mamma och hennes andra syskon.
Ja de vara många på den tiden, hela åtta stycken när det begav sig, men sedan tunnandes släktskapet ut vartefter de dog ut.
De höll kontakten bra, men sedan när hon passed away så stod hennes dotter då utan några som helst släktskap kvar.
Hon hade själv kommit upp i sjuttioårsåldern och fick plötsligt panik, från att låtit sin mamma sköta släktskapet på andra sidan pölen till att slutligen upptäcka att hon hade inte alls haft den kontakten.

Hon startade att rycka i alla möjliga trådar och nysta upp sina anhöriga, numera bara kusiner och kusinbarn kvar.
Hon besökte oss förra sommaren själv, och tog nu med sig sin man och broder för att skapa en kusinträff, hos oss.
Förberedelserna har varit väldigt många och ganska så omständiga, frugan har slitit hårt med att handla och noggrant preparerat allt.
Och så kom dom, hela tjugo stycken från hela landet några tog en övernattning på hotell för att slippa åka så långt samma dag.
Det blev trångt i hall och kök, och jag sprang omkring som en värsta servitör och bjöd på välkomstdrinkar.

Det blev middag med en meter kallskuret planka, rött vitt och rosé, öl cider och bål, kaffe med tårta bullar kakor osv.
Tjattret och skratten blev många och med en hög volym, nämen är det du, vad gamm...vilken fin kostym du har.
Kära återseenden efter 35-40 år, fram med gamla svartvita foton med gamla människor sittandes på farstukvisten vid en stuga någonstans ifrån de norrländska skogarna, kvinnorna bar sjalett och förkläden, gubbarna plommonstop och en rejäl mustasch.
De var finklädda då och ställde upp sig inför fotografen, några ganska så suddiga då exponeringstiden varade i flera sekunder.
Vi satt ute i solen på baksidan i små öar av dukningar och folk förflyttade sig i olika grupperingar.
De äldsta hade ganska så stora problem med språket då de aldrig hade fått lära sig engelska i skolan, men som tur var så hade de kusinbarn eller kusinbarnbarn som kunde tolka åt dem.
För de yngre ja upp till medelåldern så blev det aldrig något problem att spika inglish, vissa lite ringrostiga men det släppte med tiden.

Efter sju timmar med stojigt umgänge åkte de äntligen hemöver, det återstod många timmar i bilen för en del.
Lämnade oss med högar av disk och en halvtimme kvar till eurovisionsslagerfestivalen.
Det blev snabba puckar med upprensningen för att sedan sätta oss helt slutkörda i soffan, ätandes på lite kvarvarande chips och nötter.
Det mest intressanta var att vi hade valt lika många flaskor av varje enskild sort i både alkoholhaltigt såväl som alkoholfritt alternativ.
Och nu undrar ni säkert, vad blev det mest kvar av, eller hur?
Ja självklart så satt vi där med det mesta kvar av det alkoholhaltiga innehållet, folk valde trots att de inte körde eller var gravida ändå det alkoholfria alternativen, mäktigt överraskade av att det inte gick att urskilja smaken mellan dem, med alkohol eller utan.
Visst hade vi gjort ett digert urval men ändå, och att flaskorna var lika fina, inga petflaskor utan de såg lika fina ut.
Så 75% kvar av det alkoholhaltig var väl ändå ett gott resultat?

Hursomhelst vi hade vidare planerat att ta ut våra amerikanska besökare ut till stugan och att de skulle övernatta där.
Men det blev lite ändringar i deras agenda, ingen övernattning alltså, men de var där, eller rättare sagt här...
Vi hade tagit ledigt måndag och tisdag för att vara med dem, och nu blev vi lite snöpligt kvar här själva.
Vi skulle kunna avbryta ledigheten och åka och jobba istället, men vi kände ändå att vi kunde lätt behöva några dagar off.
Vi har en fel grejer att behöva fixa med härute och ser fram emot lite ledighet och trivsamt meckande
Och vi har faktiskt gått upp tidigare i helgen än vad vi gör när vi jobbar, men lagt oss lika sent so en vanlig helg, fyra timmars sömn gör att man blir lite mör i pallet.

Konstigt nog så har man ju en del förutfattade meningar om hur amerikanerna ska vara och att en liten svensk sommarstuga mitt uppe på berget ute i skärgården inte skulle imponera så speciellt mycket på dem, men det gjorde det faktiskt.
De tyckte nog att det var en highligts på deras resa denna gången, och det måste man väl få tro på dem om..
Nu återstår ett par dagar med bankande på en tjurig utombordsmotor, dra i tåtarna på en lika tjurigt internetmodem som trilskas.

Problemen anhopas men det är inte större ön att jag har en god självkännedom om att jag kommer att fixa dem så småningom.
Visst kommer de att följas åt av en del svordomar, jag har ju lärt känna mig själv vid det här laget.
Men att behöva döva ner dem med en berusning står jag gärna över, där har jag också lärt känna mig själv, en ganska nyfunnen känsla om att det kommer inte göra resultatet bättre, snarare mer trasigt med en oöverlagd spark eller kastande i marken.

Nykterheten vann den här veckan också, man hade ju kunnat önska att vi hade vunnit i Eurovision med.
Men att förlora mot en annan lika välförtjänt bidrag gjorde inte så mycket, vi har vunnit många gånger och de stackarna hade ju inte fått stå på prispallen på över 44 år, man får vara ödmjuk ibland även om det svider i ett patriotisk hjärta.

Is it to late for.... getting sober..never

Berra on the rocks

Ok fått några hjärnceller, Mod kan deleta detta. Folk som behöver stöd låt mig vara ett excempel. Jag kommer ligga och svettas och ej kunna sova, svag i kroppen, försöka dricka vatten. Håller jag på dö? Tänk på de nästa gång du tar en jävel det kommer flyga iväg

Ja, visst är det konstigt att allt innan var en bra anledning att dricka. Och jag reflekterade inte ens över det. Bara gjorde.
Eller det är en sanning med modifikation. Ibland letade väl tankar sig in på att jag inte skulle dricka men de slog jag alltid bort illa kvickt. Och efter ett glas körde jag bara på.

Jag är glad att jag förstår att mycket handlar om att bryta gamla vanor. Att t.om. glaset i handen blir en vana att bryta.

Men precis som du säger. Små steg och en dag i taget. Det är allt vi kan göra.
Heja oss!
Kram och tack för att du tog dig tid att kommentera.

Förstår precis hur du känner dig?
Är i samma sits just nu
Han åkte ikväll o skulle sova hos en kompis
Jag känner mig redan ensam har ångest o tvivlar på om jag kommer att kunna hålla mig stark denna gången till att lämna.
Har skrivit inlägget : då var man tillbaka på ruta ett igen om du vill läsa
Kram

.

.

.

Ännu en tuff dag med mer ångestpåslag än innan. Nu har jag dessutom börjar få uppsvullna anklar, som om jag vore gravid, då hade jag skrattat. Just nu, not so much. Har nog klurat ur vilken medicin som orsakar vattensamlingen i och jag tro att Mitrazepinet är boven, Ska kolla på VC i morgon.

Men ännu en dag har slunkit förbi. Jag är förbannat stolt över mig själv!

Nu dagas att sova några timmar inlandet allra sista avsnittet av Game of Thrones NÅGONSIN!!!!!!!

Jag hoppas att du köpte dig en fin bukett, det är du så väl värd!
Kika gärna in och skriv ibland om hur ditt nya liv ter sig. Jag har verkligen gillat att läsa dina kloka inlägg och kommer att sakna dem. :)
Stor kram och grattis igen!

Har klarat helg nummer 3 utan alkohol. När barndagarna går mot sitt slut så är jag mer förlåtande mot det supande jaget. Det är fan tufft att vara ensam med tre barn. Jag är helt slut men imorgon väntar en ny jobbvecka och snart nya inlämningar på utbildningen.

Jag har inte riktigt hunnit landa och fundera dessa barndagar. Det är kanske bra. Man bara kör på liksom. Skapar nya vanor utan a-hol. Men jag märker att ju längre tid jag är nykter, desto mer tvivel smyger sig in. Mitt känslomässiga förhållande till vinet är långt ifrån över. Det fysiska suget kommer bara lite ibland men nu börjar jag fundera på om jag ändå kanske kan dricka lite... med måtta... Jag vet ju att jag med största sannolikhet inte kan det. Kanske några gånger men då skulle det fysiska suget också komma tillbaka med full kraft och snart sitter jag där med boxen som enda sällskap igen. Nä fy fan, jag vill verkligen inte det!
Att bli nykter är ju faktiskt det bästa beslutet jag tagit. Får påminna mig själv om det. Ofta. Jag har inte kunnat gå på möte eller lyssnat eller läst dessa dagar. Längtar tills på tisdag när jag kan gå på ett. Behöver det. Dela och lyssna på andra.
Nu somnar jag med 18 dagarna nykterhet i bagaget. Go me!

?
Mm nu kom han hem från en lång promenad, skulle sova hos en kompis
Puhhhh får se hur morgondagen blir
Mår skiiiit :(

Ja snart är du fri, Troja. Snart kan du bara tänka på dig själv. Och ditt liv.

Så svårt att ta steget. Jag tvivlar också ibland, men sedan vet jag att jag inte kan leva med någon som dricker som min man. Säkert familjer som har det värre, men din gräns är ju nådd. Ingen annan kan bestämma över det. Hoppas du kan stå på dig.

Han säger att du beter dig som om jag är en heroinmissbrukare eller nåt
Familjer som har det mkt värre osv
Jo det fattar väl jag med...
Men det betyder ju inte att man ska ” gilla detta läge ”
Önskar någon kunde kommit o lyft ur oss ur huset o in i en läg
Och att Min sambo var ok med detta ??
Dream on...

Tack ??

Det var otroligt stort och modigt av dig. Detta betyder ju inte att det är slut för alltid mellan er men just nu är det så för att ni nu ska kunna växa på vars ett håll . Föräldrar son jag själv är tänker alltid att drt viktigaste är att vi är en "familj " men vad är en familj egentligen när barn och du far illa. Det finns bättre familjekonstelationer vet jag. Jag tvekar inte på att dina barn kommer tacka dig i framtiden för detta ger dem möjlighet att själva få välja sin lycka och var de vill hitta den? kommer följa dig o stötta dig i alla fina frågor och funderingar. Tveka inte att skriva av dig?

Hej
Jag har också druckit alldeles för mycket. Levern återhämtar sig Hjärna och psyke Är det någon som vet När mår msn bättre

Tänkte bara titta in och förmedla en liten historia med ett lyckligt slut. Ett lyckligt slut som gäller bara i dag, men det räcker för stunden.
Jag och kära P sprang ihop med varann på en lokal bar för två år sedan (ja, men var annars liksom). Vi hade inte setts eller haft kontakt på 10 år efter den sommaren vi dejtade ytligt några gånger och han försvann utomlands när hösten kom. Nu hade kära P kommit hem igen. Det visade sig att det enda han hade, utöver några ägodelar i en väska, var ett kraftigt missbruk och ett nyfunnet deltidsjobb. Missbruket såg jag först inte vidden av - jag fixade andrahandsboende som han fick flytta i från och ett till andrahandsboende som han bodde i över sommaren, men samtidigt som han fick sparken blev vräkt även därifrån. Jag gjorde orosanmälan men insåg snart att det inte fanns någon hjälp att få från samhället eftersom han saknade alla idhandlingar och hans familj, som hade kunnat intyga vem han var, vänt honom ryggen. Kvar fanns bara Fröken Svår - och utöver att fröken Svår har en beroendepersonlighet har hon också en medberoendepersonlighet. Det blev lixom en match made in heaven - fast precis tvärt om. I stort sett varje vaken sekund av mina dagar kom att fokusera på att jag skulle rädda kära P från fröken A. Jag gav honom tak över huvudet i utbyte av löfte om nykterhet, han fick epanfall av abstinensen men skrev ut sig från sjukhuset efter ett par dagar, med ett mess till mig "Fröken Svår - jag är ute - har du nåt vin hemma"? Det påbörjades en helt hysterisk jävulsdans och jag är fortfarande rentutav imponerad av kraften i hur fröken A lyckades förföra honom honom gång på gång, trots mitt krav på absolutism. Jag låste honom ute och ringde till polisen när jag förstod att han druckit, jag släppte in honom när han några dagar senare gett mig nya löften och många tårar för att nån vecka senare få ett packat sms att han tagit in på hotell för att han behövde en paus - jag ordnade ytterligare ett andrahandsboende till honom när jag förstod ohållbarheten i att han bodde hos mig, jag lyckades på nån vänster gå i god för att han var han trots att jag var vem som helst, så att han till slut fick ett ID och socialtjänsten kunde ta in honom i sina rullor och börja ge honom stöd, ett stöd som han bara i bland ville ha, men oftast var han så full när han hade mötestid där kl 9 på morgonen att han blev portad. hela tiden var jag den enda vanliga människan som fanns i hans liv och vad skulle jag göra, låta honom gå under? Jag gick på medberoendesamtal på beroendekliniken bara för att förmedla den råa sanningen om hans missbruk för jag visste att han undanhöll dem den verkliga bilden. Han blev vräkt igen och placerad i ett boende socialtjänsten ordnade där de samlade missbrukare. Kära P nöjde sig inte med vin dygnet runt utan började också stoppa i sig piller, ibland utan att veta vilka, som hans nya grannar frikostigt sålde på honom. Mellan varven ville han att jag skulle rädda honom därifrån. Mellan varven försökte jag. Jag tog hem honom på avgiftning men han försvann tillbaks igen efter ett par dagar. Han stal pengar av mig och jag svarade med att ge honom några dagars jobb i ett projekt jag höll på med för att han skulle kunna betala tillbaks det han "lånat". Varje gång han nämnde namn på sina grannar som försåg honom med droger "golade" jag hos både polis och socialtjänst. Jag skrev mejl till hans olika handläggare på kommunen för att löpande ge dem information om hans skick. Jag tog honom till psykakuten när jag var rädd att han skulle ta livet av sig, jag ringde ambulans vid ett par tillfällen och någon gång när jag trodde att han var död klättrade jag in till honom via balkongen. Jag gav honom ytterliagre ett jobberbjudande (mot nykterhet och att lönen skulle gå till hans hyresskulder så att han skulle ha chans till någon annan stans att bo) Det gick så klart inte så många dagar. Han stal igen, ljög igen, var full igen, knarkade igen.
Jag fick plötsligt en dag tvärt nog, jag hade nått min personliga botten som medberoende och gjorde tydligt att "this is it" - jag har nog aldrig känt mig så grym i hela mitt liv. Blandat med det förakt jag kände vid det laget fanns också känslor av sorg och en stor, stor tomhet. Att försöka rädda honom hade liksom blivit min drog, men jag kände att jag var tvungen att kapitulera för att överleva själv. De närmaste veckorna efter det var förfärliga - sms.n som kom alla tider på dygnet tydde på, i de fall de överhuvudtaget gick att tyda - på allt mer tilltagande desperation och ibland psykos. Jag svarade inte men formulerade ett mejl till hans handläggare(som gått på sommarsemester) och återgav hur jag upplevde hans tillstånd. I slutet av förra sommaren fick så äntligen kära P ett val : LVM eller behandlingshem. Kära P valde motvilligt behandlingshem. Efter en tid där gav så P plötsligt det en chans, Nån gång tidigt i våras kom ett MMS med bild på medaljen för genomgångna tolv steg. Vi har pratat några gånger under våren och precis allt det jag så önskade att kära P skulle ha förstått under de två åren jag kämpade i min ensamhet med att han skulle förstå, just allt det berättar han nu för mig. Vi har så svagt börjat återuppta lite kontakt. Han jobbar på behandlingshem och ska vidareutbilda sig till drogterapeut. Varje gång jag lyssnar på honom fylls jag av ett lyckorus, samtidigt som jag är medveten om att det är mitt medberoendesystem som kickar igång. Går det bra för kära P och han fördömer fröken A, gör det Fröken Svår lycklig. Och vis av erfarenhet kan allt bli precis tvärtom igen i morgon. Men bara för idag är det fantastiskt!

Känner mig som världens sämsta hemskaste o elakaste människan ????
Han vill verkligen inte, han ska sluuuta. Börja i AA o allt möjligt...
Visst han har försökt ta hjälp förrut men det slutar tyvärr på samma bana igen. Tycker så synd om honom då han verkligen försökt så mkt....
Åååå mitt hjärta går itu....
Men sa idag att vi får gå skilda vägar..
Frågan är om jag håller mitt ord denna gången !!?
Han vill a en dag i taget.....