Senaste kommentarerna i forumet

Uppfriskande läsning! Ja, visst sjutton behöver man flams och trams i sitt liv! Viktigt att bli påmind om det för mig.

Jag tycker att det är så roligt att läsa om ditt arbete med nykterheten. Du ligger en bit före mig så det är intressant att ta del av hur nykterheten ter sig när den pågått ett tag. Idag ska jag ta med mig det du skriver och verkligen sätta på mig "tramsbrillorna". Jag har faktiskt märkt bra efter den här korta tiden att jag själv spontant ler och skrattar lite mer redan nu.

Önskar alla en bra dag med både lugn och humor

Det var väl ingen fara med att inlägget skulle vara långt! Vad roligt att du varit nykter i tre veckor och att du har gjort bra saker för dig själv under den tiden. Du gör mig dock lite bekymrad när jag läser att du tar Oxycodon "ibland för att kunna slappna av lite". Opioider är starka grejer och rejält beroendeframkallande. Jag blir orolig för dig när jag läser det där.

Jag själv är rökare och när jag skulle sluta röka vid ett tillfälle så började jag dricka mer för att lindra abstinensen. Knäppt, eller hur? Tror du att jag blev rökfri? NÄ! Inte det minsta. Jag tänker därför att man inte ska hålla på och ersätta en substans med en annan. Risken är att du får problem med båda. Själv är jag här för att jag dricker för mycket. Röka gör jag fortfarande. Låter inget vidare med ett blandmissbruk med alkohol och tabletter. Bespara dig det. Skulle du behöva nåt lugnande så finns det icke beroendeframkallande alternativ, dessutom!

Jag önskar verkligen att du kunde slappna av utan droger och jag tror att det kan vara en bra ide att fortsätta med daglig motion som ett sätt att koppla av. Kan du minnas hur livet var innan du började dricka för mycket? Kommer du ihåg om du kunde glädja dig, känna dig avslappnad och få saker gjorda utan att behöva dricka folköl?

Jag önskar dig en riktigt bra dag och att det ska gå bra för dig!

Fortsätt vara stark!

Att bli sur och arg när alkoholen förs på tal är alkoholistens självförsvar och förnekelse som träder fram, klart han hellre vill fortsätta allt som det varit men i hans värld ska även alkoholen vara kvar för det är inget problem i hans syn. Även min man har alltid när vi bråkat tyckt att ”alltid ska du dra upp alkohol som om det skulle ha nåt med dig att göra” eller ”alltid drar du upp alkohol som att det skulle vara nåt problem, det är du som är hysterisk”. Tror inte dom klarar av att vända blicken och se det vi ser när dom är fulla, hur dom beter sig och hur det förändrat hela deras sätt att vara och prioritera. Att fyllan ja i allra högsta grad i stor utsträckning kan vara det enda problemet ett par har och som får den andra att lämna. Att de inte har rätt att kräva man ska acceptera drickandet. Att vi medberoende faktiskt också blir sjuka av att tvingas se på, att leva med konsekvenserna varje gång både före, under och efter fyllan. Sen fattar de inte varför vi vill lämna efter år av försummelse, oförmåga att lyssna till oss och ett allmänt likgiltigt resonemang om att det bara är vi som är svåra, hysteriska, dramatiska och fantiserande neurotiska kvinnor.

Bra att du kunde se situationen lite utifrån, snappa upp att du ville trösta honom men att han inte gjorde någon ansats till att göra detsamma. I ett bra och kärleksfullt förhållande kan och ska nog den andras tårar väcka en reaktion, din var sund men inte hans. Tufft att du lät stormen dra över dig utan att agera på impulsen att söka upp honom, det hade bara varit på din egen bekostnad och i hans ögon antagligen sett som att du medger du haft fel. Men du har fullständig rätt till dina känslor och reaktioner om hans drickande och du behöver inte hans tillstånd att känna det du gör! Kämpa på, hoppas imorgon blir en bättre dag!

Helt okej. Dagens känsla.
Nästan glömt emellanåt/ofta att jag kämpar emot alkoholism. Och tankar på att kanske dricka ett glas vin framöver,,,dyker upp ibland. Jag parerar med ”nej, jag prioriterar mina barn”. Nu börjar hjärnan liksom glömma all ångest och negativa konsekvenser. Nu ser jag hur skönt avslappnad man kan bli. Med alkohol.
Men för helvete!! Det finns miljoner andra, bättre, sätt att slappna av på. Jag måste lära känna mig själv som den jag är. Hur kan jag slappna av? Vad mår jag bra av? Vad behöver min kropp och själ?
Träning, naturen, massage, kärlek, skratt, närhet, vänner, skön läsning, bastu, sport, havet, djur (särskilt katter!!), saltlakrits, sol, semester, frukt, meditation, andas rätt, terapi-tanten, tillhöra ett sammanhang, känna mig sedd/uppskattad... ja det finns en massa bättre saker som får mig att slappna av.
Idag unnade jag mig en tidning, som handlar om mode, skvaller, kärlek mm. Jag har varit för allvarlig. Behöver fylla på med trams. Ser att bokhögen vid sängen bara är fakta, personlig utveckling och annat torrt.
Önskar alla en härlig sömn! Vila, energi, LUGN att vara i NUet och njuta av nykterheten!
?

Känner igen mig på det mesta du skriver. Drack mkt folköl, dagligen sista veckan innan jag åkte dit på ett alkoprov av arbetsgivaren. Drack flera gånger i veckan, full 1-2 per vecka. Sambon var inte glad, inte sonen heller. Uppehåll max 5 dagar. Drack för att orka fixa middag, städ, stall, prata med folk mm Allt kändes så mycket enklare och roligare. Men man blir ju inte piggare precis. Sömnproblem mm

Nu har jag varit nykter i tre veckor. Grejat mkt i trädgården i det härliga vädret, gått/joggat flera rundor. Är trött ändå men mår ändå bättre. Fuskar lite med oxycodon ibland för att slappna av lite. Men om två veckor ska ett nytt prov tas och jag hoppas det gått ner rejält för att bevisa att jag kan låta bli. Men då kommer jag nog ”unna” mig alkohol den helgen. Sen måste jag hålla upp 2 v pga operation. Hoppas på att ha långa uppehåll mellan gångerna sedan (ursäkta för långt inlägg)

Välkommen hit, jag tycker du är bra som hittat hit och modigt av dig som skriver här!

Jag är nykter alkoholist sedan drygt 5 månader tillbaka, det bästa beslutet i mitt liv jag tagit för mig själv!
Jag har också varit i en sån situation som din tjej är i, med en kille som inte kunde hantera alkoholen, men som inte mindes alla dumma grejer han gjorde mot mig dagen efter.

Att få minnesluckor när man dricker är ju naturligtvis ett varningsflagg för att man druckit för mycket och för att man skadar sig själv när man intar alkohol, rent fysiskt, men också psykiskt. Ibörjan av min "alkoholkarriär" hade jag kristallklart minne från alla fester eller utgångar jag var på, detta försämrades efter hand, plus att jag blev personlighetsmässigt förändrad när jag drack (kunde ha kortare stubin, älta saker, känna skuld och skam, bli hejdlöst ledsen etc)
Hur ofta dricker du?
Har du provat att vara nykter minst en månad för att se hur du mår och hur din relation mår till din tjej?

Att se att du skadar andra när du dricker är ju ett första steg till att se problemet!
Mod och styrka till dig!

/Dee

åka till honom! Tänk på den där må-bra dagen du hade igår, det blir bara fler av den varan! Jobbigt ibland men håller man ut lite när tvivlet och sorgen kommer så blir man stabilare för varje dag som går! Känner igen det där med sur och arg om man för ämnet alkohol på tal! Det gör ju att ens egna känslor kapas rakt av, man får inte gehör! Är inte så ett förhållande ska vara! Du är stark även om du inte känner så alla dagar och timmar! Tänk på dig själv och vad du behöver för att må bra. Att han är ledsen får han ta ansvar för! Han kan ju göra något åt det....om han vill! Kram?❤️

Åhh skrållan jag vet inte riktigt, det jag känt är att jag tyckt om att bara sets, att sitta o prata!
Jag vet inte men det kanske bara är en vana fast det innerligt är som du säger, att jag kanske inte vill egentligen, och är det så att kroppen säger ifrån det jag inte klarar säga ifrån då förstår jag den tröttheten. Kan vara så att det är psykosomatiskt av känslor.

Tror du inte att det tar så mycket energi för att du egentligen inte vill sova hos honom, men du gör det ändå. Det kanske därför det tar så mycket kraft. Ja försök hålla dig borta från han så kanske allt lättar igen. Svårt men nödvändigt?

Skriver av mig

Jag är jätte trött, alltid efter jag träffat han o sovit mm är jag helt slutkörd. Drar det så mycket energi??? har ont i kroppen och ögonen faller.
Jag vet ja nämt det förut, att jag är jätte trött efteråt, men jag vet inte till hundra om det är pga honom oss. Jag har inte märkt nåt då vi bara sets på stan o sedan skiljts åt
Om det är pga att det är han, att det tar enegi av mig då har jag ännu en andledning att inte sova ihop, och en avgörande sån.
Jag är ju på väg att säga ifrån detta, men har inte kommit dit än.
Men jag skulle kunna glida ifrån det ett tag för o se hur energin blir

Jag är också nykter alkoholist.
I morgon går jag in på dag 57 av mitt nya liv som nykter alkoholist.
När jag kom i kontakt med vården nu senast var det på psykakuten.
Jag fick en 5 dagars avgiftning och sjukskrivning i två månader. Det var mycket psykisk ohälsa ihop med väldigt osunt drickande under en period som fick mig att gå till akuten.
Hade aldrig funkat att vara hemma i två månader och absolut inte utan en hel del hjälp & stöttning.
Dom skickade remissen/intyget till min vårdcentral för att jag skulle kontakta dom för vidare behandling. Antabus och några andra piller var väl det dom tyckte jag skulle testa.
Problemet var bara att den läkaren jag är tilldelad där har jag gått i klinch med en gång tidigare i ett liknande ärende.
Han sa till mig att du är alkoholist(förvisso hade ju karln rätt) men han skulle aldrig hjälpa mig igen om jag fick återfall och det fick jag ju.
Så han hade väl troligtvis slängt ut mig om jag hälsat på honom.

Så när jag hade en dag kvar på avgiftningen en söndag och var på väg hem ifrån akuten tog jag ett par för mig livsviktiga beslut.
Först ringde jag min chef och sa att jag skulle börja jobba direkt och ville prata enskilt med honom på måndagen.
Sedan tog jag en promenad till Länkarna här på orten. Vet ju att det nästan alltid är folk där och så var det även när jag kom som tur var.
Jag mådde ju verkligen minst sagt skit både psykiskt & fysiskt. Men dom var verkligen mina räddare i nöden och tog emot mig på ett fantastiskt sätt.
Helt plötsligt hade jag ju personer runt omkring mig som också mått så dåligt. Detta plus att jag har en fantastisk kontakt på drogrådgivningen här i kommunen som jag träffar en gång i veckan hjälper mig att ta tillbaka livet. Laddar även för att så småningom besöka något AA-möte.

Så kontentan Peter av allt mitt skrivande är att socialt eller måttligt drickande skulle bara trigga igång all ångest och elände igen för mig också.
Jag håller med dig om att vi fortsätter vårt nyktra liv utan socialt drickande??

Jag vill önska er alla en fortsatt bra första maj!?

Talade med en terapeut i förra veckan, hon är dock av den gamla skolan och jag har varit med ett tag. Hur som berättade hon att det verkar som om sjukvården börjar byta fot angående alkohol, det nya fräscha är att det går att lära sig dricka normalt, vad det nu är. Kanske fungerar för någon, kommer aldrig fungera för mig.

Mvh

Så jobbigt i dag när jag träffade mannen. Han grät och jag grät. Han tyckte det var jobbigt att bo borta och att inte ha så mycket kontakt. Vi började prata lite, men jag sa att jag vill inte leva med dig om du inte slutar dricka och tar hjälp. Jag sa att jag älskar dig men jag kan inte leva så. Han blev sur och arg, och tyckte att jag bara pratade om drickandet. Försökte få sagt vad jag vill. Men det är så svårt, han blir sur och så är grälet igång igen. Det konstiga är att han är lite avstängd. Jag kramade om honom när han grät, men när jag senare var ledsen så gjorde han ingenting. Inte en kram ens.
Var så ledsen när han åkt, och tänkte och tänkte. Försökte stanna i att, ja det är jobbigt, jobbiga känslor. Bestämde nästan att åka till honom och bara krama om honom. Men gjorde inte det. Stannade upp, läste i tråden, försökte påminna mig om hur jobbiga kvällar jag haft med hans drickande. Och nu har känslorna lugnat ner sig lite. Tänker inte åka till honom. För stunden är det över, känslostormen.

Jorå de som kom är väldigt ödmjuka o förstående så det var lugnt men man vill ju att det ska se någorlunda ut iaf..
Har blivit bättre på att inte dricka på vardagar, idag föll ja tyvärr dit, inte så farligt men sambon o sonen skulle klippa sig hos grannen som är frisör, o han gjorde d klart att jag inte var välkommen att följa med.. Han har tagit ett par groggar kvällarna här när jag jobbat, har ju varit valborg o så.. blev skitsur när han såg att jag druckit idag... Klandrar honom inte, men känslan han ger att jag är mindre värd gör ont..

Jorå de som kom är väldigt ödmjuka o förstående så det var lugnt men man vill ju att det ska se någorlunda ut iaf..
Har blivit bättre på att inte dricka på vardagar, idag föll ja tyvärr dit, inte så farligt men sambon o sonen skulle klippa sig hos grannen som är frisör, o han gjorde d klart att jag inte var välkommen att följa med.. Han har tagit ett par groggar kvällarna här när jag jobbat, har ju varit valborg o så.. blev skitsur när han såg att jag druckit idag... Klandrar honom inte, men känslan han ger att jag är mindre värd gör ont..

Hej

Jag är en kille på 20år har hela livet framför mig.
Jag har ett jobb som jag trivs på!
En underbar flickvän och vänner som jag skulle göra allt för.
Jag är en lung kille ser alltid det bästa hos alla och är lätt att prata med men svår att bråka med för jag hatar och bråka eller tjafsas.
Men ändå så är jag så destruktiv i mitt alkohol drickande

Jag och min familj har under mitt liv har varit med oerhört mycket så att det är
Inte klokt.
När jag började gymnasiet så introducerades jag till alkohol och fester. Jag började försiktig med alkoholen och var väldigt ansvarfull i drickandet. Men ju mer med tiden det gick började jag dricka skandalöst mycket och blev hur full som helst jag började få till och med smeknamn för hur mycket jag drack och hur full jag blev.

Men nu senast året när jag druckit har jag inte känt igen mig själv när jag druckit.
Blir irriterad, otrevlig, kan stötta på andra tjejer, arg extremt arg och extremt ledsen. Jag blir en helt annan människa.

Och jag och min flickvän älskar varandra så oerhört mycket och vill bara varandras bästa och senaste tiden har det varit mycket drickande och mycket bråk hon är ledsen helatiden för att jag blir helt dum ihuvudet och jag får bara mer och mer ångest för varje gång och oerhört mycket skuldkänslor.
Denna gången där jag och alla andra runt min omgivning kände att det är nog.
Jag lovade min flickvän att inte dricka denna gången men det började med en öl och sen gin och tonic och bara försatte ännu mer och mer. Det var inte tänkt att jag skulle ut utan bara käkaute och sen hem och sova. Men så klart så hamnade jag ute på en klubb och vinglade och min tjej va med sina tjejer och var tvungen och lämna dem och hjälpa mig hem. När vi är påväg hem så blir ju hon såklart arg och undrar varför jag gick ut och är hur full som helst.

Då hade jag svartnat till i ögonen och skrikit hysteriskt mot henne och låtit henne säga ett ord och jag ba skrek och skrek och skrek på henne när hon inte ens gjort nåt fel och sagt att jag får dricka hur mycket jag vill och bli hur full jag vill än bli.vi kom hem och vi hade fortsatt bråkat och jag hade blivit så arg att när hon satt på toan så hade puttat henne men det var inte hårt som jag förstod och hon hade tappat balansen höll på ramla ner från toan och då hade hon sagt ”kommer du slå mig älskling kommer du slå mig” då hade jag skrikit ”Aldrig i mitt liv att jag nånsin skulle slå dig varför tror du det” sen så tog hon cykeln och cyklade till sina närmsta tjejkompisar. Jag lägger mig och sover.

Jag vaknar upp och känner en smärta i händerna och jag kollar och set att mina knogar har fått köttsår och upprivena knogar jag hade blodat ner hela sängen med blod och min flickvän inte var där! Jag kommer då
Inte ihåg något av dagen innan och sitter fundersam upp med en klump i magen och ringde min flickvän och då berättar hon allt och jag blir chockerad av det hon sa, det var som om hon bärettade om en hemsk film och att det var jag som hade betett mig så där kunde jag inte förstå för är inte en våldsam eller arg person eller ledsen och vet inte vad jag ska göra för jag är helt vilsen och håller på att förlora det käraste jag har i livet och förlora mig själv!

Jag skriver ut för hjälp som jag inte gjort innan men jag är trött mig själv att få andra att må dåligt och få mig att må dåligt psykiskt och fysiskt

Det känns som ett vakuum nu, där jag bara väntar på att olika saker ska hända.
Papperna skickade jag in igår och nu hoppas jag att tingsrätten inte har alltför mycket att göra så att det kan bli en snabb handläggning.
Mannen har sagt att han vill köpa landstället för att bosätta sig där permanent och att han ska ta kontakt med banken i morgon. Vi är överens om hur mycket han ska köpa ut mig för och nu hoppas jag bara att han verkligen kontaktar dem och att de ger honom hyfsad ränta så att det funkar ekonomiskt för honom.
Det väldigt frustrerande att inte själv kunna göra något, det är bara att vänta. Men det är säkert nyttig träning att faktiskt släppa kontrollen en stund....
Jag är på landet nu eftersom mannen är i stan och nu känner jag ju inte direkt för att städa vilket jag annars hade behövt göra om det hade blivit försäljning.
Nåja, jag kan ju alltid börja fundera på vad jag vill ha med mig och börja packa ihop det. Det ska jag ju göra oavsett.

Känner igen en viss del. Jag var inne hos läkare, psykologer och en gång till och med akuten (visade sig vara mest panikångest). Då hade mitt beroende inte slagit igenom utan var mer stress/utmattning men jag var ärlig med min oro för min självmedicinering med alkohol. Då fick jag flera ggr samtal om att dricka kontrollerat och socialt etc även fast jag sa att jag själv ville sluta helt. Hade behövt en helt annan push i baken då så hade jag kanske bromsat ännu tidigare än jag nu gjorde via beroendeakuten.
Jag känner igen det där med att ett glas leder till 10 dagars fylla (och ibland mkt längre än så), är så rädd för alkoholen nu.
Tror Sverige ligger efter i kunskap om alkoholism/beroende inom vården jämfört med tex USA?

Har mått så mycket bättre sedan jag lämna. Tänker inte gå tillbaka.
Skilsmässa är ansökt om. Han har inte godkänt. Så tingsrätten har beslutat om betänketid.
Men för mej är det slut. Kommer aldrig få några varma känslor på det viset igen.
Min hälsa är mycket viktigare.
Det är det han har aldrig förstått vilken oro och stress jag har känt när han har druckit.
Hos mej ett beslut som känns helt rätt.

Hej

Skriver av mig

Jag har träffat mitt ex, men jag står fast vid det jag nämnt.... att jag inte känner samma saker längre. Det jag uppskatta mest av dagen vi sågs var just att vi sågs o prata om allt möjligt.
Det är en sån lättnad att gå tillbaka till mig själv. Jag känner mig inte lika medberoende längre. Jag är beroende av mig nu. Visst finns det sviter kvar men jag växlar det snabbt och återvänder i tanken till mig själv.

Skriver av mig

Jag drack för någon dag sedan och det vart för mycket på ett o samma tillfälle. 5 o en halv enhet. Känns som att det blir inte nåt mer den här veckan. Visst går jag ut i helgen och tar ett glas då gör det mig inte så mycket men mer än det är inte ok.

Mådde jätte dåligt dagen efter. Hade ont överallt och ångest.

Ok ?
Jag tycker samhället är för mycket för alkohol, Just att det alltid ska vara en del i vuxna sammanhang.
Jag har märkt att de jag känner har jag svårt att umgås med utan att det ska va nåt alkoholrelaterade situationer. Om jag ska umgås utan det då får jag umgås med mig själv. Så när jag umgås med andra då får jag räkna med att det dyker upp. Har försökt fått både en och flera att följa med att göra nåt utan det men märker att de drar sig då och istället föreslår nåt med alkohol.

För min egna del känner jag mig lugnare nu när jag är singel. Mitt ex dricker en hel del och är alkoholist så jag drack mer då pga att jag påverkades negativt. Nu är jag tillbaka till där jag ska vara då jag tänker själv
??