Senaste kommentarerna i forumet

Idag kände jag mig sugen på att dricka alkohol. För mig är en perfekt fredag; först klara av alla måstegöran. Snygga till hemma, iväg och rida hästen, laga mat och dricka vin och bara ha det gott. Det där är säkert en finfin grej för dem som dricker två glas vin och är nöjda så.

Idag kommer det ändå bli en bra dag och må gud eller turen eller vad det nu är, vara med mig i min nykterhet!

Nu så har jag varit och pratat med en anhörigstödjare. Så skönt. Och fick en bra kontakt. Lätt att prata. Kändes bra. Känner mig starkare.
Nu ska jag hitta på något roligt i kväll.

Perfekt läsning för mig som för första gången tar "en vit månad". Precis sådär tänker jag: hoppas kunna dricka städat och normalt framöver, men har tvivel redan nu om det kommer att gå. Någonsin.

Jag har insett att normala människor inte behöver en nykter period, de självreglerar sig helt automatiskt. Vilket ju inte jag har klarat uppenbarligen.
Under de senaste två åren, har jag läst många exempel på hur fort man kan vara tillbaka i ett förtvivlat fuldrickande, som dessutom med kraft slår sönder alla förhoppningar om att det går att lära sig att dricka lite lagom.

Jag vet det förståndsmässigt. Ändå tänker jag att det kanske ska gå. Men din text gör mig ödmjuk inför tanken att jag inte är det där unikumet som klarar måttlighet, för att jag på nåt magiskt sätt skulle ha en hjärna utan breda körfiler för alkoholen.

Tack för att du skriver.

Att bromsa och tänka efter är en lyckad plan, här och nu❤️Kram Strulan

Jag känner igen mig som ung när jag läser ditt inlägg. Att klara sig själv, bygga upp ett liv och sen manövrera det hela så bra man kan.
Att klara sig själv i svåra lägen är en stor tillgång, tycker jag. Men jag kan också förstå hur ensamt det kan kännas. Som att man skulle behöva göra sig mindre och svagare för att få hjälp och stöd. Jag kan förstå det sorgliga i den känslan. Jag tycker att du gör det helt fantastiskt bra som tränar, går ut nykter samt dessutom hållit dig nykter i två veckor. Jag tycker att det är bra att du skrivit och berättat om dig själv i detta forum. Även om läsandet och skrivandet inte löser nåt i sig, så ger det dig ändå en stund att få vara nära dig själv. Jag läser dina ord och på så sätt är jag också med dig en då. Kan det vara någon tröst och göra så att livet blir lite mer uthärdligt för dig?

Det verkar vara drömmen för alla som druckit för mycket och för länge. Man har förstått att man måste göra nåt åt sitt drickande och söker hjälp. Alkoholen har tagit över ens liv och blivit ett problem. Man kanske börjar med en vit månad. Redan där ser man att det finns ett problem. Den som inte har beroendeproblem tänker inte på sånt. De ”normala” kan ta ett glas eller två och funderar inte mer på det. De kan dricka mer på semester eller resor men sen lägga av. De ”normala” funderar inte på att begränsa sitt drickande. De gör det automatiskt.

Vi som har utvecklat ett beroende kan inte återgå till det ”normala”. I hjärnan har missbruket gjort breda körfiler. Har man druckit sej till ett missbruk går det inte att reparera. Kroppen och själen återhämtar när man slutar dricka. Man kan leva ett alldeles utmärkt liv utan alkohol. Suget försvinner med tiden. Men, man kan aldrig få hjärnan att sopa igen de uppkörda spåren. Det kan säkert fungera en tid men förr eller senare är man tillbaka i det gamla dryckesmönstret och värre än innan. Och det är oerhört svårt att starta om sin nykterhet. Det är inte bara att dricka en vecka på semesterresan och sen bli nykter igen. Inte för oss.

Så mitt råd är att sluta drömma om att lära dej att dricka normalt. Acceptera att du har en beroendehjärna och nu har du tyvärr druckit dej till ett beroende. Trist, absolut, men livet är orättvist. Nu är det så här. Jag vet, man hittar på en massa ursäkter. Man säger sej själv att man säkert överdriver, det är nog inte så farligt ändå. Det finns dom som dricker mer osv. Och jag har ju klarat en månad nykter, nu är jag nog botad. Men se på vad ditt drickande kostar dej, i relationer, ångest, oro, pengar. Tänk på varför du bestämt dej för att inte dricka. Då ser du om det är ett problem eller inte.

Igår kväll kom whiskysuget. Verkligen sånt sug att jag tänkte att det kanske skulle kunna funka med ett glas vin eller en liten whisky framöver. Jag berättade för min man. Och medan jag berättade om whiskyfantasin, rann suget av mig. Jag kom fram till att jag inte är ”ren” än. Det krävs mycket längre tid för mig att läka.
Jag är nykter NU? Jag behöver mer LUGN och styrka för att inte vilja fly från denna ljuvliga nykterhet. Att dricka alkohol är en flykt från det som är NU.
Jag är nykter och lugn NU?

Hej clara

Jo vi har roligt när vi ses på restaurang,som jag har med de andra jag känner. Vi har känt varandra i över tio år och umgåts ytligt förut, och aldrig haft nå bråk då utan bara trevligt....så som jag vill ha det nu och är snart där. En sak i taget ska bort

Nej jag kollar inte andra mer än va alla andra gör med sina vänner... vet att flera i umgänget dricker mycket o det behövs inte kollas utan det märks klart o tydligt.

Ja det finns en gemensam vän till oss som hänger på en tunn tråd va gällande utkastad. Han gör bort sig lite då och då, men njae inte så jag känner nåt av det så att jag mår dåligt.

Jag är tacksam för att det finns folk som vill väl.

?

Vilken osannolikt frågvis människa! Det är bra att vara förberedd, sen kan man inte vara beredd på allting. Det är oförskämt att ställa såna frågor. Det säger ganska mycket om den personen. Inte vanligt folkvett. Varför skulle du behöva stå till svars för att du inte vill dricka? Hmm.
Du klarade dej fint och värre blir det knappast. Jag har nog inte varit med om nåt sånt. Nån syrlig kommentar har jag fått från en kollega som jag tror har egna problem. Man upplevs lite hotfull och märkvärdig...Jättebra förslag att vända på frågan, varför dricker du? Haha.
Du har så bra inställning!

tips, utfört härmed och ölen finns numera hos någon säkert förvånad EU-medborgare som tog hand om ett par kasssar tomburkar:-) Kan ju komma till pass en kall fredagskväll!

Finns det nånting du får av honom som är kul, bra, fint, roligt och som du inte får av nån annan? Går ni på bio, idrott, i affärer, tar en biltur, lagar mat ihop? Är han din bästa vän, eller är du bara "fast i" att man måste vara vän med nån man gjort slut med? jämför din vänskap med honom med andra vänner du har. Oroar du dig för att de ska bli utkastade? Räknar du hur mycket de dricker? Håller du reda på vem som ringde senast, vem som sa vad, hur det du sa kunde tolkas? Jag tror att vi är många härinne som är lite oroliga för att den här relationen inte är bra för dig - i all välmening.

Du har verkligen bestämt dig, ett beslut att fira. Du vill inte ha alkoholen i ditt liv och börjat fundera framåt, vilka steg du kommer ta och hur det kommer att bli för dig. Du söker också efter vilket stöd du behöver längs vägen, att du skrivit här var en del i det. Du har berättat för din man och får en del stöd där. Bra gjort.

Att läsa här har varit hjälpsamt för dig och det kommer du fortsätta med. Du kommer också planera för event där alkohol ingår framöver. Jättekloka idéer som låter som att de kommer vara hjälpsamma för dig, genomtänkta.

Kanske har du sett det men det finns ett självhjälpsprogram här du kan använda dig av om du vill som ett extra stöd?
https://alkoholhjalpen.se/

Fortsätt gärna uppdatera och läs här på forumet också såklart!

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Jag ringde till AA med för ett par månader sen, visst fattade han jag snackade med om va jag pratade om men det kändes lite nedlåtande samtidigt. Vet inte varför, har borderline, kanske jag som misstolka. Vet ju det finns grupper för yngre personer med, fast vet inte om de är typ 18-25år bara, isåfall är jag fucked, fyllde ju nyss 26..

Tack, det tåls att funderas på iallafall. Skönt ha nånstans där man kan skriva av sig anonymt iallafall. Hittade denna sidan av en slump faktiskt och det var ju bra det!

Kämpar också med dom tankarna. Men dom jag nu har kontakt med och har lyckats är inne på att det inte funkar med aldrig mer nykterhetslöften etc .man får dricka om man vill. Men jobbar man in mantran som ”idag slipper jag dricka” eller ”idag vill jag inte dricka” osv funkar det. Problemet är väl att det måste komma inifrån, att inte vilja dricka idag på riktigt.

Konstig åkomma det här med alkoholberoende. Om du inte läst den så rekommenderar jag boken skål ta mig fan. Roligt skriven, mycket igenkänning men också en del tänkvärda tips osv. Lite skriven av alkisar för alkisar.

personliga åsikt är nog att de som käftar mest om nykterheten själva har grava problem. Min nykterhet blir provocerande för dem då de inte själva kan välja bort spriten. Jag har inte träffat på många såna men de kan ju vara lika irriterande som mygg när man ska sova !
Att känna framstegen som du gör nu Dee är så stärkande för självkänslan ! Och du har nästan ett helt år kvar att upptäcka nya styrkor hos dig själv ! Njut av varje upptäckt !!
Kram !

Hej!
Jag var medlem här för några år sedan och sedan dess har jag läst en del, men inte varit aktiv.
Mitt drickande började när jag var ca 22 år. Det var i alla fall då som jag började ha en komplicerad relation till detta gift. Från att ha varit väldigt måttlig till att bli den som alltid alltid var allra fullast på festen eller krogen.Det eskalerade under en tid och under flera år drack jag så gott som dagligen. När jag var 23 träffade jag min nuvarande man. Vi drack tillsammans stora mängder alkohol under helgerna, men på vardagarna var han bortrest och då fortsatte jag på samma sätt utan hans vetskap. Jag var arbetslös och fyllde mina dagar med alkohol och verklighetsflykt. I min ensamhet drack jag mest 2,8 % öl i stor mängd- 10 liter per dag. Ibland tog jag mig en grogg eller vad som helst utöver det.
Vändningen kom när vi bestämde oss för att skaffa barn. Det gick inte på direkten och jag minns ett tillfälle när jag beklagade mig inför min man att det inte hade tagit sig den här gången heller och han sa, att det var ju en väldig tur, och syftade på helgernas hejdlösa drickande och vad det hade kunnat ge för skador på ett foster. Ett frö såddes hos mig och efter en rejäl fylla fick jag nog och bestämde mig för att sluta dricka. Det lyckades och vi fick vårt barn. Drack inte en droppe på 1,5 år. Men när jag hade slutat amma började jag så smått igen, men långt ifrån i samma mängd. Jag vill nog påstå att jag lyckades hålla det på en normal nivå länge och vi skaffade oss två barn till. Jag har aldrig druckit under mina graviditeter. Det är jag stolt och glad för.
Problemet är att jag trodde att jag trodde att jag hade kontroll nu, att jag kunde dricka som vem som helst och att suget aldrig skulle komma tillbaka på samma sätt. Så fel jag hade. De senaste åren har mitt helgdrickande eskalerat (aldrig inför barnen dock!) och nu har jag nått botten och förstått att jag inte har kontroll längre. Jag tänker ständigt på alkohol och när jag ska få dricka nästa gång. Planerar mitt liv efter drickandet. Bestämmer mig för att hålla det på en rimlig nivå, men lyckas aldrig. Ett ständigt sug efter mer när jag har fått i mig första droppen.
Ironiskt nog är jag i övrigt väldigt hälsosam, springer 3-4 mil i veckan, äter sunt och läser på universitet till ett yrke inom hälsa. Mitt drickande är min hemlighet som inte någon mer än min man vet om. Jag lider också av en hemsk hälsoångest och det har blivit värre och värre med tiden. Efter en fylla mår jag dåligt hela veckan, ända tills jag får dricka igen och glömmer min oro för en stund. Så går det runt i all evighet.
Jag vet egentligen inte vad det var som gjorde det. Kanske att min oro för vad jag har gjort med min kropp och om jag ska dö nu har blivit större, kanske det att jag är rädd för hur en kommande resa till kompisar som gärna dricker mycket ska bli, kanske är det den stundande semestern, som jag vet innebär alkohol i stort sett varje dag. Jag orkar inte mer. Jag klarar inte att vara måttlig och jag klarar inte av att ha ångest över mitt drickande längre. Så jag har bestämt mig. Berättade för min man igår att jag vill sluta dricka helt och att jag vill ha hans stöd. Berättade om min oro för kompisresa och semester. Det känns skönt, men samtidigt skrämmande. Jag hade nog önskat ett större stöd. Min man dricker också för mycket, men är inte beroende. Han vill inte sluta, men dra ner ordentligt på alkoholintaget nu när jag slutar. Han tycker att det är tråkigt att vi inte längre kan sitta och prata över en (flera) öl och att jag nu funderar på att stanna hemma från kompisresan. Att säga till vännerna att vi inte vill dricka varje dag, eller helt enkelt bara låta bli att dricka är tydligen inget alternativ.
Jag känner mig hoppfull och stark just nu i mitt beslut, men jag är fundersam och orolig inför hur det ska bli längre fram när jag hamnar i miljöer där andra dricker och framför allt när min man sitter på en uteservering med en öl i handen och jag med min cola zero. Jag kan ju inte tvinga honom att börja leva som jag.
Jag får ta en dag i taget. Ni här inne har hjälpt mig mycket med era berättelser och jag kommer att söka kraft och stöd här för att klara det. Sex dagar nykter idag. Första helgen nu på länge utan alkohol. Mitt nya liv börjar här och nu!

.

fruktansvärt ont att nå vägs ände och inse att man kämpar själv, en orättvis och omöjlig kamp! Fördelen med att nå den där punkten är att man börjar fokusera på sig själv som du gör nu. Du vill inte ha det så här skriver du och då har du börjat utgå från dig själv och det är bra det. Det första steget i en annan riktning. Numera tänker jag ofta på att jag inte kan leva om/göra om veckan jag har framför mig. Den kommer att passera och aldrig komma tillbaka. Vad vill jag ha gjort och vem vill jag vara med? När jag var ihop med mitt ex var jag JÄMT ledsen för veckan som hade passerat och hade ingen kraft och ork att tänka ens på idag eller imorgon. Känner sådan frid och frihet när jag är helt lugn med veckan som har passerat och kan sätta fullt fokus på idag, imorgon och resten av mitt liv. Kram till dig, du klarar detta!

Tack, Tackohej!
Jo, jag är medveten om svårigheterna här. Och egentligen vet jag inte ens om jag vill dricka. Nu provade jag på Valborg. Det gav inget särskilt. Men jag har hela tiden haft svårt att säga aldrig mer. Mina första veckor gick bra delvis i vetskapen om att jag skulle kunna dricka längre fram. Nu behöver jag nog inte tänka så längre. Men jag behöver ändå tänka i termer av tid, hela mitt liv är sådant; träning, arbete, nykterhet, det är delmål som skall avklaras. Har alltid funkat så.
Jag får helt enkelt se vart det hela leder. Det är allt jag kan göra.
Trevlig helg.

Hoppas verkligen det funkar för dig, en liten varning i all välmening är progressiviteten i sjukdomen jag lärt mig om. Har hjärnan utvecklat den fysiska allergin blir det bara värre, aldrig bättre. För mig personligen har jag absolut utvecklat den Allergin och beroendet. Trevlig fredag och helg och heja dig!

Härligt att du mår bra, man skall välja den vägen man mår bra av. Ha en fin helg// Strulan

På kliniken för att blåsa. Dag 3. Min läkare tycker inte att det är en bra idé att försöka lära sig att dricka måttligt, inte med mina "höga konsumtionsvanor". Själv vet jag inte. Jag tänker i alla fall fortsätta nykterheten maj ut, sedan får vi se. Mår fortfarande utmärkt. Känner mig pigg och lätt i skallen. I helgen tänker jag träna, arbeta med ett översättningsprojekt, fiska och jobba på tomten. Jag kommer inte att dricka, vill inte dricka, har inget sug.

Det har hänt en hel del sedan jag skrev senast. Jag har fått handledning vilket har varit jättebra. Det ger mig styrka och hjälp att sortera mina tankar. Rekommenderar detta till alla. Mannen har också fått hjälp i en grupp. Den ska fortsätta med ny grupp nästa vecka, men han väljer att hoppa av. ”Vill inte ha fortsatt hjälp, klarar det själv” vilket jag insett att han inte gör. Det känns som om han gett upp och vill inte bli nykter. Jag har nu krävt att vi måste separera och ha skilda boende, vilket känns väldigt kluvet för mig. Men jag orkar inte ständigt kastas mellan hopp och förtvivlan. Jag känner att jag orkar inte kämpa ensam längre, för han gör inget för att förändra vår situation. Just nu gör det fruktansvärt ont och får gråtattacker. Men jag måste stå ut, för så här vill jag inte ha det.

Två månader utan att bedövat eller flytt, Draken vilar och längtan till bubblan och dimman känns hanterbar. Känner mig just nu som om jag kommer att överleva, känslorna måste jag lära mig hanteran och inte fly in i dimman.
Tränar på att hantera livet och allt vad det innebär med för ingen kan säga att det är lätt, mycket lättare att ta sig några glas vin och bedöva sig.
I dag blir det stor test, middag ute med goda vänner och visst finns en oro att jag tar den lätta vägen och smiter från mig själv. Men jag skall inte ge mig själv möjligheten, inte öppna den dörren utan lämna Draken hemma.
Är jag orolig för att de skall undra, kanske men bestämt mig för att skita i det och jag är nykter för min skull och behöver inte förklara mig för någon.

Låter det kaxigt, jo säkert men känner mig tuff i detta beslutet för detta gör jag för min skull och jag vill verkligen ha lugn och ro i mitt liv.
Funderat på om jag kommer att dricka någon gång mer i mitt liv, det vet man aldrig men just nu är det nu och då väljer jag nykterhet.

Kram och styrka till er❤️//Strulan