Senaste kommentarerna i forumet

Idag är det fredag och det är min 14:de nyktra dag!
Kan inte förstå att tiden flugit iväg och nu har suget börjat avta en aning.
Kämpa på mina vänner! Vi löser detta tillsammans ✌️

Skriver av mig

Han va ute igår, han vart full och han ska kanske ut ikväll igen. Nu börjar allt igen...
Det här gör att jag har lättare att sätta stopp för att vi ska ligga, sova ihop...
Tycker det är så oattraherande att vara i huvudtaget med nån som väljer att springa ute på krogar till natten o bli full var o varannan dag.

Det tar tid för mig att gå ifrån, det har gått från att vart ett par med bråk, tårar, svek mm till det vi är nu.

Jag har tom kommit så långt att jag inte ens kommit med förslag om att ses som tex ikväll!!!! Att inte ens skickat sms kom till mig ikväll. Jag är stolt över det.

Det finns en liten besvikelse av att han ändå väljer det där supa livet. Jag bryr mig inte som förut, men.eftersom vi nyss sets på så att säga fel sätt. Fel sätt menar jag med att ligga, sova över, gos mm så känns det mer att han väljer att gå ut hela tiden nu igen.

Samtidigt så blir det mer o mer bekräftelse för mig själv att jag inte vill leva med honom eller någon annan med alkoholism.

Tack för dina ord. Du tycker jag kommit långt. Känns bra att någon känner så för min kamp. Ibland känns det som jag står och stampar på samma ställe. Pratade med mannen i kväll. Det var han som ringde. Så svårt. Vi pratade vanligt bara. Vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till honom. Vet inte riktigt hur det kommer att bli när han inte längre kan låna den bostaden han har nu. Många frågetecken.

Man orkar genom att tänka igenom det ordentligt och komma fram till att det är rätt beslut att ta och att man verkligen tror på det (i alla fall nästan hela tiden).
Jag har skrivit dagbok, pratat med min syster och en nära vän och gjort listor på för- och nackdelar.
Sen behöver man ju en plan för hur man ska bo under tiden man processar allt det praktiska.
Jag hittade ett forum som är bra att läsa på - https://skilsmässa.se/forum/, där hittade jag mycket praktiska tips och också olika aspekter av att lämna och bli lämnad.
Nu är jag ju mitt i processen själv, men så här har jag tänkt hittills i alla fall.

Jag är snart i samma situation som du.. ska lämna. Har gjort det lite halvt några gånger men nu har jag bestämt mig. När jag läser dina texter så känner jag igen mig så oerhört. Du är iallafall inte ensam ska du veta. Du är jättestark och jag önskar att jag redan var där du är! Du har kommit långt.

Starkt jobbat, angående ölen som stör, häll ut giftet.

Mvh

Denlillamänniskan, du har självklart rätt ang tabletter. Jag har dock druckit varje vecka så länge jag kan minnas. Ska säga att det rör sig inte om några mängder medicin, 5-15 mg några gånger i veckan, har en del ledvärk så jag är förvånad att jag klarat långpromenader/jogging så bra som jag gjort. Ang rökning så har det ökat (1-4 st/dag) när jag inte dricker, ett annat substitut.. rökar vid enstaka tillfällen annars.

Ja, som det låter! Nu är det dags för mig att lämna min alkoholberoende sambo. Vi har bott ihop i 4 år nu, han har hela tiden haft en kärlek till alkohol. Alkoholen har nu helt tagit över och jag har förstått efter en incident i påskas att jag aldrig kommer vinna eller hamna i första rummet. Jag ställde ett ultimatum för några dagar sedan och han skulle gå till AA idag, men ändrade sig såklart och berättade för mig att han inte vill sluta. Jag inser att jag måste lämna nu innan vi får barn eller tar nästa steg i vår relation, för då kommer jag nog aldrig klara det..

Ni som har lämnat eller håller på att planera för att lämna, vad skulle ni ge för tips? Jag söker allt från "praktiska" tips såsom hur man gör under tiden innan man har sålt sin gemensamma bostad, till andra tips av mer psykologisk typ. Allt sånt här praktiskt med att vi äger allt tillsammans är den största bromsklossen för mig.. Hur orkar man?

Tack ?
Jag vet inte riktigt varför jag inte vågar lämna?
Kanske för att jag inte vet nått annat?
Har ju alltid haft detta i mitt liv.
Är skönt att jag har hittat detta forum där jag kan få prata av mig och få ställa frågor då jag inte har nån annan att prata med.
Att kunna prata med nån som förstår.
Det är som du skriver vad får jag ut av förhållandet?
Jag vet inte?
Fina presenter och hotel övernattningar.
Men jag vill inte ha det.
Jag vill ha en partner som vill välja mig framför alkoholen.

Jag vill gå tillbaka till då vi sågs innan vi va intima, endast bara vänner.

Och att sitta på hans arbete och ta ett glas ihop kan vi inte göra.

Det finns tiotal krogar, restauranger här hemma och där har vi sets nån gång då o då. Jag tycker om att gå ut ibland, inte festa loss utan att ta nåt eller två, ser inget fel i det och kommer alltid göra så.... men om det i sig skulle vara en risk med just honom, kommer det sluta med att jag inte går ut med han, eller möter upp honom ute. Jag vill ha kvar det som funkar, och bort med det som inte funkar.

Jag har väl egentligen kommit långt i min process, men som de säger "Why is the last mile the hardest mile?"
Jag vill också VERKLIGEN ha det gjort, men jag tänker att varje dag som går är en dag närmare till att jag får leva mitt eget liv, oavsett hur lång tid det tar.

Stor kram till dig också och heja dig med <3!

Det är tufft att leva med en missbrukare och lätt att börja ifrågasätta sig själv om vad som är normalt och inte.
Frågan är vad du får ut av förhållandet och ärligt talat så låter det inte som en man att skaffa barn med.
Läs runt i alla trådar här och få hjälp att få lite perspektiv.

Själv har jag precis lämnat in skilsmässoansökan efter ett nästan 24-årigt äktenskap med en man som har blivit mer och mer kär i flaskan. Det är ett tufft beslut att lämna och jag hade lämnat tidigare om det inte varit för dottern som nu är 19 år.

Det känns konstigt att säga välkommen hit, för ingen av oss vill väl egentligen vara här. Men här finns det många fina människor att få stöd av!

Jag är uppväxt där båda mina föräldrar var alkolister, och är än i dag.
2009 träffade jag min man som då drack lagomt tänkte jag. Men ganska fort hittade jag gömda tomma flaskor i lägenheten.
Han hade alltid samma förklaring att det ringde på dörren och han skulle städa undan dem fort.
Jag förstod att det inte stämde.
Åren har gått och drickandet har blivit värre.
Jag kan nästan känna att han blir sur, lätt irriterad och arg om han inte får alkohol.
Han har till och med börjat att dricka alkohol som han egentligen inte tycker bara för att få alkoholen.
Fler tal gånger har han sagt att om han måste välja mellan mig eller spriten så väljer han alkoholen alla dar i veckan.
Så fort jag försöker att ta upp hans drickande blir han arg och svarar bara att det är bara att flytta om det inte passar.
Vi har försökt att då barn i 9 år utan att lyckas och enligt alla tester är där inget fysiskt fel på oss.
Jag är inte dum utan förstår att hans drickande påverkar detta.
Men även där får jag svar att alkoholen är viktigare än ett barn.
Jag orkar inte längre leva i ett förhållande där jag inte vet vilket humör han är på.
Men jag vill inte eller vågar inte länna honom heller.
Jag vet att jag till slut kommer att må bättre men hur tar man steget?
Det mesta jag gör blir fel.
Min man kan i princip säga att han vill ha en viss sak men när jag köper det till honom så är det fel.
På saken och på mig. Att jag inte fattar bättre.
Nån mer som känner igen sig?
Vad gör jag?
Tack

Jag kan varmt rekommendera alkoholhjälpens internetbaserade program som finns på startsidan, ett 11 veckors program, har gjort det själv när jag bestämde mig för att sura dricka - man får jättebra verktyg att jobba med kring alkoholproblematiken/nykterheten!

Lycka till!

Det är ju inte lätt, att göra något, när din vän älskar alkoholen. Förstår att du känner ett ansvar, eftersom han är din vän. Men som många skriver här, så kan du inte göra något alls, han måste vilja och söka hjälp själv. Du kanske kan visa honom vilken hjälp som finns. Men han måste ju göra jobbet själv. Och eftersom han inte verkar tycka det är ett problem, så kan du inte göra något. Han är ju inte ditt ansvar. Han ansvarar för sig själv, så om dina andra vänner inte vill ha med honom så kan du inte göra något. Förstår att det är jobbigt. Men han blir bara frisk om han inser det själv.

Du har kommit långt i din process. Så skönt för dig. Snart är det din tid, och bara din. Förstår att väntan är jobbig. Jag sa till en släkting i dag, att jag skulle vilja ha det gjort. Att jag redan lämnat och att allt är över. Men man måste ju igenom allt. Även sorgen.
En stor kram till dig och heja dig.

Du har kommit till en punkt där du tydligt har blivit medveten om att alkoholen gör att du beter dig på ett sätt som inte är du. Alkoholens effekter förstör viktiga saker i ditt liv, du vill nu rädda relationen till din flickvän som du älskar högt. Starkt och modigt av dig att skriva här och be om tips och råd! Också väldigt klokt av dig att du har tagit kontakt med psykolog och ska gå på AA-möte. Du är öppen för att ta emot hjälp från olika håll, det är verkligen en styrka som du kan ha mycket nytta av framöver. Det och den starka motivation som den här Valborgshändelsen har fört med sig - du vill nu göra allt för att behålla din tjej - är en väldigt bra grund för förändring. Fortsätt gärna skriva här eller i din andra tråd om hur du mår och hur det går för dig! Förhoppningsvis kommer du snart att få lite tips och tricks från andra användare som har varit där du är nu.
Vänligen och med hopp,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Fy vad jobbigt det låter, att du haft en sådan uppväxt. Och att du känt skuld och skam. Jag vet ju att man gärna vill känna så när man har någon nära som dricker. Jag kände och delvis känner så nu för min man. Men jag tycker att vi ska ta bort det nu. Vi gör ju inget för att dom ska dricka. Vi försöker ju bara hjälpa.
Har du själv försökt att söka hjälp? Så att du slipper känna sådan sorg. Du har ju inget gjort för att han ska dricka. Min man blir också arg när jag tar upp att han behöver söka hjälp. Men det är väl så att det är ett försvar, för dom vill ju inte sluta med sin drog.
Ja här inne är vi ju inte ensamma. Så skönt att få stöd här. Fortsätt att skriva av dig. Det gör jag, extra viktigt nu när jag är mitt uppe i att sätta ett ultimatum för min man, sluta med alkohol eller jag lämnar. Det är inte lätt, kärleken till mannen finns där hela tiden. Men jag kan inte leva så mer. Jag vill leva.

Tack för du delar med dig om hur du mår. Både jag och säkert flera här på alkoholhjälpens forum har undrat hur det är med dig. Vi är tacksamma att du delar med dig. Tack. Glädjande att du fått insikt och motivation som du skriver, du vill leva.
Det blir tydligt att känslor och tankar inte är sanningar. Även om du tänkte och kanske kände på ett visst sätt, tom så du funderade på om du skulle orka leva så märker du nu att detta har ändrats.

Du har din farfar som stöd och du har hittat detta forum, två konkreta saker som är hjälpsamma för dig. Om du fortfarande skulle vilja ha mer stöd (och anonymt) så tänker jag att du fick ett bra tips här av en av användarna. Om du vill se de olika alternativen så skrolla ned på sidan.

Tveka inte att ta stöd om du får tillbaka tankar om att inte vilja leva. Det finns hjälp att få och du vet att du kommer må annorlunda på sikt oavsett hur du kan må just där i stunden.

Alkoholen ska inte få bli en anledning till att du inte skulle kunna göra det du vill. Den ska inte få styra ditt liv eller förstöra för dig som den lite grann gjort en tid. Du sätter nu stopp för att det ska fortsätta såhär, steg för steg!

När du fått bukt på alkoholen kommer du ha ännu mer energi över till studierna och en möjlighet till ett bättre självomhändertagande. Utan det kan det vara svårt att tänka klart, må bra och ta tag i jobbiga saker som att prata med människor i sin närhet om sådant som känns svårt.

Det låter som du är på en bra bana nu som kommer vara hjälpsam för dig. Du har långt det senaste året med flera saker och du är ödmjuk inför att det också kan ha sin inverkan på hur du mår, fint och klokt att du stannar upp och ser det och ger dig själv kredit för de ansträngningar du gjort. Bra jobbat!

Fortsätt gärna skriva och läsa här!

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Jag har inte märkt det, men det är något som har hänt. Jag tänkte inte en sekund innan jag tog upp snuset igen, rösten sa gör det och jag gjorde det och det hjälpte.
Häromdagen pratade en bekant om att dricka vin och jag sa ingenting. Jag måste ju tala om att jag inte dricker. Jag dricker ju inte?
Jag pratar om min beslutsamhet, att jag vet att jag inte kommer ta ett glas, att jag inte ens är sugen. Jag fantiserar om att sänka en låda och ta sönder mitt liv, men det där sociala glaset har jag inga illusioner om att jag ska närma mig, säger jag. Men jag har känslomässigt glömt bort varför det är sant. Varför dricker jag inte? För att jag är rädd?
Jag behöver hitta en ny motivation. Jag måste ladda om. Det funkar inte att avstå för att katastrofen skrämmer mig, det sitter inte i kroppen längre.
För att jag inte vill fly ifrån mitt liv, för att jag inte vill berusa mig för att uppleva, för att jag vill vara vaken. Men jag känner mig inte vaken och jag upplever bara livet som ett schema, som går ihop eller inte går ihop.
Jag vill inte dricka, jag har heller ingen särskild lust att inte dricka. Jag är likgiltig och det är det farligaste, rätt som det är kommer det ju slå till och jag måste ha något att slå tillbaks med.
Det är nog dags för lite göttig rannsakan igen.

Och allt tuffar på som innan återfallet. Men jag tar det försiktigt. Vet att det kommer gå bra tills jag är ensam nästa gång. Som tur är dröjer det tills i höst.

Tiden rusar och jag med den. Det är redan torsdag?

Idag har jag mys med min mamma. Igår hade jag tacomiddag hemma med vänner. Innan det var introducerade jag MrNiceguy till flickvän och kompisar. Vi var ut på kareoke och dansade tills stället stängde. Han är så rolig.

Detta med att försöka vila och få i ordning hemma har gått åt skogen. I natt sov jag hemma för första gången sedan helgen. Jag vet att jag kanske kommer få betala för detta rent psykiskt, men jag tror tamefan jag är lite hög på honom. Det vill säga, jag tror jag faktiskt tycker om om honom. Fasten han är snäll. Vi får se folket. Vi får se vart detta bär av. Det känns seriöst.
De andra har inte varit seriösa. Visst tyckte jag om Mrklick, förälskad var jag. Men han var inte bra. Har inte skrivit vad som hände där men alltså nej. Thank you, next.

Nu Påväg in mot huvudstaden för att äntligen fixa mina fransar och sen ska jag bjuda MrNiceguy på taco från igår. ?

Jag är glad, det är mycket bra som händer nu. Och jag är så jävla glad över att slippa jobba på detta där skitföretaget. Tacksam etc ?

Fridens ?

Jag sitter hemma och har sjukanmält mig från jobbet och har bestämt mig för att bli nykterist o ändra mina vanor.

Men sitter med en ångest som äter upp mig inifrån!
Valborg va inget bra för mig jag skrek åt min tjej och puttat henne lätt och inte minnets nånting.

En sida av mig som aldrig dykt upp innan och nu ska hon inte sova hos mig mer och tror att hon kommer lämna mig oavsett om jag ändrar på mig.
Men jag är villig att ändra hela mig för henne, hon är mitt allt min bästavän min flickvän och framtida mamma till mina barn.

Hon är lika rädd för mig som jag är för mig själv när jag är full och hon är den som får ta smällarna men jag vill ändra på mig.

Jag vill inte dricka mer det är nog för mig!
Jag vill kunna sitta med umgänge som dricker men att jag avstår!
Jag vill gör nåt för MITt psyke och min relation med min flickvän till nånting underbart.

Jag ger upp alkoholen men jag behöver hjälp kan nån ge mig tips och tricks på hur jag kan göra !

Jag har troligen mycket jag behöver reda ut med mig själv och har tagit kontakt med psykolog och även ska jag till AAmöten.
Mvh ungovilsen

Haha, jag började också dricka mer när jag slutade röka. Inte de första dagarna men sedan. Vilket trams!

En väldigt jobbig och ledsam dag i dag. Men det är många tröstande ord från er här. Läser dom flera gånger. Nu har jag fått en tid för att gå och samtala i alla fall. Så skönt.
Ska försöka hitta på något roligt i kväll så kanske det lättar lite.