Senaste kommentarerna i forumet

Igår träffades vi och betalade räkningar och diskuterade vår ekonomi generellt framöver.
Vi kommer att ses på torsdag och skriva på skilsmässopapprena och vi hade en lugn och bra diskussion om det.
Vi lyckades till och med äta middag tillsammans alla tre och sen åkte jag tillbaka till landet.

Vi hade kommit överens om att han ska fixa en del i lägenheten (där jag kommer att bo) och att jag ska fixa en del på landet (där han eventuellt ska bo) och det kändes ju som en bra deal.
Idag fick jag ett meddelande via Messenger: "Vad har du gjort av skruvarna till listerna". Det här är ett ständigt återkommande mönster vi haft där han letar efter saker och jag på något intressant sätt är skyldig till att de är borta. Så är det ju ibland, men oftast har han lagt sakerna någonstans själv. Resten av familjen släpper allt vi har för händer och letar tills vi hittar det som är borta, oavsett hur lång tid det tar eller om middagen blir kall. När sakerna är hittade så är han aldrig tacksam för att vi hjälpt honom, det är liksom självklart.
Nu har jag varit på landet i en vecka och mannen har hållit på och röjt i stan inför utflyttning, så jag vet förstås inte var skruvarna var. Jag svarade "Ingen aning" och får nu kämpa med mig själv för att inte börja "hjälpa" honom att hitta dem på distans.
Nu inser jag ju själv hur absurt det är, så jag tänker att han får lösa det själv, eller låta bli.
Det är i alla fall spännande med det här varannandagshumöret och SÅ skönt att inse att det inom en snart framtid inte kommer att vara mitt problem längre.

Känner igen mig när du skriver om ångest. Fy tusan vad jag hatar mig själv när jag får ångest. I mitt fall är ångest starkt förknippat med alkohol. Jag har dragit ner rejält på supandet på egen hand. Forumet har varit ett enormt stöd för mig. Kämpa på! Ångesten lägger sig om nån dag.
/mrx

Hej Michael! Som uppmuntran kan jag säga att bara några veckors nykterhet kommer att göra under med din kropp. Jag har alltid tränat, men eftersom jag söp blev kroppen ändå mer och mer förslappad. Idag har jag varit nykter drygt 7 veckor och jag börjar redan känna igen min gamla kropp. Känner mig smärt och stark. Både kroppsligt och mentalt. Så det är bara att kämpa på, du kommer kanske må skit i början, men inom kort kommer du att må riktigt gott igen.
??

Välkommen! Och stöd lär du få här. Forumet är jätteviktigt för mig och många andra. Man får inspiration, tips, och man får skriva av sig.

Bra att du har bestämt dig! ?

De första 3 veckorna utan alkohol gick jag upp 3 kg. Mycket märkligt, tyckte jag då, eftersom jag fick i mig mindre kalorier som nykter än som drinkare. Trodde jag i alla fall. Men jag kompenserade antagligen genom att äta kakor och godis.

Nu har jag varit vit i över sju veckor och har gått ner 5 kg sedan jag vägde som mest. Så idag väger jag 2 kg mindre än vad jag gjorde när jag söp. Jag hoppas gå ner ytterligare 5 kg. Med tanke på hur mycket kalorier det är i alkohol är det märkligt att jag inte är tjockare än jag är. Jag drack ju flera tusen onödiga kalorier i veckan, och vräkte i mig extremt fet mat. Vad jag älskade att dricka vin och stå och röra i mina gräddsåser! ?

Vilken bra tråd.
Älskar också vin men måste dra ner.
Allt mys förknippas med vin. Sen en tid tillbaka har det blivit alldeles för mycket och för ofta. Vill också kunna hålla mig till fredag och lördag. Vill kunna hålla mig till 9 glas i veckan, vilket är mycket för många men inte för mig. Har räknat några veckor och ligger mellan 15-24 glas.
Galet!
Hänger gärna med på er resa med sikte på ett hälsosammare intag.
Kram till er.

Har länge vetat att jag dricker för mycket och det har nog bara blivit värre. Nu vill jag bara inte mer...
Efter att det tog slut med min partner och jag blev ledsen och ensam var alkoholen det som gjorde att jag orkade med. Men går ju inte i längden. Vet att jag måste möta sorgen och besvikelsen utan alkohol.

Drack ju redan för mycket innan! Så efter en ensam lång vinhelg, var det dags idag. Hade redan anmält mig innan och är sjukt motiverad idag. Nu vill jag bli lycklig igen och om jag så småningom träffar någon ny vill jag inte göra det som alkoholiserad.
Även mina barn förtjänar en glad mamma som inte är trött och bakis jämt. Även rädd att det går ut helt över ett bra och fantastiskt jobb jag har! Eller att jag mer och mer isolerar mig från mina vänner.
Så känns skönt att bestämma sig även om det kommer bli grymt tufft. Känner redan lite sug nu i eftermiddag och ett glas rosé på terassen...
Men jag ska stå emot och ser fram emot en nykter vår, även om första testet är att få ner mitt drickande till minimum. Vill försöka klara det och behålla visst socialt drickande. Bara aldrig aldrig mer ensam eller totalt supande på fest!
Så behövde bara skriva detta här för att få stöd av andra och göra en egen skriftlig markering att jag har bestämt mig!!!

Ett steg är att gå in här och skriva och läsa, hjälpt mig mkt. Jag blev mer eller mindre tvingad av företagsläkaren, en hemsk dag men är det bästa som hänt mig.
Går på samtal, använder det program som finns här på AH sen är det viljan att få bort alkoholen som driver mig.
På de drygt 50 dagar så mår jag så mycket bättre att jag aldrig trott det var möjligt.
Hoppas det kan ge dig styrka att ta ett val som passar dig// kram Strulan65

Ett bra första steg att skriva här och här finns det många som är trötta på alkohol och vill ha en förändring. Att skriva av sig här och läsa andras trådar hjälper mig mkt.
Har själv bara drygt 50 dagar bakom mig, men kan helt klart säga att jag mår 1000 gånger bättre nu.
Så kan bara säga att det är värt det, det finns hjälp om man behöver det och för mig har det varit så skönt att få hjälp// Kram Strulan65

Hej!

Har länge förstått att jag inte kan hantera mina alkoholvanor, men känner att nu får det vara nog på riktigt. Har visserligen en antal riktigt bra minnen från utekvällar med som involverat alkohol, men det skuggas av alla de dagar som alkoholen gett mig sån ångest att jag inte vet var jag ska ta vägen... Får alltid sån extrem ångest efter jag druckit att det tar flera dagar innan jag är tillbaka på banan, det oavsett om jag gjort bort mig på fyllan eller inte. Det kan handla om allt från att jag känner att jag varit pinsam och skämt ut mig, till att jag jag på riktigt behandlat människor illa på fyllan...

Har inga som helst problem med vinkvällar eller dylikt, utan det är festkvällarna som ger mig ångest, finns det någon som lyckats sluta med drickandet vid fest och bara begränsat det till myskvällarna hemma? Eller är det bättre att bara sluta dricka helt? Hur lär jag mig säga stopp åt mig själv när jag vet att jag inte kan hantera drickandet?
Bör tilläggas att jag är en relativt ung tjej, singel och bor i storstad, vilket gör att festkvällarna ofta förväntas av mig...

Hej alla,

jag måste bara få skriva av mig. Sitter här hemma och vet inte om jag ska gråta eller skrika. Jag har druckit galet mycket det senaste året. Sista 6 månaderna, varje dag. Vissa dar ett glas bara men de flesta mellan 5-10 öl. Jag har varit ledig en hel del och har varit fri från jobb. Imorgon ska jag börja jobba igen och sitter med världens ångest. Det är på gränsen att jag inte vill leva längre, men jag känner mig så väl så inget kommer hända. Men jag hade inte brytt mig om jag bara föll ihop och dör. Jag drack igår och har bestämt mig för att inte dricka idag men jag vet att om jag tar några öl så går ångesten över. Av erfarenhet så vet jag också att den kommer bli betydligt värre imorgon.

Många känner nog igen sig. Jag är så jäkla trött på det här. Från en vältränad kropp så ser jag hur slapp jag börjar bli. Skit trist. Ångest för det också. Ekonomin är piss så det gör ju inte saken bättre. Har ingen partner, inga barn och känner att jag kommer vara ensam resten av mitt liv då det är helt omöjligt att träffa någon.

Ja ni hör ju, ångest rakt igenom. :(

Hej hur gjorde ni när ni gick vidare o slutade med A. Så trött på detta destruktiva drickandet .mitt problem är att ja har dålig karaktär. Mitt sug släpper efter ett par dagar o då mår ja bra igen. O då tycker ja sedan att de blir mysigt att dricka vin☺️ O så är ja där igen . Med dagen efter sug o dricker för mkt. Funderar på antabuss ? Inser själv att ja är en kvinna som inte ska dricka ngn alkhol överhuvudtaget .

Hej, jag känner verkligen igen mig! Den här glorifieringen av vinet och hur mycket det förknippas med mys och belöning. Jag har bestämt mig nu för att vinet inte ska få ta så mkt plats i mitt liv. Tänker mycket som du, vinkärringrn, att i framtiden bara dricka vin fredag och lördag och aldrig under veckan. Men då måste jag försöka hålla upp rejält nu ett tag och inte " unna mig" ett glas vin i tid och otid. Blir svårt i vår med allt positivt som förknippas med sommar och ett glas vitt. Precis som ni är det vara vin jag lockas av. Ingenting annat. Hoppas att ni är kvar på forumet!

Tusen tack för stödet Strulan. Jag har anmält mig till programmet och ser fram emot att bli kontaktad. Det känns tryggt att här finns så många med olika, men ändå besläktade berättelser. För man känner sig ju ensammast i världen, när ”alla andra” kan dricka trevligt och socialt, utan att häva i sig som blådårar.

Styrka är ordet jag tänker när jag läser din tråd? Börjat fundera på hur bakfylla känns, se fick en bild i huvudet. Stäng i mig i en trång låda, dra en påse över huvudet och framkalla illa mående så känns det för mig????
Den skall jag försöka komma ihåg länge......
Kram❤️//Strulan65

Så starkt jobbat och du har börjat en resa som bara bli bättre för varje dag. Fixeringen vid alkohol släpper, men striden med begäret kommer och går men blir lättare för varje gång man vinner.
Det finns ett program här på AH som hjälpt många, kanske något för dig.
Kramar och styrka till dig// Strulan65

Jag hällde ut allt vin som fanns i huset. Med AA-s kristelefon tryckt mot örat. Min alkoholism har jag lyckats dölja för många, men inte för mina närmaste. Vad är viktigare, att inte ”tappa ansiktet” genom att erkänna att jag har problem, eller att få behålla det som trots allt är väl i mitt liv? Men känns tomt att inte planera nästa gång jag ska dricka vin, utan planera för följande nyktra dag istället. Jag är arg och känner mig förfördelad av livet som gav mig en beroendehjärna istället för en vanlig. Varför? Så lätt att falla ner i självömkans hål.

Starkt jobbat ???Ha god fiskelycka?

Dag 50. Drar ut i skärgården och fiskar havsöring med mina söner. Solen skiner.

Ha det fint!

I morgon är det tillbaka till vardagen, känns riktigt bra och känner mig stark efter påsk och ledighet. Vi som jobbar i vården vet ju redan nu att helvetet närmar sig, dvs semesterperioden. Så skall köra en nätbaserade kurs på nätet i stresshantering känns som om det kan behövas, förra sommaren var det jobb, vin, sol i ett galet tempo.

Börjar fundera på att byta jobb, men samtidigt så älskar jag det och mina arbetskamrater så skall börja med att lära mig stänga av det och hantera stressen det innebär, för är en av mina största triggar.

Idag hade jag tänkt bege mig till gymmet, men alldeles för fint väder så blir cykeltur istället till sjön och hämta mer kraft.

Ha en riktigt fin dag med styrka och mod//❤️Kram Strulan

Idag är min 37e nyktra dag!!
Jag är tacksam! Så himla glad för den här styrkan. Den är inte självklar för mig.
Hur går det för dig? Skriv av dig..?

...det första vita på många år.
Det börjar bli så länge sedan jag upplevde bakfylla att jag glömt bort hur jobbig den är. Befintlig ångest och kroppens krämpor är påtagliga. Summan blir att den härliga känslan av sundhet , klarhet och hälsomässig vinst är svår att hitta. Ett av de starka argumenten "hälsovinst!" är naggat i kanten.
Försöker ändå tänka att det hade varit ännu värre med ett par biboxar i bagaget.

Hej, hur går det??

Hur går det? Jag använder också forumet som en dagbok/logg. Så värdefullt att få skriva av sig, att få svar och nya tankar av så fina människor på forumet, som förstår en.
Jag har druckit destruktivt alltid. I år vill jag sluta. Idag är min dag 37 som nykter. Det kommer bara gott ur nykterheten!
Skriv igen!?

Förstår dig så väl.
Det du beskriver är så signifikant för oss medberoende. Vi liksom tar över den missbrukande alkolistens ansvar då alkoholen gör att ansvarskänsla, omdöme, medkänsla osv försvinner i jämn takt då alkoholisten super.
Det vi måste förstå och känna är att det bara förvärrar, förlänger och ökar alkoholistens möjlighet att fortsätta supa. För ingenting kostar något för den som super. Han, din man, kan fortsätta som om ingenting hänt. Han kan supa, vara ett svin helt enkelt mot dig och sin omgivning. Den som tar på sig ett hästjobb av ansvar är du.
Du skäms, du städar upp efter hans framfart. Då han är nykter är han ångerfull och då tror man att ” nu! Äntligen kommer det bli annorlunda”.
Men , det kommer inte bli det. Inte så länge vi står där bredvid och hela tiden städar och röjer i kaoset som våra alkoholister ställer till med.
Jag har, som hustru till en alkis, numera fullständigt släppt detta ansvar för konsekvenser min mans supande medför. Jag försvarar inte honom längre då vår omgivning mer eller mindre subtilt påtalar vad dem ser. Självklart är det skitjobbigt och pinsamt många gånger. Men jag har förstått och bestämt mig för att det är HAN som är pinsam och gör dumma saker. Inte VI.
Du och jag och alla vi som är i ett medberoende måste låta detta ansvar, denna skamfyllda känsla läggas där den hör hemma. Nämligen hos den som super. Det måste kosta något för att en alkoholist ska kunna och vilja göra något åt sin situation. Så länge det inte gör det så kommer ingen förändring.
Självklart vet och känner din supande man detta och det är gissningsvis därför han är elak och hotfull mot dig. Han SKÄMS över hur det blir för dig pga hans supande. Och skam är något man gör allt för att slippa känna. Då lägger man över denna jobbiga och kletiga känsla på någon som tacksamt tar emot den.
Jag fick tex höra nu på påskafton att ”... är du så jävla dum att du jobbar natt hela jävla påsken, så fattar du väl själv att jag blir förbannad över ditt jävla gnällande”.
Ja, han sa så. Min man. Jag hade den dåliga smaken att fråga varför barnet suttit och tittat på TV hela dagen istället för att få göra något mera stimulerande. Min man låg i soffan full. Hade haft en härlig dag med pissljummet vin direkt ut en bag-in- box som han ” gömt” under en kudde i soffan.
Självklart var allt mitt fel som jobbade när det skulle firas Påsk.
NOT! Jag vet ju och min man vet ju att det är hans supande som förstör.
I morgon då det är vardag och jobbet väntar på mannen så kommer allt vara annorlunda. Han kommer att kunna intala sig att nästa helg, då kommer han att hitta på roliga saker tillsammans med oss andra i familjen. Då kommer vi att kunna grilla och ha det så där härligt som man ska ha det nu på våren. Med ett glas vin i handen då vi grillar och gör trevligheter.
Men NEJ! Det blir ju aldrig så, för ett glas vin blir snabbt en gömd bag-in-box och den vill maken hälla i sig i fred. Utan mina och barnens blickar på sig.