Senaste kommentarerna i forumet

Såg i en annan tråd att du berättade att du anmält dig till Alkoholhjälpens program.
Jag vill önska dig innerligt Lycka till! Du har kämpat länge! / mt

Utifrån det du berättat här så låter det som att du gör alldeles rätt, vad är det som får dig att bli osäker?

Kram!

Matilda, välkommen hit. Jag har också anmält mig till programmet och börjar idag. Nu vänder vi på steken och säger ajö till det onda giftet alkohol!

Usch vilken ångest jag har nu... Gör jag rätt gör jag fel..

Jag hamnade på 5 o en halv enhet förra veckan vilket nåt jag är nöjd med.

Kom hem och tog ett glas vin och några folköl, dock känns det idag, men nöjd över att det inte vart mera vin.

Jag slutade att snusa för några år sedan. Känns lite som samma abstinens. Var ett helvete i 3 dagar, sen så gick det bättre. Vill heller aldrig gå igenom det igen

Nej jag försvarar honom inte alls för jag anser att det är han som är ansvarig för sitt drickande.
Dock känner jag en känsla av att jag tycker synd om honom samtidigt som jag könner mig ledsen, besviken och arg.
Han måste själv lösa det här.
Jag är så himla vilsen vara, trodde aldrig något sånt här ens skulle hända.
Det visade sig att han dessutom hade kört bil hem nån timme efter händelse, runt 4 på morgonen. Inte heller detta har han något minne av.
Jag vet fasiken inte ut eller in.......
Är uppvuxen i ett anhörigmissbruk med löften och svek och det tog lång tid innan jag kom till insikt att jag behövde tänka på mig själv.
Jag hoppas han förstår att det verkligen är allvar nu, att han måste välja.

Tårögd, på jobbet, läser jag era svar! Med ett leende.
Strulan, ditt svar drog mig genast till den där sjön. Jag såg och kände det i sinnet. Jag älskar naturen och förstår precis hur du menar! Tack!
All styrka till er!
Kram?

Nu är jag så redo för förändringen , trött på att smygdricka vin , har oxå tusen ursäkter för att dricka vin . Känner igen mig i många trådar här ,

JoYo, starka, fina du! Tack för att du delar!! Bra kämpat! Kram

Jaaa! Grattis! Samma här, hör bara hur fint det låter: vit och solig påsk! Känns fantastiskt! Mycket godis för mig också dock men vad gör det??
Kram

morfar Berra❤️ Du kommer att vara en helt underbar morfar? / mt

Vill aldrig själv uppleva den fasen igen. Håll ut nu, första 3 dagarna brukar vara värst. Om abstinens blir för jobbig finns vården, finns bra information om abstinens här på siten när man bör söka vård.

Herreguuuuuud vilka bra dagar en haft! Shit vad bra denna ledigheten satt. Helt galet. Har seriöst bara solat, hängt med mina pojkar och bästis. Varit på kalas och lyssnat på Massa musik.
Är lite mer sleten än vad jag borde vara men alla andra glädjenivåer är höga. Nu är det sista veckan på skitjobbet. JAAAAA!! ❤️

... är nu avklarad. Den var hemsk men det var man ju förbered på.

Jätteskönt med en vit påsk med sol och värme dessutom!☀?

Kramar
???

En vit och solig påsk??☀

Jätteskönt att vara nykter och njuta av solen, tidiga morgnar och klarheten i huvudet.
Lite för mycket godis dock...men det får man ta med ro...
Ha en fin fortsatt vecka alla forumvänner!

Kramar
???

Grattis till morfarskapet!???
Och en fröjd att läsa din text.
Den flödar som en porlande vårbäck.
Kramar
???

för alla inblandade! Lider med dig! Så här tycker jag:
Tycker att du ska agera minsta möjliga. Det här ska HAN reda upp och ta ansvar för. Du skriver att du förstår att det är alkoholen som gör honom sådan. Helt klart är det så men det är din man som aktivt häller i sig alkoholen. Om alkoholintaget ställer till problem så är det ett missbruk även om man inte dricker varje helg tycker jag. Om du ska ta din dotters parti? Eftersom hon är vuxen tycker jag att du först av allt skall ta ditt eget parti, du är också drabbad av detta. Din man har tafsat på en annan kvinna som dessutom råkade vara din dotters kompis. Försvara och ursäkta honom inte inför din dotter och försök inte medla för det är HANS ansvar att försöka ordna upp detta. Förstår att du känner dig kluven men som sagt tänk på att du också är drabbad av detta. Hoppas han kommer till insikt! Mitt ex kunde också göra helt idiotiska saker på fyllan typ stöta på sin kompis fru eller flirta med tonårsdotterns kompis. Jag tyckte sååå synd om honom när han ställde till det och glömde av mig själv. Glöm inte dig själv och dina känslor. Kram

Av en slump kom jag in på den här sajten. Eller slump var det knappast kanske.. Jag sökte ju runt efter råd om alkoholberoende och man tycker att man dricker för mycket. Som så många andra jag läst om så dricker jag gärna vin i tid och otid, mysfaktorn är hög och jag belönar mig gärna med ett glas eller två.
På morgonen när jag vaknar bestämmer jag mig för att nu ska jag inte dricka under veckan, utan bara till helgen. Men de tankarna är som bortblåsta när jag är på väg hem från jobbet och funderar över vad jag ska äta. Det vore ju gott med lite vin till.. en flaska? Nja.. det får bli en box. Och så blir det två glas vin den kvällen också, eller mer. Under påskhelgen när mina vuxna barn var hemma så kände jag att alkoholen är för är viktig för mig, så på påskafton blev det alkoholfri öl till påsklunchen, men vin till kvällen förstås.
Så nu gäller det att vara uthållig och inte ge efter för suget efter belöning. Jag tänker mig långa promenader med hund, träna, sodavatten med frysta bär etc etc. Vad gör ni andra för att ersätta suget. Jag har alkohol hemma i form av gin och annat, men det lockar mig aldrig. Bara vinsmaken och känslan när man sippar på ett glas rött, vitt, rosė eller bubbel. Fån! Vad ska man göra av den här förbannade glorifieringen av vinet? Jag är en välfungerande vuxen kvinna på 53 år, med ett intellektuellt och tidvis krävande arbete som jag älskar, vuxna barn, där den yngste precis har flyttat. Vi är en tight familj och jag uppfostrat barnen själv. Lever som singel sedan många år. Jag har goda vänner, som jag umgås med, men har senare år föredragit att vara hemma mycket på kvällar och helger, för att koppla av själv. En varningsklocka kanske eftersom det har betytt att jag har kunnat sippa på mitt vin, läsa min bok och skriva lite grann? Tack och lov har jag en stor hund som kräver mycket träning och långa promenader, men ändå... vinet har tagit för stor plats i mitt liv och nu måste jag testa att vara nykter en längre tid.
Jag måste tillstå att jag är imponerad av er alla som skriver här inne. Imponerad och inspirerad! Tack och håll tummarna för mig att jag ska fixa en första vecka och en första helg.

Och det känns som om jag vunnit storvinsten som inser att alkoholen inte behövs. Jag har njutit ändå! Hehe inte vad alkoholindustrin vill alls..

Jag har blivit morfar idag till ett fantastiskt litet knytte, med alla tår och fingrar i ett antal som överensstämmer.
Kan inte riktigt fatta, min lilla dotter som för ganska precis 26 år sedan befann sig i samma fas, så liten och bräcklig.
Och nu är hon en mamma, och en helt superb sådan.
Och jag får alla fördelar men utan ansvar, gosa men när hon är fullsketen så åker hon tillbaka till mammas och pappas famn.
Det är som att både få ha kakan och äta upp den på samma gång.

Så varför hänger jag upp mig så mycket på detta?
Jo en mycket viktig sak slog mig nu när min depression var som allra värst, och mina terapeuter frågade mig om jag var självmordsbenägen?
Och på den frågan svarade jag braskt ....ja, men tillade ganska så snabbt att jag ändå hade som mål att få se mina framtida barnbarn.
Och då lades alla fortsatta behandlingar på suiciditet ner som ett platt fall, no further questions asked...
Så det var ett väldigt bra svar på om man hade en framtidsvilja kvar, men det blev en väldigt avsnöpt diskussion tyckte jag.
Hursomhelst idag har jag inga sådana tankar kvar, eftersom jag anser mig som ”frisk”, men med en väldigt respekt för ett eventuellt återfall.
Så om ni känner någon med en djup depression, behandla den med silkesvantar, allt man säger kan få oanade konsekvenser.
Nonchalera inte bort det, varit inte så där hurtigt positiv, lyssna och känn medkänsla, svara med små enkla delmål om vad som kan göras bättre, en dag i taget utan för stora trösklar som kan kännas oöverstigliga för den som har tappat hoppet.
Tillfrisknandet ligger inte i materiella ting utan i tillit till andra människor, förståelse och ett lugnt tempo.
Så var det i alla fall för mig, den lilla självlärda hobbypsykolog som jag är, men som varit på ”andra sidan” med egen erfarenhet.
Men nog om det, nu tillbaka till glädjeämnena i livet...

Så hur är livet som morfar då?
Jo jag blev genast väldigt gammal, tjugo år lades direkt till min ålder, genom mina egna upplevelser om hur en morfar är.
För så var de när jag var liten, de var jääääättegamla.
En väl etablerad flint som blänkte i solen, ett par bakelit-läsglasögon i ett skinnfodral nedstoppade i bröstfickan på skjortan, pratade högt och hörde illa, en lösgom som man diskade i slasken,körde bil som en kratta med halstabletter i handskfacket som jag tjuvåt när jag väntade i bilen, och hade sockerdricka i en träback nere i källaren som luktade en blandning av mögel och villaolja.
Ett armbandsur av märket Omega som tickade jättehögt och de lyssnade alltid på nyheterna på en gammal transistorradio med röd skinnimitation eller en trämöbel med vikdörrar framför en svartvit televisionsapparat som det hette på den tiden.
....och när jag rabblar upp allt detta...så förstår jag hur gammalt allt det här låter, och jag har upplevt det...
Alltså är jag skitgammal, suck!
En generation förstörd av Televinken, beppes godnattstund och vilse i pannkakan....
Men också en generation som fått uppleva den största teknikutvecklingen sedan industrialiseringen.
Och precis som min mamma satt och berättade en massa husmorstips till oss med vår nyfödda dotter, satt också jag och min fru idag på BB och berättade allt vad som gällde då för 26 år sedan om hur de skulle ligga på rygg för att undgå plötslig spädbarnsdöd osv....
Någonstans såg jag i ögonvrån hur de likt oss också suckade över dessa dinosauriehistorier utan uppdaterad verklighetsanknytning.
Och på något sätt så såg jag mig själv som en riktig morfar, som satt där och gaggade utan idel öron.
Jag förflyttades som pappa till en generation nedåt i hierarkin som ”bara”en morfar, man lyssnar men behöver inte lyda längre.
Jag tillåter mig falla in i det facket utan protester, för jag vet att dessa föräldrar är de bästa att uppvara för tillfället.
Jag har lärt dem allt jag kan, från de mörkaste av sidor till de bästa, livet är fullt av fallgropar och än har de inte trampat i dem alla.
Men jag har berättat om de jag har fallit i, och den svåraste av dem alla heter fortfarande alkoholen.
Där tror jag nog att jag har gjort ett starkt avstamp, rivit ner lite jord från väggarna men den är fortfarande obestridligt djup.

Jag kommer snart inom ett par år kunna få möjlighet att påverka ännu en själ, mitt barnbarn om vad som är dåligt med att dricka alkoholen, genom att bara få vara den jag är och visa vad styrkan finns i och med att alltid vara närvarande i nykterheten.
Hur mycket det än stormar, morfar finns där som en trygghet och jag kommer alltid att skydda dig från livets faror.
En fjärdedel av dina gener är mina, men jag kommer se till att de inte är de dåliga.

En ny generation har tagit sin början, och en ny gren har växt ut på Berras familjeträd, må den växa sig stark och förbli fruktsam.
Det får bli mitt bidrag till mänsklighetens utveckling....

Och frågar mig någon hur min påsk har varit, så kan jag säga att den har varit väldigt psykiskt och fysiskt påverkande.
Är helt enkelt slutkörd i både kropp och knopp, men vad fasiken....vi har ju för i helsike fött barn, det är stort!

Berra

Starka fina du❤️ Som sätter ord på dina tankar och delar med oss. Skulle vilja ta med dig till skogssjön, sitta vid elden och skrika ut all skit över det mörka vattnet det är bättre än många terapier.
Du är värd ett liv i ro, med tömd ryggsäck så du kan gå med lätta steg// många kramar Strulan❤️

Min man, sedan 6 år, har alltid varit "glad i flaskan" och aldrig tackat nej till alkohol. Han har dock kunnat sköta det.
Men han har förändrats, från ett stilla umgängesdricka till att hysteridricka. Som om han inte vet hur snabbt han ska hälla i sig och han kan inte sluta utan bara fortsätter och fortsätter. Jag har påtalat att jag tycker han har problem med sitt drickande men han håller inte med.
Han dricker så han tappar både minne och sans och inatt hände något riktigt illa...
Han hade druckit mer eller mindre sedan i fredags eftermiddag och gav sig fan på att han skulle spela bingolotto men min dotter(24år) och hennes vänner. Jag valde att åka hem, vi hade varit på kryssning.
Idag fick han berättat för sig att han på natten hade krupit ner i hennes kompis säng och börjat ta på henne då hon sov. Han minns ingenting, total blackout när han blandar öl och sprit och vin.
Han är världens lugnaste, lite töntig, dricka inte varje helg men när han kommer igång så kan han inte sluta. Idag har han en 0ngest som jag aldrig sett förr och jag hoppas och önskar att det här var en väckarklocka för honom.
Men hur ska jag ställa mig i det här?
Min dotter och han har haft en superbra relation men hon vill inte se honom igen...
Jag älskar min man och förstår att det är alkoholen som gör honom sån här.
Hur kan jagcstötta honom? Eller ska jag lämna honom och välja min dotters sida? Vi har ytterligare 5 barn i hushållet. Han dricker dock aldrig när barnen är hos oss.
Törs jag satsa på att stötta honom i ett tillfrisknande, eller har han kanske inte ens ett alkoholmissbruk?
Det blir ett svamligt inlägg men allt gör bara så himla ont just nu och jag behöver få ventilera mig..

jobb fungerar men det mesta annat ej. jobb annars sover mest och dricker så fort ledig. gömmer och fortsatt förnekande ej inser... förtstått att har bipolär i bakgrunden och många år sedan slutat med litium och söker inte hjälp hur många gånger man än säger det och att han ska sluta men hela tiden återkommer. senaste åren verkar fastnat mer i depp fasen.