Senaste kommentarerna i forumet

Vill aldrig själv uppleva den fasen igen. Håll ut nu, första 3 dagarna brukar vara värst. Om abstinens blir för jobbig finns vården, finns bra information om abstinens här på siten när man bör söka vård.

Herreguuuuuud vilka bra dagar en haft! Shit vad bra denna ledigheten satt. Helt galet. Har seriöst bara solat, hängt med mina pojkar och bästis. Varit på kalas och lyssnat på Massa musik.
Är lite mer sleten än vad jag borde vara men alla andra glädjenivåer är höga. Nu är det sista veckan på skitjobbet. JAAAAA!! ❤️

... är nu avklarad. Den var hemsk men det var man ju förbered på.

Jätteskönt med en vit påsk med sol och värme dessutom!☀?

Kramar
???

En vit och solig påsk??☀

Jätteskönt att vara nykter och njuta av solen, tidiga morgnar och klarheten i huvudet.
Lite för mycket godis dock...men det får man ta med ro...
Ha en fin fortsatt vecka alla forumvänner!

Kramar
???

Grattis till morfarskapet!???
Och en fröjd att läsa din text.
Den flödar som en porlande vårbäck.
Kramar
???

för alla inblandade! Lider med dig! Så här tycker jag:
Tycker att du ska agera minsta möjliga. Det här ska HAN reda upp och ta ansvar för. Du skriver att du förstår att det är alkoholen som gör honom sådan. Helt klart är det så men det är din man som aktivt häller i sig alkoholen. Om alkoholintaget ställer till problem så är det ett missbruk även om man inte dricker varje helg tycker jag. Om du ska ta din dotters parti? Eftersom hon är vuxen tycker jag att du först av allt skall ta ditt eget parti, du är också drabbad av detta. Din man har tafsat på en annan kvinna som dessutom råkade vara din dotters kompis. Försvara och ursäkta honom inte inför din dotter och försök inte medla för det är HANS ansvar att försöka ordna upp detta. Förstår att du känner dig kluven men som sagt tänk på att du också är drabbad av detta. Hoppas han kommer till insikt! Mitt ex kunde också göra helt idiotiska saker på fyllan typ stöta på sin kompis fru eller flirta med tonårsdotterns kompis. Jag tyckte sååå synd om honom när han ställde till det och glömde av mig själv. Glöm inte dig själv och dina känslor. Kram

Av en slump kom jag in på den här sajten. Eller slump var det knappast kanske.. Jag sökte ju runt efter råd om alkoholberoende och man tycker att man dricker för mycket. Som så många andra jag läst om så dricker jag gärna vin i tid och otid, mysfaktorn är hög och jag belönar mig gärna med ett glas eller två.
På morgonen när jag vaknar bestämmer jag mig för att nu ska jag inte dricka under veckan, utan bara till helgen. Men de tankarna är som bortblåsta när jag är på väg hem från jobbet och funderar över vad jag ska äta. Det vore ju gott med lite vin till.. en flaska? Nja.. det får bli en box. Och så blir det två glas vin den kvällen också, eller mer. Under påskhelgen när mina vuxna barn var hemma så kände jag att alkoholen är för är viktig för mig, så på påskafton blev det alkoholfri öl till påsklunchen, men vin till kvällen förstås.
Så nu gäller det att vara uthållig och inte ge efter för suget efter belöning. Jag tänker mig långa promenader med hund, träna, sodavatten med frysta bär etc etc. Vad gör ni andra för att ersätta suget. Jag har alkohol hemma i form av gin och annat, men det lockar mig aldrig. Bara vinsmaken och känslan när man sippar på ett glas rött, vitt, rosė eller bubbel. Fån! Vad ska man göra av den här förbannade glorifieringen av vinet? Jag är en välfungerande vuxen kvinna på 53 år, med ett intellektuellt och tidvis krävande arbete som jag älskar, vuxna barn, där den yngste precis har flyttat. Vi är en tight familj och jag uppfostrat barnen själv. Lever som singel sedan många år. Jag har goda vänner, som jag umgås med, men har senare år föredragit att vara hemma mycket på kvällar och helger, för att koppla av själv. En varningsklocka kanske eftersom det har betytt att jag har kunnat sippa på mitt vin, läsa min bok och skriva lite grann? Tack och lov har jag en stor hund som kräver mycket träning och långa promenader, men ändå... vinet har tagit för stor plats i mitt liv och nu måste jag testa att vara nykter en längre tid.
Jag måste tillstå att jag är imponerad av er alla som skriver här inne. Imponerad och inspirerad! Tack och håll tummarna för mig att jag ska fixa en första vecka och en första helg.

Och det känns som om jag vunnit storvinsten som inser att alkoholen inte behövs. Jag har njutit ändå! Hehe inte vad alkoholindustrin vill alls..

Jag har blivit morfar idag till ett fantastiskt litet knytte, med alla tår och fingrar i ett antal som överensstämmer.
Kan inte riktigt fatta, min lilla dotter som för ganska precis 26 år sedan befann sig i samma fas, så liten och bräcklig.
Och nu är hon en mamma, och en helt superb sådan.
Och jag får alla fördelar men utan ansvar, gosa men när hon är fullsketen så åker hon tillbaka till mammas och pappas famn.
Det är som att både få ha kakan och äta upp den på samma gång.

Så varför hänger jag upp mig så mycket på detta?
Jo en mycket viktig sak slog mig nu när min depression var som allra värst, och mina terapeuter frågade mig om jag var självmordsbenägen?
Och på den frågan svarade jag braskt ....ja, men tillade ganska så snabbt att jag ändå hade som mål att få se mina framtida barnbarn.
Och då lades alla fortsatta behandlingar på suiciditet ner som ett platt fall, no further questions asked...
Så det var ett väldigt bra svar på om man hade en framtidsvilja kvar, men det blev en väldigt avsnöpt diskussion tyckte jag.
Hursomhelst idag har jag inga sådana tankar kvar, eftersom jag anser mig som ”frisk”, men med en väldigt respekt för ett eventuellt återfall.
Så om ni känner någon med en djup depression, behandla den med silkesvantar, allt man säger kan få oanade konsekvenser.
Nonchalera inte bort det, varit inte så där hurtigt positiv, lyssna och känn medkänsla, svara med små enkla delmål om vad som kan göras bättre, en dag i taget utan för stora trösklar som kan kännas oöverstigliga för den som har tappat hoppet.
Tillfrisknandet ligger inte i materiella ting utan i tillit till andra människor, förståelse och ett lugnt tempo.
Så var det i alla fall för mig, den lilla självlärda hobbypsykolog som jag är, men som varit på ”andra sidan” med egen erfarenhet.
Men nog om det, nu tillbaka till glädjeämnena i livet...

Så hur är livet som morfar då?
Jo jag blev genast väldigt gammal, tjugo år lades direkt till min ålder, genom mina egna upplevelser om hur en morfar är.
För så var de när jag var liten, de var jääääättegamla.
En väl etablerad flint som blänkte i solen, ett par bakelit-läsglasögon i ett skinnfodral nedstoppade i bröstfickan på skjortan, pratade högt och hörde illa, en lösgom som man diskade i slasken,körde bil som en kratta med halstabletter i handskfacket som jag tjuvåt när jag väntade i bilen, och hade sockerdricka i en träback nere i källaren som luktade en blandning av mögel och villaolja.
Ett armbandsur av märket Omega som tickade jättehögt och de lyssnade alltid på nyheterna på en gammal transistorradio med röd skinnimitation eller en trämöbel med vikdörrar framför en svartvit televisionsapparat som det hette på den tiden.
....och när jag rabblar upp allt detta...så förstår jag hur gammalt allt det här låter, och jag har upplevt det...
Alltså är jag skitgammal, suck!
En generation förstörd av Televinken, beppes godnattstund och vilse i pannkakan....
Men också en generation som fått uppleva den största teknikutvecklingen sedan industrialiseringen.
Och precis som min mamma satt och berättade en massa husmorstips till oss med vår nyfödda dotter, satt också jag och min fru idag på BB och berättade allt vad som gällde då för 26 år sedan om hur de skulle ligga på rygg för att undgå plötslig spädbarnsdöd osv....
Någonstans såg jag i ögonvrån hur de likt oss också suckade över dessa dinosauriehistorier utan uppdaterad verklighetsanknytning.
Och på något sätt så såg jag mig själv som en riktig morfar, som satt där och gaggade utan idel öron.
Jag förflyttades som pappa till en generation nedåt i hierarkin som ”bara”en morfar, man lyssnar men behöver inte lyda längre.
Jag tillåter mig falla in i det facket utan protester, för jag vet att dessa föräldrar är de bästa att uppvara för tillfället.
Jag har lärt dem allt jag kan, från de mörkaste av sidor till de bästa, livet är fullt av fallgropar och än har de inte trampat i dem alla.
Men jag har berättat om de jag har fallit i, och den svåraste av dem alla heter fortfarande alkoholen.
Där tror jag nog att jag har gjort ett starkt avstamp, rivit ner lite jord från väggarna men den är fortfarande obestridligt djup.

Jag kommer snart inom ett par år kunna få möjlighet att påverka ännu en själ, mitt barnbarn om vad som är dåligt med att dricka alkoholen, genom att bara få vara den jag är och visa vad styrkan finns i och med att alltid vara närvarande i nykterheten.
Hur mycket det än stormar, morfar finns där som en trygghet och jag kommer alltid att skydda dig från livets faror.
En fjärdedel av dina gener är mina, men jag kommer se till att de inte är de dåliga.

En ny generation har tagit sin början, och en ny gren har växt ut på Berras familjeträd, må den växa sig stark och förbli fruktsam.
Det får bli mitt bidrag till mänsklighetens utveckling....

Och frågar mig någon hur min påsk har varit, så kan jag säga att den har varit väldigt psykiskt och fysiskt påverkande.
Är helt enkelt slutkörd i både kropp och knopp, men vad fasiken....vi har ju för i helsike fött barn, det är stort!

Berra

Starka fina du❤️ Som sätter ord på dina tankar och delar med oss. Skulle vilja ta med dig till skogssjön, sitta vid elden och skrika ut all skit över det mörka vattnet det är bättre än många terapier.
Du är värd ett liv i ro, med tömd ryggsäck så du kan gå med lätta steg// många kramar Strulan❤️

Min man, sedan 6 år, har alltid varit "glad i flaskan" och aldrig tackat nej till alkohol. Han har dock kunnat sköta det.
Men han har förändrats, från ett stilla umgängesdricka till att hysteridricka. Som om han inte vet hur snabbt han ska hälla i sig och han kan inte sluta utan bara fortsätter och fortsätter. Jag har påtalat att jag tycker han har problem med sitt drickande men han håller inte med.
Han dricker så han tappar både minne och sans och inatt hände något riktigt illa...
Han hade druckit mer eller mindre sedan i fredags eftermiddag och gav sig fan på att han skulle spela bingolotto men min dotter(24år) och hennes vänner. Jag valde att åka hem, vi hade varit på kryssning.
Idag fick han berättat för sig att han på natten hade krupit ner i hennes kompis säng och börjat ta på henne då hon sov. Han minns ingenting, total blackout när han blandar öl och sprit och vin.
Han är världens lugnaste, lite töntig, dricka inte varje helg men när han kommer igång så kan han inte sluta. Idag har han en 0ngest som jag aldrig sett förr och jag hoppas och önskar att det här var en väckarklocka för honom.
Men hur ska jag ställa mig i det här?
Min dotter och han har haft en superbra relation men hon vill inte se honom igen...
Jag älskar min man och förstår att det är alkoholen som gör honom sån här.
Hur kan jagcstötta honom? Eller ska jag lämna honom och välja min dotters sida? Vi har ytterligare 5 barn i hushållet. Han dricker dock aldrig när barnen är hos oss.
Törs jag satsa på att stötta honom i ett tillfrisknande, eller har han kanske inte ens ett alkoholmissbruk?
Det blir ett svamligt inlägg men allt gör bara så himla ont just nu och jag behöver få ventilera mig..

jobb fungerar men det mesta annat ej. jobb annars sover mest och dricker så fort ledig. gömmer och fortsatt förnekande ej inser... förtstått att har bipolär i bakgrunden och många år sedan slutat med litium och söker inte hjälp hur många gånger man än säger det och att han ska sluta men hela tiden återkommer. senaste åren verkar fastnat mer i depp fasen.

Jag hoppas att du hittar din styrka att lämna din man och göra dig själv lycklig. Det blir en lång resa dit men du kommer att klara det. Vi är värda så mycket mer❤

Jag hoppas att du hittar din styrka att lämna din man och göra dig själv lycklig. Det blir en lång resa dit men du kommer att klara det. Vi är värda så mycket mer❤

Jag håller med dig om att ensamheten är jobbig. Mannen har ju en egen "Bästa vän " och där varken vill eller kan man få en plats.
Det jag ofta tycker är att jag har många vänner och familj som jag kan prata med och dom stöttar på alla sätt.
Men när man är hemma och mannen dricker så känner man sig så oerhört ensam, då hjälper det inte med alla runt omkring för just där och då finns det verkligen ingen.
Jag har flera gånger ringt alkohol linjen när jag behövt någon att prata med. De är mycket bra att prata med tycker jag.

Jag håller med dig om att ensamheten är jobbig. Mannen har ju en egen "Bästa vän " och där varken vill eller kan man få en plats.
Det jag ofta tycker är att jag har många vänner och familj som jag kan prata med och dom stöttar på alla sätt.
Men när man är hemma och mannen dricker så känner man sig så oerhört ensam, då hjälper det inte med alla runt omkring för just där och då finns det verkligen ingen.
Jag har flera gånger ringt alkohol linjen när jag behövt någon att prata med. De är mycket bra att prata med tycker jag.

Tur att ni finns! Forumet, era inlägg, fick mig att vakna, stanna upp, när känslor och tankar drog iväg.
Jag har varit hos min alkoholiserade mamma idag. Hon bor på ett hem, tillsammans med andra som levt med missbruk. Hon dricker fortfarande, lyckas få in alkohol på nåt vis. Dock begränsat eftersom hon inte kan dricka öppet där. Hon vore död utan hemmet och all hjälp hon får där. Jag köper med choklad, tidningar, nya sandaler att tassa runt i, lite smink eftersom hon älskar att sminka sig.... känns skönt att kunna ta hand om henne. Hade tänkt fråga om min barndom, som en del av min terapi. Men när vi så sitter där, hon som den sjuka människa hon blivit, jag som kämpar med trauman och eget missbruk, tappar jag fokus. Hon dricker starköl, i sina vackra kläder, alltid starka färger och knallrosa läppar, slurkar öl ur en ful brun flaska. Blicken är inte skarp, andningen tung, kroppen tung och oskött. Jag berättar om mitt beslut, att vilja vara nykter, en sund människa (vågar inte säga mamma, vill inte såra henne). Hon klappar mig på armen och säger att det är bra, men att jag borde unna mig vin emellanåt. ”Din öl är säkert jättegod” sa jag och luktade i flaskan. Där och då kom suget. Suget efter att få domna bort, bli lite relaxad, bli berusad, jag har nästan glömt hur skönt det är....
så kör jag hem. Konstig i kroppen, konstig i hjärnan, konstig i hjärtat. Tom, tyst, sorgsen.

Hemma berättar min man att han är så sugen på whisky. Han kämpar också. ”Unnar sig” 3,5% öl. Frågar om de räknas som alkohol. Ja, jag kan inte ens dricka 0,5%. Han säger att han hade kunnat tänka sig att köpa hem en flaska whisky. Men att han är glad att han inte gjorde det, påsken skulle varit förstörd, endast ångest kvar idag. Sa han.
Men ...Mitt sug blev värre, whisky, den ljuvliga jävla drog som snabbt och effektivt skulle få mig sväva på moln, jag skulle bli mjuk, tuff, flirtig, skrattig, skön, som en morfininjektion i hjärnan,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,

Stopp! Inte tillåta, inte öppna upp för alkohol i fantasin. Den där fantasin om skön whisky är inte sann - så fort promillehalten efter första glaset börjar sjunka ökar ÅNGESTEN och jag måste dricka mer. Dricker mer. Domnar bort. Somnar ifrån mina barn, mitt liv, mig själv... vaknar kl 3 av ångestdunkande hjärta, törst, panik, måste dricka mer för att somna om, vaknar kl 6 - måste till jobbet, arg, sur, orkar inte leva men måste överleva för barnens skull.....

Jag har beslutat mig för att vara nykter, mina barn förtjänar en nykter och sund mamma. De måste få lita på mig. Det har inte gått lång tid i nykterheten. Jag ska fortsätta vara tacksam över att vara nykter NU. Lugn i nykterheten NU.
Akta mig för triggers. Observera dem. Lysa på dem med medvetenhetens ljus...lysa på alla känslor med ljuset av medvetenhet - då löses de upp. De finns inte. Skapade av min tankeapparat. Försöker trigga igång min kropp. Men jag observerar tankarna, låter dem komma och gå, inte låta dem skapa känslor i kroppen, inte slå rot. Observera tanken, känslan, låta den lösas upp. Byta fokus till den jag vill vara. Den jag ÄR.

(dagens tankar. Jag raderar inte trots snurriga tankar, låter dem komma ur mig. bearbetar. Läker)

?

Stort grattis till dig. Grymt bra jobbat.

Jag har förberett mig nu för en tung natt. Hade en natt utan alkohol för några dagar sedan och drömde mardrömmar och fick massa ryckningar. Hoppas man inte är helt slut på jobbet imorgon. :)

Har varit i din sits. Och när man är där i mörkret förstår man inte råden man får. Jag har 73 vita dagar och mår så sinnesjukt bra. All ångest jag trodde jag hade har nästan helt försvunnit och a var orsaken. Att lyckas själv är svårt. Jag gav upp, gick till vården, äter antabus. Bästa beslut jag gjort.
Lycka till, första veckorna är riktigt tunga men det blir så enormt mycket bättre sen vittnar nästan allas resor om.

Det känns (tragiskt) men ändå skönt att veta att man inte är ensam där ute. Jag har varit medlem här tidigare och lyckades hålla mig nykter i 1 månad. Kommer ihåg att jag mådde bra och vet inte varför jag föll tillbaka. Gick ut på en promenad och mår väl lite bättre.

Tack än en gång för alla fina ord. Jag kommer hänga här inne lite grann.

Ha en bra kväll, Strulan. Min lever var i gott skick även när jag söp, förvånande nog. Det enda var BPeth, eller vad det heter, som var högt. På onsdag skall jag träffa läkaren och få min dom på det prov jag lämnade förra veckan. ?

Kör lchf så här får man äta gräddiga såser? Men viktnedgång har kommit, är väl levern som kör vågen har ju innan haft fullt upp med att försöka bränna all alkohol jag hällt i mig? Tur det är ett förlåtande organ, får väl se hur förlåtande den är när det blir nya prover i sommar.
Ha en skön kväll//Strulan

att det alltid är någon annans fel?
Intressant att det är fler som ser samma mönster!

Det där känner jag så väl igen, något är borta och en annan får leta, han ska ha hjälp med allt. Jag får alltid skulden fast jag inte varit i närheten av grejerna. Även dom själv klaraste grejerna, nu har jag börjat säga, lös problemet och vilket jäkla liv det blir, då är jag världens största egoist tänker aldrig på någon annan än mig själv osv...