Senaste kommentarerna i forumet

Nej Spinoza det har jag inte. Har skrivit brev till min man när det varit jobbigt och när jag behöver ventilera. Men det klart skriver man dagbok så är det ju lättare att se ett mönster. Ska försöka börja med det. Bra idé. Tack

Jag ska gå på mitt första möte måndag nästa vecka.
Min historia är samma som dig och har idag bestämt mig för att sluta dricka. För att hålla motivationen upppe ska jag gå på ett AA möte i veckan

Ett sätt för mig att bearbeta allt som ska hända är att läsa olika böcker om skilsmässa, så jag var på biblioteket igår och lånade lite.
En sak som slog mig efter att ha plöjt ett par böcker är att jag i flera år gått och väntat på den där stora händelsen som ska göra att jag får något slags OK för att kunna motivera en skilsmässa.
Det som båda författarna skriver är att man ju faktiskt inte behöver få godkänt av någon annan - det räcker med att jag inte mår bra i mitt äktenskap och inte ser en möjlig förändring. Så den enda som faktiskt behöver godkänna att jag vill skilja mig är jag själv. Det var en rätt intressant insikt och jag inser att jag faktiskt provocerade fram en sådan händelse genom att säga nej till mannens kära bygge. Jag visste ju att han skulle få spel och då skulle det bli lättare för mig att ge mig själv OK att genomdriva en skilsmässa.
Spännande funderingar så här på långfredagen.

Jag har också missbrukat som ett sätt att komma undan min depression och ångest. Har historia av självskadebeteende, svåra ångestattacker, vikthets. Jag gjorde en stor förändring för 1,5 år sedan, lämnade en relation som höll mig fast i beroende och lyckades då sluta med alkoholen. Jag trodde livet som nykter skulle vara enkelt, men sedan jag slutade dricka har all annan problematik exploderat. Först nu har jag lyckats komma till ett läge där jag kan börja hjälpa mig själv. Jag går i terapi och lär mig hantera måendet, ett myrsteg i taget.
Det är en jävligt ond cirkel att hamna i. Det är inte alls konstigt eller galet, alkoholen hjälper dig överleva och gör samtidigt allting värre, man fastnar ju i en logik där det blir den enda lösningen.
Har du någon hjälp för ditt mående? Har du fått behandling för din depression?
Vad bra att du är här och skriver. Vi hjälps åt att hitta hopp.
Vill gärna höra mer.
Stor varm kram.

För mig har det hjälpt att skriva en dagbok/loggbok för att hitta mönster och faktiskt inse hur ofta det svänger mellan katastrof och helt OK.
Jag har en lösenordskyddad Wordfil på min dator så att jag ska känna mig fri att skriva det jag vill.

Lite lugnare dag i dag. Har haft främmat här. Det lugnar ner allt. Det är sådana här dagar som inger hopp igen. Är som att åka berg-och dalbana. Ledsen, glad, ledsen, glad. När vet man vilket beslut man ska ta? Lämna eller stanna? Hade svårt att somna i går kväll. Hjärtat slog hårt och fort. I morses när jag vaknade, kändes det en overklig känsla. I morses kändes det som allt var slut. Att allt var över. Så svårt då jag är en människa som vill ha tydliga regler. Detta blir en enda gröt. Få se bad tiden utvisar.

Hej Heartbroken. Så svårt det är att man älskar någon som älskar alkoholen mer. Det är en ständig kamp. Kan inte ge dig råd angående rum/ lägenhet, men kanske någon annan här. Kärleken till mannen, det är ju det som stoppar att man inte går direkt. Så jobbigt.
Fortsätt läs här så får du flera råd och en massa tröst .

Hej,

Jag är 43 år och har missbrukat vin i ca 13 år. Det började med ett flyktbeteende som sedan övergick i beroende både fysiskt och psykiskt. Jag har dagar då jag inte kan låta bli att dricka för att min kropp darrar och kräver drogen. Sedan finns det dagar då jag inte alls har ett fysiskt behov, men då psyket och vanan sätter in och jag dricker i alla fall.
Nu har jag börjat sluka nästan en hel bib per dag. Jag är påverkad, men inte särdeles full.
Jag har en så kallad dubbeldiagnos. Jag har en djup depression i botten som lett till mitt missbruk. Jag har alltid haft ett destruktivt beteende. Om jag inte skar mig, så fick jag mig själv att kräkas. Jag hade Bulimi under hela gymnasietiden. Detta övergick till ytterligare ätstörning där jag missbrukade mat på annat sätt och gick upp ca 30 kg.
Jag fann lugnet i vinet.
Detta fina vin har förstört i princip alla mina relationer. Jag hittade en man jag verkligen ville vara med. Jag valde flaskan före honom.

Nu börjar min kropp säga ifrån. Jag har alltid haft långt och tjockt hår. Det är borta. Jag har inte haft mens sedan september, vilket nu är 7 månader sedan.
Jag har gått ner 10 kg, men inte tack vare bra kost eller träning. Mina fingrar är så svullna. Jag har sår i ansiktet och min hud är bara röd och ful. Varken naglar eller hår växer längre. Jag fortsätter att utsätta mig för idiotiska situationer. Jag hamnar i konflikter.

Någon annan som känner igen sig i detta? Hur galen kan man vara för att fortsätta ett sådant "liv"

Så himla vettigt svar! Får mig att orka förstå mig själv en dag till!
Uppvaknande! Hela kroppen känns arg. Känner mig som en vulkan, varnar och mullrar, vill inte explodera, ska försöka få ut den här ilskan försiktigt. Gråta ut underliggande sorg. Saker jag inte gjort nåt åt, lagt locket på med alkohol, levt kvar. Locket på i många år. Vill inte ta nåt beslut nu. För då skiljer jag mig i världens affekt. Ska låta det ta lite mer tid.
?kram

Tack Crna macka och glad påsk till dig med.
I dag är det sommarvärme, både frukost och lunch ute Draken slår frivolter i ilska över att inte bli matad. Tankar till att hitta något gott att dricka utan alkohol och vill inte ha alkoholfri öl eller vin. Det kommer säkert men just nu programmerar jag om mig, inget vin eller ölglas men kaffekoppen som det funnits massor av vin i fick vara med men nu med kaffe varje gång.

Dagarna går fort och Draken är lugnare, sömnen är fantastisk och jag blir sömnig istället för att stupa i säng. Finns en viss stress eller sug speciellt på eftermiddagen, men just nu är det hanterbart och jag växer en liten bit varje dag.

Så kraft och mod till er så möter vi påsken med styrka???//Kram Strulan❤️

Våran lösning har varit alkohol i det mesta, så det suget sitter nog i tills vi lärt oss ett nytt sätt. Vi är på väg att vakna både mentalt och fysiskt, de undertryckta känslorna vill ut. Hemskt att leva med någon som dricker, men oftast ganska bekvämt för vi flyr in i dimman och trycker undan våra känslor.

Sen nu när vi vaknar vill vi reda ut, få svar och bli tagna på allvar på hur vi känner. I ditt fall får jag för mig att du har all anledning i världen att vara arg på din man. Men ge det lite tid, det är bara du som lever i uppvaknandet och han är kvar på samma ställe som den dag du ställde ned glaset.

Många kramar❤️//Strulan

Så himla jobbigt att ”gilla läget” idag.? Jag har bråkat med min man i flera dagar. Har så mycket (flera år) gammal ilska i mig som kokat över NU??? Det är så jobbigt. För han ”tar det inte” utan blir sur och elak. Trots att jag förklarar mig. Han vill att jag ska vara sur på ett för honom bekvämt sätt, att mitt sätt inte är ok. Vi förstår inte varandra. Jag är så himla sugen på alkohol. Jag känner enorm stress i kroppen. Är det normalt att suget kommer så lång tid efter? Vad händer med mig? Är jag bitter? Har jag pms? Är det suget? Jag förstår ingenting, är bara så ledsen.
Ska fixa i trädgården, naturen får mig i bättre balans. Fixa med blommor och växter. Orkar inte se min man, och han tycks inte vilja vara snäll emot mig heller. Om det inte är på hans sätt, hans villkor... ?

Jag har druckit för nycket under lång tid. De senaste sex åren har det eskalerat och jag skulle säga att nu vid 32 års ålder har det nått en kritisk nivå.

Jag har varit i kontakt med psyk, med vårdcentralen och nu sedan augusti förra året med Riddargatan 1 i Stockholm. Förra sommaren lyckades jag hålla mig helt nykter i tre månader men tog sedan ett återfall. Det kändes inte så farligt. Nu sedan jag börjar jobba igen sedan två månader har mitt drickande ökat dramatiskt. Jag skäms. Skäms för min mamma, min familj, min psykolog på Riddargatan. Jag har inte varit på möte där på över en månad.

Jag undrar är det någon som har erfarenhet av AA? Tolvstegsprigrammet? Mitt huvudsakliga problem med detta är hela guds aspekten. Hur tänker ni? Känner?

Förlåt att det blir något förvirrat, svårt att få ner alla tankar som rullar.

Hej
Jag skapar denna tråd till er som vill påbörja sin livsföränring med mig.
Jag har idag tagit beslutet efter många månaders velande att sluta med alkohol. Beslutet grundas på att dels dricker jag för mycket och har ingen självkontroll när jag väl dricker. Nuvarande intaget brukar var 2ggr vecka men det blir mycket vid dessa tillfällen. Jag söker vänner som kan hjälpa mig och motivera mig till en forstätt föränding, samt tror jag att detta forum är bästa sättet att forsätta motiveras på.

Välkommen hit. Skönt att skriva av sig här. Och även kunna läsa andras trådar. Jag gifte mig också sent i livet. Men min man har druckit mer och mer. Det är så svårt att hantera. Förstår dig.

Hej!

Grymt bra att du hittat hit och att du skrivit här, det är liksom det första steget!
Jag känner igen mig jättemycket i det du skriver, jag är dock strax över 30 och numera kan jag kalla mig nykter alkoholist.
Skitpinsamt. I know.

Jag är inte så säker på att man blir dömd på två sekunder utav hela världen, iaf inte längre. För mig var det, som för de flesta andra här inne, min allra största hemlighet jag bar på i flera år och försökte liksom visa upp en yta som absolut inte existerade för omvärlden.
Det var till och med pinsamt här inne i början tyckte jag, så jag surfade mest runt, läste och kände igen mig men vågade inte skriva något - det var liksom som att om jag skrev här, DÅ hade jag ju erkänt för mig själv helt och hållet och det var ju riktigt pinsamt, framför allt pinsamt att jag erkänt och kanske inte gjorde nått åt min situation. När jag väl berättade för min familj (mamma/pappa/syrran och min bästis och två vänner) så har jag blivit bemött med "Fasen va stark du är som tagit tag i detta, va modig du är som vågar berätta" och jag kan känna deras dels lättnad att jag tagit tag i problemet men också deras hejar-rop och stöd, så därför är jag inte så säker på att det är så jäkla pinsamt... Iaf inte alla gånger..

Vill du sluta dricka?

Jag ville det tillslut, min ångest åt upp mig inombords och allt var så himla destruktivt i mitt liv. Det fanns inte nått positivt över huvudtaget.
Jag kan rekommendera alkoholhjälpens program här, du hittar det på startsidan, det är ett 11 veckors program man gör på nätet, där man får en kontaktperson som jobbar på alkoholhjälpen som läser igenom vad man skrivit/svarat på frågorna och bollar bra grejer med dig. Det är också riktigt bra frågor att fundera kring samt hållbara punkter för kommande nykterhet (typ tacka nej till alkohol, vad gör du när du får sug osv)
Det bästa med det här programmet är att det för sånna som du och jag, som tycker det är hemskt pinsamt, är anonymt. Och det som jag tycker var en av de viktigaste sakerna för mig var just att jag inte blev dömd. Eller bedömd av den hjälp-personen jag fick, utan extremt bra bemött.

Lopiz, jag hejar på dig, och jag ger dig mentalt det stödet jag fick av de jag vågade berätta för, här blir du inte bedömd eller dömd på förhand iaf! Det lovar jag dig!

Ett första steg är att skriva här och skönt att ha ett ställe utan skam och spel.
Att dela, få stöttning och ibland en spark i baken hjälper många av oss.
Jag läser många av trådarna och skriver som en dagbok, det hjälper mig att få styrka för dagen.
Ge det ett försök att hitta en väg som passar dig// Kram Strulan65

.

Hej Strulan

Starkt jobbat och glad påsk! Tycker att du gör ett riktigt kanon arbete, matar du inte draken så dör sen så småningom.

Mvh

Frissan grattis till dina 18 dagar och härligt att du mår bra, men måste vara svårt om du blir motarbetad. Finns det någon anledning till att personen gör så.
Kram Strulan

Det är tungt när det inte blir som man skulle vilja och frågan är hur länge man ska gå och drömma om något som aldrig kommer att hända?

Jag levde alldeles för länge i en dröm om hur det skulle kunnat vara och övertygade mig själv ganska ofta om att det var så.
Nu när jag lever separerad från min man och har fått distans så inser jag att det var alldeles för många gånger som sovrummet stank av alkohol och bakfylla och jag äcklades av när han ville pussas på morgonen och stank av gammal fylla, men ändå gjorde det för annars blev han ju ledsen...
Men vi hade många fina år också och en dotter som jag älskar, så jag tänker inte tycka att det är bortkastat. Däremot skulle resten av mitt liv inte bli bra om jag stannade kvar, så nu slutar jag drömma om något som inte kommer att hända och skapar mitt eget liv.

Önskar jag alla forumvänner?
Kramar
???

Han känner säkert på sig att det är något på gång. Men han dricker sig ju ändå full, så alkoholen är ju tydligen viktigast för honom ändå.
Skönt att du fick en lugn kväll. Kram!

Tack ❤️

Jag hoppas detta blir bra för mig! Idag sa min man att han vill sluta, men att han först vill hitta balans i livet med allt omkring som han mår dåligt av.. och att han känner att det knte går just nu.. vill ju tro att det ska bli bättre i framtiden samtidigt som jag vet hur få personer det är som blir friska från alkohol.. jag har börjat få svårt att hantera vans sätt att va när han börjat dricka. Räcker
Med några klunkar så upplever ja han jätte full typ:/ det har börjar gå ut över vårt barn och jag vill inte att hen ska behöva växa upp flera år i detta.. jag får så dåligt samvete för hur pappa är...