Senaste kommentarerna i forumet

Jaa det är nog så att jag lever och hoppas på det som var för många år sedan. Då han var snäll och kärleksfull. Men mina barn tycker vi grälar om samma saker nu som vi gjorde då. Så kanske förskönar jag allt och ser det i ett rosa skimmer. Om jag ska vara ärlig så skulle jag inte sakna något som vi har i dag. För nu känns det inte som vi har något ihop.
Så varför kämpar jag då? Ja man kapar ju halva släkten. Många av våra vänner, var hans från början. Flera jag kommer förlora. Men sådant kan ju inte vara viktigt om jag inte är lycklig ??
Många tankar i kväll.

Du verkar bo i närheten av Malmö och då kan jag rekommendera rörsjögruppen vad gäller AA. Har du frågor så svarar jag gärna på dem.

Det andra är att bor du i Malmö kommun kan du till viss del helt anonymt gå till Öppenvårdshuset Gustav och prata om alkoholproblematiken där. Samma visa gäller att vissa klickar man bättre med än andra.

Ge dessa två förslagen en chans. Kanske händer något inom dig?

Beroendeenheten i Malmö tycker jag personligen hjälpt till skapligt. Har varit där för att trappa ner mina flerdygnsfyllor. Har dock stött på någon mindre lämplig men i stora hela hjälper de till.

Alkoholen för ju med sig mycket bekymmer och det är svårt att veta om problematiken finns där även utan alkoholen. Därför anser många att man måste sluta dricka!

Känner mig ensam i vårt äktenskap. Känner mig ensam i kväll. Ingen som sitter bredvid mig i soffan som förr. Inga kramar. Ingen kyss. Ingenting. Vad finns kvar? Känner mig inte älskad. Jag måste släppa taget. Släppa taget om att tro att jag kan få min man att sluta dricka. Släppa taget om att tro att han ska älska mig igen. Släppa taget om allt och bara fokusera på mig. Vad jag vill. Att försöka bli hel igen. Men det är så tungt.

Jag kände som du att det var svårt att lämna eftersom jag älskade honom. Om du försöker tänka igenom vad du skulle sakna om du var utan honom, vad kommer du fram till då? Är det sånt som fanns för många år sedan eller är det saker som ni har här och nu? Jag insåg att visst jag älskade honom, det var inte det som var problemet. Problemet var ju att jag inte blev kärleksfullt behandlad av honom. För kärlek pågår ju dygnet runt. Man kan inte vara kärleksfull måndag-torsdag och elak på helgen. Det är ju antingen eller liksom, helheten. Jag hade samma problem med mitt ex när det gäller flirta och skriva med andra kvinnor på fyllan. Kände mig sviken, kränkt och förnedrad. Jag kan fortfarande bli arg på mig själv när jag tänker på hur jag förlät och köpte hans dåliga ursäkter. Har sparkar honom på ett ställe där det gör extra ont på män många gånger i min fantasi?
Ge dig själv tid i tanke och handling så tror jag du på djupet kommer fram till hur du vill göra! Du förtjänar att ha det riktigt bra! Kram

Så bra gjort Rosa ljus. Modigt att ta steget. Var nöjd med det stora, modiga steg du tagit för dig.
Hejar på dig?

Glad Påsk. Låter så skönt det du beskriver. Att just få välja själv vad man vill göra. Jag själv ser ju mer och mer att jag måste lämna om jag ska kunna bli hel. Ändå tvekar jag. Kärleken står i vägen, eller?
Men att slippa oroa sig för om mannen är full, eller om han flirtar med andra, om han har skrivit till henne. Ja orosmolnen är många. Vet inte vad jag väntar på. Eller är det att jag själv måste komma ikapp?
Än en gång Glad Påsk till dig

Jag kommer garanterat att fortsätta räkna vita dagar eftersom jag mår dåligt av att dricka. Jag dricker ej ofta nuförtiden men har svårt med mängden. Visst är det skönt att bli full ibland men ångesten dagen efter är inte rolig. Jag fortsätter förhandlingarna med mig själv om att dricka eller inte dricka ett tag till. Kanske jag drar ner ytterligare eller avstår helt i framtiden. Frugan har haft samma problem som mig. Hon höll på att bli riktigt fast i vindrickandet men har sedan flera år ändrat sina vanor. Vi pratar om allt inklusive mitt supande. Hon stöttar mig men är nog lite trött på mig mellan varven. För mig är forumet väldigt värdefullt och stärkande. Känns skönt att veta att vi är många som kämpar..
/Mrx

Jag tycker om sociala sammanhang både med och utan alkohol. Men det är ju alltid jag som föreslår att man ska förgylla situationen med en flaska vin. Eller tre. Varför jag i te kan hantera sprit är en fråga jag ställt hela mitt vuxna liv. Men det går bara inte längre. Nu får jag ta i detta. Pratade just med en snäll person på AA. Vi har träff på tisdag ❤️

Tusen tack för att du tog dig att besvara.
Jag förlorade min älskade hund i fredags. Jag dämpar alla känslor med vin.
Jag hade också en relation som tog slut och där jag inte kan glömma honom. Han sa att han aldrig kommer att förlåta mig.
Han drack inte, men det var ständigt tjafs.
Jag har också gått i terapi, men det hjälper inte. Inte förrän den dag jag själv bestämmer mig kommer det att fungera.
Jag har ingen diagnos, bara en självskriven depression..som egentligen pågått sedan så lång jag kan komma ihåg.
Jag hjälper gärna dig och stöttar.
Stor kram till dig också.

Firar ännu en storhelg på mina premisser och med aktiva val! Tackat nej och ja utefter vad jag själv mår bra av, bjudit in dom jag verkligen vill fira med! Inga inbjudna men känslomässigt objudna gäster! Så härligt att kunna glädjas åt en långhelg. Fortfarande en ny och underbar känsla för mig! Tänk så mycket vånda och magont man har haft tidigare under livet! Helt i onödan för man KAN STYRA sitt eget liv! Känner mig nykär i denna förmåga och det blir som att va lite nykär i sig själv! Nu kommer snart alla mina barn med respektive och vi skall äta god mat och njuta av varandras sällskap. Igår var jag själv i stort sett hela dagen. Eller ja själv förresten jag umgicks med mig själv och fixade i trädgården och njöt av värme och sol. Jag var själv men kände mig inte ensam! Hoppas ni har haft det bra! Om ni inte har haft det så tänk på att ni har makten att förändra och styra ert liv! Nästa påsk KAN bli något annat! Kramar från mig till er❤️

Oj, så jobbigt. Bara att kämpa på och börja på nytt. ?

Jag tror aldrig att jag skulle klara att bli en "normal" drinkare. Jag dricker för att bli full - oavsett vad jag säger offentligt. Får jag inte bli full kan jag lika gärna skita i att dricka. Alltså dricker jag inte.

Så vad har du för planer nu? Kanske är det OK att dricka till ibland? Du dricker ju inte så ofta längre, som jag förstått? Vad säger frun?

Jag brukade också resonera så, att ett liv utan alkohol vore hemskt. Idag är jag på min sjunde hela, vita vecka. Jag tycker att livet blir bättre och bättre utan alkohol. Men man får programmera om sig att tycka så.
Lycka till. ??

Du skriver du tycker om sociala sammanhang. Med alkoholen eller utan? Många förknippar allt de gör med alkohol och tycker då aktiviteten är kul. Men det är ju alkoholen som är skoj.

Styrka och kraft har vi fått denna helg?❤️//kram Strulan

Usch så många gånger jag gjort så, skött mig på tillställningar för att sen hälla i mig hemma eller hotellrum.
Vet inte om det är det är möjligt, men följer er som försöker. I mitt fall är det inte aktuellt, men är väl en tanke vi alla har ibland.
Skickar styrka till dig// Strulan65

Starkt av dig? När det gäller alkohol ta en dag i taget och man måste inte tänka längre än så // Kram Strulan65

Wow vad fint att läsa detta! Bravo!!

Jag ringde till min bror och bad om ursäkt, men han ville inte prata om det. Han bara skrattade bort det. Men min man är helt och hållet med mig, jag tror jag kan klara det med hans stöd. Jag skäms så förfärligt. Men det var fint sagt här ovan att fokus inte är på mig, i andras tankevärld, bara i min egen. Men ett liv helt utan alkohol ett sig hemskt. Helt hemskt och meningslöst. :( Tänk att det fått gå så här långt. Tack för stödet ❤️

Jag ringde till min bror och bad om ursäkt, men han ville inte prata om det. Han bara skrattade bort det. Men min man är helt och hållet med mig, jag tror jag kan klara det med hans stöd. Jag skäms så förfärligt. Men det var fint sagt här ovan att fokus inte är på mig, i andras tankevärld, bara i min egen. Men ett liv helt utan alkohol ett sig hemskt. Helt hemskt och meningslöst. :( Tänk att det fått gå så här långt. Tack för stödet ❤️

Jag levde i samma illusion i många år. Efter många försök och ”misslyckanden” har jag äntligen fått större insikt. Gjorde också bort mig inför släkten en kväll. Slog huvudet i botten, erkände för alla - och tog mitt beslut att vara nykter! Var öppen. Prata ärligt med din bror! Be om stöd!
(det är inte alls lika pinsamt som det känns innan man gjort det, det är mer pinsamt att fortsätta utan att förändras)
Du har tagit första steget! ?

Mitt planerade intag av alkohol under helgen gick bra. Jag skötte mig exemplariskt och drack inte ens upp vinet som serverades till maten. När vi kom hem runt klockan 20 igår kväll var jag typ nykter. Det som hände sen skulle inte hända. Här hemma tömmer jag lagret av rött vin och öl. Blev full som en kastrull. Nu ligger jag här med ångest och mår piss. Att det ska vara så jäkla svårt att dricka lagom mängd och sköta sig..

Balans. Kropp och själ åter i balans! Så tacksam! Hade grillfest hemma igår. Folk som triggar rödvinssuget rejält. Jag pratade öppet om mitt val, att alkohol inte passar mig, alkohol för mig är som ”rysk roulette”. Det går ”fint” en gång, två gånger, kanske tre men förr eller senare smäller det. Och emellan gångerna är man trött och icke-existerande.
Jag är glad och tacksam för den här insikten och kraften. Jag är inte religiös av mig, men något har kommit till mig, en insikt om att det hjälper att be. Eller ska vi kalla det meditera eftersom man ska vara så cool i detta samhälle. Stanna upp, be från hjärtat om hjälp, be om kraft för sig själv och andra människor som lider.
NU?

Varför dricker du? Svår fråga. Jag tycker om sociala sammanhang och har ett ordnat liv med jobb, familj och kreativitet. Men alkoholen vill ta övertaget. Det är min fristad, min bästa vän. Hur äckligt låter inte det.

Bestäm dig! Sluta fly!

Varför dricker du? Jobbigt med sociala sammanhang? Stress?

Alla har känt den ångesten. Ofta är den mest kemisk. Omgivningen lägger inte fokus på dig idag. Du skapar den bilden sjäkv. Våga möt demonerna.

Men det viktiga är att du bestämmer dig.

Hej. Jag mår så dåligt. Har försökt sluta med mitt destruktiva drickande som pågått hela mitt vuxna liv. Nu klarar jag inte mer. Var på middag hos min bror igår och det slutade med att jag var så full att jag skämde ut mig inför brorsbarnen. Jag vet inte om jag klarar av att leva. Jag måste förändra mitt beteende. Hur ska man börja. Tacksam för stöd!