Senaste kommentarerna i forumet

Hej !
Jag är gift har ett barn och lever med en alkolist. Min man har helt säkert varit alkis i 2år nu. Det ör ett problem som stegats upp.
Hittills pratar vi fortfarande mkt med varandra. Han söger att han förstår att han har ett problem men att han inte ör alkis . Tar en till två öl och är full! Dricker i smyg, dricker framför vårt gemensamma barn fast jag söger ifrån . Beter sig illa , blir arg , skriver, provocerar vårt barn till barnet gör något fel så att han kan skälla på barnet. Han mår så dåligt! Har Bert honom söka hjälp, kan gå terapi, eller terapi tillsamman , kan prata med läkare eller vad som! Han vill inte han skyller på att han inte kan prata med nån , att han inte vill sluta för det är det enda enligt honom han mår bra av just nu.. men han mår bara sämre av det helantiden. Han bråkar gärna med mig , jag får gå in och vara som en mamma som pratar till ett litet barn. Jag orkar inte! Jag vill hjälpa honom! Men han menar att problemet knte är hand utan vårt tillsammans. Jag förklarar att det är hans problem men att jag blir inblandad och även vårt barn . Men bara han kan ändra. Jag ör trött på att hela tiden vara spänd, rädd för tjafs och bråk, säga ifrån om hur han dricker, hur han ibland talar till vårt barn, eller hanterar olika situationer . Kag orkar knte längre va hans mamma! Jag vill kämpa för han och mig! Ja vill att han ska bli frisk! Jag känner jag behöver folk att prata med! Är redan folk i min omgivning som han förbjuder komma hem till oss för de frågasätter hans drickande. Alla omkring verkar märka, men ingen säger nått till han. Bara är på mig..

Kvällen gick bra och det vart ett glas och en liten skvätt till men väldigt liten.
Hade en folköl som jag tog under hela dagen så jag är nöjd. Skönt att inte bli påverkad ? så mindre än fem enheter
Perf

Fy vad jobbigt. Här börjades det i går med några öl, och några i dag. Och en arg och trött man.
Förstår att du får ångest. Jobbigt när man ska säga något sådant. Hoppas allt löser sig och att du kan få ett bra tillfälle att prata med honom.
Styrkekramar

..för att du delar med dig. Det är ett stort steg bara att man förstår att man måste göra något.
Ha en fin påsk nu ❤

Skärtorsdag och fint väder och ölen är inhandlade för heeela påskhelgen... Suck!
Har fortfarande inte sagt något om lägenheten.. Ångest deluxe..

Tack Trollduva och tack Rosette för era svar och tankar! ?
Det betyder mycket för mig!

Just detta behövde många av oss läsa ikväll, glädje och styrka ger oss som just börjat våran resa styrka och vilja att kämpa vidare.
Tack igen❤️//Kram Strulan65

På jobbet hinner jag inte tänka så mycket annat än på det jag håller på med just där och då.
Mitt arbete kräver 110% fokus på uppgifterna, vilket är skönt - min hjärna slappnar av och får vila från det som den annars processar hej vilt för närvarande.
Jag tänker mycket på nykterheten, det känns som att jag klivit in i en ny fas på min livslånga resa.
Jag har tidigare undvikit att tänka så mycket på det jag redan vet: Min nykterhet kommer att behöva bli ett livslångt beslut. Det är i alla fall vad jag tror mig veta just nu. Egentligen enda sedan jag släppte glaset för sista gången.
Länge har den tanken varit svindlande, men något har hänt sedan i helgen då jag klev över ett av mina gigantiska hinder på vägen:
Att vara på ett kalas nykter. (Det gick hur bra som helst, kände inget sug, fick ingen fråga jag behövde svara på, det var fri bar och gästerna fick själv gå och be bartendern om ett glas alkoholfritt eller riktigt bubbel, så jag slapp förklara mig vilket jag kände var rätt skönt, skönt också att få det bekräftat att det aldrig fanns en tvekan i "ett glas alkoholfritt tack"-meningen alls heller)
Efter lördagen har jag tänkt och tänkt och tänkt på allt och börjat inse att det inte bara kommer att bli nyktert resten av livet, utan att det kommer funka att vara nykter också.
Allt det här är som en heltidstjänst i tankar för närvarande - jag är på semester när jag är på mitt ordinarie jobb liksom!

En annan sak jag går och tänker på väldigt mycket är mitt eget mående och min psykiska hälsa. Jag har gått ifrån att verkligen seriöst inte velat leva, se på livet med tankar som att "jag är klar här nu." vilket bara drygt 4 månader senare känns riktigt otäckt att tänka på.
Jag är en funderare till personlighet, har alltid varit väldigt nyfiken, vilket jag tappat på vägen, men som jag nu märker kommer tillbaka mer och mer.
Jag börjar hitta tillbaka till Dee igen.
Jag gillar Dee.
Dee är nyfiken, har sina nördiga intressen, och trivs att vara själv i sitt eget sällskap. Hon är omtänksam och bryr sig om andra och är suveränt slipad på att bekräfta andra, hon är full av hyss och tycker om att pranka kollegorna och ge dom nått att lista ut/skratta åt. Hon har också djupa sidor, som hon kan visa för människor hon tycker om att vara med.

Idag på jobbet, när jag inte alls tänkte på vare sig de positiva sidorna av att vara nykter eller mitt psykiska mående utan tänkte på jobbet och på det jag skulle utföra, blev jag nästan som träffad av en blixt. Det var en sån jädra härlig och häftig känsla som bara for genom kroppen så jag nästan spratt till och började fnissa lite.
Orden som for genom huvudet på mig var:

"Fasiken, häftigt att va nykter! Livet, jädra härlig pryl alltså!"

;-) /Dee

Bra jobbat! Jag har följt din kamp här inne. Du har kämpat och kommit väldigt långt på din resa. För mig funkar det att stanna upp och tänka en vända på det negativa aspekter av att dricka när jag får lite alkohol sug. Imorgon ska jag sitta bredvid en kollega och jobba. Vill inte komma till jobbet och lukta spritfabrik. Vill kunna ta bilen imorgon så jag kommer hem tidigare. Solen kommer att lysa många dagar även om jag inte dricker alkohol. Jag är inte säker på att jag vill sluta att dricka helt. Just nu testar jag att dricka mindre. Påsken kommer att bli väldigt nykter men har planerat in att dricka en liten skvätt i ett socialt sammanhang. Det får absolut inte bli något fylleslag för det ger mig bara ångest.
/Mrx

Bra att du körde hem, är så läskigt när det kommer och känslan av att förlora kontrollen av sin egen vilja är hemsk. Lura Draken med att den får dricka efter påsk, skjut upp och samla kraft.
Sen är vi många som hatar solen och ledighet, fast vi hatar även regn, snö eller väder för allt väder gör att det finns en orsak till att dricka.
Så styrka till dig och starkt att åka hem????// Kram och styrka Strulan65

Blir rörd också. Önskar fortfarande min man kunde ta tag i sina problem. Trots att jag aldrig vill gå tillbaka önskar jag honom att han för sin egen del slutade med alkoholen.

Känner att oron för honom finns kvar. Ja det var kärlek en gång. Men kampen mot flaskan blev för tung.

Hoppas du klarar av ditt nyktra liv. Önskar dej lycka till med det.

Hälsa Blåkulla!
Jag känner likadant. Är skitsugen på vin. Men det gäller att stå emot. Jag tar ett varmt bad och försöker läsa istället. Men det är då själva fan att suget bara kan dyka upp så där... ?

Solen, värmen, ledigheten- jag var inte beredd på att suget skulle slå till så snabbt och så starkt. Jag är ju nykter nu. Över hundra dar. Släppte jag kanske garden? Eller ska man öva ett par gånger i varje situation, fira påsklov nykter några år innan det blir självklart? Eller, alltså det är självklart att jag håller mig nykter! Men är överraskad och överrumplad av det plötsliga starka suget och tankarna igen, "en kväll gör ju inget...."

Faller till föga på socker. Får ta tag i det beroendet senare.

Och imorgon blir det blåkulla ;)

Ett sug från helvetet denna soliga onsdagseftermiddag. Helt plötsligt, trots naltrexon. Körde av vid Kållered på väg hem från jobbet, stannade utanför bolaget. Blev sittande i bilen. Funderade. Gick aldrig ur. Startade och åkte hem. Jobbigt. ?

Värre är att jag börjar fundera på att dricka under påskhelgen. Det känns som att jag borde det, att jag förtjänar det efter snart sju vita veckor. Men nu gäller det att bita ihop. Jag vill dricka. Jag kommer inte att dricka.

Du kan tydligt beskriva vad alkoholen "tar" från dig. Flera väldigt hemska händelser som både påverkat dig fysiskt och psykiskt på många vis. Du beskriver skador du fått i samband med att du druckit, att du blivit våldtagen, legat på tågspår och blivit hämtad av polis med mera. Fruktansvärda händelser som var och en kan behöva få sin stund att bearbeta såklart. Du berättar också att din far tog livet av sig och har vid något tillfälle då han gjorde ett självmordsförsök sagt att det var på grund av dig. Det är tunga saker du nämner och du funderar över vad det är som gör att du har svårt att göra listan minst lika lång kring hur det skulle vara att inte ha alkoholen i ditt liv.

Hoppas att det är okej att jag delar med mig av några tankar. Det är nog många som kan känna igen sig i just den funderingen du nämner. Ungefär, vad krävs för att jag ska förändra, om jag förstått dig rätt.

Kanske känner sig en del arga och uppgivna, "hur skulle jag kunna må bättre". Tyvärr är det inte alls ovanligt, hade det varit enkelt och självklart hade inte alla stödformer som finns kring att förändra alkoholvanor funnits. Människor vet att det är riskfyllt och även om man får negativa konsekvenser av något betyder inte det att man slutar.

Samtidigt så finns stödet, eller självhjälpen och möjligheten till att göra en förändring, ibland tar det tid innan man hittar vad som passar en själv. Det finns nog lika många sätt att förändra sina alkoholvanor som det finns människor. Ibland är det först en bit in i förändringen man börjar märka skillnaden, eller vinsten av den.

Vad tänker du om det här?

Ett steg du tagit nu är att du berättar här hur alkoholen tagit plats i ditt liv, vad du varit med om och det är starkt gjort. Det finns som sagt stöd och hjälp att få. Om du vill.

Vad tänker du att du skulle vara hjälpt av just här och nu?

Fortsätt gärna skriva och läsa här, hoppas du hittar en del som blir hjälpsamt.

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Du har startat en tråd här och funderar kring "missbrukare eller ej". Berätta gärna mer hur du tänker, är det kring dig själv eller någon annan. Vilket som är det ofta en ganska svår fråga och många funderar nog på "är det ett problem eller inte".

Berätta gärna lite mer om du vill så kan vi vara ett bättre stöd eller bara fortsätt läsa runt här på forumet. Det som känns bäst för dig såklart!

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Hej Joar och välkommen till forumet. Du har startat en tråd här, bra steg! Fyll gärna på om du vill med eventuella funderingar eller så, så blir det lättare för andra att svara. Kanske är det så att du påbörjade trådstarten och har ångrat dig? Om det är så kan du säga till så tar vi bort den.

Oavsett, välkommen hit och hoppas att du kommer hitta mycket här som blir hjälpsamt för dig!

Varma hälsningar,

Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Gick av mitt arbetspass 9.00 imorse, hade jobbat sen 9.00 morgonen innan. Vi ska ha familj o sen vänner på besök på fre. Jag jobbar imorgon igen o går av 9.00 fre. Måste hinna städa, tvätta fönster. Har druckit 3.5 sen ja kom hem, har rensat massa ogräs, slängt på täckbark, lagt på kogödsel, putsat fönster (långt ifrån klar). Jag är så slut, men hade ja inte tagit mina 3.5 så hade ja nog legat o sovit till nu.. Vet att det är en kortsiktig lösning för o orka men va fasiken ska jag göra?? Jag är så trött men vad ska jag göra när jag annars inte klarar att hålla ihop vardagen?
//Cheri

12 dagar utan kaos.
Jag firar med att börja snusa igen. Ja, gud så onödigt. Men snuset verkar i alla fall göra att jag lugnar vikthetsen. Jävlar vad man har mycket att laga. En grej i taget, lycka över framstegen.
Jag lär mig sakta, sakta hantera ångest. Det blir fortfarande jävligt jobbigt, men jag förstår mig själv på ett annat sätt och kan berätta vad som händer.
I terapin har vi börjat formulera det som en anknytningsproblematik. Jag känner mig logisk. Det är logiskt för mitt system att tolka konflikter som att jag blir övergiven, och reagera med full katastrof. Det går att lära om. Jag känner frihet i att äntligen kunna skilja på vem jag är och vad jag gör.
Jag har börjat ett nytt jobb på deltid. Jag har inte förstått hur mycket press jag satt på mig själv i att vara helförsörjande i företaget. Det här kan ju bli jättebra.
Kram och kärlek till alla fantastiska kämpar!

Troja, du verkar fundera så himla mycket på vad han känner, hur det känns för honom när du inte svarar att du älskar honom, varför han inte ser logiken i att man "inte beter sig" som han gör. Grejen är ju att det är exakt sådär han beter sig, gång efter gång. Du kan inte ändra på honom, du kan bara ändra på dig. Och det försöker du ju med, gång efter gång. För du vet ju egentligen att det är din bild av hur man beter som är frisk, inte hans.

Han kommer aldrig att bli den kille du vill ha. Och du kommer inte att kunna lämna honom utan att det gör ont, eller utan att nån blir ledsen. Han blir ledsen, du blir ledsen. Sen går det över. Det gör ont mitt i, men sen går det över. Så är det även att göra slut med nån som inte super - det är jobbigt. Men sen blir det bättre. Ryck det där plåstret nu. Sluta göra regler för hur ni ska ses, för att ni inte ska ligga, för att det ska gå ett visst antal dagar emellan. Bryt, bara. Det är enda sättet. Gör slut, åk iväg och jobba, och sen kommer du hem och då ses ni inte.Ni hörs inte. Alls. För ni ÄR INTE goda vänner. Jämför relationer med andra vänner du har. Håller du på och analyserar och mår såhär dåligt där också? Det tror inte jag.

Grattis till din månad?? Du strålar av livslust?
Kram och styrka till dig// Strulan65

Ett bra första steg och här kan du få stöd och pepp, men ingen skam. Använder det själv till dagbok och för att få stöd av andra som kan förstå detta.
Så kram till dig och välkommen hit/// Strulan65

Vi är med dig och kan säga att du kommer inte ångra dig. Kram och styrka till dig// Strulan65

Idag var det en månad sedan jag drack mitt sista glas vin. En månad som gått ganska fort tycker jag. Ibland har det känns frestande att ta ett glas vin men oftast inte.
Tiden jag tjänat på att inte dricka har jag lätt hittat på saker att fylla den med.
Har tagit hand om en liten häst som varit ett ärende för länsstyrelsen o därmed har jag ju inte nämnt av förtjänsten i ekonomin pga att han kostat alla pengar (och lite till).
Jag har också startat odling av både tomat, chili och paprika + lite annat. Planterat om pelargoner som jag trodde var döda men de kommer så fint och en har t.o.m en knopp nu.
Renoverat ett rum och gjort det till kontor, dock inte färdigt än och här har nog särbon gjort det mesta.
Nu jobbar jag tre nätter så en vecka till blir det utan vin/Alkohol iaf och troligen mer.
Tiden får utvisa ?

hade berättat om sitt liv för dig och ditt liv varit hennes. Vad hade du tyckt då? Har pratar mycket och ventilerat med mina bästa vänner om mitt liv när jag var ihop med mitt ex. Nu kan jag nästan bli generad, vad tyckte dom egentligen?! Dom är empatiska människor men dom måste ju undrat! Nu i efterhand begriper jag inte hur jag kunde tolerera, acceptera och förlåta. Försök gå utanför dig själv lite och tänk att det som händer dig händer någon annan. Vad skulle du ge för råd? Förstår dig fullt ut! Så himla svårt att se klart på det hela när man är mitt i infernot! Kram