Senaste kommentarerna i forumet

Varmt välkommen till Alkoholhjälpen! Du beskriver en situation där det låter som att du är på gränsen till utmattning och använder folköl för att kunna pressa dig att prestera lite till, lite till, medan kroppen egentligen signalerar att den behöver vila. Du skriver insiktsfullt att det handlar om en lösning som fungerar på kort sikt, men som kanske ändå leder till att orken till sist tar slut. Just nu ser du inga alternativ. Det är en vanlig och förståelig reaktion som du inte är ensam om, när man är stressad blir det som att man blir tunnelseende och det kan vara svårt att komma på nya lösningar. Finns det någon som kan hjälpa dig med det du behöver göra? Hur ser det ut med möjligheter till återhämtning och vila under påskhelgen?
Det är verkligen klokt av dig att reflektera över ditt mående och hur du använder alkohol. Hoppas att du vill fortsätta skriva mer om hur du mår, att din tråd tar fart och att du kan få reflektioner från andra som känner igen sig. Ibland får man skriva flera gånger.
Glad påsk!
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Hej och varmt välkommen till Alkoholhjälpen! Vilket starkt första inlägg du skriver här. Klokt av dig att du har sökt hjälp och träffar din psykolog regelbundet! Du är verkligen mogen och insiktsfull som redan vid 23 års ålder har förstått att du vill att livet ska se ut på ett annat sätt och att alkoholen ska ha en annan plats i det. Just det tänker jag att man på alkoholmottagningen verkligen bör ta på allvar! Kanske har du redan hunnit ringa dit nu? Berätta gärna om hur det gick i så fall!

Ifall du skulle ha råkat fastna med numret framför dig och känner att det är ett för läskigt steg, vilket inte alls är konstigt eller ovanligt att känna, så tänkte jag bara ge dig några alternativ - hoppas att det känns okej? Det finns ju många olika sätt att ta stöd när man vill lägga om sina alkoholvanor. Här på Alkoholhjälpen har vi t.ex. ett nätbaserat program där du gratis och anonymt kan arbeta mot en förändring (se den blå rutan på förstasidan), med eller utan rådgivare som stöd. Du kan också ringa anonymt till Alkohollinjen på 020-84 44 48 för ett par samtal som kan leda till några första steg i rätt riktning. Du kan också testa att ringa till alkoholmottagningen anonymt till att börja med, för att fråga vad de kan erbjuda.
Glad påsk, med hopp om en ljusare framtid för dig!
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

När jag köpt lägenhet bakom min mans rygg gjorde jag så att jag berättade det via mejl, till hans jobbadress, en förmiddag när vi båda var på jobbet. Jag tänkte att han skulle kunna "smälta" det bättre om han var bland folk, än att det var vi två hemma ensamma med barnen. Jag blev inte direkt populär, men när jag väl berättat var det oerhört skönt. Och det var så klart att vansinnigt jobbigt att flytta (och att sälja ett hus!) men det gick. Det är snart fyra år sen och jag har aldrig ångrat mig. Han slutade inte supa heller.

När jag lämnade mannen i stan för ett par dagar sen så var han väldigt ledsen men ändå rätt lugn.
Det verkar ha övergått i ilska nu, för när jag frågade (via Messenger) om hur vi skulle dela upp vår tid mellan stan och landet så fick jag bara ett kort "Jag tänker vara i stan nästa vecka" som svar. Jag svarade honom att det funkar för mig om vi sen kan växla veckan därpå. På det svarade han att han inte tänkte anpassa sig efter mig eftersom vi inte har en sån relation längre. Jag svarade att jag ville att vi ska samarbeta så mycket det går med tanke på dottern, men har inte fått något svar på det än.
Jag är lite orolig för hur den där ilskan kan komma att yttra sig och sitter nu och väntar på hans svar och funderar på vad jag behöver göra rent praktiskt för att komma vidare. Så jag har beställt personbevis för att kunna ansöka om skilsmässa och hoppas att mannen skriver på så jag slipper 6 månaders betänketid.
Jag har också kontaktat banken för att få lite rådgivning och funderar på om jag ska ta tillbaka de fullmakter jag har gett min man på mina konton (jag har på hans också). Risken är ju bara att han blir ännu mer förbannad när han får reda på det...

Det känns tungt nu :-(

Spårade ur, fick ångestpåslag delux. Ingen sömn och skrev till chefen mitt i natten att jag vill jobba hemma de sista dagarna.
Det gick jag inte. Men höll mig hemma igår ändå. Vette fan om jag får en varning för det eller inte, men det är iallafall första gången som jag rent och skärt skolkade från arbete. Isf pga ångest, men vet ibte om det är beviljat som orsak att stanna hemma.

Nu sitter jag på kontoret igen med det andra teamet där alla verkar vara borta, för jag är helt ensam här. På riktigt alltså, ingen här. Borde kunnat jobba hemma idag...
Fattr inte varför det ska vara så svårt att möta sin anställdas behov eftersom det verkligen gör varken till eller från om jag är på plats.
Skit samma.
Var på tiden att en ångestattack skulle komma, så nu har jag checkat av den med.

I kväll ska jag hänga med tjejen, det blir mega mys ❤️
Vaknade med torr hals och igenklockad näsa, börjar nog bli förkyld igen woopyfuckingdoodle.

Snart långledigt ❤️
Fridens ?

Ha en fin dag och vårda dig själv//Strulan

Låter härligt och önskar dig en riktigt fin helg❤️// Strulan

En fantastisk morgon där skogens alla djur för ett jäkla liv, gillar att gå tidigt för att vara med när skogen vaknar mitt sätt att hämta energi.

Igår gjorde jag något som tyder på att nykterheten gjort mig galen, jag bokade en pt på gymmet 3 gånger skall denna lilla tjej lära tanten träna. Alla som känner mig skulle säga att sådant gör inte Strulan, jag är en mes som spelar säker men har panik på insidan.

Men något händer i min själ, den vill vara med och leva och från den nattsvarta dagen hos företagsläkaren när lusten att leva inte längre fanns är det mil till där jag är nu.

Så rädd att falla att jag försöker göra allt för att inte hamna där, påminner mig om situationer som är så äckliga och svarta att jag vill välja denna vägen. Tar min timme på morgonen i skogen för att resonera med mig själv, försöka förstå och bygga mitt nya jag.

Så idag kramar jag er och livet// Strulan❤️

Tack Strulan65. Detsamma till dig. ??

Min egen nykterhet börjar vackla lite nu i solen. Tystlåtna små förhandlingar. Än så länge i bakhuvudet. Trots att jag står fast. Här är det allt som gäller. Orkar inte hålla på med regler. Orkar absolut inte hantera en bakfylla. För det kommer skicka mig rakt tillbaka till hur det brukade vara innan medicineringen. Jag tror inte jag fixar det. Men jag måste nog ändå dra ut den i ljuset, det där lilla pockandet. Löftet om en liten bubbligare känsla. Tanken slog mig idag. Jag skulle vilja sluta med medicinen. Jag vill få spritta. Men nej. Det är inte värt. Jag kan leva utan spritta, men inte med bråddjupet. Främst att hantera denna vecka är saknaden. Barnen är med sin pappa. Och jag, jag ska låtsas att livet rullar på och har mening. Kaffet smakar gott och jag ska påskpyssla. Fast det blöder, pulserar från mitt hjärta. Bleka läppar. Såg GoT iallafall. En stunds fokus. Måndag en dag att se framemot.

Och för första gången på många år behöver inte jag fundera på när och hur jag ska kunna dricka alkohol.
Jag är lugn i mitt beslut att aldrig ta det första glaset.
Jag ska vila, äta, umgås och vara mycket utomhus och i nuet.
På kvällarna ska jag lägga mig nöjd och trött.
Uteserveringarna dyker upp och jag vill också vara med! Jag går dit och beställer härligt och friskt alkoholfritt rosé.
Tackar min lyckliga stjärna att modet, förståelsen och empatin för mig själv finns.
Kram och väldigt glad påsk alla?

Önskar dig en fin dag med styrka och mod, för kloka val//Strulan

Det är så skönt att vakna NYKTER.
Ledig med barnen. Idag ska vi pyssla färdigt våra påskdekorationer. Igår målade vi ägg och idag ska de hängas i trädgården. Minstingen ska gömma chokladägg.
Hon tycker att det är så spännande.

Förr, har jag alltid druckit samtidigt som jag pysslat med barnen, lussekattbak och vin i glaset bakom kaffekokaren, påskpyssel och alkohol i glaset gömt. Jag kan få ett snabbt sug av alkohol men tanken på hur trött och trist jag blir ganska snabbt, hur jag luktar, hur disträ jag blir —- nä usch! Det är skönt att vara sig själv.

Jag har haft ett par dagar av superdåligt humör. Funderar på om det kanske är östrogen och progesteron nivåerna som sänks med åldern..? (fyller ju 40 om en månad)
Eller kan hjärnan flippa ur sådär en hel månad efter alkoholmissbruk? Jag skulle vilja läsa om det men hittar ingen info om nykterheten och alla biverkningar av alkohol tiden efter.

NU ska jag njuta av tystnaden i huset innan barnen vaknar..

?

Tack för välkomnande kommentar Strulan och lycka till själv.

Dag 3. Idag ska jag göra allt jag själv kan för min hälsa och för att känna sinnesro.

Filosoferade på skam i duschen och kom på att jag för mycket länge sedan slutade skylla mitt intag av alkohol på andra människor, min taskiga barndom etc. Detta gjorde mig enormt stark (att inte längre vara offer) och jag tyckte (då) att jag återfick kontrollen över mitt liv. Numera skyller jag mitt alkoholintag på mig själv, dvs. jag är ett offer för mig själv, min svaga sida, mitt sämre jag, etc. Inte konstigt att jag känner skam! Skam handlar ju om hur man ser på sig själv. Skuld om hur man ser på sitt ansvar inför sig själv, andra och världen.

Tack för välkomnande kommentar Strulan och lycka till själv.

Dag 3. Idag ska jag göra allt jag själv kan för min hälsa och för att känna sinnesro.

Filosoferade på skam i duschen och kom på att jag för mycket länge sedan slutade skylla mitt intag av alkohol på andra människor, min taskiga barndom etc. Detta gjorde mig enormt stark (att inte längre vara offer) och jag tyckte (då) att jag återfick kontrollen över mitt liv. Numera skyller jag mitt alkoholintag på mig själv, dvs. jag är ett offer för mig själv, min svaga sida, mitt sämre jag, etc. Inte konstigt att jag känner skam! Skam handlar ju om hur man ser på sig själv. Skuld om hur man ser på sitt ansvar inför sig själv, andra och världen.

Bra att du börjat skriva här. Många medsystrar som är i samma situation som du. Jag lever också med en man som är alkoholist, men som inte erkänner det. Forumet här är en av mina livlinor. Tror det är bra att skriva så man får ur sig allt.

Tack Strulan65 och Mrx. Dags att åka och blåsa på kliniken. Känns viktigt idag. Just nu känns det som att jag inte kommer att dricka i helgen. Men fy fan för dessa svackor, en jävla bergochdalbana i sug och känslor ju. ?

Det är inte enkelt att säga en sån sak, men jag tror att det är klokast att göra det när han är nykter (eller bakfull). Har du någonstans att åka om det blir för jobbigt under helgen?
Styrkekramar till dig!!!

Bara kärlek❤️ Vilka vänner du har ❤️

Bara kärlek❤️ Vilka vänner du har ❤️

Tack, kram o styrka tillbaka ❤

Hej clara

Jag förstår vad du menar, men jag måste ta det i tapper, jag klarar inte av att inte höras alls, så var det med mitt förra ex med tills jag faktiskt slutade kontakta honom och jag tog bort honom på sociala medier! Det kan hända med det här exet med tillslut!

Ja jag vet att jag funderar väldigt mycket på hur han känner. Jag tycker det är så fruktansvärt jobbigt att sätta nån i en situation där personen blir lämnad, ledsen, tom osv.... jag vill inte låta nån annan känna det jag kan göra ibland. Men samtidigt så har han satt sig själv i denna sits. Jag förstår jag tappat känslor och gör det mer o mer pga hur han är och hur allt vart mellan oss.

Nej jag tror ingen analyserar så här mycket om en vän än i en sån här relation.

Hej nordäng

Ja jag hade tyckt min vän va långt ute och cyklade och tappat allt vett. Jag hade dessutom sagt att det är farligt att träffa honom. Jag tycker det här är pinsamt, jag har tyckt det flera gånger då våra vänner sett oss ihop bara några dagar efter nåt bråk.
Kram

Hej !
Jag är gift har ett barn och lever med en alkolist. Min man har helt säkert varit alkis i 2år nu. Det ör ett problem som stegats upp.
Hittills pratar vi fortfarande mkt med varandra. Han söger att han förstår att han har ett problem men att han inte ör alkis . Tar en till två öl och är full! Dricker i smyg, dricker framför vårt gemensamma barn fast jag söger ifrån . Beter sig illa , blir arg , skriver, provocerar vårt barn till barnet gör något fel så att han kan skälla på barnet. Han mår så dåligt! Har Bert honom söka hjälp, kan gå terapi, eller terapi tillsamman , kan prata med läkare eller vad som! Han vill inte han skyller på att han inte kan prata med nån , att han inte vill sluta för det är det enda enligt honom han mår bra av just nu.. men han mår bara sämre av det helantiden. Han bråkar gärna med mig , jag får gå in och vara som en mamma som pratar till ett litet barn. Jag orkar inte! Jag vill hjälpa honom! Men han menar att problemet knte är hand utan vårt tillsammans. Jag förklarar att det är hans problem men att jag blir inblandad och även vårt barn . Men bara han kan ändra. Jag ör trött på att hela tiden vara spänd, rädd för tjafs och bråk, säga ifrån om hur han dricker, hur han ibland talar till vårt barn, eller hanterar olika situationer . Kag orkar knte längre va hans mamma! Jag vill kämpa för han och mig! Ja vill att han ska bli frisk! Jag känner jag behöver folk att prata med! Är redan folk i min omgivning som han förbjuder komma hem till oss för de frågasätter hans drickande. Alla omkring verkar märka, men ingen säger nått till han. Bara är på mig..

Hej !
Jag är gift har ett barn och lever med en alkolist. Min man har helt säkert varit alkis i 2år nu. Det ör ett problem som stegats upp.
Hittills pratar vi fortfarande mkt med varandra. Han söger att han förstår att han har ett problem men att han inte ör alkis . Tar en till två öl och är full! Dricker i smyg, dricker framför vårt gemensamma barn fast jag söger ifrån . Beter sig illa , blir arg , skriver, provocerar vårt barn till barnet gör något fel så att han kan skälla på barnet. Han mår så dåligt! Har Bert honom söka hjälp, kan gå terapi, eller terapi tillsamman , kan prata med läkare eller vad som! Han vill inte han skyller på att han inte kan prata med nån , att han inte vill sluta för det är det enda enligt honom han mår bra av just nu.. men han mår bara sämre av det helantiden. Han bråkar gärna med mig , jag får gå in och vara som en mamma som pratar till ett litet barn. Jag orkar inte! Jag vill hjälpa honom! Men han menar att problemet knte är hand utan vårt tillsammans. Jag förklarar att det är hans problem men att jag blir inblandad och även vårt barn . Men bara han kan ändra. Jag ör trött på att hela tiden vara spänd, rädd för tjafs och bråk, säga ifrån om hur han dricker, hur han ibland talar till vårt barn, eller hanterar olika situationer . Kag orkar knte längre va hans mamma! Jag vill kämpa för han och mig! Ja vill att han ska bli frisk! Jag känner jag behöver folk att prata med! Är redan folk i min omgivning som han förbjuder komma hem till oss för de frågasätter hans drickande. Alla omkring verkar märka, men ingen säger nått till han. Bara är på mig..