Senaste kommentarerna i forumet

Grattis till ditt år Fredrik. Vilka val du gjort gjort för dig själv. Att våga be om hjälp kräver mod och det är också räddningen för många. För mig är det ett tecken på insikt och den vet jag att du har. Resan i nykterheten är knappast spikrak men oj vilka lärdomar vi kan få med oss på vägen. Att få möjligheten att lära känna sig själv på nytt. Att få möjligheten att skapa något nytt utifrån var vi står idag ser jag som en gåva. Så glad för din och även för din familjs skull.
Kram
Ellan

Hej Fenix

Jag visste väl att det fanns mycket mer kraft kvar i dig. Jag håller alla tummar jag har och vi får hjälpas åt framöver.
Sköt om dig.
Tjalle

Ballt att jag kunde tipsa om programmet. Jag hoppas du blir nöjd!
Jag tyckte det var himla skönt med programmet för att jag kunde vara helt ärlig med min rådgivare jag hade utan att känna att jag blev dömd, eller bedömd.
Programmet kräver att man är ärlig och att man tänker efter och att man har viljan att genomföra det, och jag tror man får ut mest av programmet om man verkligen sätter sig ner och reflekterar över alla frågorna. Ordentligt.
Det är också skönt att få ta det i sin takt.
Berätta gärna vad du tyckte - nu har jag egentligen inget att jämföra med, eftersom jag inte sökt hjälp tidigare så jag kan vara något partisk, haha! :-)
Programmet tog slut för min del för ett bra tag sedan nu, men det ligger kvar här när jag loggar in och senast inför festen i helgen så gick jag in och läste vad jag skrivit om olika strategier att tacka nej till exempel, argument och hur jag ska tänka, så än idag använder jag mig utav det närhelst jag kan tänkas behöva påminna mig, slipa till argumenten eller bara vill nypa mig i armen och säga "du drömmer inte, du är nykter!"

Glad påsk :-)

Grymt Fenix! Grymt! Glad att jag kan bidra med nått här i världen ;-)
Glad påsk!

Jag har skrivit i forumet för anhöriga och om resan ifrån mitt nuvarande ex som jag var och ff kan vara medberoende till.
Här tänkte jag ventilera om mina alkoholvanor och hur jag mår,konsumerar, och vilka sociala situationer jag hamnar i med det och utan det.

För det första så är jag en person som inte vill vara utan alkohol men som dricker ungerfär en 7~9 enheter per vecka! Det kan vara vin och ibland öl. Drinkar hoppar jag över pga hur jag mår av det.

Jag kan tex dela upp enheter att en dag dricka två glas och sedan två dagar utan och sedan tre glas osv tills kvoten är nådd! En del anser väl att detta är måttligt och inge större risk men för min del så behöver jag dra ner på det ännu mera.

Jag har försökt men det som inte går något bra nu är just det sociala. Att så fort jag ska träffa nån jag känner så är det alltid alkohol med i bilden. Det kan tex se ut så här

Månd. Jag vill hitta på nåt med nån jag och en vän är ute o går och det slutar med att vi går in o tar varsitt glas som blir ett till,
Tis. Nå hör av sig och frågar om vi ska ut och äta. Min tanke går direkt till att se upp!!!! Mat ute betyder vin, jag säger nej pga att jag redan planerat in tex vin på torsdagen. Jag säger mina planer till vännen och får till kommentar,,ja men ett glas gör ju inget. Hela veckan kommer upp i mitt huvud, va ja gjorde dagen innan, då det dracks två glas, plus att hon vill att jag går ut, plus torsdagen och sedan kommer helgen då det blir samma visa igen. Kom igen de va så längesedan, de är helg, jag har jobbat hela veckan och tar min första öl... mm tänker jag,de blir ju fasiken dricka varje dag om jag ska följa med på allt. Är jag stark säger jag nej. Är jag.ännu starkare säger jag ja till tis kväll och dricker alkoholfritt.

Ons kommer. Stänger in mig själv pga risk för att nån vill ut o dricka. Nån hör av sig på kvällen o frågar va jag gör, ja blir nojjig hittar på o säga allt möjligt som låter upptaget.

Tors kvällen blir som planerad. Räknar enheter och ser att jag ligger bra till så jag tar en till.

Fredag det vart för mycket. Två glas vart tre o där satte baksmällan igång. Telefonen plingar och frågor kommer om kvällen, jag är död säger jag. Personen skrattar skärp dig de är fredag...mm säger jag.va mår du dåligt? Ja jag drack vin igår o jag är bakis, okej!? Mycket? Tre glas, amehhh de är väl inget. O så får jag förklara igen o igen... tunnis tråkmåns bla bla. Jag stannar hemma kvällen räddad av kloka mig.

Lörd ser till att va upptagen, så det blir hemma själv, annars är risken stor att det blir utgång pga att det just är lördag.

Sönd äntligen tänker jag lugn o ro.

Så här funkar det för mig och jag vill att det här ska förändras. Vill kunna göra saker med flera än bara en av mina vänner som jag kan hitta på nåt med utan alkohol.

Är det någon mer än jag som känner sig mer korkad. Jag har liksom inte hjärnan med mig. Slog fel kod på bensinkortet så det blev spärrat. Slarvade bort min jacka med mitt andra kört i fickan och tror den varit borta i två veckor nu tills jag bara sådär kom på vårt jag lagt den.
Skulle beställa på nätet och klickade i fel uthämtningsdtälle och det värsta var att det jag klickade i var 40 mil härifrån ?

Ilskan från igår har lagt sig lite. Men jag är trött. Vill lägga mig och glo på film och äta choklad. Vill inte alls laga mat, städa, göra måsten, vill bara dra på mig ett täcke...är så himla trötttttt!! Vad händer med mig?
En superkort stund kom alkoholsuget, jag fantiserade om att gömma undan en superstark öl. Smutta på den. Känna av den. Men där tog suget slut. För jag är inte alls sugen på resten av den storyn. Usch.
Jag är så tacksam över att ha fått den här känslan, nykterheten ?

Så jag låter mig vara. Låter min kropp vila idag, köper med god mat till familjen efter jobbet, orkar inte säga ett ord till mannen om mitt humör igår, vill bara vara ifred.

Bara vara, vila...?

Idag är det ett år sedan jag hade drämt i botten med hela kroppen före.
Gråtande, helt trasig inombords, ber jag om hjälp - hos alla instanser jag kunde komma på.
Och vilken hjälp jag fick!
Nu har jag haft vingliga skor under några veckors tid, men jag fortsätter be om hjälp hos dem som hjälpte mig då för ett år sedan.
Jag börjar få tillbaka framtidshoppet igen. Jag börjar trivas med min egen förmåga.
Jag vet vad jag ska göra, och jag ska fortsätta göra det.

Ta det lugnt.
En sak i sänder.
Det viktigaste först.
Gör det enkelt.
Lev och låt leva.

Jag heter Fredrik. Jag är alkoholist med beroendepersonlighet.

tips från Dee har jag nu anmält mig till kursen här på alkoholhjälpen. Har fått en rådgivare som ska följa mig, vilket jag tror är en förutsättning för att få någon att snacka med annat än mig själv som ju inte är att lita på när det gäller alkohol. Glad påsk alla!

Det låter som att du sitter mitt i och samtidigt på sidan av ett problem. Något många kan känna igen sig i. Vad är möjligt att göra, rimligt och hjälpsamt?

Vad klok du är som tagit ett beslut om att ha ett alkoholfritt kalas. En kraftfull förebild. Du har säkert funderat en del på vad du som känns rätt för dig att göra nu. Då du ber om råd så tänkte jag ge några förslag.

1. Kontakta socialtjänsten i den kommun där dina syskon bor. De finns stöd för anhöriga och framförallt för barn till föräldrar som dricker.

2. Initiera ett samtal med din mamma om alkohol utifrån ett jag-budskap. Typ (inget facit!):

"Jag är glad att du är här och det känns fint att du respekterar att jag vill ha ett alkoholfritt kalas. Jag har tänkt mycket på alkohol sedan jag fick barn och mina syskon berättar för mig om deras oro för dig och pappa. Jag gissar att ni själva tänkt på det och kanske oroar er för såväl er själva som för hur det påverkar oss. Jag hade en klump i magen innan du kom för att jag inte visste hur jag skulle ta upp det här samtidigt som jag kände starkt att jag behöver göra det. Ni är mina föräldrar och mitt barns morföräldrar och ni är viktiga och nu sitter jag här och undrar hur jag ska förhålla mig till att vi har så olika "alkoholkultur". Det är svårt att tala om detta utan att verka anklagande men jag hoppas att vi kan prata om detta. Kanske behöver du smälta det jag just sagt först?"

3. Ta kontakt med alkohollinjen där du anonymt kan tala om detta.

Hoppas att något av dessa alternativ kan bli relevanta för dig. Kanske finns det fler användare som kan ge dig mer idéer som du kan göra till dina.

Vänligen

Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Jag får nu ofta höra att jag inte varit tillräckligt tydlig och när jag frågar vad jag skulle sagt för att vara tillräckligt tydlig så får jag inget svar.
Jag klarar att bortse från hans tårar en stund, men sen behöver jag få distans för att jag inte ska frestas börja trösta. Så jag ska försöka se till så att vi ses så lite som möjligt framöver.
Nu behöver vi göra en massa praktiskt jobb med att fixa, röja och städa huset på landet inför visning och försäljning. Mannen säger att han mår för dåligt för att orka det, så jag planerar att göra det mesta själv med hjälp av dottern och några vänner.
Jätteskönt att få vara på landet med dottern utan mannen, det blir på en gång så mycket enklare när jag kan fokusera på mig själv och allt som ska göras utan att behöva överväldigas av mannens alla känslosvängningar.

Dee för tipset! Jag har anmält mig till kursen här på alkoholhjälpen samt skaffat en rådgivare. Glad påsk!

Det gör mig ont att läsa att du fortsatt har det svårt och att du känner dig begränsad och ständigt "på tå". I ett inlägg från 2015 välkomnar du så fint en annan användare som även rekommenderas att ta kontakt med kvinnofridslinjen 202 505050. När du skriver "stygg" så hajar jag till, ett ord med många tolkningar. Vad det innebär för dig? Hur skulle det vara att i dagsläget ta kontakt med just kvinnofridslinjen?

Du undrar vad som kan påverka din partner, berusning eller abstinens. Ett generellt svar på det är att det kan vara båda, det kan även vara så att personligheter faktiskt förändras av en längre tids drickande. En ljuspunkten i det du skriver:

"Men sedan klarnar det igen, och jag vet, det är inte jag".

Du vet vem du är. Hopp om att det är en bra dag idag med tid för dig.

Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Så duktig förra veckan. Drack inte på 5 dagar sen kom helgen. Fredag inget men nu 3 dagar i sträck. Jag går sönder snart. Blir så trött på mig själv! Är inte direkt bakis men ångesten sköljer över mig som en våg!!! Ikväll blir det cirkus med barnen så inge a idag. Jag börjar om?

I år blev jag 40 år. Jag började dricka ganska sent i livet. Det var inte förrän i 20-årsåldern som jag fick smak på det. Egentligen har jag inte haft några stora problem men alkohol men jag tycker att åren mellan 26-40 har mina tankar kretsat väldigt mycket kring alkohol och jag har alltid en ständig längtan efter att få dricka och ge mig in i min lyckobubbla. De senaste åren har jag känt en längtan att dricka varje kväll. Nu är jag 40, har några barn, fru och jag vill inte bli bakis mer. Jag vill inte smussla med flaskor och låtsas sitta och jobba när jag i själva verket sitter i mitt hobbyrum och dricker vin och kollar på YouTube. Jag vill vakna varje morgon, pigg, fräsh, dricka kaffe och leva.
Jag slutade dricka i början av året. 1,5 månader gick som en dans. Det var 3-4 dagar som var jobbiga men sen hittade jag tillbaka till mitt gamla jag, som den jag var innan jag började dricka. Jag saknade inget. Kände mig pigg och sugen på livet. Stolt och stark. Men, jag har fuskat med folköl några kvällar, ett par starköl några kvällar. Kanske 4 ggr har fuskat. Ingen vet mer än jag och jag skäms över att inte ha varit helt ren. Alla i familjen tror att jag klarat snart ett halvår utan alkohol. Men jag vet att jag inte gjort det. Det känns så trist.

Nu ska jag banne mig sluta helt. Jag vill verkligen inte ha begär efter alkohol,

När man själv har kommit till vägs ände och bara inte orkar mer DÅ blir det reaktioner med tårar och prat! Lämnade flera gånger men gick tillbaka för man trodde att han äntligen hade förstått. Efter någon eller några månader var vi inne i samma rullar igen med fylla och dåligt spritsinne! Utgå från dig, dina känslor och behov. Inte från hans tårar. Tror den typen av känsloutbrott bottnar i ren egoism. De håller på att förlora sitt ”viktigaste verktyg” och ”sällskapsdjur”. Ta hand om dig! Kram

Styrka till dig också, Strulan. Och lycka till hos terapeuten. ?

Idag är en jobbig dag.
Har tvingat mig varje vakna minut att gå mot jobbet. Ni vet när hela kroppen skriker nej. Lite den.
Började redan igårkväll. Jag vet att det är nära slutet nu.
Men det är på riktigt väldigt jobbigt att behöva gå dit. Haft ångestpåslag under morgonen.
Ringde exmannen och bad honom berätta för mig varför jag behöver gå dit. Pengar. Thats about it. Pengar styr.

Överkompenserar genom att ha en riktigt discoboll till tröja idag. Aldrig haft den på mig bland folk. För den är så gnistrig. Köpte den till att ha på dansgolvet. Men Fuck it, den är fin och jag ska på exitsamtal idag. Ser ut som att jag ska på kalas ?
Hur ärlig ska man vara på ett sådant möte egentligen?

I kväll ska jag träffa MrNiceguy igen.

Kämpa nu förfan studenten.
Slutet är nära. Påfågelpåfågelpåfågeltime.
I got this.
Fridens ?

Skall gå på samtal med terapeuten i veckan, hade lyckats förtränga det är ju så jag funkar. Förträng och skjut upp, sen få panik när det börjar närma sig.
Detta kommer jag ju inte undan för arbetsgivaren är inblandad, vilket är bra för annars hade jag aldrig gjort det. Hur kan något som skall vara bra för mig, vara så skrämmande.

Men bara bita ihop och göra det, fast hela min trotsiga 15åring som bor inne i mig slår emot på alla sätt. Måste fråga honom vad sjutton det är som bor i mig, drake och en tonåring som inte vill att någon bestämmer över henne.

Kanske behöver en voodoopräst istället för att driva ut dem, blir ju så trött på mig själv ibland när jag har så svårt att vara rädd om mig själv och hela tiden hålla upp fasaden.

Konstigt humör idag, är som ett aprilväder alla känslor bubblar upp och vet redan nu att idag skall jag och Draken slåss, men om jag så skall låsa in mig i stugan och svälja nyckeln så skall jag reda ut denna striden med.

Kramar och styrka till oss idag, Strulan

Det har varit rätt lugnt ett par dagar sen jag sa att jag ville skiljas och idag skulle mannen åka med dottern till landet för påsklov.
Men, när han kom hem från jobbet sa han att han ville prata. Jag sa OK, men han sa att han ville tänka lite först. Jag gav honom en stund och sen pratade vi. Dvs han gjorde allt för att försöka övertala mig att vi skulle fortsätta vara tillsammans. Han tog fram ett 4 år gammalt kärleksbrev jag skrivit till honom och sa också att vi aldrig kommer att få en bättre partner eftersom det vi har är så bra i grunden. Jag sa att jag inte har haft det så bra de senaste åren och då började han gråta och rusade ut i köket och stängde in sig där i en halvtimme. Sen har vi pratat och han har flera gånger gråtit och rusat ut för att sen komma tillbaka en stund senare.
Efter några timmar av det här så sa han att han inte orkade köra till landet och speciellt inte med dottern i bilen (?!). Till slut kände jag att jag inte står ut längre och sa att jag ville åka ut till landet och att han kunde stanna i stan. Dottern valde att följa med mig (hon har ju påsklov) och jag var rätt glad att hon inte stannade med mannen eftersom han känns så labil.

Hur fasen ska vi orka igenom allt praktiskt när han håller på så här? Fast jag kan ju sköta rätt mycket utan honom, så det får lösa sig på ett eller annat sätt.

Tittar på Stockholmpolisen på TV4 nu och ser allt elände kopplat till diverse missbruk. Känner bara en tacksamhet över mina nya 16 månader som nykter. Ta hand om er därute! /LezPaul/Mazza

Tack för era svar. Kanske jag inte håller på att bli helt galen.
Det exploderade ur mig. Jag känner fortfarande att jag är i ”fight mode”.

Jag har många gånger blivit utsatt för händelser som jag blivit sorgsen, besviken, vansinnig för men liksom aldrig kunnat få utlopp för, aldrig fått upprättelse för. Tvingats svälja för att fortsätta framåt. Lagt locket på med alkohol, så fort känslorna velat komma upp. Nu får jag släppa ut dem. Inte låtsas som att de inte känns. Alla känslor är välkomna! Come on! Huvudsaken är att jag är NYKTER!
??? Det är tröttsamt att vara nykter. Såhär bra har jag inte sovit på åratal!!?
Kram?

Skickar en kram och kanske behöver du få ut det. När man börjar vakna till dyker de känslor som man tryckt undan upp och ovanan att hantera dem gör att man kanske exploderar.
Klokt av dig att springa av dig lite ilska, men låter som du faktiskt har en anledning att vara både arg och besviken på din man.
Så kram och styrka till dig❤️// Strulan

Jag har också drabbats av vansinniga raserianfall under min nyktra period, framförallt runt dag 20. Jag var så arg så att jag skakade vid flera tillfällen. Utan anledning. Skällde ut barn och fru. Utan anledning. Nu, efter 6 veckor, känner jag mig istället lugn. Och glad. Men lite ilska är ju bara bra... ?

för dina som vanligt kloka och fina ord.
Mitt beslut att ta tillbaka livet på "riktigt" började exakt för 40 dagar sedan.
Det nya friska livet är att erkänna sjukdomen alkoholism till att börja med. Jag har accepterat att jag är och ska förbli nykter alkoholist.
Sjukdomen är ju synnerligen behandlingsbar med egen vilja och en del proffshjälp. I mitt fall går jag på drogrådgivning en gång i veckan och jag har även hittat en otrolig gemenskap och stöttning hos Länkarna och forumen hör på alkoholhjälpen. När jag är redo kanske det blir att gå på något AA möte också.
Det har tagit massor med år för att ta det här beslutet men för mig är det enda alternativet att sluta helt. Annars hade det nog blivit riktigt tokigt i framtiden.
Man känner ju rätt snabbt att mentala och fysiska hälsan kommer tillbaka. Helt plötsligt kommer även självkänsla & självförtroende igen också.

Så nu är det en dag i taget och att fortsätta kämpa ihop med er allihopa här på forumen som gäller??

Tack för att ni finns och ha en fortsatt bra kväll.

Kram!?