Senaste kommentarerna i forumet

för dina som vanligt kloka och fina ord.
Mitt beslut att ta tillbaka livet på "riktigt" började exakt för 40 dagar sedan.
Det nya friska livet är att erkänna sjukdomen alkoholism till att börja med. Jag har accepterat att jag är och ska förbli nykter alkoholist.
Sjukdomen är ju synnerligen behandlingsbar med egen vilja och en del proffshjälp. I mitt fall går jag på drogrådgivning en gång i veckan och jag har även hittat en otrolig gemenskap och stöttning hos Länkarna och forumen hör på alkoholhjälpen. När jag är redo kanske det blir att gå på något AA möte också.
Det har tagit massor med år för att ta det här beslutet men för mig är det enda alternativet att sluta helt. Annars hade det nog blivit riktigt tokigt i framtiden.
Man känner ju rätt snabbt att mentala och fysiska hälsan kommer tillbaka. Helt plötsligt kommer även självkänsla & självförtroende igen också.

Så nu är det en dag i taget och att fortsätta kämpa ihop med er allihopa här på forumen som gäller??

Tack för att ni finns och ha en fortsatt bra kväll.

Kram!?

Tack för värdefull pep. Tre månader lär vara en riskfylld period. Jag ska försöka vara på min vakt när jag nu går in i månad fyra.....

Fenix, det gör mig ont att läsa hur jobbigt du har det. Du, liksom jag, har ju hängt med ett tag och vi har följt varandra. Det du beskriver låter inte bra och nu måste du helt enkelt ta tag i dig själv. Jag vet inte om jag är rätt person att ge råd men jag har åtminstone "gedigen erfarenhet" inom alkoholområdet.

Att jag har klarat mig så pass länge den här gången har flera orsaker. För det första ställde min fru ett ultimatum. Antingen flyttade hon eller jag slutade att dricka. Vidare var jag så urless på drickandet i sig. Ett djäkla pussel i tillvaron för att ständigt se till att tillräckligt med dricka fanns hemma. Fysiskt har jag egentligen klarat mig oförskämt bra men det som tog knäcken på mig var att mitt psykiska tillstånd blev så labilt. Jag blev, rädd, nervös, ångestfylld, negativ, deprimerad, mindervärdeskänslor, missunnsam, bitter, initiativlös, trött mm, mm.......Jag kom till en punkt där jag inte visste vad som skulle hända när jag väl började dricka. Förr om åren kanske något hände ett par gånger om året. Numera var varje dryckestillfälle ett vågspel och jag visste aldrig vad som skulle hända......

Mitt liv kanske inte är världens roligaste men att vakna upp med snövitt samvete, njuta av morgontidning och dagens första kaffekopp är en otrolig belöning. Jag har mina svackor under dagen, speciellt på eftermiddagar. Jag har dock lärt mig att det går över. Kan jag bara, trots mitt dåliga tålamod, bara vänta ut de negativa känslorna så blir det till slut bra igen. När det sedan är dags att gå till sängs och summera dagen och ta fram den där bra boken så känns det som om allting är värt den möda och engagemang man lägger ner för att nå ett "bättre" liv.

I ditt fall Fenix måste du helt enkelt byta strategi. Jag vet att du nästan har blivit euforisk när du gått någon kurs eller haft ett bra samtal med någon anhörig. Det är naturligtvis kanon men det ger ingen quick fix och det är bara början. Den första tiden är ett litet helvete och det gäller bara (åtminstone för mig) att bita ihop och lägga den ena dagen till den andra. När tillräckligt lång tid gått så känns det lite, lite bättre för varje dag och det tar mer och mer emot att tänka sig att ta det där första glaset. Det är ett djäkla hårt arbete men det är värt det. Och gå, för guds skull, inte i den fällan att du börjar resonera med dig själv att du är så pass gammal att det inte spelar någon större roll om du fortsätter eller att du väljer att skjuta upp beslutet till efter påsk, efter valborg, efter nationaldagen etc. Bara pang på det. Börja aldrig att kompromissa med dig själv, inse att du inte är "botad" inom loppet av några dagar utan gå bara på i "ullstrumporna".....

Jag tror på dig och kan du bara få en nystart ska du se att saldot på kontot också kommer att öka för varje vecka du håller dig nykter. Ta nu fram lite djävlar anamma och skriv för all del så mycket du behöver här på forumet. Det hjälper.
Allt gott/Tjalle

Jag har väntat hela dagen med att skriva. Väntat in en bättre känsla. Den har inte kommit. Jag har haft en enorm ilska i mig idag. SuperARG, vansinnigt förbannad, jag har bråkat med min man tills han skrek att han vill skiljas, jag körde iväg och skrek ensam i bilen, så obeskrivligt arg, så mycket undertryckt ilska, jag vill skiljas, jag vill att min man ska må lika plågosamt som jag gjort de gånger han ljugit och svikit mig. Känns som att jag spyr ut allt jag svalt genom åren. Det värsta är att han blir lika arg på mig. Säger fula saker så allt blir värre. Jag tycker liksom inte att han har råd att bli arg/elak emot mig. Det är ju hans skit som förstört mellan oss.
Jag skulle kunna radera allt jag skrivit, låtsas som att jag inte någonsin blir såhär galen, att jag alltid behåller lugnet. Men jag ÄR tokigt galet ARG idag. Vibrerande frustrerande vansinnig. Såhär ond kan man väl inte bli av PMS? Är det abstinens? Är det någon som känner igen denna ilska? Är det allt jag tryckt ner med alkohol? Jag var ute och sprang 30 minuter och mådde lite bättre. Men är nästan rädd för ilskan som kokade över. Men det konstigaste av allt är att jag INTE fick sug efter alkohol!!! Förr skulle jag sprungit till närmsta restaurang och halsat vin. Nu sprang jag bara, längs vattnet, förbi en servering, insåg att jag inte ens tänkt på alkohol trots ilskan. Jag bara sprang, och skrek (ensam i bilen) ut den där ondskan eller vad det var för djävulskap.
Ska lägga mig tidigt, läsa nåt fint och vila.

Min 30:e dag blev inte överströdd av glitter och magi utan vilt arg. Det är OK. För jag är NYKTER. NU.

Hoppas ni andra slipper såna här dagar..
pheeeeeewwww!
??

Kram. Det blir bättre! Jag vet hur det är.

Bra att du är stolt. Det skall du vara. Jag undrar om jag hade klarat det? Antagligen hade det gått, men med stor ansträngning. ??

Det texten träffade rakt i hjärtat

Var stolt det är du värd ❤️❤️❤️❤️

Så stark. Så målmedveten! Du är helt enkelt grym och alldeles fantastisk på många sätt! Vi ses där!

Kram från en fortsatt nykter PimPim ☀️??

Är på resande fot, men vill så gärna uppdatera lite snabbt med ett riktigt positivt inlägg.

I går blev jag helt ensam med en öppnad whiskeyflaska. Tidigare hade det aldrig funkat. Nu registrerade jag bara möjligheten utan en tanke på att utnyttja den.

Det är stort. Mycket stort.

Jag är så j-a stolt. Och glad. Och tacksam. Över vilken vändning mitt liv tagit efter så många struliga år.

Påminner om att det går. Det går att sluta. Det går att leva nyktert.

Jag vet att jag fortfarande räknas som nynykter, men jag tar ändå tillfället i akt att njuta av friheten. Fri från Alkohol.

Ta alltid ut glädje i förskott. Det värsta som kan hända är att du varit glad i onödan.

Kram på er alla kämpar

Om du visste om hur allt varit, skulle du tycka annorlunda om mig då?
Skulle du se på mig på ett annorlunda sätt?
Om du visste om hur dan jag varit, skulle du behandla mig annorlunda då?
Skulle du vilja ha mig i din närhet?
Om du visste om min kamp, hur jag kämpat för att vinna över min demon, skulle du tycka att jag är modig då?
Eller skulle du se mig som en misslyckad person?

Jag skulle så gärna vilja att du valde att se mitt mod.
Jag vet själv att jag varit så modig, samtidigt som jag känner mig misslyckad när jag tittar över axeln på mitt gamla liv.
Det finns en tunn slöja av dimma längs med vägen bakom mig som skymmer sikten.
Var jag inte bättre än såhär?
Jag fortsätter gå längs med stigarna, framåt. Försöker att inte se mig om för mycket.
Jag hoppas hela tiden att du kanske skulle möta mig någonstans här på vägen.
Att du gått en genväg från den platsen jag sist såg dig på.

/Dee.

Tjalle, kul att höra ifrån dig. Du ger mig inspiration att åter försöka, har inte gått något vidare för mig sedan sist vi hördes av. Det blir faktiskt bara värre och värre, nu börjar det också bli ekonomiskt kännbart, och det är ju en varning. Har tidigare inte behövt se att saldot är nära noll i slutet av månaden. Dricker både ute och hemma varje dag i stort sett. Ser också en farlig tendens till att kunna ta en öl och köra hem, gradvis förskjuts väl den moraliskt kompassen. Samtidigt är jag livrädd för att även fysiska skador snart kommer att visa sig. Hur bar du dig åt Tjalle för att sätta stopp den här gången, skulle behöva ett handfast råd. Passar på att säga hej till Dee som jag träffade i Stockholm förra träffen, du ger också inspiration!
mvh Fenix

Känns som det har gått fort. På onsdag en månad utan alkohol.
Känns som den där som bara drack var någon annan, inte jag.
Nu är jag trött, så innerligt trött. Sover och drömmer drömmar där förflutet blandas ned nuet. Det kommer upp personer från min barndom i drömmarna och ställer till det i mitt nuvarande liv. Kanske bearbetning av min jobbiga uppväxt med mobbning mm. Vet inte, men jag sover och drömmer jättemycket.
Försöker vara mycket med djuren, ffa mina små hästar.

Så fint och omtänksamt du börjar ditt inlägg "Vet inte hur det funkar med just detta forum med privata medd".

Det här är ett anonymt forum och vi undviker att uppmuntra kontakt utanför forumet, till den grad att vi faktiskt ta bort/redigerar information som skulle kunna ledas till privata uppgifter. Som exempelvis bloggar där personuppgifter finns, adresser eller andra sidor. Det finns många skäl till varför vi valt att ha det på det här sättet. Vad vi är glada för är att många kan vara stöd för varandra trots eller på grund av anonymiteten här.

Tack för att du var så "försiktigt" i ditt erbjudande om kontakt och hoppas att du vill stanna hos oss.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Skriver av mig

Känslorna börjar kallna, det märker jag för han skriver älskar dig titt som tätt. Det tar emot att få dem nu. Från att vilja ha dem, bli glad till att det blir sorgligt och nästan obekvämt ?
Känns krävande när han skriver sånt. Jag är inte där som förut. Jag är inte kär, blir inte varm och lycklig om jag får det av han. Älskar på nåt sätt men inte som man gör som när man är tillsammans ?

Jag tycker det är bra och på tiden det blir så här men jag känner att jag måste nog få fram det till honom på nåt sätt. Annars känns det som jag leker med hans kännslor och det gör jag inte och kommer inte göra men nu.är detta så nytt.

Jag märkte en sak igår. Han ville ses idag ? och han frågade. Jag kände att jag kan gott vänta tills jag arbetat i en vecka. Så brukar jag ALDRIG känna med honom, brukar se till och ses innan jag åker men denna gång kände jag inte alls för det.

Jag sa kanske. Sen ändrande jag mig till att säga jo det kan vi ?
Är i nåt mellanstadie att ovant och vill inte såra honom... det här kommer ändras men är nån övergångsperiod nu

Hänger på dig, en nykter sommar ?

Så himla härligt för dig! Och så himla härligt att lära dina hoppfulla inlägg! Tack! ??⭐️

Kloka ord från dig!
Vi får inte tro att vår allergi försvinner med tiden.
Den är evig.
Vi behöver ingen medicin. Vi är friska, så länge vi är nyktra!??

Jaha, då vet man det. Behöver inte ens fundera över eventuella glas vin på semestern i sommar. Bokade precis in en tid för leverprover på kliniken i mitten av juli. Kanske lika bra det. ?

Nytt mål: nykter till augusti alltså. ?

Helgen som kom och gick.
Jag är nu askblond, Vettefan om jag diggar det egentligen. Men det får mina ögon att poppa igen. Bort med alla röda toner och rosa och orange och ingen utväxt och bort med det som var så befriande ett tag. Vet inte varför så mycket frihet sitter i sitt hår? Kanske för att det symboliserar ens person? Är ju ganska standard att kvinnor ändrat håret efter någon typ av kris.

Hon tog nästan absolut inget på längderna, hittade flera klyvna hårtoppar efter besöket. Men det är väl okej. Finns nog någon anledning för det med. (Dvs tiden tog slut eftersom färgningen tog över 2h?)

Var på dejt i lördags. Det var najs! Klädde upp mig lite, på med klänning och strumpbyxor, sylvassa röda läppar och nytt hår. Han hade ingen chans? vi satt seriöst och pratade tills natten blev morgon.
Det var länge sedan jag pratade så mycket med en annan människa.
Dejten höll i nästan 24h.
Det som gjorde mig glad var när han sa att han inte förväntat sig ett sådant djupt intellektuellt möte.
Ibland träffar man bara någon som pratar på samma våglängd.
Jag tror jag sopade mattan under honom ett tag. Han var nog inte beredd på... mig?

Jag vill träffa honom igen, Fasten han är för mjuk för mig. Kunde inte urskilja något sadistiskt drag i honom, men man vet ju aldrig? Kanske dags för mig att ha en MrNiceguy?

Jag upplevde honom som vuxen iaf, trygg och reflekterandes.

Nu påfågeltime!
Bara 2veckor kvar av Hell on earth ? fridens!

På kliniken. Dags att blåsa och ta blodprover. Mår utmärkt. På ett personligt plan.
Min syster och hennes make ligger i skilsmässa. Det är ganska sårigt, fult, elakt. Jag försöker hålla mig hyfsat neutral. Men det är uppenbart att de behöver hjälp, framförallt syrran. Hon är i kris. Handlingsförlamad. Dricker mycket. Jag känner att jag måste hjälpa till. Och ändå: jag orkar inte. Jag vill helst bara fokusera på mig och min familj just nu. Jag vill fortsätta att må väl, njuta av mitt lugn och mitt nya liv. Samtidigt, om jag inte hjälper syrran och hennes make (och deras barn) gör ingen det. De är helt fast i en konflikt de inte kan ta sig ur.

Tack FinaLisa för ditt svar. Du har förstås rätt i att jag inte mår bättre utav fortsatt vindrickande. Det är väl snarare det att jag mått bättre trots fortsatt vindrickande som förvånar mig. Men det beror nog på årstiden, kattungarna och min mentala inställning till livet just nu. Självklart är det inget jag är stolt över eller rekommenderar. Jag är mest förvånad. Det är förstås inte hållbart i längden heller. Men när jag har mindre ångest och oro har jag heller inte behovet av att dricka lika mycket. Jag bara känner att konsumtionen går lite upp och ner, fram och tillbaka, istället för spikrakt utför och det ger mig hopp.

Nu kommer min första stora test, ville ju ha semester och det fick jag så nu skall umgås med mig själv. Alla frågar vad jag skall göra, men ingen resa utan håller mig i stugan och planen är fixa hemma, skogen och träna.
Lite orolig för längre ledighet har betytt mycket vin hela dagarna och inget blir gjort, men denna gången skall det bli som jag tänkt och skall ta tillvara på min ledighet.

Funderade lite över fb och mina vänner, tycker det svämmar över av vin, öl och drinkglas och de lyckliga livet. Läste någonstans att vi mår dåligt på att vi jämför oss hela tiden, fb och liknande belönar och straffar omgående så belöningssystem får kaos.

Så en liten test blir det nu när jag satt förbud på mig själv och användning av de socialamedierna inte helt, men begränsat iallafall. Lever ju själv så jag får väl visa att jag lever ibland annars tror väl de att jag är död.

Man blir lite knäpp av att låta bli alkohol, hjärnan leker nyvaken och idéer om hur man vill leva växer för varje dag. Det är en härlig känsla och rädslan att förlora den håller Draken tystare och hanterbar.

Så idag väljer jag att vara nykter och önskar er en riktigt fin dag med styrka till era strider// Kram Strulan

Jag är inte inne så ofta här på forumet men jag läste vad du skrev för ett tag sedan.
Varför jag själv inte kommenterat beror nog på att det känns jobbigt att tänka sig in i din situation.
Jag vet ju själv att jag då ljuger för mig själv. Jag skulle aldrig må bra av att dricka vin, bara få en gnagande känsla av olust i längden.
Så om du mår bra är jag bara glad?

Kramar
???

Tack för din kommentar i min tråd och grattis till dina 29 dagar ? nästan en månad ? tycker att du resonerar väldigt klokt och har EB förmåga att tolka saker och ting på ett bra sätt och har en förståelse till varför saker och ting händer.
Tror inte att vi är ensamma om att ha den hör rädslan för att ”bryta” nykterheten. Men jag själv såg det som ett nyktert beslut, jag var ju nykter när jag bestämde mig för att dricka på fredagkvällen och efter att jag bestämde mig så var det det enda jag kunde tänka på, att jag skulle få dricka... snart! Visst fanns det tankar på att jag kanske inte skulle dricka, att det inte var bra och så vidare.... Konstigt det där att man lägger så mycket tid på att fundera om man kan/får dricka istället för att lägga tiden på att tänka och reflektera över hur mycket bättre man mår som nykter istället?! ?
Jag lärde mig en läxa, förutom att bli totalt jävla livrädd för mig själv, och det var att det är lätt att falla dit när man känner sig stark och självsäker för då TROR man att man är stark nog att klara av att dricka. Men den styrka och självsäkerhet man har byggt upp, är ju tack vare att man håller sig nykter! Min fälla kommer inte att vara dagarna/veckorna strax efter en fylla utan min fara är säkerligen månader av nykterhet när man TROR att man klarar av att dricka. Jag tappar kontrollen om jag dricker och det skulle kunna leda mig rätt ned i döden, ändå funderar jag på om jag kommer kunna ta ett glas i framtiden?! Vad är problemet?! Jo, jag har en sjukdom som jag aldrig kommer att bli botad ifrån och det är det som är problemet.
Jag är långt ifrån klar och kommer verkligen behöva ta hjälp, märker själv hur arg jag blir på mig själv när jag skriver och det är ju inte så bra för självkänslan ? Så bara för att jag är nykter nu betyder inte det att jag är friskförklarad eller någonsin kommer att bli det. Det är en kronisk sjukdom och det enda som lindrar är att hålla sig nykter, förstå hur sjukdomen ter sig och bli införstådd i att demonerna kommer aldrig att försvinna, man får arbeta med tankarna och känslorna hela livet och inte bli så arg på sig själv ? vi har en sjukdom, vi är inte sjukdomen.
Nu ska den här lilla flickan försöka varva ned och somna, är nog inte riktigt återställd efter min vända för 14 dagar sen. Sömnlösa nätter deluxe ?

Idag är det på dagen 4 år sedan som mitt nya liv började. Tänk att få nåden att få uppleva 4 år i frihet. Helt utan sug och kamp. Och jag som trodde att mitt liv skulle bli tråkigt ?
Synd att jag inte upptäckt detta tidigare. Klockan är mycket och det var en lång dag. Skriver mer inom några dagar. Kämpa på därute!
Kram