Senaste kommentarerna i forumet

Så tror det börjar bli dags nu. Det går liksom inte längre. Började gå till en psykolog för typ ett halvår sen när jag var så djupt i träsket att jag funderade på att ta livet av mig för att det kändes lättare än att sluta dricka. Vi har gjort mycket framsteg och jag är glad att jag har henne, men alkoholen är ju kvar så vet liksom att om jag ska kunna må bättre måste jag sluta. Vi hade ett samtal idag där hon (återigen) gav mig tips om var man kan vända sig. Känner att jag vid den mogna åldern 23 år fattat att jag inte kommer fortsätta orka supa bort hela mitt liv och framtid för alltid.

Så sitter nu med numren till alkoholmottagningen i min stad framför mig och motivation i ryggen men är fan skitskraj. Vet inte vad som kommer hända, om de kommer ta mig på allvar etc. Vem fan är alkoholist vid 23 liksom. Är rädd för att paja hela mitt sociala liv. Är rädd för att behöva berätta för folk. Ingen vet, liksom. Tror jag. Antagligen vet de mer än vad de sagt, det brukar ju vara så. Jag är bara rädd.

Skriver av mig

Ser ett mönster
Gick nåt steg bakåt till att nu vara helt utmattad och ingen energi.
Innan så hade jag full kontroll, hade gjort allt jag skulle göra, planerna var upplagda och jag hade energi, sen kom suget, suget och behovet av närhet.... där fall allt och nu ligger jag här och är jätte trött. Visst det är inte samma känslor av ilska, skam sorg mm mera va fan va de där nödvändigt för ?hade världens utväg, anledning också att ta på...
Hm..det har jag ju massor av tänker jag men nu var det färskt, det där samtalet han skrek i luren och inte ens bett om ursäkt och han kom undan med det och fick träffa mig.

Vet inte riktigt planerna nu.....

Hej skrållan
Förstår hur du kände efter bara en natt. Man får skuldkänslor, dåligt samvete, tycker synd och känner sig som världens elakaste människa ?

Tror det kan vara viktigt att förstå och stanna i de känslorna utan att göra nåt av dem. Tänka att nu vill jag få han tillbaka men inte ta själva steget. Att från att ringa och säga allt man vill säga eller åka och hämta mannen till att inte fysiskt ge efter. Att från fysiskt till att tänka att man gör, att stanna i det.

Jag har gjort så i tapper men visst jag åkte på ett baksteg igen
Kram

Ikväll kommer en vän över på mat. Vi har planerat den sedan länge och jag ska köpa nåt vin som passar. Jag kommer dock bara ta ett för jag ska jobba dagen efter och vara borta och göra det i flera dagar. Har räknat ut att den här veckan kommer inehålla tre enheter vilket är under mitt mål på fem enheter ?

Den som är beroende vet i många fall att alkoholen är ett problem, men kan ändå inte begränsa eller sluta dricka alkohol. Så fint står det på alkoholhjälpens hemsida numera. Inte ett ord om förnekelse. Jag vet att jag har alkoholproblem och har vetat det i många år - men det jag inte vet är HUR jag ska ta mig ur det hela. Eller snarare hur jag ska ORKA hela vägen. Har genomgått behandlingar, samtalsterapier, gått på AA - allting är bra och fungerar en tid men sedan är det kört igen. Har nu suttit och skickat pinsamma mail på fyllan till mina arbetskamrater för femtioelfte gången och väntar bara på "samtalet". Igår morse var det nykterhetskontroll på väg till jobbet och det var bara ren tur att jag inte åkte dit. Min lilla alkoholdjävul lever alltså farligt nu. Alkoholen får mig att avsky mig själv inte bara när jag dricker utan också för den stora skam jag släpar runt på när jag är nykter. Det är inte bara alkoholen utan också skammen som måste döljas - så in i bomben ansträngande.

För man har liksom inte en bild av alternativen.
Ta en paus med drickandet i en månad och ge det den tiden. Så gjorde jag. Börja med något du velat göra men inte kunnat pga alkoholen och sedan utvärdera det hela.

Jag missade helt ditt inlägg igår. Jag läste Ellans, men såg ditt längre inlägg först idag.
Grymt med 40 dagars nykterhet! Det krävs verkligen mod att blotta sitt innersta och det ska du verkligen ha en eloge för!
Du ska verkligen vara stolt över din delaktighet i Länkarna. Jag är inte bekant med deras sätt att vara, men jag har gått in helt och hållet med ett nytt öppet sinne för allt som kan vara till hjälp.
Istället för antihistaminet Atarax som min alkoholsköterska ordnade till mig (har och ska inte ta ut dem) så anmälde jag mig till en föreläsning om avslappning där jag även ska få prova på mindfullness.
Som sagt: ALLT är jag villig att ge chansen om de eventuellt kan hjälpa mig att hantera livets med- och motgångar på ett sunt och kärleksfullt sätt.
Jag öppnade även upp mig för min bästa vän i måndags. Höll inte tillbaka ett smack. Det kändes så genuint och äkta, och det är en sådan relation jag vill ha med de människor jag umgås med. Inget överdrivet skämtande, inte vara någon bror duktig, inte prata illa om folk som inte är närvarande osv.
Nej, nu kan vi stolt gå rakryggade och nyktra en dag till. Vad som händer sen vet vi inte, men just nu ska jag vara den jag är ämnad att vara.

Ha en skön dag i vårsolen!

Ännu en fin morgon, bönderna här på landet börjar hoppas på regn är en konstig vår, inget regn och vintern gick utan snö så nu är det torrt.
Men vi andra glädjs åt en varm påsk med mycket sol.
Dagen igår blev som jag misstänkte väldigt jobbig, många tankar som snurrade runt om livet och alkohol och hur man hamnade här.
Terapeuten är bra, men startar många tankar som skall tumlas runt och sorteras in för att sen ställas undan så jag kan vara här och nu.

Fick frågan igår hur jag tänker om alkohol och från botten av mitt hjärta kunde jag svara att jag vill ha bort det ur mitt liv, men vet inte hur. Att jag är livrädd att jag ser ett mål för att sen gå tillbaka till helvetet igen, det är det som skrämmer mig mest.

Nu låter jag ju deppig, men tvärtom jag mår faktiskt toppen och ser med lite framtidshopp att nu det kommer bli bra.

Så möter denna dag med ett tryggt val för dagen att idag är jag nykter?
Önskar er en riktigt fin dag med styrka och mod//Kram Strulan

Så skönt att läsa det du skriver och jag är så tacksam att jag hittade det här forumet med alla er kloka och omtänksamma människor!

Det är väl lite så vi medberoende är, att just ta hänsyn till andras känslor mer än våra egna. Det är svårt att göra ett avslut. Som jag, när jag skickade iväg min man, gick ju bara en natt, sedan kom skulden. Tänkte på allt vi gjort. Allt vi varit med om. Men du kämpar på bra tycker jag. Dag för dag?

Det ska jag ta till mig. Att bara åka om han är dum. Och så får han stå där. Jag vill inte vara ett offer. Jag vill bara leva mitt liv och ha det bra.
Tack för era goda idéer. Känns som om jag får fler sätt att agera på.

Räkna med att göra det mesta praktiska utan honom, så kanske den processen också blir enklare. Se det som att du får tid då att själv ta in dina egna känslor och bearbeta skilsmässan medan du helt fysiskt städar undan ert gemensamma och utan att måsta samtidigt ta in mannens antagligen självömkande och försök till manipulation att få dig att ändra dig under processens gång. Fokusera på det praktiska som måste göras och ditt eget mående, han får väl gömma sig och tycka synd om sig om han måste men hans känslor är hans att hantera, inte ditt problem. Starkt av dig att stå emot hans tårar men som du själv verkar konstaterar så är det för lite för sent för att det ska ändra på hur du i grunden känner, att du inte orkar mer och inte ser en framtid för er tillsammans.
Lycka till med allt, vet av erfarenhet att det inte är enkelt!

Så har jag också gjort liksom Troja, bara åkt utan att förklara varför. Onödigt att skapa bråk varje gång jag behövt få åka och andas, jag har ju varit tydlig i några samtal om vad jag vill och tänker inte varje gång jag lämnar huset känna mig skyldig att förklara mig. Om han inte hört eller förstått vad jag sagt så får det vara hans problem, jag väljer friheten att vara annanstans ibland när jag behöver det utan att be om lov, förklara eller ursäkta mig.

Säger oftast bara vart jag åker och så åker jag, och han har nog aldrig heller ifrågasatt det så kanske han i bästa fall själv förstår varför. Om inte så spelar det väl egentligen ingen roll, huvudsaken för mig har varit att återta rätten att inte vara hemma när jag tycker det blir jobbigt och att åka utan förklaring, skam eller ursäkter för att för mig själv markera jag är värd mer än att behandlas illa, att jag har rätt att avlägsna mig när jag tycker stämningen blir obehaglig eller hotfull. Att jag inte är ett offer som måste stå ut, att han inte har makten och rätten att kränka mig verbalt. Jag behöver inte försvara mig, bara åka och så får han sitta där med sin ilska och irritation och jag kan ägna mig åt nåt roligare istället. Och oj vad mycket bättre jag mått av det! Rekommenderar dig Skrållan att prova det, bara ta jackan och gå iväg nästa gång och lämna honom med sitt eget krig, inget du på nåt sätt är skyldig att delta i!

Godmorgon och tack för du finns där ute! Natten har varit hyffsad. Sovit lite halvkasst men otroligt skönt att vakna utan ångest ?hur vill jag vara? Bra fråga! Men mitt mål är nog att kunna dricka ngn enstaka gång nånstans i framtiden men jag vill egentligen inte med tanke på ångesten så jag får ta det dag för dag? du är ju superstark. Hur många dagar har du klarat nu? Kram

Hej

Jag har inte tidigare ansett att jag har några problem med alkohol men jag känner att det verkar vara så.
Jag tycker att jag inte har så svårt att låta bli att dricka, men när jag får chansen så tar jag den ofta.
Jag har även svårt att sluta dricka när jag väl börjat, känner oftast ett sug på mer.

Jag har fru och 3 barn och min fru är gravid med vårt 4e barn.
Förra gången min fru var gravid så blev det alldeles för mycket drickande och hon bad mig upprepade gånger att inte dricka efter jobbet och komma hem berusad eller värre. Jag lovade att inte göra detta men gång på gång så svek jag henne. Och gång på gång lovade jag att ”bättra” mig och förändras, vilket bara gjorde saken värre.

När hon inte är gravid så dricker vi väldigt mycket tillsammans och jag har tänkt många gånger att vi båda har alkoholproblem. ”Men då är det ju något vi gör som är mysigt och trevligt” fast det blir mer än ofta alldeles för mycket och ingen av oss vill sluta om vi har mer alkohol hemma.
Nu när hon är gravid igen så är hon väldigt orolig för mitt drickande och jag lovade för ungefär två månader sedan efter en väldigt karatefylla med blackout att jag skulle stötta henne undret graviditeten och inte bli full.
Jag har kunnat hålla mig till några få glas då vi varit bortbjudna och inte druckit något i veckorna.
Nu har jag också precis för två veckor sedan fått nytt jobb där jag bor separerat från min familj under veckorna medan jag jobbar och kommer bara hem under måndag och tisdag när jag är ledig.
Första veckan fungerade bra, jag drack endast en öl till middagen en kväll och berättade detta för min fru och hon påpekade inget om det.
Efter det så har jag under andra veckan druckit tisdags 1 öl, onsdags, torsdags och fredags 2 öl per dag och hållt det hemligt för min fru. Jag ser det som att jag njuter av livet med öl i solen, Inte för att jag har blivit berusad men jag känner nog ändå en liten skam att skulla berätta detta för min fru. söndags blev det fest efter jobbet och jag lovade mig själv att bara dricka två öl men det blev både fler öl än två och vin på det. Jag blev full och bakfull på måndagen när min fru kom och hämtade mig.
Hon började fråga ut mig om kvällen och jag väldigt skamsen för vad jag gjort berättade men väldigt vagt och sparsamt (jag skäms så för att varken jag själv eller min fru kan lita på mig, men värst är sveken mot min fru).

Min fru pratade knappt med mig under min vistelse hemma och visade kraftigt sin besvikelse och att jag sårat henne.
Jag känner mig uppgiven i situationen och vet inte vad jag ska ta mig till.
Jag vill vara en stabil make som min fru kan lita på.
vi har så många framtidsplaner vi diskuterar men efter i söndags så sa min fru att jag inte ens behöver komma hem på mina lediga dagar.

Jag har svårt att se ett liv helt utan alkohol, det är ju så trevligt när man kan hålla sig ”salongsberusad” och vet inte hur jag ska bete mig.

Skrållan jag önskar du kunde ha kraft att komma bort från han några dagar.
Jag märkte att om jag behövde distans då kändes det alltid mer skrämmande att tala om varför.

Jag såg till att få distans utan att säga som det var, utan att säga jag har mycket att göra nu så de kommer gå några dagar, att hinna få tid att tänka
Hoppas du finner ett sätt att lösa distansen ?

Tjalle för din fina respons ! Kom hem sent ikväll skriver mer till dig senare i helgen.
Glad påsk!

Det är hemskt synd om människor som mår så dåligt och missbrukar.
Alkohol borde förbjudas!

Grattis till din nykterhet!!???

Jag räknar också dagar. Men inser att det enda man kan göra är att välja om NU. Att ständigt välja nykterheten, varje minut.
Du är på rätt väg. Arbeta fram strategier, mål och förhållningssätt. Hur vill du vara?
Heja dig!
Vi hänger kvar här och stöttar!!
?

Skriver av mig

Igår drack jag två o en halv enhet. Skulle träffat en vän ikväll o delat på lite vin men jag och den vännen skjöt upp det vilket inte gjorde mig nåt alls för jag kände inte alls för nåt vin ikväll.

Fint det med blommorna och att ni kunde ha en liten fest också.
När man är i vår situation måste man kunna hitta dom här ljuspunkterna och fira lite.
Det är vi värda och även våra nära & kära.
?
Ha en fortsatt bra kväll nu!

Tack kära du!

Jag fick ett blombud till jobbet från fru och ungar. Vid middagsbordet satt vi tillsammans och skrattade och hade en så himla fin och trevlig stund trots att det var efter läggdags för de minsta.
Är det fest så är det! ?

till ditt år.
Fantastiskt starkt jobbat.
Jag blir så glad av läsa ditt inlägg eftersom jag är i samma situation.
Har också sökt så mycket hjälp jag kunde. Klarade inte av att lösa mina alkoholproblem på egen hand.
Det började med psykakuten och avgiftning för 40 dagar sedan. Sedan sökte jag upp min drogrådgivare som hjälpt mig tidigare.
Träffar henne varje måndag. Hur länge får vi se men åtminstone ett bra tag till.
Har dessutom hittat Länkarna som hjälpt och stöttat mig under dom här 40 dagarna.
Var på länkmöte ikväll och fick deras medlemsbok och den får man efter en månads prövotid och blir medlem på riktigt.
Kände mig så nöjd och stolt när jag fick ta emot boken.
Så det är samma sak här med att skynda långsamt och ta en dag i taget.
Det känns som att jag är på väg att ta tillbaka livet och ska ha ett fortsatt bra liv som nykter alkoholist.

Ha det bra så kämpar vi vidare!

Kan göra listan lång på negativa saker som sker pga alkohol i mitt liv....
Slog ut tänderna
Krossade högra sidan ansiktet
Bröt handen
Blev gruppvåldtagen
Blev hämtad av polis då jag låg på ett tågspår
Pajjade knät
Krossade vänster sidan av ansiktet
Limmade ihop ögat ( tog fel på nagellim o ögondroppar )
Cyklade omkull skrapade upp ansikte bla, flera stygn.
För o ej nämna den sjukt vidriga ångesten som kryper på en dygnet runt!
Men allt har ju en förklaring. Det är iallafall inte pga alkoholen...
D måste va min dåliga barndom...
missbrukar-släkt-pappa som tog livet av sig utan en förklaring. (El ja,han sa vid ett tidigare självmordsförsök att det var pga mig...)
Varför har jag svårt att göra listan minst lika lång med positiva saker utan alkohol i mitt liv?

Tack för ditt svar. Min man har ju aldrig någonsin tagit tag i mig eller gjort något fysiskt med mig. Så med ordet stygg menar jag det verbala. Jag vet att han inte mår bra psykiskt, och han kan inte hantera det. Så jag förstår ju att när han är arg och irriterad så är det mig han överför sin ilska på.
Och han vill absolut inte gå och prata med någon. Inget för honom. Så han har ju inga verktyg att ta till.
Känns som när man ringer kvinnofridslinjen så har man blivit slagen. Men det kanske även gäller psykisk misshandel? Mannen är ju så irriterad och sur så ibland orkar jag inte ens fråga vad han pratar om, när jag inte förstår, utan lossas att jag vet. Ibland känner jag irritationen hänger i luften när jag kommer hem från jobbet, och då ligger jag lågt, för att det är jobbigt om han blir arg. Ja det finns många såna här exempel.
Det som är tur är att jag har många runt mig jag kan ventilera med, men det klart det vore nog bra att prata med något proffs som inte är inblandad känslomässigt.