Senaste kommentarerna i forumet

Ja, faktiskt, just nu är det så.

Jag har inget som helst sug efter annat än just livet, det nyktra livet, det äkta livet.

Det är som att de senaste två-tre jobbiga veckorna plötsligt bara är borta. Känslan av lättnad, glädje och tacksamhet är obeskrivlig. Utan någon annan anledning, vilken i och för sig är god nog, svävar jag just nu omkring på moln. Lyckomoln.

Hade någon sagt detta till mig förra veckan hade jag inte trott på det. Jag vacklade i mitt beslut, något som känns helt främmande just nu. Konstigt hur det svänger. Antar att det är de där perioderna man måste igenom för att komma ut på andra sidan - starkare för varje gång.

Håll ut, ni som känner er osäkra, som är på väg att ge upp. Fortsätt kämpa ett litet, litet tag till. Ni kan, jag lovar. Enkelt och smärtfritt är det inte, men det går.

Den närmaste månaden kommer jag att utsättas för så många olika frestelser och trigger det bara går. Det är semesterresor, kryssningar, All inclusive, After Works, fester. Kort sagt, en massa firande där A kommer att ha en central roll - för andra.

Men vet ni...

Jag är inte orolig längre. För bara några dagar sedan hade jag varit det, men inte nu. Ett lugn inom mig har infunnit sig. Jag tror det kan benämnas den naturliga nykterheten. Äntligen. Dock är jag fortfarande ödmjuk inför att det kan vända snabbt, jag är på min vakt, men alltså inte orolig. Vilken skön känsla.

Nu blickar jag framåt med positiva och tacksamma ögon. Jag har dessutom 106 nyktra dagar att försvara och förvara. Som dessutom ska bli flera, många många fler.

Tack för att ni finns. ?

Kram

Har av å till haft problem med alkoholen. Men efter ha varit nykter i nästan 3 månader trillade jag dit igen ungefär 1 vecka sen, efter en dunk vin fredag-söndag+ några öl. Sedan 1 flaska whiskey måndag å en rom flaska tisdag insåg jag ju vad som hände igen. Avbröt och köpte mig 2 6pack 3.5or onsdag och 1 torsdag. Blåste 0 igår vid 13 å har inte druckit sen dess. Alltså ungefär 30h sedan. Har lite svettningar och pulsen är något högre, dock inte som i onsdags, nu ligger den på 78slag istället för 112. Har ätit ordentligt och köpt på mig kosttillskott samt har några benzo ifall de skenar iväg. Det jag undrar är om denna vecka var nog för att ge mig abstinenssymptom som skulle kunna ge mig kramper å delirium? Jag måste erkänna att i tisdags/onsdags kändes det inget vidare. Tacksam för hjälp å svar!

OK för mig. Kände inte till detta. Så fr o m nu "kliniken". ?

Går och har samvete. Kunde jag göra något för att vi ska ha det bättre? Är ledsen. Tänker, går ut till mannen i garaget. Hur mår han? Möter en glad man som pratar i telefon. Ler åt mig. Nu finns inte det vi pratade om förut. Jaa.......????

Jag instämmer med Sofia och övriga, vilken resa du gjort och fortfarande gör, målmedveten och beslutsamt mot det du vill med alkoholen.

Jag vill bara förklara att jag insåg att vi brukar vara noggranna med att ta bort uppgifter som personuppgifter, specifika mottagningar och liknande. Vi har missat detta i din tråd, kanske är det en stor plats eller inte men vi vill värna om anonymiteten. Därför är det nedkortat till kliniken där du nämnt platsen.

Hoppas det ändå känns ok för dig?

Önskar dig all fortsatt lycka till och hoppas få fortsatta uppdateringar från väntrummet såklart!

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Jaa jag måste gå och prata med någon. Känns som jag går sönder inuti. Min man är sur och arg. Han dricker i kväll. Varför lär jag mig aldrig. Inte prata med någon som är full. Att vi inte har det bra, det är bara mitt fel. Jag har blivit annorlunda. Ja det klart, inte lätt med en man som dricker. Jag umgås för mycket med mina barn och barnbarn. Om jag inte gjorde det, utan ägnade mer tid åt vårt förhållande, då kunde vi ha det bra. När jag sedan vill säga mitt, vad jag tycker, då orkar han inte höra mer. Alltså jag tror jag spricker . Ingen bra kväll. Vet inte vad jag ska göra. Gärna åsikter om det här?

Jag tror jag börjar må rätt så bra igen ?
Halleluja, va till och med på utvecklingssamtal med sonen idag. Det gick alldeles utmärkt, trots ganska stor ångest innan. Jag är inte rädd för möten eller folk alls iofs. Möten har jag varje dag i jobbet, men det va ju dom där alkisnerverna som tar sin plats nu när man är lite svag.
Hoppas ni håller er på mattan i kväll och ger fan i spriten ??
Trevlig kväll ?

Idag fredag igen...den här helgen blir det mycket, idag på fin restaurang med avsmakningsmeny men kommer stå över det "berömda" vinpaketet, lite tråkigt men tänker inte bryta den fina sviten av dagar frun får dricka om hon vill men jag håller mig till vatten o ska njuta av god mat.
Imorgon har jag faktiskt min födelsedag och firar på ett udda sett genom att springa ett 6 timmars lopp, dvs den som kommer längst på en varvbana vinner...en lite udda form men startar 10.00 o klar då 16.00....så blir väl någonstans mellan 60-70 km o sen vila.
Ha en underbar o vit fredag där ute

- Vi ska nog supa dig under bordet på din första AW med oss Dee, sa kollegan med glimten i ögat i förmiddags.
- Haha, det blir nog svårt det, svarade jag och tänkte för mig själv att om de bara visste om min kamp.
Det är inte AW förens om några veckor men redan nu börjar jag grubbla på hur det ska bli.
För att inte tala om imorgon. Imorn ska jag på ett kalas till en god vän som jag alltid har umgåtts med kring alkohol. Jag skulle inte kalla honom en regelrätt alkoholrelaterad kontakt i bekantskapskretsen, absolut inte, men det är ofta mycket vin inblandat. Så som man typ gör när man umgås. Går ut och tar "ett" glas liksom.
Jag vill väldigt gärna gå till stället imorgon som han har hyrt på eftermiddagen, han fyller dessutom jämt så det blir ett riktigt kalas, och jag känner mig ärad att han bjudit med mig. Det betyder ju att han räknar mig som vän. Så det känns viktigt för mig att gå dit.
Sedan jag blev nykter har jag knappt haft anledning att vistas i sånna miljöer där jag vet att jag kan vackla. Jag har varit ute och käkat två gånger, båda gångerna med familjen, första gången var rätt jobbig, andra gick lite bättre. Familjen vet ju om att jag är nykter, så då har jag haft en hållhake på mig själv. Sen har jag varit på en spelning och kört barhäng med en gravid kompis, det var skönt att hon visste att jag är nykter och anledningen bakom + att hon också körde alkoholfritt, där fick jag fint stöd och jag kunde säga till henne att jag tyckte det var jobbigt stundtals att vara nykter i den miljön.
Det känns som att imorgon är någon slags milstolpe på något fånigt vis. Jag ser faktiskt fram emot att bevisa för mig själv att jag klarar av att vara nykter på en fest, men jag vet att jag kommer att ha jobbigt.
Hela veckan har jag tänkt extremt mycket på alkohol - jag relaterar det till detta kalas och miljön helt och hållet. Jag har tänkt mycket på hur det skulle ha sett ut imorgon om imorn bara hade varit typ 6 månader tillbaka i tiden. Hur jag redan vid frukost skulle ha hällt upp första glaset. Sen, efter att återställaren kickat in skulle jag fortsatt fram tills kalaset börjat, troligtvis skulle jag ha drygt 1 liter vin innanför västen, och varit sådär på gränsen att verkligen se tokfull ut och vågat prata med alla de okända människorna som var på kalaset. Jag kanske hade tagit ett eller två glas på kalaset att ha i handen och mingla runt med, om det var väldigt trevligt kanske ett tredje, men bara eventuellt, jag hade ju grundat "lagom" hemma innan med anledning att det inte skulle synas hur mycket jag drack.
Och tanken "det kommer inte bli lika trevligt utan vinet" imorgon har stört mig hela veckan.
Vaddå lika trevligt?!
Argumenterar tillbaka varje gång den tanken har kommit att 1. Dee, det är ju kanske inte så trevligt att inte minnas eller kunna återberätta delar av kalaset. 2. Är det verkligen trevligt om du skulle få en snefylla? (det hände väldigt många gånger sista året) 3. Du är inte trevlig när du dricker, för du vill ju helst inte umgås med någon i rummet utan önskar att alla 30 gästerna egentligen var vinglas som stod placerade lite runt om i lokalen som du kunde kryssa mellan och föra en monolog med, för du ville verkligen dricka själv sista året. Helst hemma. Ensam. Tänkte ofta "snälla, kan jag bara få gå hem nu så jag kan korka upp och slippa folk".

Det kommer att gå bra imorgon. Det vet jag, även om det är en totalt främmande situation jag ställs inför. Jag har aldrig någonsin varit nykter och varit på ett kalas/fest/varit på krogen sen jag gjorde alkoholdebut för 18 år sen. Även om jag inte hade sånna problem med alkoholen back in the days så ser jag ju ändå att riskdrickandet fanns, för var det fest - då vilade det inga halta löss hos fröken Dee i alla fall!
Jag har 126 nyktra dagar tillryggalagda nu. Jag vet att så länge min hjärna är nykter ser jag klart och tydligt en solklar anledning till att inte dricka alkohol. Den enda faran som finns inför imorgon, egentligen den enda faran som finns i alla de situationerna som utgör en hotad situation för mig, är ju att jag skulle kunna tänkas tänka "Ja, men ett halvt glas kan jag ju ta, det har ju gått så bra att vara nykter"
BIG NO NO. Aldrig det första glaset. Aldrig någonsin. Det kommer aldrig någonsin att fungera.
Jag regisserar imorgon, det är jag som skriver mitt egna manus. Jag ser fram emot att få försätta mig i en triggersituation och bevisa för mig själv att det var supertrevligt, även om alla andra drack och jag drack alkoholfritt, så var det trevligt och framförallt hade jag kontroll.

Tack, Sofia. Och Alkoholhjälpens forum är oerhört viktigt för mig och många andra. En plats att skriva av sig på och att hämta inspiration.
Trevlig helg.

Grymt!
Du ska absolut känna dig stolt över det du gjort. 100 dagar är ju en evighet!
Trevlig helg!

Tack för ditt svar! ? Jag skriver för att övertyga mig själv, manipulera mig själv att ha denna inställning automatiserad :)
Många känslor snurrar därinne i en, när jag sätter dem i ord, ser jag tydligare hur jag ska vara. Jag är tacksam för det här fina forumet, er info och ert stöd! Tänk så många fina människor som hjälper varandra!
??

Jag blir rörd och glad! ?❤
Blev inget direkt annat firande än trådstart. Gick och tänkte på det hela dagen och kände mig glad och stolt.
Fortfarande glad och stolt över "det vidare livet" Skönt att fattat beslutet.
Du har verkligen rätt @Tackohej Livet är vackert utan a. Det får en klarhet och sanning som man missar i ruset.
Trevlig helg på er!
Kram

Hej Themistokles! Våren är på gång men är kylig. I din tråd här finns däremot en väldig värme som berör mig. Du berättar ärligt och starkt om din uppväxt i en misär som du inte ville visa upp för dina kompisar. Du har lidit men av att dina föräldrar lät er barn utstå detta år efter år.

Och här är du, på dag 40, du blåser rent. Du vill inte att dina barn som vuxna skall minnas sin far som gubben som ständigt hade ett glas rött i näven. Du tittar mindre på TV, istället pratar du mer med dina söner. Du lever för varje dag nu i linje med dina värderingar när det gäller hur du vill vara som förälder, samtidigt som dina föräldrar inte gav dig det som du behövde när du var barn. Det kan ibland väcka starka känslor när man tänker tillbaka. Det fina är att du är mitt uppe i att skapa en härlig barndom för dina barn, numera helt utan alkoholproblem. Inspirerande!
Trevlig helg!
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Tack för att du delar dina insiktsfulla reflektioner, JoYo! Jag tror att många här kan känna igen sig i det du skriver - medan man dricker tänker man att man dricker för att bli av med eller lindra sömnproblem, dåligt humör, ångest, rädslor, PMS eller för att trösta sig efter gräl... För att sedan som nykter inse att många av de där anledningarna till att dricka i själva verket fanns där eller förstärktes av alkoholen i sig. Du skriver så klokt om känslohantering också - visst är det häftigt vilken skillnad det kan göra att observera och medvetandegöra känslan/tanken som uppstår, acceptera att den finns där och sakta låta den avta i styrka och upphöra - ofta går det ju över fortare än man tror! Att gå från att snabbt döva med alkohol till att låta känslorna ha sin naturliga gång kan ju kräva viss omställning och kanske nya redskap förstås, men vilken förmåga att ha med sig för resten av livet sen!
Jag önskar en lugn och trevlig helg!
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Dina svar och texter är alltid lika kloka och jag känner verkligen hopp när du skriver.
Innerst inne vet jag att jag inte är ensam, men ibland får jag för mig att så är fallet och då är det skönt att höra om hur andra fortfarande är nyktra och hur de gjort för att hålla sig på banan.

Gårdagens grupp var riktigt bra!
Vi pratade mycket om vikten att lära sig att vara med sig själva. Att klara av att ha tråkigt. Fixa vardagen. Känslor och beteenden.
Det är min sponsor som leder dessa grupper så med min tillåtelse fick han berätta för gruppen om ”min” situation.
Råden och tipsen var många, och jag ska testa ett nytt möte kommande vecka. Nytt blod, typ.

Träffade Birgitta en stund idag och hon ställde sina kloka frågor, lät mig begrunda och berätta.
OAS
HALT
Prata
Avslappning

Hon pratade även om den riktiga brist på dopaminer vi beroende kan få, så jag berättade stolt att jag låg steget före och har telefontid med sjukvården på tisdag. Inget att vara så stolt över direkt, men den bollen är också i rullning.
Vi ska gå igenom stegen, hon och jag. Det känns riktigt bra faktiskt. Göra dem utifrån en behandlares perspektiv.

Tryck över bröstet.
På gott humör.
Yngsta dottern fyller 5 år.

PS. Ska komma på något att sysselsätta mig med. Nåt att kicka på som inte leder till mer oro och stress. Birgitta.. Helt jävla fantastisk! DS.

...för vad särbon kommer hem med. Han kan ju tycka att det är snällt att bjuda på en flaska vin. Det är ju ingen fara att ta varsitt glas men jag vågar/vill inte riktigt. Vill inte ha smaken av alkohol öht nu. Förknippar det med att jag mår dåligt.
Känner mig sunkig om jag dricker det där vinet, ser inte det mysiga alls med det nu.
Malvate är också gott, köps på hälsokost och så öter jag Ashwaganda, det är en typ av rot som tydligen är bra för allt. Vet inte om det hjälper men det blir ju inte värre iaf.
Får väl säja att jag inte är sugen på vin om han kommer med det. Har inte direkt sagt att jag lagt av helt och meningen från början var bara ett uppehåll som nu förlängs hela tiden för det är så skönt att slippa vara bakis, kunna njuta av att vara bara, odla blommor och grönsaker som jag inte glömmer ge vatten mm, ut och rida på min lilla häst t.o.m på morgonen om jag vill för jag kan ju köra direkt jag vaknar.

Godmorgon!!
Tack Strulan, jag fick lite sömn.
Men det är ju inte av världens bästa kvalité, jag vaknade ungefär hundra gånger kändes det som. Sängkläderna va blöta av svett..
Dock absolut bättre än jag trodde och inga mardrömmar. Nu har jag iofs inte druckit så länge som tidigare. Men hade några tuffa dagar med högt intag.
Ha en super dag!!

Hej ?

Ja just igår hade vi kontakt på medelanden men inget speciellt. Tänkte att jag kan gå från att sagt ifrån till att ha lite kontakt via telen, det är snart två veckor sedan vi sov ihop så det känns nog för honom med. Det ser alltid ut att sova ihop direkt när jag kommit hem från resande arbete så det här är något nytt.

Jag kunde vara kvar i ensamheten, men hade jag drukit hade det inte gått. Jag låg i det o va kvar och pratade vett med mig själv, bostade mig med att läsa era inlägg, mina framsteg och la upp en låtsas scen med att låta han kommit och hur det hade sett ut efteråt!? Det var svar som näää skulle inte kunna se mig själv i ögonen,skulle fly bort från känslor som svek mot mig, skulle få börja om igen, skulle skämts. Vill jag känna så? NEEEEJ

Ikväll kommer en till prövning. Han ville ses och jag sa att jag ska ut o träffa en gemensam vän ( jag kommer vara nykter. Dels för min hälsa) och nu extra viktigt då han kommer följa med ut med oss sen. Jag är beredd på en till fråga om att sova ihop med mig, och än en gång måste jag säga nej.

Han kommer bli fundersam denna gång, och säkert ledsen. Jag hade blivit det om det hade vart tvärtom. Jag ogillar att veta att han funderar nu och börjar må dåligt men va ska jag göra?! Han förtjänar inte mig på det sättet. Men det gör ont i mig att göra honom ledsen och höra han saknar mig. Jag tror han kommer vilja träffas för och prata pga att jag drar mig undan. Och jag kommer gå under om han börjar gråta.

Jag måste vara stark, säga att det är för bådas skull och nån av oss är tvungen att sätta stopp och det vart jag som fick ta och göra det.

Tack för tips!!! Kram.

Tack! Det är ändå kostigt hur hjärnan så lätt släpper dom tankarna..på hur trevligt det känns på lördagen. Men nu blev jag påmind. Kram.

Tack! Det är ändå kostigt hur hjärnan så lätt släpper dom tankarna..på hur trevligt det känns på lördagen. Men nu blev jag påmind. Kram.

Tack och kram

Ja det ska jag försöka med. Tack å kram. Och lycka till på awn.

Tack, Strulan65. Detsamma till dig.

Det var bättre förr innan bolaget hade lördagsöppet. ?