Senaste kommentarerna i forumet

Du förmedlar på ett väldigt tydligt och inspirerande sätt en stark vändpunkt för dig, där du började se hur livet skulle kunna bli på lång sikt om du fortsatte dricka varje dag som de senaste 10 åren. Tuffa insikter att komma fram till. Och mitt i allt får du en panikattack. Starkt jobbat av dig att söka hjälp och att du nu, trots några bakslag, arbetar vidare för att hitta ett sätt att förhålla dig till det där starka suget, så att du kan ta kontrollen över alkoholen och att det inte blir tvärtom. Ett stort steg har du redan tagit i och med att du har startat en egen tråd här och har möjlighet att få stöd från andra i liknande situation! Jag hoppas att det ska vara till stor nytta och glädje för dig. Återigen, varmt välkommen hit!
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Tror faktiskt du ska va glad att du fick sova alldeles själv, tryggt och skönt i en fyllecell.
Tror alternativet, nersupen på en parkbänk alldeles själv mitt i natten..kunde slutat sämre.

Gå in här och läs om fyllencellen när du blir törstig, så kanske du tänker om och skiter i att dricka nästa gång.
Lycka till ?

Du har varit här inne tidigare och valde sedan att följa rådet att starta en egen tråd här. Bra gjort. Du har tagit ytterligare ett steg nu i en början att förändra dina alkoholvanor. När du skriver att du gjort det innan, är det just detta med alkoholen du menar? Hur gjorde du i så fall tidigare när du gjorde en förändring av dina vanor?
Berätta gärna mer hur du tänker och vad du funderar kring.

Varmt välkommen hit igen och hoppas du snart skriver mer!

Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

det du skriver om att du pratat förnuft med dig själv! Lyssna på din inre röst! Har också börjat göra det! Svårt att låta den styra var det i början men det går lättare och lättare. Man får ett stabilare liv, dagarna blir jämnare. Innan kunde jag ha en bra dag, sen en katastrofdag. Nu är livet jämnare. Heja dig du tar dig framåt med stormsteg. Kram

Tack för svar Airam. Har faktiskt tänkt på det. Att gå och prata med någon. Har gjort det förut och då har det känns bättre. Dock har jag ju inte lämnat. Sökte du via vårdcentral så du fick någon som kunde det här med medberoende? Där jag bor kunde man förut söka direkt till någon att prata med som var utbildad om just medberoende. Men nu måste man söka genom socialen. Känns som en stor apparat och lite läskigt.
Ett bra råd i alla fall.

Skriver av mig

Jag känner av ovanan att sagt ifrån. Från hans synvinkel handlar det nog bara om just ikväll. Jag har skrivit att jag ville säga att jag älskar han. Jag gör det på ett sätt men samtidigt så känner jag andra saker med, som ilska, besvikelse, sorg och sårbarheter! Jag ville säga de orden, har inte gjort det på ett tag. Det kändes inte fel i det. Ville bara göra det men inget jag kommer göra som förut, var o varannan dag!

Det river lite i mig, som nån känsla av irritation att jag sagt ifrån, men sen kommer det vågor av nöjdhet! Att jag sa ifrån!!! Det är som en av mig vill så det värker att ha han här ikväll men förnuftet säger NEJ!!! Jag pratar med inre röst när det kommer en våg av saknad. Det gör allt värre, de är en drog för stunden, du står ut det här, du växer sen. Och se till att vara nykter och inte gå på fest för då blir allt svårare och risken är högre att låta han komma.

Här trampas inte på några tår!
Välkommen hit! Vad skönt för dig att du allvarligt vill förändra dina dryckesvanor.
Farligt eller inte är väldigt individuellt. Börjar du känna dig allt för dålig är det sjukvården som gäller.
När jag slutade hade jag totalt tre veckors nykterhet de senaste tre åren. De sista månaderna drack jag ohyggliga mängder stark starköl och mina alkohol- och levervärden var så att säga obra.
Svettningar, skakningar, tryck över bröstet och en rastlöshet som hette duga, MEN det värsta släppte redan de första dygnen.
Fick rådet att aktivera mig fysiskt för att helt enkelt flytta fokus från mina besvär och på så vis hantera det hela.
Lycka till och skriv gärna hur det går för dig!

Jag drack mer och det gick bra att sluta. Inga sådana problem, fick är vanan rätt väl rotad så man tror livet blir trist utan alkohol, vilket det inte blir alls, tvärtom.

Hej,

Jag kanske överdriver och jag är också lite av en hypokondriker. Men måste ställa frågan ändå, pga min oro.
Jag vet att jag dricker för mycket och jag tänker dra ner på det. Har druckit kanske ca 4 ggr i veckan i många år men det senaste året har det kanske blivit mer.
Den senaste månaden har jag dock druckit i princip varje dag. En vecka kan se ut t.ex: 3 öl ena dagen, 10 öl nästa dag, en-två dagar utan dricka alls, 4 öl nästa etc.
Jag vet att detta kanske inte är jättemycket i jämfört med många andra, så jag ber om ursäkt för ifall jag trampar på några tår.
Men jag undrar bara vad ni tror händer ifall jag slutar dricka helt på nån vecka? Risk för en farlig avtändning eller borde det vara ok?

Jag är imponerad och känner igen mkt av det du skriver.
Blev och skickat på terapi i grupp, av jobbet alltså.
Det fanns ett ställe i Stockholm där jag gick, för två tre år sen.

Lycka till i dag, en ny nykter härlig dag ?

Tack det samma Strulan!
Ja riktigt skönt nu efteråt, vi får väl se vad nästa natt kommer att bjuda på ?
Förmodligen en ennu svårare utmaning, men jag ska kriga och överleva.

Skönt att du klarade natten önskar dig en fin dag// Strulan

Det var kvinnojouren i den stad jag bor i som jag kontaktade, men som sagt dom ville att jag skulle polisanmäla innan, sen skulle dom hjälpa mig... Jag hade inte det modet tyvärr

Det här med öppenhet är något vi själva väljer, vem vi berättar för och anförtror oss åt.
Det dröjde väldigt länge innan jag talade om för mina kollegor att jag är alkoholist, men det var ytterligare en sten som lättade ur min ryggsäck. Jag kunde sluta bända på sanningen och ljuga på jobbet när jag skulle på möte. Det resulterade i ännu lite mer sinnesro.
AA har jag faktiskt aldrig varit på. Jag går på CA (Cocaine Anonymous), och där fann jag en gemenskap av värme och kärlek.
Tyvärr är vi en samling beroende, så en konflikt ledde till en så pass djup splittring j gruppen att vi sedan årsskiftet mer eller mindre varit samma få personer.
Jag törs inte svara på om detta bidragit till att jag börjat gå bakåt, men min sponsor har lite olika idéer om hur jag ska fortsätta för att hamna på rätt kurs igen.

Din AW kan du äga genom att säga att du valt att inte dricka. Jag trodde alltid att det skulle bli komplicerade följdfrågor i såna sammanhang, ofta för att jag alltid trodde att JAG var universums center. Folk struntade fullständigt i om jag sörplade på en Cola och det var mest mina egna rädslor som spökade som så allra oftast.

Tillsammans kan VI hjälpa varandra, med olika erfarenheter till en stabil och hållbar nykterhet.

Hittade en sida på nätet som heter Varningstecken.nu. Där står det väldigt bra saker om verbal misshandel. Läste ett stycke som heter uppmuntran där, har läst det flera gånger och känner mig stark efter varje gång jag läst det. Rekommenderar att ni läser det.

Det gick ju hyfsat i natt, Det va svårt att somna förstås.
När jag somnade, då Vaknade jag typ varje kvart och somnade om etter någon minut..så höll det på.
Sen på slutet av natten blev det lite konstiga drömmar och sånt, men jag klarade mig igenom det oxå ????

God morgon!
Vaknat ganska tankspridd, morgonen har mest gått på rutin.

Vaknade upp med tanken att om man dör i sömnen så märker man ju inte att man aldrig vaknar igen.
Lite spontan tanke så. Inga värderingar, bara ett Jahopp.

Tänkte försöka ta mig ut under arbetstid och titta på en klänning till min kompis bröllop. Har sett en på HM men den är ganska dyr. Så den behöver sitta jävligt bra om jag ska köpa den. Svårt med dresscode att klänningen ska sluta nedanför knäna när man är lång som en giraff i övrigt. Men vi märker.

Idag händer inget speciellt alls, bara en till transportsträcka till helg.
Insåg att de tankar jag tänker blir min verklighet, så ska försöka tänka mer positivt igen under arbetstid. Blir bara en ond spiral om jag blir mega negativ igen. Snart är jag inte kvar där. Glada tankar, neutrala tankar ? jag vill inte bo eller hänga med en negativ potatis. Inget blir bättre av det.

Torsdag here i am!
Fridens ?

Att vakna utan att vara bakfull ger mig en sådan härlig känsla, startar dagen med kaffe och läsa här. Forumet är min livlina och ger styrka att välja nykterhet även idag.
Någon faller, någon firar sina dagar alla lär mig något i denna kamp och modet att fortsätta kämpa.
Att läsa och tumla runt tankar, se att man inte är ensam om att slåss emot drakar och begär gör min dag lite lättare.

Skrivit ned många av mina triggers och alla leder i slutet till flykt, spännande att börja lära känna sig själv och inse att det är inte lätt att leva men härligt.

Så idag gör jag som Kenta och sjunger högt i skogen " Just idag är jag stark. Just idag mår jag bra. Jag förs fram av kraftiga vindar"
Så blir inte rädd om ni träffar en knasig kvinna som sjunger i skogen, hon hämtar bara energi av naturen.

Så väljer idag att vara nykter och önskar er alla styrka till era krig// Kram Strulan

Skriver av mig

Missförstå mig rätt nu
Men eftersom han öser kärleksfulla saker nu, som saknar älskar osv så tycker man väl att han borde uppfylla det i handling ( även om allt ska brytas ) som tex så är han ledig imorgon och det är ovanligt det gått så här länge att vi inte sovit i hop! Han har haft flera tillfällen att fråga, vilja osv. Det har gått över en vecka sedan och om jag hade vart han hade ja inte låtit tiden bara gå. Men nu är jag inte han och han räknar nog kallt med att ja finns där när det passar han, för det har jag vant han vid.

Idag kom frågan om imorgon. Att komma över till mig, han klämde fram att han hoppas få sova med mig, men inget som visade att han tog föregivet! Då sa jag att det passar inte varken att komma o se film eller sova ihop just nu.

Han skrev att då får de bli nån annan dag. Ja vi får se svarade jag.
Jag vart irriterad men ändå.Äntligen så får han se att de inte funkar som han vill o är van vid. Nu gäller de att ännu en gång eller flera gånger svara Samma sak om frågan ställs av han!

Ok frågan är hur kändes det att säga ifrån!
Att jag gör han ledsen, ja blir lite rädd, jag känner att jag bryr mig om min självkänsla. Jag respekterar mig och min kropp och mina känslor. Jag har vart lojal mot mig då jag lovat mig själv att nu räcker det! Kändes,också som att jag mister en mysig stund, men frågade mig till vilket pris? Förlorar mer än vad jag får, och.är tillbaka igen på samma ruta.

Så då vinner jag mer på att sätta stopp än en mysig stund på en kväll, som hade skadat mig mer än.vad den hade gett, är de värt det???? Nej neeeej är svaret

Tack skrållan ?
Ja det går lite frammåt nu

Hej Dee!

Jag nu har jag suttit och läst en massa trådar här nu under kvällen, och man känner igen sig själv i väldigt många andra.
Det känns på nått sett skönt att se att man är långt ifrån ensam och även att det verkar finnas ett sånt stöd här på forumet.
Jag hade en ganska tung period då jag tog till Whiskeyflaskan den kvällen då ölen tagit slut, mitt i allt får jag en massa tankar och kag får en panikångest attack.
Jag vill inte att frugan ska lämna mig, hon har aldrig hotat med det men har sagt förut under våra samtal att hon faktiskt har funderat på det när jag haft en tung period.
Så jag hällde bara ut det och ringde och sjukskrev mig dan efter då jag inte var kapabel till att köra bil. Massor av tankar flög runt i skallen, är det så här jag vill leva, är det så här barnen ska komma ihåg mig.
Jag orkar inte dölja detta för nära o kära, grannar osv. En värre min älskade fru ska hon behöva dölja mina problem, hålla lågan uppe, dra på sig ett falskt leende och låtsas som allt är bra.
Allt detta, alla dessa tankar sköljde sig över mig den kvällen.
Det var nog första kvällen på våra 13 år tillsammans min fru såg mig gråta, även mina barn såg mig gråta och undrade så klart vad det var.
Då hällde jag ut all sprit o sa till mig själv att nu räcker det.

Svårt att förklara i text.

Jag känner igen mig i det du skriver. Det är nu ett år sedan mitt förhållande tog slut. Jag tänker fortfarande mycket på karln. När han ringer eller vi ses ser jag på ögonen eller hör på rösten hur mycket som har druckits. Men det jag gjorde för min egen skull var att gå till en psykolog via vårdcentralen. Det är en början. Att få prata med någon som inte värderar utan lyssnar. Någon som kan ställa frågor som jag inte ställt mig. Vilket gjorde att mina tankar som snurrade ibland kom in på ett nytt spår. För mig är det en process. Dels sorgen att den jag älskade och fortfarande tycker om (när han är sig själv) ör sjuk. Sorg för att förhållandet, imitt fall tog slut. Samtidigt som det också varit en lättnad när det tog slut. Men oavsett, så har det hjälpt mig att få prata. Och vården var bra på att hjälpa mig att komma till ”rätt” psykolog. Berätta hur det är, lika öppenhjärtligt som du gjort i tråden så tror och hoppas jag att du får prata med någon som känns bra för dig. För mig är det en process, jag är inte färdig. Men jag börjar känna igen mig själv. Jag börjar se fram emot saker igen och göra planer. Nyckeln för mig var att få prata med någon utifrån, som inte var vän eller familj som har sin bild. Jag hoppas att allt löser sig till det bästa för dig!

Hej,

Hade en riktig svacka i mitten av mars och bestämde mig åter att kämpa mig tillbaka. Denna gång på ett annat sätt och det har faktiskt gått riktigt bra.
Min första tanke var att snabbt börja med antabus igen vilket jag gjorde. Detta medförde trötthet, tankar på att jag måste förändra livet. Aldrig mer kunna vara med i sociala sammanhang osv. Ni vet hur man tänker. Direkt träffade jag en ny läkare och vi hade ett riktigt bra samtal. Mycket av mitt liv går ut på att vara i sammanhang där alkohol finns. Representationer och arbete inom hotellnäringen. När vi hade pratat ett tag och jag beskrev att jag egentligen inte har något sug efter själva alkoholen utan att jag vill varva ner började vi tillsammans tänka om. Fokus har under ett par veckor varit att stressa ner på andra sätt och minska arbetsbördan. Samtidigt tog vi det drastiska beslutet att sluta med antabus så jag inte skulle bli så trött. Mao kan jag dricka och jag har också sagt till mig själv att jag får men det skall vara övertänkt. Den magiska kuren blev Naltrexon. Har provat att ta ett glas och det finns noll sug efter mer. Testat två gånger då jag inte trodde det var sant men alkoholen ger inget när du ätit Naltrexon. Jag var på en middag förra veckan och sippade lugnt på ett glas vin hela kvällen och lämnade tom lite. Har aldrig hänt. Detta är ju ingen mirakelkur så man får verkligen passa sig. Går så klart att dricka på hur mkt som helst men med rätt inställning gör det att man inte faller för den sköna frestelsen att ta ett glas till. Känslan som alkoholen i vanliga fall ger kommer inte hur många glas man än dricker.Sista två veckorna har jag varit helt vit (förutom ett provglas middagen förra veckan). Kan jag hantera detta rätt tror jag att jag hittat en väg framåt. Målet är ca 350 helt vita dagar per år och övriga med något glas till en middag.

Jag vet att detta är att balansera på en tunn tråd så jag kommer även behålla en avstämning med min mottagning 1ggr per veckan i början. Kommer även på eget bevåg mäta mitt petvärde så det blir en liten målsättning.

Den stora skillnaden denna gång är att jag inte känner tvånget av förbud och känslan av totalt misslyckande om man tar ett glas efter en vit månad. Nu är jag mer "normal" men väljer att dricka minimalt för att jag vill. Inte för att jag är tvingad.

Många är skeptiska men jag kommer göra ett försök.

Tänkte droppa in någon gång i månaden och ge lite status. Är säkert inte en lösning som passar alla men allt som gör att man/någon dricker mindre tycker jag är värt att berätta om.

Kram

Det är klart att du ska vara stolt och kunna fira din milstolpe.
Mycket imponerande och jag gläds så himla mycket med dig.
Själv är jag på dag 36 och blir ju naturligtvis peppad av din framgång.
Just nu får jag min stöttning av länkarna, drogrådgivare och alla er på alkoholhjälpen förstås.
Att man inte behöver känna sig ensam i kampen är jätteskönt.
Så både här på forumen och hos länkarna får jag möjlighet att prata med människor som är i samma sits.

Ha en fortsatt bra kväll & lycka till med kommande 100 vita dagar!

Bra att du hittat hit, det här forumet är en guldgruva och man hittar alltid inlägg som man känner med eller igen sig i.

Jag har varit nykter utan att ta återfall sen den 8/12, har bara druckit varje dag i 3 år, men haft ett riskdrickande sedan jag smakade alkohol första gången när jag var 16, nu är jag 34.
När jag slutade (tvärt, precis som du beskrev att du slutade den 6/12) så hängde jag runt här på forumet, läste på om alkohol och gjorde alkoholhjälpens internetbaserade program på 11 veckor, och jag insåg väldigt snabbt att det inte kommer kunna drickas mer någonsin.
För sånna som du och jag klarar inte av att hantera alkoholen som belöning. Det blir lätt att man tänker ”jag tar ett glas bara för att..” ”det finns alltid nått att fira..!” Osv.

Min fråga till dig är: vad var det som gjorde att du hällde ut whiskeyn i diskhon första gången? Varför fick det vara nog?

Kämpa på, du grejar detta!
/Dee