Senaste kommentarerna i forumet

Sök dig gärna till Alanon också. Dit hittade jag så småningom och den gemenskapen har betytt och betyder mycket?
/ mt

att det inte är så länge sen jag skrev senast. Har läst omkring lite och fylls av känslor och minnen. Så innerligt tacksam att jag hittade forum då hösten 2010. Länge sen, som i en annan tid, ett annat liv trots att jag sitter här på samma plats som då med samma utsikt genom fönstret. Insnöad... likadant som den natt jag bar ut de kläder och få grejer jag tog med när jag gick ut för att lämna min man och mitt hem.
Det blev så att jag vände tillbaka och det är jag innerligt tacksam för idag.
Jag skrev nyss om betydelser; betydelsen av att jag ’mötte’ Adde och Berra här, mina forumbrorsor ? och andra ??? som känns som mina ’nära’ på ett mycket speciellt sätt. Att jag haft platsen, ’rätten’ och utrymmet att skriva här har betytt så mycket... varit avgörande i mitt liv. Jag har skrivit mig fram till så många insikter, så mycket förståelse - för mig och för andra omkring. Jag kan ju, som vanligt de senaste åren, avsluta med min viktigaste insikt, den att det är möjligt att ta makten i sitt eget liv.
Allt gott och en kram till dig som behöver en ❤️ / mt

Oj, vad jag fick leta efter din tråd! Är inloggad, och du är ju en av dem jag oundgängligen vill hälsa till. Ser dina inlägg ibland och att allt är väl, eller så där som livet är. Tänker med värme på dig, känns fint att veta att du finns ❤️
Kram och så.... (som vännen Dompa brukade avsluta) // mt

och kan ju inte logga ut utan att slänga iväg en ? till dig samt en varm kram och massor av kärlek❤️ / mt

John-Erik, tur att Google finns. Min fru har fått ta del av informationen. Hon har artros i knäna, ryggen, axlarna och tummarna. Hon jobbar heltid som undersköterska på ett demens boende. Käkar värktabletter hela tiden. Jag har bara atros höger knä. Idag köper jag hem Kattklo te och testar om det har effekt på oss

du måste läsa Addes tråd också / mt

- du som också är min forumbrorsa som Berra. Så oändligt mycket ni två betytt för mig. Även jag kan bli helt matt när jag ’ser’ eller tycker mig se det jag idag kallar medberoendemönster... jag har också insett min maktlöshet i att försöka visa eller tala någon annan ’tillrätta’.
Jag tror som du, det är svårare att se sambanden och att det ofta sitter djupt. Många av dem jag har närmare kontakt med är ju Vuxna barn och många av dem har inte insett det förrän efter att ha mött andra vuxna barn och känt igen sig.
Jag har insett mina osunda ätbeteende och på vilket sätt de hör ihop med barndomen med en pappa som var alkoholist och förstås en medberoende mamma. Eller jag vet inte vilken ’etikett’ jag skulle sätta på henne. Hon gjorde sig småningom fri och levde verkligen ett starkt, gott och självständigt liv under många år.
Hursomhelst - jag ville vara skriva det här nu när jag för en gångs skull är inloggade. Det händer sällan numera. Så oerhört tacksam att du och Berra var bland de första jag mötte här. Om ni möts på träffen så krama om varandra och känn i hjärtat att ni är mina brorsor som bidragit till att rädda mitt liv. Jaaa, det låter stort men det är så jag känner det. Kram på dej / mt

Kloka ord Mulletant. Ja jag ska fortsätta skriva. Även om jag ibland känner samvetskval. Men det här forumet är för mig. Hör är jag fri att säga vad jag upplever. Vet ju att även om vi har en bra dag, där mannen är glad och kärleksfull, så kommer det bakslag när jag inte vet var jag ska ta vägen med alla mina känslor. Ja då kan jag skriva av mig här. Så bra att detta finns, så vi kan ha tröstande ord till varandra?

Tack skrållan

så här i förbifarten.
Kram och allt det bästa // mt

forumbrorsan Berra? / mt

Skriv på ni, dela med er och berätta... det har jag gjort under flera år. Om jag hade börjat skriva medan mannen drack som värst hade det blivit många fler. Jag hittade till forum några månader innan jag fick kraften att gå med tanken att lämna och börja mitt eget liv. Nu blev det inte så, det att jag faktiskt gick gjorde att han valde nykterheten. Idag har vi ett lugnt och bra liv tillsammans.
Jag läser bara sporadiskt numera och skriver än mer sällan men under många år var forumet min livlina och räddning. Här har jag vridit och vänt mina tankar, känt stöd och ifrågasättanden och stark gemenskap. Ältat, sett tillbaka och på ett sätt förstått mitt liv.
Här har jag också lärt mig, långsamt sjönk det in, att min verklighet inte skilde sig från andras som levde med en alkoholist. Att min man inte var den enda som var alldeles underbar utom när han drack. Och kanske det viktigaste, för mig, att när beroendet tar överhanden är han maktlös och även jag. Mest, det tror jag faktiskt, har jag lärt mig av att läsa på forumets ’andra sida’. Där har jag också fått hopp när jag sett att det finns möjligheter och min respekt för kampen att välja nykterhet har djupnat.
Massor av insikter och jag kan inte låta bli att nämna Carinas dåvarande blogg för anhöriga. Där hittade jag några rader som för mig blivit min vägkost; jag är maktlös över vad en annan väljer (att dricka eller något annat) ... Men jag har makt över vad jag själv väljer.
Jag blir sorgsen i hjärtat ibland när jag läser här och känner igen fångenskapen i medberoendet. Men också hoppfull. Idag känner jag många nyktra alkoholister och många allt friare medberoende. Och jag vet, djupast inifrån, att det är möjligt att ta makten i sitt eget liv.
Allt gott, kämpa på för ditt liv och håll taget / mt

Styrka till dig. Du klarar att vara bestämd, fast inte nu. Det är ju en kamp. Det vet vi alla. En dag i taget. Var snäll mot dig själv. Gör något roligt, för dig i dag.
Styrkekramar

att skriva av sig. Lätt att förstå att läkarbesöket väcker motstånd. Det är mycket vi ska acceptera längs livsvägen, olika för olika mänskor men för de flesta av kommer problem med hälsan, förr eller senare. Jag försöker, med varierande framgång, påminna mig om att leva en dag i taget och vara tacksam för allt som fungerar här och nu. Hoppas det blir ett besök med goda besked?? / mt

Skriver av mig

Kan inte sova, har ångest för jag åkte hem med honom, och irriterad över att veta att han festar tom nu.....

Vi har bestämt ses i veckan, va här hos mig, men nu vill jag inte och vet inte hur jag ska ta mig ur, vill inte göra som han gör strunta i de o välja bort det. Men hur ska jag göra? Och vill jag strunta i det då!? Jag vill att det ska kännas bra men de gör inte det!!! Jag vill nästan att han klantar till det, men det är mitt ansvar att ta mig ur det....

Jag vill inget hellre än att ha en frisk make, men han har noll insikt. Han, alkoholberoende? Finns inte på kartan. Och jag vill inte heller slita ut mig genom att själv behöva ta den konflikten. Jag önskar att han hade kommit lika långt som du, Adde. Jag önskar dig och din familj all lycka.

Det är jättesvårt det här'a..! Va inte för hård mot dig själv. Håller med föregående inlägg - du är bra, oavsett?!
Och du fortsätter kämpa på!
Och tar den hjälp som finns! Mer kan du inte begära av dig själv?! Terapeuten imorgon..✊ hoppas det kan ge något och du kan gå därifrån med känslan av att du fått ngt med dig?!

Kram/
Fibblan ?

..än att hålla sig borta från alkholen..! Det måste jag få återkomma till. För precis så är det..!
Men klockan är mycket och jag vill hellre säga något om sorg. Denna så, så smärtsamma känsla..
Inte konstigt att man gör allt för att fly den..
Men den fyller sitt syfte, och den behöver ju få sitt utlopp, precis som alla andra känslor..
Och känslor har ju inga värderingar. De bara är. Det är vi som tillskriver dem som positiva eller negativa egentligen.. men även om vi inte värderar dem, så är ju sorgen tuff, just för att den så smärtsam.
Så modigt av dig att börja våga möta den..??!

Har du hört begreppet, "frusen sorg"? Den tar sig alla möjliga uttryck. Tror man syftar på att ilska är frusen sorg. Men frustration och destruktivitet ligger nära tillhands i det känslospekrat. Inte minst för oss kvinnor tänker jag, som jag tror ändå oftare vänder den inåt. Oj, nu gick jag in i mina egna hobby-psykolog-teorier här, Sovdags som sagt, men det viktiga som jag ändå ville ha sagt är att jag tycker du kommit så långt; du vet vad det är för känsla, vad den kommer ifrån och vad du behöver göra för att hantera den på bästa sätt. För mig är detta en bragd i sig många gånger.. Tänk vilket jobb du redan gjort?!

Och sorg måste få ta tid. Vi vill gärna raskt förbi den, helst slippa som sagt..men jag tror liksom du, att vägen igenom är den som tar oss framåt. Och så i lagom dos förstås, att försöka låta "det andra" få rulla på samtidigt. Men att acceptera, snarare än kämpa emot. Det är det som gäller för alla känslor..??!
J-la klok jag har blivit nu då efter en månads nykterhet..?! Skämt åsido, det är ju lättare sagt än gjort..det vet vi.. Men vi är bra så mkt mer rustade att möta dem, utan alkholen. Den saken är ju klar!
Hörs vidare!

Kram och godnatt/
Fibblan ?

Heja dig FinaLisa?!
Så glad att du, även om oron ligger tät, känner ett annat lugn rent fysiskt. Kämpa på nu och stå emot?! Det är tufft men med en klar hjärna, är vi ju precis som du säger, mer rustade att möta problemen.
Skickar styrkekramar och lyckönskningar, att veckan som kommer, ska få fortsätta, så som du tänker nu ??!

Vacklar du, så skriv! Tittar inom till dig
då och då?.

Kram/
Fibblan?

Tackar.. Du .. Berätta för din fru att kattklo är från växtriket..Googla...
So no problemo..:-). följer dig med och backar upp när det behövs.

Hörs...

John

ja jag känner igen mig när man ändå är i närheten.. försök att inte gå in där du är ungefär lika ung som jag och har hela livet framför sig (jag är 22) kämpa på

Med vänlig hälsning,

Ännu en helg till enda.. och med risk för att va tjatig...- tack till alla ni pärlor som tittat inom här?Det har haft stor betydelse ? !

Jag lämnar 5e veckan av nykterhet bakom mig?
Är det sant?! Helt fantastiskt!

Nu kommer en intensiv jobbvecka, men en lugn och trygg Fibblan, står redo att möta den?!
Stark och just nu trygg i min nykterhet!

Och nu tar jag ut den tryggheten i förskott, för det värsta som kan hända är ju att jag känt mig trygg i onödan..funkar precis som med glädjen, tänker jag..?
Och är det ngt jag behöver fylla på med, så är det just känslan av lugn och trygghet. Så nu passar jag på..??!

Kram och god natt till alla som kämpar på?!
/Fibblan?.

ja du du har så rätt i ditt svar ja jag får ångest när jag dricker och ångrar vissa saker som jag säger och gör. de jag försöker spola bort är nog alla andra som börjar hitta kärleken och tanken att få leva ensam hela livet. andra pratar och kysser sina partners jag super mig full... klart man funderar på om man har problem när man har/ har haft folk i släkten som är alkoholister men känner att man inte borde slutar dricka nu. jag är ju bara 22 år och har hela livet framför mig.

Blir ju, som du säger, sällan ett glas. En enhet leder till nästa och så vidare. Risken är ju att ett glas och sen bryt nästan ger mer sug än det gör nytta. Men testa en längre nykterhet och se om du tycker det är lika jobbigt att stå emot. Skönt med en deadline så kan du tänka att sen kan du dricka. Och vi det laget kanske det bara är att fortsätta. Eller så provar du att dricka med väldigt tydliga regler. Köra på ”känn” leder nästan altid tillbaka.

Du har gjort ett grymt bra jobb med din förändrings resa. Vi har många gemensamma beröringspunkter. Följer dig här inne på forumet med stor behållning. Ska testa dina tips inom fasta. Det blev dock rött kort från frun för katt klo te. Hon e en riktigt kattmamma och har alltid haft minst en kisse. Just nu har hon två prinsarna som hon månar om ??