Senaste kommentarerna i forumet

Japp,, så har jag klarat mig i 28 dagar efter trettonhelgen.
Har ett halvt år räknat i nyktra dagar (sedan 15 Juli 2018) nu och
då har jag räknat av de få gångerna jag tagit planerade dryckesdagar.
Några gånger gick det bra men det kändes ändå inte bra och efter
trettonhelgen bestämdes det att min hjärna får rött kort gällande
A-funderingar. Jag har faktiskt inte tänkt på A under dessa 4 veckor
utom vid några flyktiga tillfällen varav någon gång något som liknade,
inte sug men en lockelse kanske.
Känns väldigt bra att ha tagit tag i livet igen..Toppar och dalar finns
men de får man acceptera..Man får ta det som det kommer helt
enkelt

John

Hej!

Stort tack!!
Skoj att du fixar det du med. Toppen..:-)
60 cm har vi.Kört snö 2 tim. idag pust.
Måste ploga min väg själv
Men i sommar är det glömt..:-)

Ha det vännen, vi kämpar på..

John

Hej John
Härligt att läsa om din hälsostrategi. Samt att du verkar leva i en väldigt bra harmoni med både hälsa och nykterhet. Otroligt jäkla bra kämpat. ????
Hälsningar från ett icke insnöat västkusten, men ändå jäkligt vitt i levernet :-)

Det är verkligen skönt att prata av sig här. Låter klokt det du säger. Att man åker med på berg-och dalbanan. Tror jag haft ett medberoende sedan jag varit barn. Ingen alkohol dock, men under andra former.
När man haft en bra dag, så är det så lätt glömma det som en annan dag ger en ångest i bröstet.
Ja jag fortsätter att skriva av mig här. Jag mår ju bra av det. Och det är ju det jag ska göra, må bra.

Jag ser dig framför mig.. Lite skör kanske med pianofingrar, helyllekille raktigenom.
Ja vilken soppa... Tror att du funderar lite för mycket. Efterklokhet leder ingen vart men
jag anser att du inte skulle sagt något om otroheten.
Men nu är det som det är och kanske det är så att din otrohet drabbade dig själv värst.
Du var otrogen för att du behövde ha utlopp för dina behov som din fru
inte kunde tillgodose. Något lite förmildrande.
Förslag: Skit i hennes mobil och sluta vara misstänksam. Det ger inget
tillbaka mer än mer negativism. Man skriver puss och kram numera
utan att det betyder något. Tänkte då på mailen du läste i hennes mobil.
Kanske ska ni vara ifrån varandra ett tag och typ börja längta tillbaka
och själva var för sig utvärdera i lugn och ro.
Nu låter jag som att jag är nån ävvlans hjärnskrynklare. Men icke.
Men ditt långa inlägg måste få lite feedback härav vill jag svara
rakt upp och ner hur jag tänker. Har levt ett långt liv så jag
har lite livserfarenhet typ "Old school" och vet lite om detta
med otrohet och annat av egna erfarenheter. Därmed inte sagt
att det är jag som varit otrogen, eller? :-)
Du verkar ha det jobbigt. Försök att lösa detta annars går du under av dina
funderingar. Hoppas jag inte skrivit något sårande ovan.. Menar väl..

John

Jag läser alltid dina inlägg. Bland de bästa här på forumet. Adde är också mycket läsvärd.
Mycket tänkvärt i dina inlägg som manar till eftertanke många gånger.
Att du har lyckats så bra är inspirerande.. Tror att många tar dig för given och glömmer
lajka.. Du börjar bli en inventarie här Berra :-)). Fortsätt skriv...

John

Jag är så mycket piggare och gladare utan a. Vill inte tillbaka dit. Vill sluta sakna det.

Ja, jag vet att det blir svårt även för mig. Jag har funderat på vilka regler jag skulle vilja ha. Men det är ju bara det, att en person som behöver regler, egentligen inte ska dricka.

Jag saknar känslan av första glaset. Men mår nästan illa när jag tänker på bakfyllan och ångesten som följer. Jag kan ju inte dricka ett glas.

Men om jag skulle klara det. Dricka ett glas el två. En gång i veckan. Så vill jag ha det. Men kanske när jag först slutar längta som jag skulle kunna klara det.

Nästa v skidresa till alperna. Hur ska det gå tänker jag på.

Jag följer din tråd och uppskattar dina inlägg. Du skriver många tänkvärda ord som är nyttiga för mig att läsa. Fortsätt med det du gör.

/ Mrx

Jag tror jag måste ta en sak i taget, för det här går inte just nu, jag får just nu nöjja mig med att vi inte är sambon, inte förlovade och att vi inte är ett par...

Just nu verkar jag inte klara av att helt gå...senast igår vart det ju så att jag inte klarade av att säga nej.
Mitt i att vi sågs så förnekade han tom att han struntat i att vi skulle sets några gånger, jag vart besviken och ledsen, och ÄNDÅ tar hag hem.honom!!! :((((((
Jag känner mig dum... men jag klarar inte detta nu, det kan ha med att så länge jag är med honom så är han inte med någon annan, det är det jag inte skulle klara av...

Jag mår inte tillräckligt dåligt än av detta, jag mådde sämre förut när vi var ett par, om jag kommer till en punkt att mår väldigt dåligt av det här med så kanske jag klarar av att lättare gå....

Luddrigt, saknar dig här på forumet. Hur går det för dig?

/Mrx

När jag går in på forum ibland tittar jag alltid efter dina inlägg och läser dom. Men eftersom jag sällan loggar in utan läser ändå så kan jag inte klicka ”likes”. Det är också sällan numera jag skriver eller kommenterar men jag brukar ibland kolla om mina ”gamla bekanta” skrivit nåt. Jag tror det finns fler som jag så keep on! Dina inlägg är mycket uppskattade!

Misslyckades :(((((

Det vart att vi va ute o sen gick vi hem till mig
Har ångest idag, känns som jag ör en idiot

Det kommer att gå bra imorgon. Vad fint att din man följer med dig. ❤️

Jag vet inte jag.
Det fortsätter fungera bra för honom, men någonstans efter vägen tycker han att vi tappat bort personkemin och kärleken.
"I love you, but I'm not IN love with you" typ.

Så, igår avslutade vi vårt förhållande.

Jag tror att vi är öppna för att vi kanske hittar tillbaka till varandra senare, men just nu så är det väl bara att gå vidare med livet...

Lustigt nog så är jag inte ett skvatt orolig för mig själv - jag fungerar bäst som singel ändåså. Men jag vet fortfarande inte hur jag ska kunna släppa oron för att han ska trilla dit igen.

Jo, det är upp till honom, och jag har visat honom flera olika mediciner, tillskott, och metoder - det är inte mitt fel eller mitt ansvar.

Men vad hjälper det? Jag älskar honom juh - han har en fruktansvärd sjukdom, och det är ganska naturligt att oroa sig när någon man älskar är sjuk.

As for me; jag har ett diplom att kvalificera mig för, och jag har bara en vecka på mig, så...Jag har fullt upp med det.

Och han?

Det första han gjorde efter att jag åkt var att gå så systemet och köpa sprit. Som han drack upp ensam, på soffan.

Nej, han är inte alls alkoholist. Det är Helt friskt att ens FÖRSTA tanke när man GÖR SLUT är "men så bra, då kan jag ju dricka utan bråk idag!"

Med din nyktra tid och ditt nya liv..1 dag i taget, ibland en stund i taget..Det går jättebra att hålla nykterheten med bra redskap och mycket egen vilja..

Jag har skrivit en egenremiss till en beroendeklinik i Jönköping. Jag har druckit i ca 15 år och dricker för närvarande 1,5 liter vin per dygn. Börjar dricka på em ca 15 tiden och lägger mig innan jag blir för full ca kl 22. Min man fattar inte varför jag inte bara kan dra ner på mitt drickande och ta mig i kragen. Vi har varit tillsammans i 5 dryga år. Jag har smygit med drickandet men den senaste tiden (läs ca 2 år) har han kommit på mig och jag har lovat att sluta dricka. Detta har jag förstås inte klarat av. Idag fick jag svar från psyk på ryhov i Jönköping att jag måste gå till PIVA och bedömmas för ev inläggning för avgiftning. Är det någon här inne som kan berätta för mig hur detta går till?

Det är lätt att säga att det kommer bli enklare ju längre du är utan a, det kommer det att bli men vägen dit är svårare. Jag håller med Joyo, får du inte stöd hemifrån så ta kontakt med nån som kan ge dig stöttning.
Skammen och oron kommer att minska ju längre tid det går. Tror vi alla känner skam fast vi egentligen inte behöver det.
Jag berättade för en vän igårkväll och han berömde mig flera gånger under kvällen. Tyckte att det var grymt starkt att jag insett själv och tagit tag i beroendet. Var samtidigt lite chockad/förvånad att han inte sett eller förstått det då vi är ganska tighta.
För mig funkar godis och motion istället för a, tar ids oxå en stund att komma in i att det är skönt att träna men väldigt bra när man kommit så långt. Börja med lite längre promenader om tiden tillåter.
Vet inte om du blir klokare av mitt svammel men du skall veta att dununge är ensam och härinne finns enormt med kunskap och många fantastiska kämpar och stöttepelare!
Fortsätt skriv här!
Styrkekramar!

en av många delar av medberoendet! Dels skuldkänslor men också ”idag har vi en bra dag” och då passar man på att njuta och vara glad som bare den. Det dåliga som hände igår eller förra helgen sopar man under mattan. Man åker med upp och man åker med ner och sedan upp igen. En frisk människa vägrar sådant och tar ett jättekliv av berg- och dalbanan på ett tidigt stadium. Sen betor det på många faktorer tänker jag. Hur var ens uppväxt, vilken ålder är man i mm. Här på Forumet känner jag mig fri att prata, en skyddad zon på något sätt. Tycker jag att du skall göra med! Ingen dömmer någon här. Tycker det är en skön ventil! Kram

Imorgon kl 11 har jag ånyo läkarbesök hos min doktor på KS i Huddinge. Min man följer med. Jag har haft ångest hela helgen. Min läkare är jättesnäll. Han kommer fråga hur jag mår, sen tar vi nya blodprover och sen ses vi väl om ett halvår... Jag vill inte gå dit! Jag hatar den där skylten på dörren: MINNESENHETEN. Fattar inte logiken. Det är ju sådana som tappar minnet som ska dit! Så kommer han fråga mig hur jag mår. Jag orkar inte förklara. Ibland när jag blir extra trött i huvudet så känner jag av "tröttheten" i ena armen. Det var det som gjorde att jag sökte läkare från första början år 2012. Tröttheten i armen satt då i flera veckor och gick sedan över för att förflytta sig till den andra armen. Sen känner jag mig extremt stressad mentalt. Jag vet att jag kommer vara helt utslagen imorgon efter besöket. Men det är ingen som förstår.
Förlåt, jag borde inte ens vara inne på forumet och skriva här.
Ta hand om er.

Vet inte hur alla känner här, men som i dag, när jag och min man haft en bra dag, så känner jag samvetskval att jag skriver här och berättar om det som är jobbigt. Har alltid fått lära mig att man skyddar och håller sina nära och köra om ryggen. Alltså inte berättar något för nån. Eller är det mitt medberoende? Ja det är inte lätt med alla tankar.

Jag är 39 år och har försökt sluta dricka i flera år. Höll i mer än 50 dagar för snart 2 år sen. Nu går jag hos en terapeut som är specialiserad av beroendeproblmatik. Det tar tid men det krävs att man börjar från botten. Inser att jag behöver hjälp utifrån. Oron och skammen är svår, darrig och svårt att sova. Tid utan alkohol är det enda som hjälper. Mitt tips är att kontakta en terapeut! Du har insikt och vilja! ?

Många menar på att, nej det går inte. Och för majoriteten är det kanske så.
Andra att med väldigt tydliga regler och disciplin så kan det gå men tyvärr är det, oavsett om du väljer att sluta eller försöka dra ner, en kamp.
Det hjälper inte med vita perioder, man börjar där man slutade eller med goda intentioner men hamnar lätt precis där man var eller i en värre sits.
Jag tror att svaret på frågan är, om du vill det tillräckligt mycket så kan det gå. Men det blir som sagt inte lätt. Du är en av många som har en skadad koppling till alkohol och hittils finns ingen enkel reparation. Jag fixade inte att dra ner. Önskar som du att kunna ha en viss relation till alkohol, men dels tror jag inte på det eg. och dels blir den önskan mindre och mindre.
Hoppas du kommer fram till vad som funkar för dig.

Har du kollat upp det? Kan vara bra. Jag har haft det ett par gånger och det beror ju alltid på en inflammation i kroppen på något sätt. Inflammerade sår eller sjukdom av något slag.
Annars lycka till hos psykologen! Och dubbelklicka på. (Vet inte ens vad jag menar med det, men det passade.)

Har du kollat upp det? Kan vara bra. Jag har haft det ett par gånger och det beror ju alltid på en inflammation i kroppen på något sätt. Inflammerade sår eller sjukdom av något slag.
Annars lycka till hos psykologen! Och dubbelklicka på.