Senaste kommentarerna i forumet

Hej Holistic!

Jag har följt din tråd här, tack för allt du delar med dig av, och tack också alla andra för era bra inputs till Holistic - jag smyger åt mig av era kloka tankar jag med.
Nu känner jag, efter ditt senaste inlägg att jag vill skriva till dig, i all välmening.

Jag är inne på min 7 vecka helt vit efter ett långvarigt alkoholmissbruk (dagligen i flera år, ibland druckit hela min vakna tid och alldeles för mycket)
För mig började det spåra ur ordentligt när jag började med mina återställare. Jag kan inte säga att jag upplevde ångest, något jag några år senare blev varse om, en ganska kraftig ångest med panikångestattacker. Återställaren tog jag mest för att ibland kunna somna om eftersom jag kände att sömnen fattades mig, ibland för att få humöret att stabilisera sig men mest för att samlingsnamnet på hur jag mådde dagligen med så stora mängder heter SKIT.
När jag läser din tråd, med rubriken "Hur återgår man till en låg alkoholkonsumtion" slås jag faktiskt av tanken att för dig och för mig kommer det nog kanske inte att fungera.
Jag tror helt ärligt inte alkohol är för sånna som oss, eller va tror du själv?
Du skriver att du är ung och vill inte fastna i ett djupt beroende - för mig låter det som att du ser ganska kollar ganska långt ner i flaskan. Det gjorde jag också. Och jag är ung.

Två saker har jag lärt mig sen jag nyktrade till, som jag vill dela med mig utav och som jag själv märkt är viktiga för mig själv och som jag hoppas kan vara viktiga punkter för andra också:
1. Man måste vilja. Man kan inte tänka att man måste något, man måste vilja bli nykter, det ska komma från dig och ingen annan.
2. Om du har någon närstående som kanske har påtalat att det går över styr med alkoholen för dig, i mitt fall var det min bästis och min mamma, berätta för dom att de har rätt om du verkligen vill förändra ditt drickande/sluta helt. I mitt fall fick jag ett enormt stöd tillbaka och får hela tiden av dessa två som verkligen vet hur illa det är med mig, det blir också faktiskt en skön hållhake på mig själv att veta att dom vet. Och finns där.

Ta dig en funderare, det är så värt att inte dricka någonting alls, men det vet man ju inte förns man har bestämt sig och vill!
Ta hand om dig!

..tacka både dig Nejlika ? och dig Vinäger ? för era inlägg och fina ord!
Blir alldeles varm i hjärtat! Stort tack fina ni?!

Det är absolut så att jag nått ngt av en platå, och för att fortsätta min metafor, så har kaptenen stått i styrhytten och ansvarsfullt läst av vågorna, sett dem rulla in och parerat dem med ett metodiskt lugn. Mestadels..?.

Det har varit rätt stormigt på havet i helgen faktiskt, så jag är rätt mör i både kropp och knopp och själ..

Det är ju attans att det ska va blåsa upp till oväder, när man minst anar det. Fast jag vet ju att helgerna är kämpiga..så kanske borde förberett mig bättre. Men det är inte alltid vi kan det heller.., eller(?)
Plötsligt vänder ju vinden,
och så har vi att förhålla oss till det, på bästa sätt antar jag.

Men ibland blir jag så trött på mig själv, denna berg och dalbana. Upp som en sol, ner som en pannkaka.. men jag är FAKTISKT fortfarande NYKTER och det är viktigt!!
VIKTIGT!

Det är ju det som är målet. Jag måste hålla ögonen på den horisonten..? .
Inte släppa den med blicken, för havet är förädiskt ibland..
Det blåser upp snabbt, vindarna kan vända, rätt var det är så drar "gammal sjö" in..

Det är det jag håller på o lära mig nu..kryssa mellan grund och skär, hantera det stora öppna havet..,
Ha räddningsutrustningen uppdaterad och redo i fall att..
Livbåten är INTE alkohol.

Det är ett hav av känslor, som jag tidigare hanterat med alkohol, för att jag inte orkat, för att jag inte vågat, för att jag inte haft tid, för att det gjort för ont, blivit för svårt att andas, blivit för mkt kryp i kroppen, för många celler som samtidigt vill slå knut på sig..osv m.m

Igår var det riktigt jobbigt; tårar, ångest, panik, frustration, litenhet och storhet i samma kropp på samma gång. Men jag tog mig samman. På ngt vis gjorde jag det..?

Och det är som jag sagt innan, att för var gång jag reder ut de här svåra påslagen som kommer, då får jag ännu ett bevis på att det går att styra båten vidare. Inte lämna skeppet.

Inte lämna skeppet.

Fanns en tid (läs; för 27 dagar sedan) när jag skulle hoppat i livbåten, och flytt till närmaste kobbe..

Men hör och häpna och se på fan!
Den här kaptenen står kvar (!!!)
fast besluten om att rida ut stormen. Fastän det fullkomligen skakar i rodret. Alla de små matroserna ropar att vi måste till livbåten. Nu, nu - nu måste vi i livbåten..! Men nepp -
här är det kaptenen som fattar besluten..!
Och jag står kvar ?!

Håller blicken fastnaglad vid horisonten och tar mig framåt och vidare, fastän att vågorna sveper höga över hela däcket..?..
Tänker, helvete - hur ska det gå. Men fortsätter..

Snöade in alldeles i min metafor..?!

Men den är inte så dum. Det är så det känns för mig. Och vad gäller solen och pannkakan så fastnade jag för en grej som du skrivit i din tråd Vinäger och som jag gärna för vidare till dem som läser mitt inlägg och som liksom jag, kämpar med när det svänger så i känslorna:

"Ta alltid ut glädje i förskott! Det värsta som kan hända är att du varit glad i onödan!"

Visst är den klockren?!

Och en annan grej som jag också tänkt mkt på och som jag reflekterade över i hamnskiftare;s tråd (det var ju oxå passande..?) så är ju inte alltid ett visst mående avhängigt alkohol eller ej. Livet går ju upp och ner och känslorna med dem, oavsett om vi är "beroendepersoner" eller inte.. och jag vet att jag är en person med mycket och starka känslor - på gott och ont! Jag ska inte bli ngn annan. Jag ska bara lära mig att vara den jag är (?) !

Och så kom Lalehs låt i huvudet.."jag ska bara vara mig själv..? bara få va mig själv..?"

Det får bli slutorden på detta långa, långa inlägg.
Nu lägger jag mig nykter för 27e kvällen i rad. Och det är något jag aldrig tidigare gjort i mitt vuxna liv (!) utan att ha varit gravid, eller ammande.. helt galet när man tänker på det..
Detta är första gången jag slutar dricka för min skull. För att jag bestämt det. För att jag insett att jag utvecklat ett beroende och för att jag inte vill vara det.

Jag vill va fri ?!
Och det är jag på väg att bli..!

Kram och godnatt/
Fibblan?.

När man erkänner sina problem, kan man börja förändra och göra annorlunda..Det är lätt att det bara ökar och ökar med intaget av a. Tillslut blir det stora mängder då man ökat toleransen..Kommer ihåg i min ungdom, vi delade på en flaska vin..Det sista innan jag slutade med alkohol kunde jag dricka 1,5 liter vin själv..Flera dagar i veckan.Skriv och läs här på forumet, det är jättebra..

....som jag väntat! Idag så vände vi ett blad i boken, eller våra papper! Ett nytt kapitel hoppas jag. När Gud kommer med döden kommer djävulen med släktingarna! En kort sammanfattning av de senaste 7 åren som ökade min vinkonsumtion. Jag tränade igår, gick en underbart lång promenad i ett fint vinterlandskap med vovven idag. Middag och nu ska jag sova... min kropp är trött ikväll. TACK! Jag läser era inlägg men nu orkar jag inte svara utan delar min glädje här på min tråd åt alla! Kraaam

Tack detsamma Tomen! Hoppas att du mår bra efter eventet...

Härligt att höra att du har harmoni i tillvaron . Det är en häftig känsla när man kan känna att dagarna flyter på utan att man ens tänker på A.
Ha en härlig Söndags kväll .

Mindre ung, den är ju jättebra. Inte tusan börjar vi att bli gamla :)
Då kan man säga att vi är både mindre fulla och mindre unga . Bra kämpat Mrx , ser fram mot en rapport på hur Yogan gick :-)

Hoppas Yogan gick bra... Du kämpar på bra med nyktra dagar..
"Mindre ung" ska jag också börja köra med :-) Låter bättre än alternativen :-)

Trevlig Söndagkväll

John

Hej alla!

Idag är det 3 veckor sedan trettonhelgen då jag förtärde vin. Det blev för mycket då.
Dessa tre veckor har gått mig obemärkt förbi. Ingen uppoffring alls. Tror att det har att göra
med att jag sammanlagt snart har ett halvår räknat i nyktra dagar, från juli 2018.
Dessa många nyktra dagar har verkligen gjort susen och gjort att jag lättare kunde kliva ur
i trettonhelgen. I somras i Juli var det inte lika lätt att kliva ur.
Är väldigt konfident nu och det känns lättare att leva nyktert vardag som helg.
Det verkar som att storhelger och tillfällen då man av tradition dricker är de som är
värst att vara nykter i för mig. Nu är jag ju helnykter så påsken ska inte vara något problem.
Men som sagt... det var inte så länge sedan jag kom upp i 17 dagar som mest.
Numera tänker jag inte på dagarna som går. Skönt att leva utan en tanke på A.

John

Lite sent men återgäldar härmed "trevlig kväll" hälsningen:-)
Håller med detta om A-skiten. Alldeles för mycket uppmärksamhet lagt på den kompisen.
Slut nu..

John

Hej Holistic!
Nu blir jag också bekymrad för dig. Du funderade ju om du skulle dricka 3 eller 5 glas och så blev det 10. Jag får intrycket att du liksom bara står utanför och betraktar dig själv. Du har ju tidigare skrivit att två glas alkohol gör att du blir sugen på mer. Ändå drack du fyra glas hemma före middagen. Hur tänkte du där? Du måste ju ha planerat det eftersom du hade rom hemma. Att du får ångest och tar återställare visar ju att din hjärna påverkas och tar skada av alkoholen. Ja nu har du ju haft denna fest som var inplanerad sedan länge. Hoppas att du nu börjar de tre månaders nykterhet som du också hade planerat.
Jag har läst lite olika trådar här och jag börjar själv tänka att detta med att minska drickandet är nästan hopplöst, eller iallafall kräver mycket ansträngning. Så det verkar ju enklare att sluta helt.
Vill du ha kommentarer här i din tråd eller tycket du att det bara blir tjatigt? Jag önskar dig lycka till . Kram

Ultra: Kanon att du kunde bryta redan på plats på semestern! Starkt!
Jag har, den här helgen, väldigt många gånger, varit väldigt nära att bryta nykterheten. a-liberala tankar mer eller mindre konstant to-lö. Tyvärr vet jag inte hur jag gjorde för att ändå lyckas avstå. Hade ju varit bra att ha som ett ess i rockärmen för framtiden ?

Hoppas det går bra för er andra! Hur gör ni för att bekämpa sug och tankar på att kunna "dricka lite iallafall", "bara den här gången", "det vore så skönt att slappna av", "det är jag värd" osv ?

Hej Denhärgången!
Tack för din feedback. Jag får hög puls och ångest dagen efter och återställaren mildrar detta. Jag inser att alkohol förstör kroppens naturliga balans. Jag är ung och vill inte fastna djupare i ett beroende. Jag vet att jag måste sluta dricka alkohol innan det är försent. Tack så mycket.
Kram

Jag drack tyvärr 10 glas alkohol igår kväll vilket är alldeles för mycket. Jag gjorde fyra romdrinkar hemma innan middagen, drack två glas till middagen och drack fyra glas på baren. Jag borde ha druckit två glas hemma, ett glas till middagen och ett glas på baren. Efter två glas tappade jag omdömet och brydde mig inte om mina uppsatta gränser. Det är bekymmersamt att det krävs så pass små mängder för att jag ska ändra mina plan.

Jag gick och la mig väldigt sent, gick upp på eftermiddagen, tog en återställare och somnade om. Jag vaknade några timmar senare och tog ytterligare en återställare. Idag känner jag mig trött men mår med tanke på omständigheterna ganska bra. Jag är inte illamående eller har någon huvudvärk. Det kan bero på att jag drack flera glas vätskeersättning igår och idag.

Jag hejar på er båda, det är tufft att hålla upp, alkoholdemonen är stark. Ta en dag i taget och samla framgång och positiva effekter. När det blir som allra tuffast gäller det att söka stöd i motivationen, ju starkare desto bättre.

här... druckit minst en flaska rödvin varje kväll i flera år nu och är så trött på det! I fredags fick jag plötsligt nog och har inte druckit en droppe sen dess, inne på dag 3 alltså. Mår inte jättebra men tänker fixa detta. Tänk att vakna imorgon och gå till jobbet utan att vara orolig för att lukta alkohol... fattar inte att jag lyckats hålla detta hemligt överhuvudtaget!

Grattis till det bästa beslutet ever, jag hänger på ?

Det du skriver Måne68, om att alkolisten har olika roller, det är så klockrent. I all sorg det innebär att leva med en alkoholist så blev jag full i skratt när jag läste det. Exakt så är det. Jag har också mött hela gänget.

Hej Nordäng67!!!
Super tack för ditt snabba svar!
Jo min man brukar träffa en psykiater men han verkar väldigt rädd för att stigmatiseras för hans gamla alkoholvanor och därför pratar han inte då mycket om att han träffar en "läkare" som han säger så fint. Han och jag har inte känt varandra i år och jag dricker aldrig och har ALDRIG gjort det så jag förstår inte känslan för en alkoholist. Misstänker att det är mycket som han har ångest för men som han inte berättar för mig. Hans far var en alkoholist innan han dig själv i en lägenhet men de hade ingen kontakt sen han var liten. Nu har han två vuxna barn som ställde honom mot väggen angående supandet och därför slutade han. Plus att han alltid har haft alkoholist fruar (2ggr innan). Jag ser ju på hur han äter sötsaker samt ej sover fram till kl 4-5 på morgonen att han inte får ro. Känner att han egentligen saknar flaskan men inte vågar erkänna det då det innebär "slutet " för honom.
Tack igen och kramar

Hej Nordäng67!!!
Super tack för ditt snabba svar!
Jo min man brukar träffa en psykiater men han verkar väldigt rädd för att stigmatiseras för hans gamla alkoholvanor och därför pratar han inte då mycket om att han träffar en "läkare" som han säger så fint. Han och jag har inte känt varandra i år och jag dricker aldrig och har ALDRIG gjort det så jag förstår inte känslan för en alkoholist. Misstänker att det är mycket som han har ångest för men som han inte berättar för mig. Hans far var en alkoholist innan han dig själv i en lägenhet men de hade ingen kontakt sen han var liten. Nu har han två vuxna barn som ställde honom mot väggen angående supandet och därför slutade han. Plus att han alltid har haft alkoholist fruar (2ggr innan). Jag ser ju på hur han äter sötsaker samt ej sover fram till kl 4-5 på morgonen att han inte får ro. Känner att han egentligen saknar flaskan men inte vågar erkänna det då det innebär "slutet " för honom.
Tack igen och kramar

Känner du att han blir märklig så är det så. Min man dricker också, som han tror, i smyg... Vilket hyckleri det är! Inte går det att smyga med de olika personligheter som det stundtals innebär. Jag lever med en person som i nyktert tillstånd är glad, trevlig, kärleksfull, omtänksam och klok. Han är rolig, vill göra många saker, är aktiv och social. I berusat tillstånd är han fortfarande inte otrevlig på något vis, det är inte det. Kan möjligtvis bli lite med diskussionsbenägen mellan varven, på ett envist sätt. Haka upp sig på en känsla som ska redas ut till varje pris... Men oftast inget sånt ens.

Det är tiderna mellan drickarsvängarna som är jobbiga. När han försöker vara nykter, och blir lättretlig, sur och brusar upp för ingenting. Aldrig något våld. Han är en snäll person så. Men det blir högröstat, och han har fanimig rätt i allt! Och det brukar sluta med att han markerar att nu måste han ut, till garaget, och där ska han jobba. Själv!! Alltså ska han dricka sprit i sin ensamhet. Bli borta länge.
Och när jag konfronterat honom med detta så har han i perioder förnekat beteendet, för att sedan erkänna, gråta och be om förlåtelse.
Ja, inte lurar han någon. Kanske sig själv?

Vi som lever med dessa missbrukare vi vet ju ändå. Vi vet om de är iordning eller inte. Vi vet i vilket läge de är. Alltid. Och vi tar inte fel.
Att de sedan försöker dyvla över på oss att vi misstar oss, det handlar bara om att vända saker mot oss för att ploga problemet framför sig ett tag till. För de vet ju egentligen hur det ligger till. Och det är obehgligt och jobbigt.
Martyren och Offerkoftan, Surgubben, Argmannen, Lipsillen och hela gänget. Jag har mött dem alla. Men mannan som jag älskar finns också kvar. Jag hoppas att han vinner över resten av packet.

Det har nu gått snart 14 dagar sen jag drack, det har varit skitjobbigt rent ut sagt men jag mår mycket mycket bättre.

Har under många års tid druckit 1-2 vinflaskor om dagen efter jobbet. Har sett det som avkoppling och lite mysigt att ”unna” sig efter en arbetsdag. Det första jag gjorde var att hälla upp ett glas, om det ändå kunde vara bra med ett glas. Detta slutade oftast med att det blev 5,6 glas. Har aldrig blivit stupfull men snurrig givetvis. Jag kände att det får vara nog och nu är jag inne på dag 14. Så skönt men känner ändå suget efter alkohol!!

Jag tänker kämpa på och märker de positiva sakerna med att inte dricka. Sömnen har blivit bättre vaknade förut varje natt med ångest över drickandet. Hyn har även den blivit bättre. Skönt att vara klar i huvudet och kunna skjutsa mina barn när de ska nånstans. Men det är tufft, riktigt jäkla tufft. Kämpa på alla ni andra därute!!!

Kram från Sofi

Jag undrar om Du funderat närmare på vem som egentligen sviker vem i er relation? Vari ligger ditt svek tänker du - som har hand om hem, jobb, ungar och att upprätthålla fasaden och se till att allt inte rämnar för din man som dricker oavbrutet och inte tycker att han är "jättefull" när han t.ex druckit sig genom en hel semesterresa och både du och barna tycker att han är jobbig som bara den...?
Alltså, du har inte svikit det minsta lilla. Och din man kanske mest av allt fortsätter att svika sig själv - om du vill ha en förmildrande tanke kring hans drickande och vad det för med sig. Jag tänker utifrån min egen makes drickande. Han vill ju inte heller att alkoholen ska sabba nåt fint, förstöra förtroenden och ställa till i vardagen. Inte är det därför han dricker, smusslar och ljuger när han är igång med sitt missbruk. Han är ju helt och håller slav under flaskan.
Samtidigt är alkoholen en socialt accepterad drog - Vi ska kunna dricka "som folk" i sociala sammanhang, vi ska kunna varva ner med ett glas vin, njuta av en god whisky med vännerna osv. Men var går gränsen? För alkoholisten finns inte gränsen längre. De är gränslösa. De är också maktlösa inför sitt drickande. Så länge de inte tar ett beslut att kapitulera och be om hjälp!!
För det är det som krävs. Insikten om att vara maktlös, utlämnad och utan kontroll. Ett erkännande. Inte för oss i omgivningen. Utan för sig själv.
Och så länge vi i omgivningen täcker upp, fixar, roddar och det saknas konsekvenser - vi tar ansvaret och det blir ingen skillnad i deras vardag oavsett de dricker eller ej så fortsätter de dricka.
Jag har i dagarna sagt till min man att det är ju inte förbjudet för en vuxen man att dricka sprit - Så det kan han göra bäst han vill! Drickandet måste vara hans beslut i alla lägen.
Men jag har 2 krav: Han måste sluta ljuga om att han dricker. Och han får aldrig mer köra bil när han är påverkad.
Om jag har minsta misstanke om att han ev kommer att sätta sig i bilen när han druckit kommer jag att ringa polisen.

Jag har aldrig förut ställt krav på det sättet. Jag har både varit tyst, jag har varit arg, jag har gråtit, jag har vädjat. Men nu är det slut med det. Det är hårda fakta som gäller. Det är inte jag som sviker här. Det är han som sviker - Sig själv. Han riskerar sitt jobb, han riskerar sin trovärdighet, sin försörjning, sitt anseende - sånt han sätter mycket högt, det vet jag. Han vill vara en bra människa. Han vill att jag ska vara stolt över honom, som han säger att han är stolt över mig. Han vill vara en man att älska, som han säger att han älskar mig.
Jag vägrar från och med nu att höra på att " han valde att inte säga att han druckit för att han inte ville såra mig". Det är lögner och undanhållanden som sårar mig. Inte alkoholen. Det är han som sårar mig. Inte "alkoholmissbruket" - som att det var nån annan. Han har missbruk. Han är inte sitt missbruk. Han måste - trots sitt missbruk - ta ansvar. För sitt liv, och för andras.

Samla dina tankar, Skriv ner allt du tar ansvar för och gör. Fundera över vad du skulle vilja ha hjälp med i din vardag - fundera på när du fått hjälp: Vem hjälpte dig då, de senaste året? Din man? Någon annan? Skriv ner när du var riktigt glad - Med vem: Med din man eller med andra?
När var du ledsen, orolig, skitförbannad?
Jag tror inte det är en helt dålig gissning att du har roddat ännu mer än du tror om inte helt själv, så i alla fall med hjälp av någon annan är honom..

Nej du sviker inte. Du har rätt till luft, ljus och liv. Det har han också. Du får älska honom, om du fortfarande gör det. Men han måste visa att han älskar dig tillbaka. Det är du värd. Kärleken är vi alla värda att ha. Kram....<3

Hej!

Jag har funderat länge på om alkohol gör mig nedstämd. Hur mycket och hur ofta jag dricker varierar. Oftast spelar inte mängden någon stor roll. Det som har hänt på senare år från det att jag var runt 18-25 år är att jag har minskat avsevärt på mängden. Effekten har blivit att jag har fått mildare bakfyllor. Fortfarande finns tankarna kvar om att jag kan dricka bort jobbiga känslor och tankar, bli gladare. Det har aldrig riktigt lyckats, det känns som ett svart hål jag sugs ner i och mörka tankar tar över.

Min största oro just nu är att jag förstör relationen jag är i, genom att bete mig som en idiot mot han på fyllan. Jag blir fast i mitt eget huvud, envis om att jag har fog för svartsjuka. Även fast han aldrig har gjort mig illa. En annan rädsla är att jag får tankar om att skada mig själv, att det skulle kännas lättare att inte leva. Känslorna blir outhärdliga och det går inte att komma ur den nedåtgående spiral av negativa tankar som startat.

Jag vet aldrig om det kommer att bli en bra kväll eller dålig, jag bagatelliserar de här tankarna genom att ändå utsätta mig för risken och dagen efter får jag ångest av vad jag har sagt eller gjort. Att bara gå ensam hem när det känns dåligt vågar jag inte och min sambo vill oftast vara kvar ute, då han alltid har roligt.

Sedan går det några dagar och jag har glömt bort hur jobbigt det kändes. Eller så har jag en bra kväll då jag dricker alkohol och har hur kul som helst. Ibland tänker jag att om varje gång hade slutat i kaos hade det varit så mycket lättare att helt undvika att dricka. Nu när det kan gå lite hur som helst så vet jag inte vad jag utsätter mig för.

Jag är rädd för att förstöra mitt nuvarande förhållande. Just att det går så upp och ner gör att jag inte vet vad jag ska göra. Min fråga är egentligen, vart ska jag vända mig och vilken typ av hjälp ska jag söka? Ska jag helt avstå från alkohol? Är det någon annan som varit i samma situation, hur gör du/ni för att vända en dålig kväll till en bra?

Hej,
Härligt att du hittat något som fungerar för dig. Jag har själv haft stor hjälp av AA och min sponsor som jag träffade efter ungefär ett års nykterhet. Nu går jag inte lika ofta på möten men då och då och jag är övertygad om att möjligheten till att träffa andra med liknande problem hjälper mig och gör så att jag känner mig mindre ensam. Vi är många som kan känna igen oss i varandras tankar, både på möten och även här på forumet. Skönt också att du har din man med på resan. Tilliten går att bygga upp igen. Det tar tid men så länge du gör det du kan och bör för din nykterhets skull så kommer det andra med på köpet.
Ta hand om dig,
Kram
Ellan

Hej vännen.
Jag har börjat bli lite orolig när jag läser din tråd. Du resonerar så bra och klart, men vissa saker kommer undan din självrannsakande blick. Det är lite läskigt hur du börjat normalisera återställarna. Jag önskar att du skulle se allvaret i att dricka alkohol på morgonen, innan jobbet, och vilken farlig bana det är att ge sig in på. Det kommer krävas mer och mer för att du ska känna dig återställd, och det kommer bli svårare att sluta drickandet dagen och dagarna efter. Dessutom är bakfyllorna ofta en räddning från att dricka för mycket för ofta. Du behöver stå ut med bakfylla för att känslan ska finnas kvar som en varning nästa gång. Att alltid ha en flyktväg från det bidrar till att det är lättare för dig att släppa på de gränser du sätter upp. Du är ung och beslutsam, du har alla möjligheter att vända det här. Jag hoppas på dig.
Stor kram