Senaste kommentarerna i forumet

Det var Kickin som ställde en fråga i en tråd som heter: Nykter- så gjorde jag, av Äntligen fri

Hej,

Kan någon snälla hjälpa mig att förstå hur en fd alkoholist beter sig efter att ha varit nykter i 10 månader? Det mentala mest. Upplever att min man är lätt kränkt, noll tålamod, konflikträdd så att han till och med flyttar till sin lägenhet i dagar/veckor. Tar ingen kritik, skyller allt på mig, sötsugen jämt, går på ångest tabletter samt antidepressiva. Väldigt hypokondri, bekräftelsebehov.

Äktenskapet rasar snart så hjälp mig förstå hur man hanterar nykterister och vad som egentligen händer i hjärnan efter alkoholen. Känns som att min man är vilsen.
Tack för hjälpen!
Mvh

och Äntligen Fri svarade:

Din man är vad vi i AA kallar för ”torrfull”. Han dricker inte men beter sig som en aktiv alkoholist. Han tycker oerhört synd om sig själv och det är tyvärr bara en tidsfråga innan han tar ett återfall. Det beror på att han inte gått vidare, nykterheten känns påtvingad och han längtar efter att logga ut, bli full.
Han måste lära sig att leva nykter, han måste komma till stadiet där han är nykter för sin egen skull, där han känner att han får ut mer av livet som nykter än innan. Att utvecklas på det personliga planet och känna tacksamhet.
Det är det vi lär varandra inom AA.
Be honom gå på ett möte. Han kommer tacka dig en dag för det.

Kram.

Ps. Hans tillstånd är mycket vanligt och jag känner många som gått igenom samma sak.

Kolla upp möten nära er: www.aa.se

Googla ”post akut abstinens” (PAA)

Några vanliga symptom:

Trötthet
Bekräftelsebehov
Kontrollbehov
Huvudvärk
Humörsvängningar
Koncentrationssvårigheter
Inlärningssvårigheter
Nedsatt förmåga att tänka klart
Minnesstörningar
Sömnrubbningar
Ökad känsla för stress
Nedstämdhet
Osäkerhet i sociala sammanhang

Jag tyckte själv att denna info var toppen att läsa!
Kram Grönablad

Grattis i efterskott Adde! Tack för att du delar med dig av kloka tankar!
Kram

Modiga du! Var oerhört stolt över dig själv och det du har gjort. Nu är du på väg!
Lycka till <3

Man känner sig ju inte så modig i den stunden men oj vilket ok som släppte... var första gången jag öppet kunnat erkänna att jag har problem med alkohol till någon som ej var vän eller familj. Men jag vill inte leva såhär längre, aldrig känna mig säker på mig själv eller fylld med självförakt och ångest. Jag har ön så länge inte utvecklat ett beroende till alkoholen men ge det några år till så sitter man där och kan inte gå upp ur sängen utan alkohol... jag är rädd men det måste finnas en bättre väg och en väg ut ur såväl ångest och självförakt som inte handlar om alkohol. Jag är en sån som kan låta bli att dricka under långa långa perioder men som när jag dricker har svårt att sluta. Som en konstig allergi eller nåt.
Tack för alla snälla svar!

Usch jag vet inte. Vet bara att vår situation hemma började bli helt ohållbar. Min man har faktiskt följt efter mig hyfsat i min nykterhet. Beror iofs på att han varit sjuk och tagit mediciner som funkar dåligt med alkohol. Men han säger att suget har försvunnit. Fast tre veckor är för kort tid att kunna dra några riktiga slutsatser. Vår relation har förbättrats betydligt vilket är skönt för barnen men även för oss såklart ? Jag har tränat varannan dag och mår prima. Men jag har så jädra tråkigt ? att stå ut med ledan är det värsta. Tar stort ansvar för mitt eget välmående men det är tungt hemma. Maken är trött och inte helt frisk. Två barn på det som behöver omsorg ? som svar på frågan hur jag vill göra? Mitt första mål var egentligen att hålla upp i sex veckor. För att rena levern. Och ta det vidare från det. Det gick ju inte så bra ? att tro att jag i längden kan ha ett kontrollerat drickande är klart överoptimistiskt . Så avhållsamhet i största möjligt mån är mitt mål!!det var ju inte så gott som jag trodde det skulle vara? Stor kram till alla kämpar och peppar ??? Greta på dag 4

Tack för dina råd. Det ska jag ta till mig, just att inte se så långt fram, utan ta en vecka i taget.
Tack

Tycker att Ironwill sammanfattar det väldigt bra. Bara du som avgör om alkoholen är ett problem för dig eller inte och ju tidigare man inser att drickandet börjar gå mot något destruktivt desto lättare att ändra på det. Pratar man med folk runtomkring så upplever jag att många kommer förminska dina problem för annars skulle det betyda att de också dricker för mycket och det är det sista många kommer erkänna för sig själv.
Det du skriver att ta till det i vardagen för att må bra och minska stressen vågar jag säga direkt är en brant utförsbacke mot stora problem och inget som fungerar för någon i längden, så jättebra att du tagit tag i det redan! Det leder otäckt snabbt till en livsfarlig spiral där alkoholen på kvällen ökar ditt stresspåslag kommande dag och så behöver du mer alkohol och resten förstår du.
Jag såg att du nämnde i Sannahs tråd om att prova kunna fortsätta dricka sedan. Jag är precis i början av min resa med att försöka fortsätta en relation med alkoholen efter att ha drastiskt ändrat mina vanor så jag är kanske egentligen lite tidig med att kunna säga hur det fungerar. Men tog nog också tag i mina problem precis i "grevens tid" innan det föll totalt och det tror jag spelar en stor roll för hur man kan lyckas att fortsätta med alkoholen.
Några råd jag kan ge (regler som jag satt upp för mig själv) som jag jobbar efter för att fortsätta kunna dricka är:
*Får aldrig vara för att dämpa eller ta bort någon känsla
*Börja väldigt försiktigt, (som test 1, kan du njuta av 1-2 glas sen sluta?)
*Vänta på tillfällen som känns positiva och förgyller något
*Drick aldrig själv
*Drick inte vid platser/tillfällen som förknippar dig med dina gamla dåliga vanor. (För mig - hemma, i soffan framför TV,n)
*Låt det gå så lång tid som möjligt mellan gångerna, helst veckor, ALDRIG två dagar i rad och när du dricker, -drick sakta och mindre!
*Träna/motionera! Särskilt dagen efter lite alkohol, det återställer psyket väldigt effektivt! För och främst nått du gillar och inte tuffare än att du vill och orkar göra det fler gånger i veckan! Gärna något som håller uppe lite flås(puls), det gör underverk för psyket och måendet!
*Se alltid till att du mår bra inom dig innan du dricker igen!
*Skulle det råka bli några glas för mycket för du hade roligt? Döm inte dig själv, det är inte alkoholproblem att bli lite bakis nån enstaka gång.

Som sagt, är väldigt färsk i detta själv. Inte längre än runt 40 dagar sedan jag var riktigt långt nere sista gången. Men jag har lyckats jobba med mina vanor och klarat av att dricka vid två tillfällen 2019 och det har gått i princip problemfritt. Mår äntligen bättre än jag gjort på många, många år. Har också en längre tråd under rubriken "Snart helg igen" om du vill läsa lite om min resa.

Välkommen hit och stort lycka till med framtiden, kram.

Hej!

Jag lider så oerhört med dej och dina barn. Förstår att du måste ha det hur tufft som helst. Det är SJUKA mängder han drack! Och detta efter att du sagt ifrån.

Jag skulle verkligen vilja säga till dej att det där tror jag inte ändrar sig. Jag vet ju givetvis inte det och känner inte er situation men det låter som att du stannar i något som inte är rättvist vare sig mot dej eller dina barn...

Vad skulle hända om du pratade med honom igen och sedan satte en tidsgräns? Om inte annat så för dej själv? Att du säger att är det fortfarande så här om tre månader så räcker det.

Som ngn skrev här så spelar det ju inte ngn roll om man har en tuff period. Det är bara en ursäkt att supa. Och det skadar resten av familjen.

Önskar dej all lycka och stanna INTE om det fortsätter....

Det är EXAKT så det känns...som att han blir passivt aggressiv om jag inte tar alkoholen till mig liksom...

Och han vänder saker. Säger att det är mitt fel at han måste döva sin ångest. Att jag är elak som skällt för hårt genom åren när han varit asfull. Att vi har så tråkigt ihop så han dricker. Jag bär liksom alltid ansvaret för all skit enligt honom och då är jag inte alls en trist person....

jag har extremt många ggr uttryckt på alla vis hur detta får mig att må. Vad det gör med mej men då menar han att jag bör söka hjälp och ska fundera på mina gränser....och då backar jag.

Men jag gick hem för ett par dagar sedan och sa att jag tänker inte leva mitt med att försöka kontrollera ditt drickande så som jag försökte som barn med min pappa. DU bestämmer. Gör vad du vill men jag kommer också fatta mina beslut därefter. Drick på!
Han lyssnade...men i längden tror jag han kommer ledsna och hans viktigaste relation kommer vinna: alkoholen...:(....

Jag förbereder mig på ett liv ensam nu. Med mina barn..

Tusen tack för ditt svar!!

Tack snälla för ditt svar!

Jag tänker så med...det blir som att jag sviker hela mig själv. Det finns mycket bra och fint hos min man som jag skulle sakna. Det gör det svårt men samtidigt klarar jag inte leva med hans drickande ändå...

Jag blir bara så osäker på mig själv...om det är jag som är överkänslig....och då är jag vanligtvis en bestämd och stark person....men inte i detta...

Tack för välkomnandet! :)

Tack snälla du!! Jag hoppas det...Hoppas allt blir bra för dej med...

Jag har slutat räkna dagarna. För jag är tillbaka som den jag vill vara. Vin eller inte spelar ingen roll längre.
Jag blir inte kallsvettig av tanken som alltid kom på jobbet förr – att det inte finns vin hemma när jag kommer hem.
Förr, på dåtiden, tog jag det första glaset när jag klev innanför dörren och fortsatte sippa till läggdags.
Nu finns inte tankarna här längre. Men igår –en måndag - vid 21,30 när huset lagt sig och jag äntligen fick sätta mig
vid säsongens sista avsnitt av Outlander tog jag ett halvt glas vitt. Bara för att jag ville. För att det är mysigt.
Sen glömde jag visserligen av glaset… Hittade det halvfullt i morse bredvid favoritfotöljen.

Idag började dagen med ett extremt jobbigt möte på jobbet. Ett totalt onödigt cancerbesked som slängde oss alla i väggen med full kraft.
Vi är ganska få här och väldigt nära varandra. Den gladaste och mest positiva av alla, killen som bara ger och ger av sig själv går hem och
både för honom och oss är framtiden oviss.
Hade det varit förr då hade jag åkt hem och druckit mig in i dimman. Nu vill jag bara hem och ta en långpromenad och sitta och sticka vantar
vid brasan med en kopp thé.
När ens krig är slut startar någon annans.
Och jag vill kramas. Herregud vad jag behöver kramas.

Kärlek till er alla.

Ja han flyttade in och hjälpte mej som skydd mot min tidigare man. vi gjorde upp börjar du dricka igen så flyttar du, har var nykter i 6 veckor började sedan. Han flyttade ut omedelbart. Fortsatte träffas när han var nykter. Sedan eskalerade hans missbruk sitter nu på behandlingshem. Får se vad som händer han har ju en del att bevisa angående våran kärlek. Den som lever får se. Skaffar han bostad jobb och är nykter. Då vill jag träffa honom annars inte. Då träffas vi på samma arena....

Vill gärna fortsätta följa din resa.
Hur har du det?

Varför utvecklar ett barn i en syskonskara i en alkoholistfamilj sjukdomen alkoholism? Inte sån av de andra barnen?

Detta var ett inlägg som jag skulle vilja fästa långt upp på en anslagstavla!
Bra information!
Tack! // Gröna Blad

Ps. Vilken styrka detta forum har och fullt av kunniga medmänniskor!!!

För tipset Pianisten! Det ska jag kolla in.

Virvla du kan hitta min gamla tråd i forumet ”Förändra sitt drickande” under samma namn Sannah. Där kan du läsa min historia.
Kram?

Ibland när man är som tröttast på alltsammans kan det vara bra att korta ner tidsperspektivet lite, så det inte känns som en omöjligt lång framtid man ska kämpa. Se bara just denhär veckan framför dig och planera in nåt kul, exakt som du gjort, och ha en plan vart du kan åka om han dricker och du inte vill vara hemma. Styrkekram till dig!

Jag håller med Nordäng! Åk bort nästa gång det ska drickas, helst före han ställt till det så du helt slipper se röran! Bo på hotell om du inte vill besvära släkt och vänner, bara du kommer bort och låt honom undra vart du tog vägen. Men var beredd på att det kan ta ändå till följande kväll innan han ens märker du är borta...Så var det för mig en gång när jag åkte bort med barnen, och han hade ännu mage att låssas som om jag åkt på nåt kul med barnen i två dagar för att vi inte kunde vara hemma för att han drack!

På tal om stöd kanske det finns AA anhörigträffar där du bor eller via beroendemottagningen på din ort kan komma i kontakt med terapeut eller nån grupp likasinnade? Du är stark och kapabel, du kommer klara dig fint även utan honom om du bestämmer dig för att lämna. Försök vara arg och fokuserad istället för nedbruten och ledsen, det kommer ta dig fortare framåt! Stor kram till dig!

Det var ett tag sedan jag skrev här .
Men tittar in lite snabbt nästan varje dag .
Många är vi som kämpar .
För mig har det varit både upp o ner .
Julen gick bra , däremot kunde jag inte låta bli vinet i mellandagarna .
Men idag firar jag 1 månads nykterhet !
Känns oftast ok men ibland kommer suget .
Har läst min egen tråd nu o ser ett mönster när jag är som mest utsatt för att trilla dit igen .
Om vi varit bortresta över nån helg med vänner , då dricker jag A-fritt .
Det går oftast bra , men suget kommer när vi är hemma igen .
Har då flera ggr druckit vin när jag är ensam hemma . Precis som om jag belönar mig själv :
nu har du varit duktig o skött dig ,
släpper efter o tar det där första glaset vin som smakar himmelskt !
Men sen kan jag ju inte sluta o dricker oftast flera dgr innan jag lägger av igen . Har jag börjat kan jag lika gärna dricka några dagar till... känner ni igen Er ?
Om min man är bortrest med jobbet , då passar jag oxå på . Som tur är händer det inte så ofta .
Ett annat tillfälle då jag trillar dit är när jag försökt börja jobba igen .
Kommer hem efter arbetsdagen , mkt är det i huvudet , har då druckit vin för att koppla av ,stänga av hjärnan, försvinna bort ett tag.
Är sjukskriven för utmattningsdeppression. Nu ska jag börja jobba igen på måndag , (för 3:e gången ...) är så orolig för detta !
Det måste funka denna gången .
Idag blir en bra dag i alla fall .
Kram til er alla !

Hej...
Jag är ny här på forumet. Jag har en son som fyller 30 i år som jag måste erkänna, svårt, är alkoholist.
Nu har han börjat att missköta jobbet. Det är så svårt att stå bredvid å se hur han börjar att rasera livet.
Hur överlever man det?
Jag vet att han måste inse själv att han har problem det är väl först då han tar emot hjälp..
Men som anhörig..vad gör man?

Vad tror du om detta förslag: ha en övernattningsvöska packad, nästa gång han är full och kissar ner och ställer till det tar du din väska lämnar bostaden i det skick han har ställt till den i, så åker du hem till någon du känner dig trygg med (och som du har förvarnat läget om) och sover där! Kanske får han sig en tankeställare av att vakna nykter till sitt eget inferno och du är spårlöst försvunnen. Symboliskt vaknar han till sitt framtida liv där du har tröttnat och lämnat honom och där han får torka sitt eget kiss! Kram

Googla ”post akut abstinens” (PAA)

Några vanliga symptom:

Trötthet
Bekräftelsebehov
Kontrollbehov
Huvudvärk
Humörsvängningar
Koncentrationssvårigheter
Inlärningssvårigheter
Nedsatt förmåga att tänka klart
Minnesstörningar
Sömnrubbningar
Ökad känsla för stress
Nedstämdhet
Osäkerhet i sociala sammanhang

Din man är vad vi i AA kallar för ”torrfull”. Han dricker inte men beter sig som en aktiv alkoholist. Han tycker oerhört synd om sig själv och det är tyvärr bara en tidsfråga innan han tar ett återfall. Det beror på att han inte gått vidare, nykterheten känns påtvingad och han längtar efter att logga ut, bli full.
Han måste lära sig att leva nykter, han måste komma till stadiet där han är nykter för sin egen skull, där han känner att han får ut mer av livet som nykter än innan. Att utvecklas på det personliga planet och känna tacksamhet.
Det är det vi lär varandra inom AA.
Be honom gå på ett möte. Han kommer tacka dig en dag för det.

Kram.

Ps. Hans tillstånd är mycket vanligt och jag känner många som gått igenom samma sak.

Kolla upp möten nära er: www.aa.se

Duktigt... Alla snackar om Yoga.. Kanske ska prova fast jag är ju också är "mindre ung" iofs.
Lite stel här och där...Skönt att hitta något. Allt behöver inte vara förknippat med alkohol..
Så var det för mig förut.. Folk som inte drack såg jag som töntiga. Nu är jag värsta tönten
själv som inte dricker :-))
Du gör det bra Mrx. Inspirerande att läsa om dina framsteg..

John