Senaste kommentarerna i forumet

Får din man proffessionell hjälp? Tror de flesta som skall få ordning på ett beroende behöver det. Mycket som kommer till ytan när alkoholen inte fördunklar och dövar längre. När mitt ex hade nyktra perioder vällde ångesten upp. Ångest över allt han orsakat under sitt drickande, ångest för att han saknade alkohol så mycket att han kände att framtiden kändes grå och tråkig (hans egna ord), ångest över barndom med supande far, ångest över bortslösad tid med sina barn. Hans hjärna klarnade helt enkelt och verkligheten kom ikapp! Hade han accepterat att gå till psykolog så kanske han hade klarar att fortsätta nykter. Istället tog han till den medicin han kände till: alkohol! Kanske kan detta vara anledning till din mans mående. Tror de första åren som nykter kan vara riktigt hemska och jobbiga på många sätt. Sen undrar jag: tror du din man vill sluta på riktigt eller tror du han ser det som ett uppehåll för att sen kunna bli ”normaldrickare”? Jobbigt för dig detta. Man tror ju gärna att allt skal bli bra när de blir nyktra. Men resan har liksom bara börjat. Kramar till dig!

Jag undrar om någon som har erfarenhet kan ge mig tips på hur man pratar med sin chef om alkoholproblem

Skam är en sådan meningslös och destruktiv känsla..du har rätt, det är bara att ta nya tag!
Är omtumlad det gick ju så bra att vara nykter! Hade förra hösten/vintern en riktig kris. Livet gav mig rejäla käftsmällar, en efter en och när jag tänkte att nu kan det inte bli värre gick en av mina katter bort. Det gjorde sååå ont, lilla fina kissen hon var så fin och underbar.
Men hade inte ens en tanke på att ta till alkohol. Måste ta mig dit igen.
Trodde på fullaste allvar att jag lagt detta bakom mig. Naivt. Är man missbrukande så är man.

Du, för det första var det ju asgrymt med nästan 2 års nykterhet! Och du behöver inte fokusera på om du ska ljuga eller inte, försök att bara dra ett streck i sanden. Ett kort återfall, dags att bli nykter igen. Skam behöver du inte heller känna. Det hände, nya tag nu. Du har det i dig att ta dig igenom detta. Försök att fokusera om och se framåt och lägg ”kitet” på hyllan och glöm bort det. Det är så lätt att man fokuserar på det som hände i stället för det viktiga, att fortsätta. Lätt att känna att ”bäst jag dricker ett tag och tar nya tag sen...”. Men se det för vad det är, en väldigt liten grej om du ställer det mot din långa nyktra tid.
Dina vänner vill ju ditt bästa, så slösa ingen tid på att skämmas, det viktiga är att hoppa upp på hästen igen och fortsätta. Det är nog vad de vill. Ingen kan vara stark jämt.
Hejja på dag 2, men glöm inte att du måste plussa på dryga året också, det var inte alls förgäves. Ta hand om dig!

Att du hittat ett sätt som funkar och grattis till att ha klarat en utomlandssemester utan alkohol! Jag var själv på en all inclusive och lyckades på något sätt att hålla mig borta. Men det slog mig för första gången hur illa det är ställt när man ser folk med barn börja före lunch. Inte för att jag vill ställa mig över det, bara att se det med nyktra ögon gav mig ytterligare en funderare.
Fortsatt lycka till!

Men jag äter ciralopram sedan länge (även när jag drack) det är inga starka saker om det är SSRI. Sen vad det är för lugnande är oklart men är det atarax är det ju bara en allergitablett man blir trött av. Ingen av de två är vanebildande.
Men hur som helst så är det väl så att det tar rejält med tid att bli av med alkoholen. Jag är uppe i snart 9 månader och det går ju lite upp och ner. Jag hade inget direkt fysiskt beroende men mycket vana. Så beroende på hur berorende han var så kan det nog ta ett tag för honom att hitta sitt nyktra jag.
Men jag tycker du ska fokusera på ditt liv och låta honom vara ifred när han vill det så kan du göra roliga saker utan honom. Förhoppningsvis blir det bättre och bättre. Det är inte så att du ”tvingat” honom att sluta? Det kan vara problematiskt eftersom han då kanske börjar skylla sitt dåliga mående på dig. Sluta måste man göra för sin egen skull, annars är det svårt att hålla sig nykter om man inte ser problemet.
Lycka till

Hej!
Jag har varit inne på alkoholhjälpen tidigare men det var så länge sedan och mycket har hänt sen dess. För 7 år sedan fick jag diskbråck i både rygg och nacke. Smärtorna jag hade tog mycket av min energi. Jag har haft 2 st utmattningdepressioner, en 2011 och 2015. Först antidepressiva behandlingen gjorde mig trött och fet. Jag gick upp 15 kg på någon månad. Detta ledde till att jag inte kunde eller orkade träna som tidigare. Har alltid tränat mycket och kanske ibland för mycket. Började arbeta heltid efter ett års sjukskrivning. Kände egentligen inte att jag orkade med en heltid men vet ihop och körde på. Fick då problem med nacke och rygg som tillslut gjorde att jag gick in i väggen igen. Under dessa år hade mitt alkohol beteende ändrats. Drack vin nästan varje helg antingen på middagar hos vänner eller tillsammans med maken. Jag blev alltid fullast. I början var jag väl fortfarande trevlig att umgås med men med tiden blev jag personlighets förändrad och fick minnesluckor. Jag var nog den första i min familj som ändå blev medveten om att jag hade ett alkohol missbruk. Ändå fortsatte jag. Har många funderingar på hur jag kunde hamna i det här. Jag som alltid varit måttlig med alkohol och nästan aldrig drack. För det första gick det ju inte alls ihop med min träning. Jag har en teori om hur allt börja men vet inte om det kan stämma? När jag fick mina problem med nacke och rygg så fick jag massa olika smärtstillande mediciner. En del starka opioder som är beroende framkallande. Jag tror att det kickade gång nåt i min hjärna. Så när jag slutade med dom så bytte jag ut det till alkoholen. Kan erkänna att jag både tog starka smärtstillande ihop med alkohol också. Har världens finaste familj som ställt upp och stöttat mig i alla år men den senaste fyllan jag hade fick min man nog. Jag har gått till AA några gånger men inte regelbundet trots att jag mått så bra varje gång jag varit där. Jag blev helt förtvivlad och så rädd att jag kommer att förstöra hela mitt liv p g a av alkoholen. Min man följde med mig på ett öppet möte och det var nog det bästa vi har gjort. Dagarna efter detta möte skulle hela familjen utomlands på en resa som gjorde att min oro ökade för hur jag skulle hålla mig borta från alkoholen. Och min familj litade inte på att detta skulle hålla. Den tilliten har jag förstört för länge sen.?Men jag klarade det?Inte en jävla droppe alkohol på resan och inte efter det heller. Men jag vet att alkoholen är lömsk och att jag aldrig kommer att kunna ta en droppe men jag kommer inte att klara av detta själv. Min livlina och stöd just nu är såklart min familj och dom få vänner jag har kvar och självklart AA. Dom är helt fantastiskt underbara och jag kommer att gå på AA regelbundet om det så är att jag måste gå där tills livets slut. Utan dom hade jag inte tagit detta steget och erkänt för mig själv och mina närmaste att jag är alkoholist. Oj det här blev långt. Hoppas någon orkar läsa det. ? Strykekramar till er alla som också kämpar mot denna sjukdomen. ❤

Inte så enkel; men jag tar en dag i taget. Brusar upp för små saker, det ter på mig och på min man.
Verkar vara arg mestadels av tiden...

Njuter fina stunder men dock korta med barnen.

Sara

Har du tagit nu. Att erkänna att du har ett problem. Bra jobbat!
Rekommenderar att skriva dina funderingar här på forumet,det hjälper verkligen att sätta ord på sina problem.

Utan alkohol. Kunde inte sova inatt. Är helt slut. Vet inte vad jag ska göra. Pallra mig iväg till ett AA möte kanske...Usch, det gick ju så bra hur fan tänker jag? Har svårt att fatta varför jag gjorde såhär. Nu har jag kickat igång det jävla suget igen.
Skammen, skammen...
Gruvar mig som fan för att berätta detta för mina vänner fast jag vet att dom är väldigt förstående och bara kommer säga snälla saker. Bara att bita ihop och framförallt inte dricka mer. En dag i taget.

inte vad du menar med nykterist ?
Enligt din beskrivning så är din man en alkoholist och tablettberoende som lever med vita knogar.
Han är inte nykter fullt ut utan i ett stadie där man inte accepterat sin maktlöshet inför alkoholen. Och pillren hjälper till att behålla beroendet.
För mig var det det absolut viktigaste att acceptera att jag var beroende, en alkoholist, och att valet att dricka var mitt och enbart mitt. När jag väl kom till den insikten så släppte allt jobb med att visa omvärlden att jag inte var en alkis, jag fick en sinnesro i mig själv. Det blev mycket enklare att ta emot hjälp och förstå hur vägarna till en bra nykterhet såg ut och jag lärde mig att lyssna på "Di Gamle" som gått före mig i nykterheten. Med hjälp av deras berättelser i AA så undvek jag fällorna och slapp ta återfall. Idag är jag en alkoholist som är nykter för min egen skull.
Jag var tvungen att möta mina demoner och jobba bort dem genom att prata om dem helt öppet i gruppen så de försvann, helt enl principen att om man släpper ut trollen i ljuset så spricker de. Hade jag bedövat mitt sinne med piller så hade det aldrig fungerat.
Fundera på hur du ska göra med ditt liv och inse att du är värd så mycket bättre än att bekymra dig om en alkis som du inte vet hur det går för.
Ta hand om dig !!

Ja, ni har nog problem båda två.
Mitt råd till dig är att hålla dig nykter (om det är ditt mål) och träffa din partner när han är nykter.
Om ni tycker om varandra på riktigt så kan ni väl umgås nyktra? Ni kan väl göra saker tillsammans där alkohol inte behöver ingå?
Om han vill dricka på egen hand så låt honom göra det när inte du är med.
Låter enkelt men är inte lätt, jag vet vad som krävs och det är att vara bestämd och uthållig.

Lycka till??

Kramar???

Med inspiration av Pianisten och Nyasofia.
Jag är nog så enormt trött på att må dåligt att jag till varje pris vill må bra! På något sätt ifråga sätter jag allt!!
Som sagt säkert en flykt men åtminstone till något bra?! Jag har slutat att dricka A, slutat snusa och slutat med socker.
Haha tänker ni, vad finns kvar?! Kaffe ? skämt och sido. Det som finns kvar är ett lugn men också alla känslor! Inget filter och det märker min omgivning..
På något sätt låter jag känslorna komma och jag tar plats på ett annat sätt.
Tidigare höll jag tillbaka för att jag hade så dåligt samvete.
Detta har varit en resa på 10 år.. att komma underfund genom alla försök till att slutligen vila i mitt beslut. Jag har heller ingen önskan av att förändra eller döma andra över deras val. Äkskar uttrycket lev och låt leva. Jag lever mitt liv och kan inspirera eller finnas för andra men inte göra jobbet åt andra det får var och en göra själv.
Jag förflyttar mig också gärna mot personer jag vill ha nära.
När livet blir skört tar jag en timme i taget.
Kram?

Försöker återgå till det nyktra livet som jag vet är så mycket bättre. Jag har små druckit ett tag nu, dvs självmedicinerat, och jag tror att jag kommit ut på andra sidan nu.
Är mer fokuserad på att lösa problemen och inte fly in i ett falskt och lugnt rus.

Så det blev en helvit dag igår och idag ska jag träna och bygga upp min mentala styrka inför kommande vecka.

Vinäger, det är då härligt att läsa dina hoppfulla inlägg och att det går så bra för dig nu???

Kramar
???

Hej,

Kan någon snälla hjälpa mig att förstå hur en fd alkoholist beter sig efter att ha varit nykter i 10 månader? Det mentala mest. Upplever att min man är lätt kränkt, noll tålamod, konflikträdd så att han till och med flyttar till sin lägenhet i dagar/veckor. Tar ingen kritik, skyller allt på mig, sötsugen jämt, går på ångest tabletter samt antidepressiva. Väldigt hypokondri, bekräftelsebehov.

Äktenskapet rasar snart så hjälp mig förstå hur man hanterar nykterister och vad som egentligen händer i hjärnan efter alkoholen. Känns som att min man är vilsen.
Tack för hjälpen!
Mvh

Hej,

Kan någon snälla hjälpa mig att förstå hur en fd alkoholist beter sig efter att ha varit nykter i 10 månader? Det mentala mest. Upplever att min man är lätt kränkt, noll tålamod, konflikträdd så att han till och med flyttar till sin lägenhet i dagar/veckor. Tar ingen kritik, skyller allt på mig, sötsugen jämt, går på ångest tabletter samt antidepressiva. Väldigt hypokondri, bekräftelsebehov.

Äktenskapet rasar snart så hjälp mig förstå hur man hanterar nykterister och vad som egentligen händer i hjärnan efter alkoholen. Känns som att min man är vilsen.
Tack för hjälpen!
Mvh

Hej,

Kan någon snälla hjälpa mig att förstå hur en fd alkoholist beter sig efter att ha varit nykter i 10 månader? Det mentala mest. Upplever att min man är lätt kränkt, noll tålamod, konflikträdd så att han till och med flyttar till sin lägenhet i dagar/veckor. Tar ingen kritik, skyller allt på mig, sötsugen jämt, går på ångest tabletter samt antidepressiva. Väldigt hypokondri, bekräftelsebehov.

Äktenskapet rasar snart så hjälp mig förstå hur man hanterar nykterister och vad som egentligen händer i hjärnan efter alkoholen. Känns som att min man är vilsen.
Tack för hjälpen!
Mvh

Dag 2
Jaha så va en dag avklarad o gick ju bra...fick tacka nej till vin vid lunch o middag när dom frågade o drack bara vatten.
Ikväll blir det flyg tillbaks till Sverige
Ha det bra där ute

Det är vad jag undrar för herregud vad jag är smart! Tacka gudarna att jag är begåvad med en så otrolig förmåga att dra logiska slutsatser. Jag drack inget på 1 år och 10 månader... Bara det är ju begåvat.
Julen är en jobbig tid för mig plus födelsedagar och fyllde 40 i slutet av 2018. Kände att jag var på väg in i en depression, vad göra?
Ringa min läkare och be om antidepressiva? Nej nej icke, detta kan jag ju lösa själv. Med alkohol. Såklart.
Så jag köpte mitt gamla goda kit, en BiB och en flaska Explorer. Drack ett par drinkar, blev rätt full. Toleransen var ett skämt. Vaknade bakfull och tänkte "fuck this shit aldrig mer".
Hällde ut Exploren, la vindunken på huggkuppen och yxade sönder skiten. Dramatiskt som fan men inget jag rekommenderar, blev nersprutad med vin från topp till tå.
Bra jobbat dock eller hur?
Tänker att jag behöver ju inte säga något om mitt återfall till mina vänner...jag hällde ju ut det mesta...
Med yxa och allt. Man kan nästan säga att jag varit DUKTIG.
Logiskt hittills eller hur?
Det är nu min intelligens slår mig med häpnad! Jag var ju så duktig som hällde ut spriten och yxade vinet så nu har jag ju det "tillgodo" alltså det jag hällde ut...
Ok, mådde ju fruktansvärt dåligt dan efter och fick lite självmordstankar.
Skämdes som en hund. Svettades floder. Hade fruktansvärda mardrömmar. Ångesten var total.

MEN! Nu hade ju jag tankar om att mörka och ljuga om att jag druckit och det är ju inte bra...att mörka mitt återfall är ju att vara ute på hal is.
Och det vill jag ju inte vara, eller hur?
Så varför vill jag mörka?
För att jag hällde större delen av det jag köpt. Det var ju inte så farligt.

MEN!
Eftersom det är pga att jag drack så lite, inte så allvarligt och det är därför jag tänker ljuga är ju lösningen glasklar:
Dricka ännu mer!!!
För att kunna vara ärlig MÅSTE jag ju dricka mer. Som sagt är jag begåvad med en kuslig förmåga att dra logiska slutsatser...
Så ett kit till (BiB liten flaska Explorer), drack upp det.
Köpte ett kit till efter det, drack upp det. Men herregud, min hälsa såväl psykisk som fysisk står ju på spel och eftersom att genom att dricka för lite kan leda till ljugande, vilket är farligt så var jag ju TVUNGEN att dricka ännu mer!
Shit, nu när jag sätter ord på det är jag hänförd av min fallenhet för logik...är jag ett geni? Mycket pekar åt det hållet. Är nog den smartaste kvinnan i Skåne. Eller i världen.

Men skämt åsido, detta suger och skäms som fan.
Men kommer fan inte nedslås av detta. Glöm att jag kommer ljuga eller fortsätta dricka. Kommer resa mig. Aldrig att jag blir så destruktiv som jag varit. Vägrar.

I nattens timma känner jag mig förtvivlad. Känner mig ledsen för att jag och min man inte längre har något liv tillsammans. Han är bara inriktad på alkoholen. Hur mycket han ska få i sig. Han flirtar med andra på fyllan. Vi är inte längre vi. Han somnar full. Raglar upp efter en stund, och ramlar. Lägger sig och sover tungt och snarkar. Rummet stinker alkohol. Ska snart försöka att sova. Vet nu att jag måste gå och prata med någon. Känner mer och mer att jag stänger av. Är inte mitt glada, positiva jag längre. Men vet inte riktigt vart jag ska vända mig. Psykolog, psykolig för medberoende, familjeterapi? Fast jag varit med ett tag så känner jag mig nu helt vilsen. Bara så trött på allt.

Du ser du har kommit en riktigt bra bit du med att gå ät andra hållet från systemet ???? visst känner man sig stolt o lycklig att slippa gå in o köpa något där inne ??
Starkt o som du skrev till mig det är dit man vill komma att man inte bryr sig ⭐️⭐️ Kram kram ?

Tack för ditt svar. Ja visst är det kämpigt många gånger. Min man dricker även i kväll. Fast nu sover han. I morgon börjar en ny dag. Bättre hoppas jag. Kram till dig

Tack alla nu har jag lite kött på benen

Jag svalde min stolthet och kontaktade AA och började gå på möten! Skämdes som en hund ibörjan över att jag inte klarade av att han kontrollen utan att det var flaskan som styrde mitt liv. Så är det inte länge efter mycket kämpande och återfall så har jag slutat att självmedicinera mig med spriten och lögnen över att jag klarar allt själv....det gör man inte! Men man måste tyvärr bestämma sig omvärdera sig själv...tar tid smärtar.
På AA är man alltid välkommen även om man misslyckas så är man välkommen att åter ta tag i sitt nya liv. Det är aldrig försent att omvärdera sitt liv och beteende!

Jag svalde min stolthet och kontaktade AA och började gå på möten! Skämdes som en hund ibörjan över att jag inte klarade av att han kontrollen utan att det var flaskan som styrde mitt liv. Så är det inte länge efter mycket kämpande och återfall så har jag slutat att självmedicinera mig med spriten och lögnen över att jag klarar allt själv....det gör man inte! Men man måste tyvärr bestämma sig omvärdera sig själv...tar tid smärtar.
På AA är man alltid välkommen även om man misslyckas så är man välkommen att åter ta tag i sitt nya liv. Det är aldrig försent att omvärdera sitt liv och beteende!