Senaste kommentarerna i forumet

@Amanda L Tack Amanda :)

Söndag och vilodag igen. Men att vila behöver ju inte betyda att man inte gör något alls var en känsla som kom till mig i stunden. Tänker att det väl är Herren som vill säga mig något med den tanken som ju är rätt så logisk. Som trött dystymiker så finns det inte mycket ork och energi till rörelse och mer eller mindre raska promenader som ju ska vara så fantastiskt underbart enligt träningsentusiasters samstämmiga kör.

Hela den här veckan som snart kan läggas till handlingarna har väl i princip rätt så stilla gått i vilans tecken. Mycket på grund av väl en envis snuva som nu klingat av till stor del. Kanske skulle man lyssna på lite uppiggande musik och ta sig en energidryck så man orkar kolla på nån predikan på nätet och bland allt kollekt-tjat kanske få sig lite andlig kost än en gång.

Funderade nyss på bolaget som var så viktigt tidigare och försökte även minnas hur länge sedan det var man satte sin fot i den butiken. Kollade därför en bild från en mobil där ett foto av det senaste kvittot fanns sparat. På fotot av kontantkvittot stod Datum 2023-10-05 och ett rätt så beskedligt belopp på 320 kronor för en flaska portvin och ett antal olika starköl i diverse procentsatser med alkohol dokumenterat. Det gamla originalkvittot är sedan länge urblekt och helt oläsligt. Kassakvitton bleks ju rätt snart, precis så som minnen även kan tyna bort och förblekna om man inte har sparat anteckningar som kan friska upp minnet vid behov.

Tänkte att två år är en ju rätt så lång tid om man aktivt dagligen har arbetat på en förändring till ett bättre mående och ett tänkande på att kanske förändra ett skadligt beteende och leverne till ett lite bättre i viss mån alltså. Funderade på vad har jag vunnit på att inte vara ett förvirrat flaskbarn om man så säger. Vad är bättre idag än hur det var. Bättre ekonomi och ett bankkonto som inte är helt tomt är ju en positiv grej. Sedan det att man har en mage som inte ständigt är i kaos är ju en annan fördel. Sedan att en ständigt närvarande feberkänsla i kroppen försvann var ju även det positivt.

Men mår jag verkligen i grunden bättre psykiskt och är balanserad i humöret och kan säga att jag övervägande känner mig glad, tacksam, positiv samt njuter av tillvaron. Nja, skulle jag påstå något sådant så skulle jag väl inte vara direkt sanningsenlig. Det mesta är trist, grått och bara en slags tomgång. Inget nytt under solen sade sade en gång Bibelns Predikaren, som nog också verkar ha lidit av en släng av kronisk Dystymi. Tänker tillbaka på mitt första panikartade inlägg på detta forum där jag skrev något om att man väl åtminstone skulle kunna klara av att vara alkoholfri i två veckor.

Nu är det inte lång tid kvar tills man kan säga att man har varit nykter skribent under sin tråd Promillebikt på detta eminenta forum i hela två år. För jag registrerade ju mig som Flarran en höstdag och söndag datum 2023-10-22 och satte igång med att skriva en massa tok som väl bara i bästa fall nån gång roat någon läsare en stund kan jag tänka. Har det egentligen haft någon betydelse att man skrivit en massa tok är frågan som kommit upp inom mig många gånger längs skrivandets gång.

Det känns inte så i stunden. För räknar jag det antal medlemmar som hälsat på och peppat mig till fortsatt nykterhet sett till besök per vecka så är det väl inte många som brytt sig så värst mycket kan jag känna. Men har ju inte heller orkat vara en pepp-maskin och frekvent hyllat andras nykterhet så man får väl se det som rätt naturligt att det inte är så många som bryr sig. Det kräver mycket energi av en dystymiker att upprätthålla kontakt både i verkliga världen och på nätet i olika forum.

Har väl ända sedan jag var liten grabb känt mig som en rätt udda fågel som inte har passat in riktigt någonstans egentligen. Men nu är man då i alla fall en nykter udda fågel och kör väl på nyktert och alkoholfritt ett tag till. För nog ska man väl klara av att passera tvåårsstrecket som nykter skribent på ett forum som detta, vilket är min starka målsättning. För även om man väl inte känner någon större glädje eller tacksamhet över existensen så sparar man då en vacker slant på nykterheten.

Det är höst nu och det känns som att man kan det här nu. Skriva dagbok var inget jag trodde att jag någonsin skulle ägna mig åt. Det minns jag redan från tiden då man gick i lågstadiet. Tyckte väl att denna slags terapi eller hobby mest verkade allmänt flummig. Ja, att sitta och summera sina väl i sanning rätt så intetsägande dagar om vad man kanske ätit till frukost och om man lyckats att göra något imponerande som eventuellt kanske skulle vara värt att se tillbaka på i framtiden så att säga. Logiken säger nu att skrivandet precis som allt annat har sin tid. Får se om jag nu lyckas skrapa ihop tillräckligt med energi för promenad till matbutiken efter dagligt bröd till kommande vecka.

Ha det gott!

Där igen…ett dygn av otrevligheter och bråk,slutade med att han sa till mig att åka hem..tack och lov att jag har ett eget hem.
För längesedan skrev jag här,då hade saker och ting hänt som gjorde att drickandet fick konsekvenser på hans jobb.Det blev antabus och alkoholterapeut..gick bra några månader,sen började drickandet igen.
Och jag skäms för att säga det,men jag drack tillsammans med honom..det finns det ingen ursäkt för!Själv har jag inga alkoholproblem,men tycker om att dricka lite vin på helgen även om det inte är något måste för mig..
Nåväl,sen i Augusti har allt bara eskalerat..han dricker säkert varje dag,är full på helgerna,och då menar jag så han ramlar omkull,blir arg och otrevlig…jag försöker hålla tyst,men det rinner över ibland här också..Sen kommer ångesten,han ber om ursäkt och säger han älskar mig.Det tror jag nog han gör..iaf tror jag på det ibland!
Sen blir det nån helg med ”normalt” drickande,och sen börjar allt om igen !
Och när han är nykter är han världens snällaste,när han är riktigt onykter är han som en annan människa.
Känns som de Jekyll och Mr Hyde..
Vi har blivit ordentligt involverade i varandras barn och barnbarn..det är också en jobbig del i allt..jag skyddar honom i allt,jag har inte rent ut ljugit men…
Mitt i allt älskar jag honom..men detta att man aldrig kan bli ovänner utan att han gör slut.Känns fruktansvärt omoget och frustrerande.Och alla elakheter..
Jag fattar ju att det ligger nåt annat bakom allt,barndom och mycket jobbiga saker.Men inget av det är ju mitt fel!
Känns märkligt att nån kan slå över från att presentera mig som ” hon som räddat mitt liv” till alla dessa elakheter..på ett par timmar.
Till saken hör ju att jag har levt med medberoende sen jag var liten..så jag känner väl nånstans att jag förtjänar inte mer än så här..det låter illa,ungefär som att stora offerkoftan åker på,men det är sanningen..
Och jag vet också att bara jag kan välja,bara jag kan lösa allt!Måste bara skriva av mig lite..
Det sägs att alkoholism är skammens sjukdom,men det är även medberoendet.

Nu passerat över 50 tim, känner mig lite nedstämd och trött, men ska kämpa på.
Ingen lust till att träna som brukar vara ett sätt att få igång mig igen. Vilket oroar mig.

Hej! Jag har läst här på forumet en del i omgångar och bestämde mig för att gå med för att få lite andra perspektiv på nykterhet från människor med olika bakgrund och erfarenheter.
Min historia: Jag har druckit för mycket vin i många år, mer och mer för varje år tills det till slut blev ca 2 flaskor om dagen, ibland mer, blandat med starksprit. Jag är ensamstående och bor långt från familjen med få vänner som jag umgås med regelbundet så ingen har vetat om mitt missbruk. Jag har dragits med återkommande depressioner och dåligt mående i hela mitt liv, som bara blir värre och värre. Lider mer och mer av ångest och oro för varje år som går.
När min lillasyster gick bort i suicid i våras tog jag beslutet att försöka ta tag i mitt dåliga mående på nytt. Efter några månader lyckades jag få en psykologkontakt på vårdcentralen som, efter att jag berättade om mitt drickande ville att jag skulle söka hjälp hos beroendeenheten på socialen. Det har jag gjort och har nu gått på behandling där i ca sex veckor. (Jag hade slutat dricka redan innan jag träffade psykologen.)

På socialen har jag fått lära mig att det inte räcker att bara sluta dricka utan man måste ändra på sin personlighet(?) Jag har fått en lång lista på positiva principer som jag ska leva efter (saker som mod, villighet, sinnesro, kapitulation, kärlek, etc. etc.) däremot inte så mycket praktiska tips på hur jag faktiskt ska uppnå dom där principerna, förutom att behandlaren vill att jag ska gå på AA. Jag har även fått veta att jag inte kan bestämma mig för att vara nykter resten av livet utan att jag inte kan lova mer än en dag i taget, vilket ju ställer till det för min livsplanering.

Saker som gör det lättare att hålla mitt beslut att sluta dricka alkohol är att jag dels fått börja äta antidepp som jag inte kan dricka alkohol på och att jag fått diagnosen diabetes typ 2 där jag fått en näve mediciner som jag inte heller ska kombinera med alkohol. Så även om jag skulle vilja dricka så är det en dålig idé tillsammans med medicinerna.

Behandlaren på socialen verkar inte särskilt nöjd med att jag medicinerar mot depressionen och pratar hela tiden nedsättande om medicinering med kommentarer som 'Om det bara handlar om att inte dricka alkohol kan du lika gärna äta antabus' och liknande. (Jag äter f.ö. inte antabus för jag anser inte att det behövs.)

Jag har gjort en NPF-screening hos psykologen och har symptom på autism, men har ingen chans att få en remiss för utredning innan jag gått igenom behandlingen hos socialen. Den ska initialt vara tre månader, men jag vet inte alls vad som händer om jag inte 'lyckas', om de bedömer att jag behöver gå där längre, etc. Även om jag får en remiss är risken stor att den avvisas eftersom jag förutom mitt dåliga psykiska mående är ganska välfungerande, har bostad och heltidsjobb, etc.

Är det någon som har erfarenhet av öppenvårdsbehandling via socialen? Är det ett krav att gå på AA? Behandlaren säger att det är frivilligt, men frågar hela tiden om jag varit där, varför jag inte vill gå, etc. vilket jag tolkar som ett underförstått krav. Måste jag gå på AA för att bli godkänd på behandlingen? Jag har inte riktigt vågat fråga eftersom behandlaren reagerar ganska starkt på ifrågasättande av AA och menar att anledningen att jag inte vill gå dit är att jag saknar mod och villighet.

Sammanfattningsvis är jag ganska förvirrad just nu om vad jag ska tro och tänka och den förmodade autismen gör det inte direkt lättare eftersom jag har så svårt att fatta hur jag ska bete mig i sociala sammanhang, särskilt när jag inte får raka besked och instruktioner för vad det är som gäller. Jag har talat om för behandlaren att jag har svårt för abstrakta koncept och gärna ser mer konkreta förslag på vad jag ska göra, men jag har inte lyckats få honom att förstå vad jag menar.

Nu blev det väldigt långt och ostrukturerat och jag borde egentligen ta hand om tvätten istället för att sitta här, men om någon har tips eller så på vad jag ska ta mig till skulle jag vara tacksam. Jag har inte druckit på ca 2,5 månader nu, men vet fortfarande inte vad jag ska göra för att vara nykter i socialens ögon.

@TeTanten Nej jag vet faktiskt inte vad som triggade, var nog bara att man innan har tyckt det var så ”lätt” för att man har varit så motiverad, men sen när det går till att bli en vana/vardag så slappnar man av lite o så kommer nåt konstigt sug. Men nu vet jag att det kan komma och jag vet också att jag kan ta mig igenom det! Så jag kommer göra samma sak nästa gång, även om jag sover lite sämre pga allt socker 😅 Man får ta till alla knep man kan!
@vår2022 du har så rätt i det du skriver, man kan verkligen påverka riktigt mycket med tankens kraft! Sen vet jag också att tant röd snart kommer på besök, så att en del hormoner lägger sig i nu också 😅
Tack så mycket! kram ❤️

@EbbaiHulu hur har det gått?

@S.E.M Snyggt jobbat! Det är lätt att hamna i en ond spiral med massor av negativa tankar och det i sin tur skapar sug. Ett sätt är att försöka bli medveten om sina egna tankar som härjar, att observera tankarna. Att försöka kontrollera tankarna och inse att dessa negativa tankar inte är bra för välbefinnandet. Att bli medveten om de problem och tankar som kan utlösa sug, blir då en resurs att ta till i att försöka styra bort tankarna mot något annat, mer positivt. Flytta sitt fokus från negativa tankar till positiva, påverkar även känslorna som bli mer positiva. Man får träna på det, men det är effektivt. Tankens makt är stor! Jag sover också dåligt när jag äter för mycket godis och skitmat, kroppen får jobba så hårt då.

Grattis till 6 veckor!🥳. Du har också fått en erfarenhet av att du klarar av det och du kommer att klara det igen. Nya tag, ny vecka på ingång! Kram❤️

@Hellen57 intressant!
Mina föräldrar och de flesta jag känner dricker nog lite de flesta helger iaf. Jag har nog sett det som måttligt så länge man nöjer sig med 2 glas eller utan problem kan avstå om det inte passar.

@S.E.M
Så bra att läsa, känner att jag är orolig för hur jag ska lösa det när det kommer ett sånt tillfälle. Inspirerande att du tog dig igenom!
Vet du om det var nått speciellt som triggade suget? Hade du en känd risksituation denna helg?

Varför en del kan dricka måttligt tror jag beror på att de aldrig druckit så mycket och ofta att de passerat gränsen till beroende. Mina föräldrar är måttliga. De dricker enstaka glas vid extra festliga tillfällen, kanske 5-6 gånger om året. Aldrig till vardags, aldrig en vanlig helg, aldrig bara för att det är semester.
I deras värld är det kaffe och fikabröd som gäller när man umgås med vänner.
För min del tror jag drickandet ökade när jag började tycka att det var ”fint” att dricka vin till maten. Det hade ju aldrig förekommit under min uppväxt, så när jag blev vuxen med eget hem ville jag ha vin till maten. Då blev det vin flera gånger i veckan och allt fler glas vid varje tillfälle.
Men det gick många år innan jag började tycka att det kanske blev lite väl mycket och ofta. Och då upptäckte jag att det inte var så lätt att backa tillbaka och dricka mindre. Då började jag införa regler om hur ofta och mycket jag fick dricka. Det funkade väl så där med viljestyrka, men jag var väldigt alkoholfixerad i tankarna. Och på helger och semestrar tillät jag mig att släppa loss. I somras tappade jag balansen och ramlade ett par gånger och för första gången påpekade min man att jag kanske borde ta det lugnare. Jag skämdes och kände att nu gick det vara nog. Han vet ändå inte hur mycket jag druckit i smyg.
Men nu är jag här och firar två nyktra veckor idag!

6 veckor, 6 helger!
Denna helgen har inte varit som de andra 5, jag har fått använda jättemycket godis och alkoholfria öl för att inte trilla dit. Har därmed sovit dåligt, varit på lite halvkasst humör och jättetrött. Men!! Jag har INTE druckit alkohol! Jag är fortfarande ren och det känns jätteskönt! Så nu tar vi nya tag denna veckan, äter nyttigare och glömmer denna jobbiga helgen! Hejja oss, vi är såååå grymma som lyckas övervinna alkoholdjävulen! ❤️

@Hellen57 Tack!!!

Lite fler reflektioner. Känns som jag skriver självklara insikter, men det verkar hjälpa mig så jag fortsätter…
Det är skönt att jag hitills inte vart så sugen som jag trodde jag skulle vara. Som jag kände sist jag var nykter (en månad).
Jag her en del stressande saker i mitt liv som tar det mesta av min energi sen en tid tillbaka. Men känslan just nu är att jag vill vara nykter för att stå rustad att hantera övriga livet. Jag har tidigare hanterat samma saker med att unna mig vin, så det är en ny känsla.
Detta med att läsa allas resor här och även lyssna på poddar om nyktra alkoholister är ju med en ny väg för mig. Jag har inte vågat gå så långt i tanken innan att jag kanske har så allvarliga dryckesvanor, att man är alkoholist. Vet inte om det är så än, har inte kollat upp definitionen, men jag har iaf börjat inse att jag har en beroendeproblematik. Jag har nog innan trott att ett beroende är en ren fysisk sak, att kroppen är van vid en substans och när man slutar får man abstinens och kroppen måste avgiftas och sen är det klart.
Att man känner igen så många tankemönster och att så många verkar ha gjort och resonerat på samma sätt när man dricker är facinerande. Som detta att man tycker det är skönt att dricka ostört eller med andra som dricker minst lika mkt, för att slippa bli bedömd. Eller det eviga förhandlandet med sig själv om när man får och inte får dricka/handla alkohol. Är det det som är beroendet?

Varför kan man dricka måttligt en del av livet och sen kan man inte det? Varför kan de flesta dricka normalt men inte vi?

Tyvärr massa stavfel men det går inte att gå tillbaka och ändra. Hoppas du förstår ändå.

Tror inte d3t är bra att välja ett hem slm tar emot redan på måndag. Ofta är dessa hem onte speciellt seriösa. Mycket pengar i den branschen. Den vanliga gången är att man gör ett förbesök på behandlingshemmet för att se lm man kan tiölgodose dom behöven som finns. Därefter planeras ett datum för inskrivning. Varför inte välja Nämndemansgården där man känner honom. Dom har ju även heldygnsvård. Efter avslutad behandling behöver han ju fortsätta med AA möten och även uppföljning vilket man brukar erbjuda.
Det finns många behandlingshem med olika innehåll men det viktigaste är ju motivationen.

@Kristoffer Det känns inte så realistiskt. Som xyz23 skriver så är det inte så enkelt att bara sluta dricka i tre månader.

Tack för omtanken. Det är ultraljud på onsdag sedan så ska hon kräva tid hos njurläkare. Ja hon åt metformin innan nu trajenta. Nej detta är asjobbigt

@Rule74 tack snälla, så fint skrivet!

@fritte33 Så länge man är beroende så är det svårt att tänka sig att sluta dricka helt och hållet. Fast egentligen är det inte dina ”egna ” tankar utan just beroendet som talar.
Den vill ha tillbaka drogen till varje pris..
Så tänk inte så långt framåt, ta det dag för dag och låt processen ha sin gång.
Jättebra att du tagit tag i livet! ♥️♥️♥️

@xyz23 Låter bra. Du har jobbat med dig själv med andra ord. Och fint att du ser lite mer positivt på livet idag. Kanhända det ändå blir bra med tiden? För mig tog det nog drygt ett år innan jag helt kunde vila i nykterheten, även om jag inte kände mig deppad innan. Däremot var det en process, vilket blir mer tydligt när man tittar bakåt.
Det var först då jag kunde ta tag i mig själv och börja mitt nya liv på riktigt.
Hoppas det blir så för dig också. ♥️

@Hellen57 Javisst är hon övertygande. Så mkt kunskap i den boken. ❤️

Tack så mycket för era svar. Jag vet att jag måste göra något snart för det är ohållbart som det håller på.
Jag ska faktiskt skriva en lista som du skrev eling, det är nog en bra grej. Jag har tidigare pratat med alkoholhjälpen TeTanten, och det kanske jag borde göra igen. Beroendevård vill jag helst undvika, det är egentligen dumt för det hade säkert varit bra för mig men jag är rädd att stigmatiseringen och journalerna ska förstöra för mig och jag kämpar redan i motvind.
Som du säger Lonely Man så tror jag att det skulle hjälpa att ha intressen, jag har intressen såklart, men de ingår ju i min dåliga livsföring. Andra intressen, bryta rutiner och med fasta tider och platser utanför hemmet. Det känner jag mig ganska övertygad om.
Tack ska ni ha. Är glad att det verkar gå bra för er!

@Geggan Det blåser som f här också. Det är bra att vara självkritisk till en viss gräns - men inte mer än så. Fråga din läkare, men jag tror att detta med att så och så många miljarder hjärnceller dör per drink är nojs. Sådant man sa förr. Det funkar inte så. Det är naturligt att vi alla känner oss upp ibland och ner ibland. Och då åren går är det naturligt att det dyker upp prylar - inte sjukdomar, menar jag, utan, du vet, annan minnesfunktion och sådant. Jag försöker så gott jag kan att inte vara stygg mot mig själv; inte alltid helt enkelt. Men vi ska inte dricka.

Idag åkte jag en hel del bil för att åka och hälsa på släkt. Perfekt att lyssna på podd. Vi åt lunch på resturang. Nu körde jag ju så det var inga konstigheter, men jag hade iaf berättat innan att jag inte inte tänkt dricka nått mer vin i år ( vi brukar dricka vin när vi umgås). Så frågan kom upp varför jag bestämt mig för det. Jag hade formulerat ett svar innan som jag redan glömt bort så det blev nått svamligt svar av att det kändes bra bara och sen gick vi vidare. Sen fikade vi hemma hos dem senare och jag satt och reflekterade över att de alltid haft ett så välfyllt spritförråd. De flesta av mina vänner och släktingar har det. Jag inser ju nu att det är ett tecken på att de troligen har en mer naturlig relation till alkohol än jag har…. Jag har sällan haft massa flaskor som står år ut och år in utan att drickas upp…
Nu hemma. Mumsar på chips och favorit ölen Blanc 0.0.

Känner mig lite orolig. Läser om alzheimer o undrar. Att jag har blivit så löjligt stresskänslig. Att det är nästan omöjligt att utföra lite uppgifter med vår bostadsförening som jag tagit på mig. Att jag blir trött på ett nytt sätt, trots att jag går o gympar o simmar. Att det känns som att jag liksom tynar bort lite långsamt i huvet. Eller är allt bara vanligt åldrande? Tänker på alla bortsupna hjärnceller under så många år. Konsekvenser av det som nu sätter in? Jag ska träffa min psykläkare om en vecka, ska faktiskt lyfta frågan. Å andra sidan, igår hjälpte jag en jämnårig väninna att flyttpacka och sortera och hon tyckte att jag var så obegripligt rask och effektiv! Nå, jag har ju vana. Hon har inte flyttat på tretti år o var verkligen seg. Idag bara vilar jag. Det blåser ute av bara sjutton, trädkronorna nästan viker sig.